Redaktörerna till antologin Trettiotvå poeter tjugohundraelva (32/2011), Jörgen Gassilewski, Anna Hallberg, Kajsa Sundin och Anna Nyberg höll tillsammans med Per Engström ett seminarium om 00-talets poesi på bokmässan i Göteborg, tidigare i höstas. Där diskuterade de förra decenniets poesi med antologin som utgångspunkt.

När redaktörerna definierar poesi av idag, blir det ”att göra saker med ord”, för att få med alla de områden som idag klassas som poesi. ”Poesin har blivit ett område där man på olika sätt kan utforska språk”, säger Anna Hallberg. De byter dessutom gärna ut ”skriva poesi” mot att ”redigera poesi”, för att visa på att poesi är så mycket mer än nyskrivna ord, de kan lika gärna vara kopierade, återanvända eller grafiska symboler. I och med det förändras också myten om den ”svåra poeten”.

En av de tendenser som togs upp under seminariet var att det under 00-talet inte har funnits en poet som ensam har varit den stora generationspoeten, istället har det funnits många olika röster och många olika poeter. Under 00-talet är det många som har debuterat och många alternativ till vad som är poesi har presenterats.

I och med att subjektet fortfarande lever kvar i samtidslyriken menar redaktörerna att romantiken därigenom också lever kvar. Det är först när jaget inte är centralt som poesin kan komma vidare:

När inte diktjaget intar en självklar centralposition frigörs andra typer av poesier, inte sällan mer polyfona, rumsliga, politiska och sociala. Språk från nästintill vilka traditionellt sett icke-lyriska diskurser som helst: teveserier, neurologi, kokböcker, äldrevården (…) har visat sig fullt möjliga som poetiska verkningsmedel.

Kajsa Sundin pratar gärna om lyrik som undersökning eller forskning, hon anser det vara ett komplext sätt att närma sig nya områden på, utan att det blir akademiskt eller journalistiskt. ”Lyrik är ett ypperligt sätt att förmedla kunskap”, säger hon. Poesin behöver heller inte komma till slutsats eller resultat.

De är också noga med att påpeka att det inte finns några garantier i dagens poesiklimat, varje poet måste hitta sin egen väg och bedriva sin egen forskning. Dessutom måste den hela tiden hitta nya vägar, omforma sig och förändras för att överleva. I 32/2011 skriver de:

Med det romantiska reses ett krav, inte bara på originalitet utan likaså autencitet, på ett mer vittgående sätt än i det i praktiken mer hantverkligt baserade klassicistiska. Men det innebär likaledes att det förment originella och autentiska riskerar att utsättas för kritik och ifrågasättas som inautentisk. För konstnären (..) finns förstås ingen värre styggelse än upprepningen, kopieringen och reproduktionen. Här är industrialiseringens serietillverkning, framväxten av massmedia och den begynnande kommersialiseringen en viktig bakgrund.

En av samtidslyrikens viktigaste uppgifter har varit att kopiera, reproducera och härma och samtidigt skapa autencitet. ”Modernismen är brottets århundrade” säger Jörgen Gassilewski och syftar på kravet att hela tiden vara nyskapande, trots att det är ett uttryck som de värjer sig för i boken:

Vi ser idag poesi som aktivt agerar på nästan alla platser i samhället och både söker upp och skapar nya former av poetiska rum. Dock bör man passa sig för att överanvända orden ‘ny’ och ‘nyskapande’.

Därför menar Anna Hallberg också att poesin har blivit social, trots att det har pratats mycket om poesins kris de senaste åren. Hon säger att det är lätt att se så på poesin eftersom den inte säljer. Eftersom den övriga bokbranschen är kommersiell och det finns författare som säljer så enormt mycket. Men poesin hittar andra vägar. Att poesin lever, växer och myllrar är de alla överens om, men den dialogen sker inte längre i dagspressen utan i andra forum, på internet, på scen och i specialiserade tidskrifter. Ska du leta efter samtidspoesi är det alltså där du ska leta.

Det råd redaktörerna till 32/2011 ger inför läsning utav samtidspoesi är att läsa avsökande, kritiskt och bejakande.

Similar Posts:

• Lycka är en kväll på Copacabanas Litterära Tisdagsklubb, 13/4-2010
• 00-talets allra bästa poeter i en
• Att läsa Anna Hallberg
• Torsdagen på bokmässan
• Lördag på bokmässan

Omslag är en vändning, en förändring, en omkastning.
Omslag är en kompress, ett förband, en förpackning.
Omslag är på omslaget, om och om, slag på slag.
Omslag är en satsdel i neutrum

Athena Farrokhzad, poet och kritiker på Aftonbladet kultur och Linn Hansén, poet och kritiker på kulturtidskriften Glänta för oss på detta sätt genom sitt förord in i en antologi som redan i sin titel vrider sig ett par varv extra och heter inte queerpoesi, detta är queer poesi. Är detta poesi och vilken form förväntas den egentligen anta?

Jag tänker att Omslag är mer ett formexperiment än en antologi som redan i sin titel strävar efter något att slippa sätta etikett på.

… Omslag vill undersöka vad som händer när ingen bryr sig om att torka upp eller täppa till. När poesin redan har svämmat över. …

Boken innehåller texter av en samling människor som skrinnat in i språket med ambitionen. att släppa lös det. Hanna Hallgren och Johan Jönson letar sig i Samla/ sprida strålen in i vad det kanske kan vara att vara döende och sexuell. Om queer är att bryta en ny gräns och undersöka den? Jonas Brun och Kristofer Folkhammar lånar text av Arne Nilsson om manlig homosexualitet i Göteborg under 1900-talets första hälft. Om queer är att tänka vem som egentligen skriver? Leif Holmstrand och Kajsa Sundins prosalyriska tankeström om kroppen och sjukdomen diabetes. Om queer är just kroppen och dess egen bräcklighet och styrka?

Jag läser en strävan efter att å ena sidan faktiskt bryta upp barriärer för vad en text är, vad ett tema är, å andra sidan vad kroppen betyder och vems den är.

Min nyfikenhet når inga gränser för hur roligt jag tycker det är att någon faktiskt tagit på sig att börja leta. Försöka resa upp något nytt mitt bland den heteronormativa litteratur som det annars flaggas för i vart och vartannat förlagsfönster.

Jag läser och jag läser och hela tiden behöver jag fråga mig i vilken nivå jag förväntas läsa in queer-ambitionen. Är det i formen? Vad är en dikt är en novell är ett citat är en prosadikt? Eller är det i ämnesvalet, månne? I sättet att närma sig kroppen, livet eller rentav kanske döden? Jag tycker hela konceptet är svårfångat, och nästa fråga jag ställer blir om jag missar något. Är det en del av dealen? Jag tänker helt ärligt att det queera i denna antologi har så många splittrade angreppsvinklar att jag tappar bort mig.

Jag vet inte om detta är ett formexperiment tillslut, eller om den bär på ett hemligt svar på något som jag inte haft vett nog att formulera frågan för.

Omslag är ett sakläge och sedan ett annat.
Omslag är virat kring en kroppsdel för att lindra smärta.
Omslag är pro forma, för syns skull, för att forma.
Omslag är en samling queer poesi.

Similar Posts:

• Semafor goes CLT/ CLT goes Semafor
• Gemensam kamp
• Smärtsamt och ofrånkomligt
• Minimalism dragen till sin spets
• Okomplicerad och välgjord introduktion till poesin

Till en början var det bara ett hetsigt sorl och spridda skratt från publiken som fyllde lokalen. Som om det var ljudet av en enda lång vokal, men allt eftersom orden i boken började närma sig mitten av alfabetet blev konsonanterna också möjliga att urskilja.

Precis som det i en orkester går att urskilja ett särskilt instrument om man lyssnar noggrant gick det under uppläsningen att urskilja enstaka röster, även om man inte hade hört personen som läste tidigare. Jag ska inte säga att det på så sätt gick att urskilja ett sammanhang, för det gick inte, men det kändes ändå som något att fokusera sin lyssning på. Annars var det många att, den, det, vad, var, är som upprepades och det bildades en smått förvirrad, hypnotisk känsla i rummet.

Pär Thörns starka stämma hördes förstås över alla de andra uppläsarnas, speciellt mot slutet när fler och fler kapitel tog slut och läsarna en efter en tystnade. Läsningen fick ett dramatiskt slut när en äldre man bland uppläsarna plötsligt höll på att svimma, av högsommarvärmen som låg tjock, av orden och den utmattning som följer på en timmes alfabetiskt rabblande av Röda Rummet. Och den sista uppläsaren fick kämpa sig vidare mot Ö.

Similar Posts:

• Aase Berg kan du alltid lita på
• Ja, men vad är det som är queer?
• Oceanvilja
• Happy Sally + Ribersborgs Kallbadhus = SANT!
• Feminism under metafortungt täcke

Programmet ser ut som följer, med namn som Hanna Nordenhök, Jenny Tunedal, Mara Lee, Johan Jönsson och Marie Silkeberg.

Jag skulle inte missa den här kvällen för allt i världen, men kan tyvärr inte gå dit. Så därför måste ni gå istället och berätta för mig hur bra det var (eller skona mig ifrån det så jag slipper veta, men antagligen vet jag tillräckligt redan).

Det börjar klockan 19.00 kostar 20 kronor, läsningarna håller på till 21.30, därefter spelar Per Nyström och Ulrika Revenäs Strollo musik.

Det kommer att bli skolavslutning med fest, poesi och musik och det blir aldrig bättre än så! Gå dit!

19.00 – 19.30
Daniel Neurath Ossnevs
Helena Granström
Niclas Nilsson
Hanna Nordenhök
Jenny Tunedal

20.00 – 20.30
Kajsa Sundin
Martina Lowden
Ulrika Revenäs Strollo
Malte Persson
Ida Säll

21.00 – 21.30
Mara Lee
Helena Boberg
Johan Jönson
Hanna Hallgren
Marie Silkeberg

Similar Posts:

• Världspoesidagen 2011
• Vad pratar de om i vårens litteraturdebatt?
• Botkyrka goes internationell bokmässa
• Vilket krig för man mot dem man älskar?
• Sval och snygg, men oengagerande

Jag vet inte riktigt hur man ska säga något smart och förklarande som lättar upp för en läsare…

Och så är det. Hur ska man någonsin kunna definiera ordet definition utan att det blir bisarrt? Att läsa "Definition" är att skriva sin egen historia, att kartlägga sig själv. Det är en praktikens poesi, en som uppmanar och puffar på läsaren, gör dig delaktig. Genom boken ställs man inför en rad olika valmöjligheter, påståenden och uppmaningar.

Ta din historia. Skriv av den. Skriv: mitt hus, min gård, mina vänner. Skriv: mina föräldrar. En historia skulle kunna vara: kalla mig killen, det är vad jag är van vid. En historia skulle kunna vara: jag har tjocka ärr.

Det är du som bestämmer hur berättelsen slutar, om den slutar. Det är även du som till stor del bestämmer historiens innehåll. Vänta dig ingen själslig poesi, vänta dig inget budskap. "Definition" är ett hopkok av olika språkliga experiment, stilar och röster. Dikterna sträcker sig från hemtjänstskildringar – till poesi stöpt i formulärform, till ljudpoesi. Formuleringarna kastar sig mellan allvarsamhet och den mest obeskrivliga humor. Det blir aldrig riktigt ömsint, känslosamt eller kärleksfullt. Det är en frågande och konstaterande poesi. Det gör den ibland tråkig, ibland lite otäck, men samtidigt ger distansen någonting – ett nytt betraktande. Ett sätt att se på saker som gör att man verkligen ser dem. Kajsa Sundin ingår i en grupp av nya svenska poeter som intresserar sig för språkets uppbyggnad och som ogillar metaforerna. En sorts poeter som vägrar tala som genom ett rör till läsaren. De bygger istället en spretig och mångröstad, ljudlig poesi. En poesi som irriterar och stör, propsar. Jag vet inte om man kan älska den, men man kan vara i den, delta – brottas och bråka, fråga och lära sig. Om man är lyckig när man läser vet man aldrig. Lycka är någonting man konstaterar eller hittar på först i efterhand.

I vårens stora litteraturdebatt menade vissa att det handlade om ett kotteri, en sammansvärjning. Att metaforhatande nya poeter som Kajsa Sundin fick mycket uppmärksamhet berodde inte på att de var bra, utan på att de publicerade och kommenterade varandras alster. Men det kan också vara så att människor i grund och botten är rädda för det okända, att de är konservativa. Snart är vi inte rädda längre. Snart är den här sortens poesi vardagsmat. Snart, kanske alldeles snart är den inte ny längre. Det är det okända som är spännande. Vi är mitt i ett skeende, våga läs nu!

Similar Posts:

• Att göra saker med ord
• Semafor goes CLT/ CLT goes Semafor
• Ja, men vad är det som är queer?
• 29 röster läser 29 kapitel
• En gång till?