Himlen börjar här är en djupt tragisk och djupt romantisk och djupt amerikansk roman, i alla fall som jag som nästan enbart läser svensk litteratur upplever den. Det är skolorkestrar och collagedrömmar och ett ständigt strålande väder, som jag har lite svårt att identifiera mig med. Dock identifierar jag mig med syskonskapet, så som jag alltid gör när jag läser om systrar. För att jag själv har en syster och själv är en. Men eftersom Lennon är yngst och hennes syn på systern och systerskapet utgår mycket från den rollen har jag trots allt lite svårt att känna igen mig i hennes situation. Däremot tror jag att det alltid finns ett drag mellan systrar att tycka att den andra är lite bättre, lite vackrare, lite mer lyckad. Inte att det nödvändigtvis måste vara av ondo och konkurrens utan mer av kärlek, för ens syster är den bästa, vackraste, smartaste som finns.

Lennon beskriver sig själv som skuggan av sin karismatiske syster, att hon själv är den andra, den lite mer misslyckade, den lite mer genomskinliga. Men jag upplever inte alls Lennon så. Det är en tjej som är full av tankar och tåga och liv och vilja.

Trots att Lennon är mitt i sin desperata sorg börjar hon helt plötsligt att upptäcka sin kropp och sin sexualitet. Förvirringen i att kroppen oprovocerat reagerar och känner för sådant som annars bara har passerat omärkligt förbi.

Joes rum där en bomb slagit ner, där han brukar sova på sin obäddade säng och läsa alla kringströdda böcker och dricka ur femhundra halvfulla glas samtidigt. Plötsligt blir jag alldeles yr. Det känns så intimt att vara här, i rummet där han tänker och sover, byter kläder och slänger dem precis överallt, här där han är naken. Joe naken. Tanken på det, på honom, hela han – Jag har aldrig sett en man naken i verkligheten, bara på några porrsajter som Sarah och jag gick in på en gång. Jag har alltid varit rädd för att se alltihopa, se den där.

Lennon och Baileys pojkvän Toby klamrar sig fast vid varandra, i sorgen och det som Bailey lämnade efter sig. Lennon upplever sin syster som mer närvarande, närmare när hon är med honom. Som att dom två är det som blev kvar av henne. Deras relation blir något av en grundsten i bådas sorgearbete men kompliceras när Lennon blir galet förälskad i den nya killen i skolan.

Jag som läste Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl om och om igen som ung kan självklart inte låta bli att dra paralleller till den. Himlen börjar här är på amerikanskt vis mycket mer utsvävad, större i gesterna, mer romantisk, där Jag saknar dig jag saknar dig mest bara är oerhört tragisk. Jag saknar, dig jag saknar dig börjar långt innan Cilla dör och gör att tomheten efter henne blir mer påtaglig. Himlen börjar här börjar när Bailey redan är död och som läsare får jag lära känna henne enbart genom Lennons minnen av henne. Som när hon sitter uppe i deras gemensamma orangea rum som de kallar för Sanctum och går igenom hennes saker, ser dom, är med dom och vet att hon måste börja packa ner dom.

Sen rör jag vid alla hennes saker,
som jag inte ens har flyttat på sen hon dog:
skrynkliga sedlar
från en kladdig ficka,
de tre parfymflaskorna,
som det aldrig kommer att minska i,
pjäsen av Sam Shepard,
Fool for love
där bokmärket aldrig kommer att flyttas fram.
Jag har läst den för henne två gånger nu
och jag sätter alltid tillbaka bokmärket
där det satt.
Jag vill dö
när jag tänker på
att hon aldrig kommer att få veta
hur den slutar.

Saknaden efter den förlorade systern genomsyrar hela boken, men det är också en historia som jag läst förut. Därför är det inte den skildringen jag tar med mig när jag slutar läsa, utan det är just Jandy Nelsons sätt att så odramatiskt låta sexualiteten drabba Lennon. Då blir det är en bok som jag önskar att jag hade fått läsa när jag var femton år.

Similar Posts:

• Should I stay or should I go?
• Katharsis genom Oates
• Syskonkärlek bakom vartenda ord
• Komplicerat och kontroversiellt
• Jag saknar dig (jag saknar dig!)

Idag skriver Eva om Arkan Asaads Stjärnlösa nätter – en bok om tvångsgifte som bygger på författarens egna upplevelser.

Emelie försvinner in i den amerikanska tonårsvärlden och recenserar debutanten Jandy Nelsons Himlen börjar här – en ungdomsroman om sorg och kärlek och den begynnande sexualiteten.

Lina skriver om Marie Silkebergs lyrik i omfattande diktsamlingen Material, som kretsar kring kärlek och hur den påverkas av förflyttning i tid, miljö och språk.

Dessutom:

”¢ Bokreatips från redaktionen – vi ger er våra bokreafavoriter.
”¢ Författarintervju – Emelie och Maria har träffat Monica Wilderoth och pratat om sorg och död i både stora och små sammanhang, med utgångspunkt i hennes debutroman Jag ska räkna till hundra och aldrig sluta leta.

Trevlig vecka,

önskar
Redaktionen på dagensbok.com

Similar Posts:

• ”Vem har patent på den största och mest sanna sorgen?” – intervju med Monica Wilderoth
• Prosalyrik i kringelikrokar
• Om en sorg och en mamma
• Vårens litterära höjdpunkt för alla oss som älskar nytt.
• Färgskimrande och famlande om sorg

Jag tänker att de återvänder till dit deras kärlek började. Jag tänker att jag återvänder till det typiskt svenska. För jag har varit i Thailand för många gånger än vad som egentligen är berättigat. Då ska man på typiskt svenskt sätt tycka är lite pinsamt, men det är ju så bekvämt så man kan inte låta bli att åka. Jag älskar Thailand för att det nästan är precis som hemma, det är bara lite varmare, lite mer sol, lite gladare och trevligare svenskar för att de är på semester. Och exakt dagen innan Thailand börjar jag längta efter svenska deckare. Jag längtar aldrig efter svenska deckare förutom när jag är på väg till Thailand.

Eftersom jag inte är någon deckarfantast så har jag inga svenska deckare hemma, men det bekymrar mig inte nämnvärt eftersom det brukar krylla av svenska deckare (på svenska såklart) bland alla de andrahandsbokhandlare som finns vid badstränderna, där turisterna är. Även om mitt främsta mål med semestern är att själv skriva, och inte läsa så kan man ju inte ligga på stranden med datorn och då behövs böcker!

Så jag packar ner andra böcker än svenska deckare, det lilla förlaget Gilla böcker som stod för årets Augustprisvinnare i barn- och ungdomskategorin (Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder) har även gett ut en fantastisk rosa ungdomsbok Himlen börjar här av Jandy Nelson (recension kommer). Inte ett dugg svensk men vacker som få, den ska jag läsa på planet. För att det är perfekt att läsa ungdomsböcker när man reser eftersom man måste lägga ifrån sig boken hela tiden för incheckning, bagageinlämning, gatepassering, mat eller film eller information om hur långt man har kommit på den där evighetsflygningen (ingenstans, typ till Finland eller så) och ungdomsböcker har korta kapitel och är lätta att komma in i om och om igen.

Blonde av Joyce Carol Oates är en sådan där bok som jag aldrig kommer igenom, det är inte det att jag inte tycker om den, för det gör jag. Utan snarare att den är så himlans tjock och att den behöver läsas i svep. Det är en typisk bok som man inte bör läsa på flyget, utan snarare i en solstol på en strand. I somras läste jag de två första delarna och jag tycker mig ha dem så färskt i minnet att jag bara skulle kunna fortsätta. Det kanske är så man ska hantera den där boken man aldrig riktigt kommer igen, dela upp den i fler delar. Så det helt plötsligt blir två böcker (eller ännu fler om den är väldigt lång).

Dessutom packar jag ner Marisha Pessls Fördjupade studier i katastroffysik och Anne B Ragdes Berlinerpoplarna som jag av någon anledning har dubletter av i bokhyllan. Och det är ju perfekt för då kan man byta ut dem mot ett par svenska deckare på plats i turistparadiset. Jag kanske till och med kan hitta någon utav de där milleniumtrilogiböckerna som alla pratar om, som jag förstås inte har läst. Nyutgåvan av Valerie Solanas Scum-manifest kom till mig innan jul och har tyvärr blivit liggande till förmån för alla måsten, men nu ska det bli ändring!

Jag har fortfarande ett par timmar på mig att packa så det kanske får plats någon mer bok, annars litar jag på att vännerna har packat sina väskor fulla med böcker. Läsrapport kommer.

Similar Posts:

• Strandläsning
• Semesterläsning
• Eldig fortsättning på trilogin
• Döden i kungsan
• En deckardebut i slow motion