Mitt i detta kaos känns det trösterikt att läsa Alla frågar sig varför. Det är en bilderbok för människor i alla åldrar som ur ett filosofiskt perspektiv behandlar djupa frågeställningar. Är alla lika mycket värda? Varför måste man dö? Finns Gud? Var kommer elakhet ifrån?

Varje litet samtal börjar med en vacker anfang. Dessutom omgärdas berättelsen hela tiden av Anna Höglunds vackert seriösa, drömska och lite ledsamma illustrationer. De tornar upp som magiska tavlor jag kan titta på hur länge som helst.

Varför är jag inte snäll mot den jag tycker om? Jag hade hellre fått en hundvalp än en lillasyster. Det var jobbigt med alla som sa att hon var finast i hela världen. Ingen sa att jag var finast.

Är det avundsjuka eller orättvisa som spökar här ovan? Det är inte lätt när det känns som att andra får favörer, är mer värda. Vad ska en göra med alla de känslorna? Vad är sant egentligen?

Den här boken lämnar inga svar. Det här är en bok som ställer frågor, som även vågar berätta om händelser som kanske inte är helt bekväma. Läsarna kan känna igen sig vare sig en är fyra, fem år eller sjuttiofyra, sjuttiofem.

Dessutom är varje spörsmål ackompanjerat av en illustrerad filosof som fått iklä sig en djurkropp och bär med sig ett citat. Hannah Arendt är någon slags ugglefågel som berättar att den mesta ondskan skapas av människor som inte bestämt sig för om de ska vara goda eller onda. Simone de Beauvoir är en katt som berättar att det bara är människan som kan erfara framgång eller misslyckande. Längst bak i boken presenteras alla filosofer närmare för den som vill veta mer. Det är fint och upplysande.

Ämnena som boken tar upp är knepiga. Var kommer elakhet ifrån? Vems är skulden? Kan det vara så att en får skylla sig själv? Om det är många som tycker att någon är konstig och att hen är dessutom är skvallrig? För oss fullvuxna kan svaret tillsynes vara självklart, även om jag tyvärr inte tror att det är så enkelt. Men för fyra-, fem-, sexåringar är det svårare.

Alla frågar sig varför är en bok som öppnar för spännande diskussioner. Den innehåller många öppna eviga frågor som vi kan prata djupare om. Och filosoferna kan ge oss tröst och visdom. Den här boken öppnar för frågor som är viktiga att diskutera. Särskilt i den tid som vi befinner oss i just nu efter fredagens terrordåd i Stockholm. Vi människor behöver hitta sammanhang, kärlek, tröst och gemenskap för att orka gå vidare.

Similar Posts:

• Med normkritiska ögon på magiska tänder
• En appell för fantasin
• Carpe diem
• Kaninsmärta och melankoli
• Släng dig i väggen Sommarskuggan

På sätt och vis är det ett osannolikt kompisgäng, men nu går de i nian, tonåringar arbetar ju ofta med stereotyper (eller om de gör det ärligare än vi andra?) och det som håller samman vänner är väl inte nödvändigtvis det uppenbara. En sak som förenar är i alla fall otåligheten, så här sista vårterminen i högstadiet. Längtan efter att något ska hända.

Så de utmanar varandra. Var och en skriver ner en pinsam utmaning på en lapp och sedan drar de varsin. Någon måste köpa kondomer, någon sexiga underkläder, någon måste sno skolans populäraste killes kalsonger, någon sätta upp ett foto av sin rumpa på skolans anslagstavla, någon skriva en sexnovell på nationella provet i svenska, och så vidare. Såklart sätter allt detta alla möjliga oväntade bollar i rullning.

8 saker du aldrig skulle våga har inte så lite drag av amerikansk high school-romcom för tjejer med sin final, där alla får vad de förtjänar på niornas vårbal. Samtidigt känns den betydligt fräschare än många av de där komedierna, med sina starka vänskapsband och varma, lojala och tuffa huvudrollsinnehavare. Tjejernas funderingar kring och första trevande erfarenheter av kärlek och sexualitet är fint och medryckande skildrade. Det gäller inte minst Kay med sin motvilja mot en tjejig, heterosexuell kvinnlighet.

Som vuxen är jag ändå inte helt såld. Jag har nog blivit bortskämd av förlaget Gilla böckers förmåga att hitta romaner med den där crossoverpotentialen, ungdomsböcker som är riktigt kul och berörande även om man råkar vara 30+ (mer eller mindre in denial). Eva Susso har jag faktiskt inte läst tidigare, men jag gillade Moa Eriksson Sandbergs debutroman Söta pojkar är bara på låtsas med sin sårbara uppriktighet och jag hade hysteriskt roligt åt hennes spermavampyrsexnovell Påfyllning och önskar att hon vävde in mer av den där skruvade humorn på fler ställen.

8 saker du aldrig skulle våga är helt enkelt en ungdomsroman och man ska nog ha ungdomars känsla för pinsamhet, mod och romans, för att till fullo uppskatta den. Inte minst är den säkert rolig att läsa tillsammans i tjejgänget, diskutera karaktärernas beteenden och de utmaningar de ställer varandra inför. Skulle du verkligen våga ..?

Similar Posts:

• Spirande sexualitet som ljus och mörker
• Vem mördade Linda Palm?
• Hur söta pojkar blir på riktigt
• Kärlek, sex och att aldrig vilja bli som sina föräldrar
• Skolan står i brand

Anna Liv lyssnade på seminariet ”På tröskeln till tonårsvärlden” där författarna Moa Eriksson Sandberg och Eva Susso samtalade om sina böcker om tjejer på väg in i tonåren.

Dagen har i mångt och mycket handlat om pengar. Camilla har lyssnat på tre seminarier som har tagit upp olika aspekter av begreppet. Vad innebär det att ha lite pengar, vad har humanioran för roll i dagens samhälle (hur mycket forskningsanslag går till de ämnena) och vad är ett ord värt? Författarförbundet pratade om sin kampanj för att öka anslagen till skribenter och författare.

Även de minsta får plats på mässan. Anna Liv var också på ett seminarium om att skriva poesi för barn.Lotta Olsson och Malte Persson pratade om rim och rytm i språk. På seminariet om bilderbokens poetik öppnade en handfull nordiska bilderboksförfattare och illustratörer för en diskussion om bilderboken som konstverk.

Emelie har pratat hästböcker med Pia Hagmar, Anna Liv har pratat mord med Mons Kallentoft och Kristina Appelqvist, två deckarförfattare med olika ingång till genren.

Jenny och Lina

Och Lina pratade tillsammans med Jenny Jägerfeld om humor i ungdomslitteraturen. Det var ett samtal som väckte läslust och skratt. Lina avslöjade att hon just nu jobbar på tre romaner samtidigt. Vi ser fram emot resultatet.

Vi var på kvällen på Röhsska Museet, såg en utställning om ond design och lyssnade på Jonas Gardell, Ingrid Carlberg, Linn Ullman och den dramatiska Mikael Niemi.

Camilla, Anna C, Anna Liv och Emelie

Vi har återigen gått vilse på svenska mässan, minglat runt och förbereder oss nu för morgondagen på mässan.

Similar Posts:

• Isländskt på bokmässan
• Lördag och söndag på bokmässan
• Norskt på bokmässan
• dagensbok.com medverkar på bokmässan
• Linas 10 i topp på bokmässan

Lillasyster Margot, som är bokens berättare, berättar fint om hur det är att vara lillasyster, att alltid vara minst och inte kunna allt som alla andra kan. När Moa leker med Jan-Torvald och Margot inte får vara med till exempel. I de stunderna är det bra att ha en magisk hajtand om halsen. Den kommer från en vithaj och när Margot är ledsen kan den göra henne glad igen.

Den magiska hajtanden är en charmig historia. Men som vuxen läsare är det framförallt miljön och personerna som befolkar den, och framförallt deras relation till normerna som är behållningen av boken och som känns värt att diskutera.

Moa och Margot har på bilden en mörkare hudfärg än de flesta andra i Trutviken – vilket, på ett sätt och vis befriande sätt, inte alls kommenteras i texten.

Och moster Margots relationsperson, Kärran, är inte en gubbe utan en tant. Här är jag lite kluven. Moster Margot är fruktansvärt kvinnlig, Kärran är lika manlig. Å ena sidan blir jag irriterad på att könsrollerna, där den ena mekar med bilen och den andra bakar bullar, nödvändigtvis måste vara med och inte kan luckras upp. Å andra sidan gillar jag att det lesbiska paret inte förvandlas till något exotiskt och extraordinärt. Men måste normaliseringen ske genom en så total fastklamring vid normen? Jag vet inte om jag ska vara glad för att en bok gör ett litet försök till förändring, eller vara ledsen för alla som inte gör det, eller sur för att förändringen inte är så radikal som den kunde vara, eller bara konstatera att här finns fortfarande mycket att problematisera.

Similar Posts:

• Vi frågar oss varför?
• En appell för fantasin
• Carpe diem
• Släng dig i väggen Sommarskuggan
• Kaninsmärta och melankoli

Anisa har utåt sett det perfekta livet. Hon har två adoptivföräldrar som älskar henne och ger henne allt hon pekar på. Hon är populär och snygg och får ägna sig helhjärtat åt sitt stora intresse: klädskapande.

Men tänk om omvärlden kände till hennes hemligheter? Hemligheter som hon inte ens kan berätta om för sina bästa vänner. Som att hon ibland känner sig som världens ensammaste människa? Tur att hon snart ska få köpa hundvalpen Rio. Eller att hennes föräldrar ger henne allt hon pekar på, utom det hon egentligen vill ha? Nämligen att få känna sig behövd och få krav ställda på sig? Som att hon ibland känner sig mer som ”deras intressantaste ägodel, typ.”

Eller tänk om de visste att hon är kär i tönten Hugo? Hugo som bor på en bondgård ute på landet och representerar den totala motvikten mot Anisas glamourösa och glittriga liv?

På ytan har Anisa ett enormt självförtroende, men mellan raderna växer en annan bild fram. ”Någon tyckte att jag skulle slippa växa upp på barnhem i Brasilien och vara fattig resten av mitt liv. Någon tyckte att jag var värd att bo i en lyxvilla med swimmingpool.” Det låter inte som om Anisa själv tycker att hon är värd det…

Eva Susso lyckas bra med att skildra vänskapen mellan tjejerna och den rivalitet som nästan oundvikligen uppstår när man är tre stycken. Om man är två så vänder man sig nästan alltid mot den tredje – den som inte är där.

Under ytan finns det spänningar och motsättningar. Till exempel gillar inte Maja att Diana är tillsammans med hennes bror. Och Anisa verkar ha svårt att identifiera sig med sina bästisar, som trivs så bra i Bjällby. De blir säkert kvar där resten av livet medan hon har ”monsterstora planer”. Hon ska ju bli kläddesigner i Milano. Men för tillfället får hon hålla tillgodo med att sätta upp modeshower med sina vänner som modeller.

Boken har det mesta man kan förvänta sig av en chicklit-bok. Vid första ögonkastet tror man att det mesta handlar om utseende och status, men skrapar man lite på ytan växer allvarligare undertoner fram. Den är lättläst och det känns som om författaren har bra koll på hur dagens unga tjejer tänker och hur de uttrycker sig. Jag tror att igenkänningsfaktorn är stor.

Similar Posts:

• Motstridig modevärld
• På andra sidan Niklas. Och Atlanten
• Skulle du våga ..?
• Tonårsutopi
• En utmaning som förändrar livet