Vårens debutanter 2011

Emelie Novotny — Wed, 08 Jun 2011 12:00:08 +0000

Ett säkert sommartecken är när Kulturhuset årligen arrangerar sin debutbar. I år har Stadsbiblioteket tagit över arrangörsrollen och låter evenemanget gå av stapeln ikväll. Eftersom regnet just nu vräker ner misstänker jag att alla förväntansfulla deltagare är glada över att slippa Kulturhusets öppna tak och istället lyssna på de debuterande författarna omgivna av väggar av böcker.

Vi på dagensbok.com har tidigare konstaterat att ungdomsbokutgivningen är ovanligt stark just nu och min starkaste debutantläsning den här våren var just en ungdomsbok; Sanne Näslings Kapitulera omedelbart eller dö (Rabén&Sjögren). Hon är en av hela elva författare som kommer att prata om sina böcker ikväll.

Norstedts är det förlag vars författare dominerar ikväll med deltagande av Arkan Asaad, Khashayar Naderehvandi och Andrés Stoopendaal. Värt att notera är att Bonniers debutförfattare helt uteblir. Istället får vi möta debutanter från Wahlström&Widstrand, Forum, Brombergs, 10-tal och Weyler förlag, i bla Claes de Fair, Veronika Malmgren och Helena Boberg. Samtalet sker under ledning av kulturjournalisten Harald Hultqvist.

Självklart har det getts ut fler svenska debutanter i vår, några av dem kan du kika in här!

Sanne Näsling: Kapitulera omedelbart eller dö
Perverst rosa

”Det är en balansgång att skriva om två överdramatiska och barnsliga 15-åriga tjejer. Att dessutom låta dem prata engelska i var tredje mening, döpa kapitlen efter nagellacksfärger och ha fladdrande fjärilar på boksidorna, är på något sätt så dömt att misslyckas. Men Sanne Näsling misslyckas inte med något i sin debut Kapitulera omedelbart eller dö, hon fångar mig på första sidan och inget kan gå fel i den här boken…”Läs mer

Khashayar Naderehvandi: Om månen alls syntes
Poetiska sprickor

”Att läsa debutanten Khashayar Naderehvandis diktsamling Om månen alls syntes är som att bläddra i ett fotoalbum. Små frusna scener och episoder lyfts upp och väcks till liv. Dessa foton – dessa minnen – förhåller sig till en början avvaktande; det finns ett tunt och skört fönsterglas mellan läsare och text. Men ju längre in i dikten man kommer, desto mer bryts denna genomskinliga barriär ner och desto närmare kommer det förflutna. Tillvaron flyter samman; minnet, drömmen och nuet blir ett. Gränsen mellan nationer och mänskliga kroppar luckras upp och förenas…”Läs mer

Arkan Asaad: Stjärnlösa nätter
”Som om ett människoliv bara var en bruksvara”

”Den som läser Arkan Asaads roman Stjärnlösa nätter får inifrån uppleva hur det känns för en ung man att bli bortgift mot sin vilja. Kusingifte är vanligt i bland annat kurdisk kultur och om det sker mot parternas vilja, är detta en stor tragedi för de inblandade.

Arkan Asaads roman bygger på hans egna upplevelser, mycket i boken är självupplevt, men inte allt…”Läs mer

Andrés Stoopendaal: Maskerad
Internt tonårstrots

”När jag läser Maskerad känns det som att ha att göra med en trotsig tonåring. Maskerad är respektlös, intern, bryr sig inte om att förklara eller underlätta något för mig. Det är en trotsig bok som går sin egen väg och inte har ett uns till övers för mig. Det gör mig trotsig. Egentligen vill jag lägga ifrån mig boken, men de långa meningarna och fullskrivna sidorna utan styckebrott gör att jag inte hittar något lämpligt ställe att stanna på. Så jag fortsätter. Undrar vem den här Maskerad tycker att den är och förtsätter att känna mig förbisedd…”Läs mer

Sophia Wolf-Lösnitz: Stockholm rosé
Bimbobrudar

”Karaktärerna i Stockholm Rosé bär namn som Daphne, Theresia kallad Tessan (som väl är) och så bokens jagperson Desdemona med smeknamnet Destiny (jag kan inte avgöra vilket som är värst). Tessans lillasyrra går endast under den benämningen och jag drar en lättnadens suck samtidigt som mina tankar flyger iväg i otäcka banor om vad hon kan tänkas heta. Tyvärr är tjejerna lika bimboaktigt blåsta som namnen insinuerar…”Läs mer

Sara Ohlsson: Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag
Att pröva, växa och ändras

”Sara Ohlssons Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag handlar till stor del om samma problem som tjejer tampats med i alla tider. Rädslan för att bli sedd som slampa. Det där att vilja så mycket, att känna så mycket, att prova saker och egentligen inte förstå vad som skulle vara fel med det.

Det börjar någonstans efter en dumpning. 17-åriga Olivia har blivit dumpad av snygg-John och nu är hon där, mitt i det oändliga mörkret som inte verkar ha något slut. Hur överlever man sitt första krossade hjärta?”Läs mer

Emil Boss: Vad avlägsna vi ser ut man kan knappt tro att det är vi
Modern arbetarpoesi

Omslaget är brunt. Det påminner om någon slags mapp. Det här är en bok om arbete, eller människan bakom arbetet eller mer riktigt människan i arbete. Inte den kreativa, självförverkligande sorten som sägs vara varje människas mål utan det enformiga, lilla lågstatus, men för samhället nödvändiga. Det som ger en, så att säga, mat på bordet. Men medan man tjänar ihop pengar till att leva, vart försvinner livet?”Läs mer

Carin Bartosch Edström: Furioso
Klyschiga intriger

”Jag blir inte riktigt klok på vad Furioso egentligen är för bok. Den är både ett intrigtätt drama, en deckare och en passionerad kärleksroman. Böcker ska inte alltid behöva genrebestämmas, det är deras rättighet att få vara blandningar, hybrider, mittemellan. Men Furioso behöver jag placera för att kunna läsa, annars förlorar jag den.

Furioso handlar om Anna som är kompis med Louise som är tillsammans med Caroline som är halvsyster till Helena, som har en stråkkvartett tillsammans…”Läs mer

Carin Bartosch Edström "Furioso"

Emelie Novotny — Sun, 05 Jun 2011 22:00:01 +0000

Jag blir inte riktigt klok på vad Furioso egentligen är för bok. Den är både ett intrigtätt drama, en deckare och en passionerad kärleksroman. Böcker ska inte alltid behöva genrebestämmas, det är deras rättighet att få vara blandningar, hybrider, mittemellan. Men Furioso behöver jag placera för att kunna läsa, annars förlorar jag den.

Furioso handlar om Anna som är kompis med Louise som är tillsammans med Caroline som är halvsyster till Helena, som har en stråkkvartett tillsammans. Louise är Furiosokvartettens försteviolinist och ledare, så när hon skadar handen bara ett par dagar innan deras viktiga skivinspelning är katastrofen ett faktum. För att skivan trots allt ska hinna komma ut i tid anlitar hon sin bästa vän och världssolisten Raul som sin ersättare. Inspelningen går av stapeln på Louises privata ö i Stockholms skärgård där hon har sin studio. Att alla i kvartetten förutom Louise har, har haft, eller kommer att ha en sexuell relation till Raul gör stämningen en aning komplicerad. Dessutom är Caroline gravid med hennes och Louises barn.

Karaktärerna är tagna från Mozarts opera Don Giovanni om den unge adelsmannen som är beredd att gå över lik för att få det han vill ha. Raul lever upp till den roll som givits honom, han är nyckfull, explosiv och viljestark och tar för sig av det han vill ha. Jag upplever honom som en väldigt osympatisk person och frågar mig varför vår stråkkvartett trånar så efter honom. Men en Don Giovanni utstrålar tydligen erotik och passion så att kvinnor i närheten blir alldeles utom sig.

Intrigerna, känslorna och sveken växer sedan i takt med att det tekniska inspelningsteamet blir försenat och till slut är ingenting som det var när kvartettmedlemmarna anlände till Svalskär. Tyvärr är dessa intriger vridna minst tre varv för långt och många gånger så klyschiga att jag bävar inför fortsättningen. Det är också något med hur det inte finns några gränser eller dåliga samveten som stoppar karaktärerna, den absoluta avsaknaden av sunt förnuft, som gör att trovärdigheten faller hos mig.

Det som ändå fångar mig när jag läser är skildringarna av musiken, konsten, hur karaktärerna går in i sina instrument. Att de slutar vara individer när de spelar tillsammans, samtidigt som de lever ut sina intriger och maktkamper än mer just när dom spelar. Att Carin Bartosch Edström vet vad hon pratar om när det gäller klassisk musik råder det i alla fall i mina öron ingen tvekan om. Hon gestaltar karaktärerna, deras egenskaper och sinnesstämningar med hjälp av olika musikaliska stycken, här finns det mycket att utläsa om man är mer insatt i klassisk musik än vad jag är.

200 sidor in i den över 500 sidor tjocka boken sker då äntligen det oundvikliga mordet och kriminalromanen kan börja. Det är först i slutet av denna som jag kapitulerar och läser med lust, men mest för att jag vill få ett slut på det och samla ihop alla spår och trådar som Carin Bartosch Edström spritt ut under romanens gång.

Det ska sägas direkt: jag är inte överförtjust i deckare. När jag ändå läser dem gör jag det i hopp om ett spännande tidsfördriv att fly verkligheten med för några effektiva timmar. Innan jag började läsa tänkte jag att en debutant på Bonniers ändå är en debutant på Bonniers, trots att det är en kriminalroman, och värd att läsas bara därför. Men här saknar jag redigeringsarbete, Furioso är på tok för lång och tungläst, för ordrik för att kunna flyta med i och språket är fullt av utnötta bilder. Och som kriminalroman tillför Furioso inget nytt och spänningen vrids heller inte upp utan boken blir bara en utdragen väntan på svar.

dagensbok.com » Carin Bartosch Edström