Nu är hans far en berömd konstnär med stora rikedomar. Dock håller han på att dö i en hjärntumör och vill hux flux ta upp kontakten med sonen han så brutalt övergav. Isak är tveksam och rådfrågar sin kära morfar som avråder. Men det är något som drar. Nyfikenhet plus att det förflutna fortfarande är sårigt. Isak och hans tjej Madde åker för att hälsa på pappan på Gotland. Där dras de snabbt in i ett inferno av lögner, svek och mörka hemligheter.

Jag ska erkänna att jag hade svårt att komma in i den här boken. Fick börja om flera gånger. Dock gav jag mig inte eftersom jag blev så drabbad av den förra boken Sarek som även var Ulf Kvenslers debut. Det var något med hur den här berättelsen dundrade på i början som fick mig att förlora fokus gång på gång. Men skam den som ger sig som man säger. Det var ju något som brände. När jag väl kom in i boken var den svår att lägga ifrån sig.

Berättelsen har en nerv som gör en på helspänn. Ibland glömmer jag tid och rum. Så spännande och mörk är den här historien. Karaktärerna är skickligt utmejslade, och de är nästan alla rätt osympatiska. Den enda jag känner värme för är Isaks morfar. Denna omtänksamma, snälla man som alltid ställer upp för sitt barnbarn. Han är helt underbar och behövs för att lite mjuka upp den här korpsvarta historien. För de andra som befolkar boken är som sagt inte särskilt trevliga, inklusive vår protagonist Isak. Han kämpar på så gott han är förmögen till men hans förflutna hugger honom i hälarna gång på gång.

Det är mycket ondska och obehag i Brandmannen och jag kan inte låta bli att vilja veta mer om Isaks pappa Fredrik och hans bakgrund. Hur blev han som han blev? Det vill säga übervidrig. Historien griper tag mig. Det är något som gör det lite blurrigt och knepigt att hänga med i emellanåt. Men sanna mina ord, det här
är en berättelse full av ondska, medmänsklighet och släktskap. Så häng på.

Similar Posts:

• En nagelbitare i svenska fjällen
• Sockersött och avgrundssvart
• Ingen skriver som Khemiri
• Häpnadsväckande, hemskt och hudlöst
• Det förflutnas förhäxande toner

Anna får genast en känsla av att det är något som inte stämmer med Jakob. Hon har en gnagande känsla av att hon sett honom förut. Stämningen är laddad under tågresan mot Abisko. Jakob, som är en entusiastisk fjällvandrare, övertalar dem att ändra planen och istället åka till Sarek för en mer utmanande tur. Förutsättningarna är utmärkta, väderprognosen är god och de har mer än tillräckligt med mat. Förslaget möts av viss skepsis, i synnerhet från Henrik som inte mått så bra och därmed är i sämre form än normalt. Men Jakob framhärdar och en ny plan tar form.

Sarek i september är vackert som en tavla – men också oberäkneligt. Vädret kan svänga snabbt och fjällets natur erbjuder många faror. Ett snedsteg kan innebära döden.

Alla som någon gång satt sin fot i fjällen känner igen sig i beskrivningarna av det hisnande vackra landskapet. Ni som inte har det får helt enkelt lita på Ulf Kvensler och mig: de stora massiven med snötäckta toppar får en att känna sig väldigt, väldigt liten. Det är underbart. Det är också skrämmande. Man bör ha stor respekt för naturens krafter när man befinner sig i den miljön. Även om lederna är välbesökta är avstånden stora och mobiltäckningen så gott som obefintlig. Det är så gott som orörd vildmark. Addera en grupp bestående av ett par där relationen knakar i fogarna, en gemensam vän som är nyförälskad i en pojkvän som råkar vara både kontrollerande och dominant, så har du ett perfekt recept på total panik.

Berättelsen utspelar sig på fjället, i Stockholms innerstad och med tillbakablickar till när de tre vännerna först lärde känna varandra på Uppsala universitet. Det som fastnat mest hos mig är just miljöbeskrivningarna. Oavsett om det är en fjälljokk eller middagsbord på nation i Uppsala får Kvensler omgivningarna att kännas levande och bekanta. Det är genialt att placera en psykologisk thriller där varken protagonisten eller läsaren vet vem den kan lita på i fjällmiljö. Kvensler lyckas bygga upp ett psykologiskt obehag som hela tiden stegras. Stämningen växlar långsamt från olust till paranoia till ren och skär skräck. Vad – eller kanske vem – är egentligen det största hotet?

Sarek är verkligen en välskriven thriller som håller läsaren på tårna under hela resan.

Similar Posts:

• Suggestivt, mörkt och eldfängt
• Villa i söderort har blivit ett sätt att leva
• Något är ruttet i staden Malmö
• Nästan lite känslan av Tintin-albumet Den svarta ön
• Livspussel, psykvård och politik i spännande debut