Året är 2008 och platsen New York. Julia Walsh provar bröllopsklänningar med röda prislappar tillsammans med sin bäste (och ende?) vän Stanley. Bröllopet är nära förestående, men hon har varit alltför uppslukad av sitt arbete som animatör för att ägna sin utstyrsel någon uppmärksamhet. Fästmannen blir i romanen inte mer än en skuggfigur, medan bäste vännen känns som en mer utmejslad karaktär.

Det är lite av Amelie ur filmen Amelie från Montmartre över Julia, även utseendemässigt föreställer jag mig. En lätt förvirrad konstnärstyp, hopplöst opraktiskt lagd, som delvis lever i sin egen fantasivärld, där hon samtalar med sina animerade skapelser.

Mitt uppe i klänningsbestyren blir de avbrutna av ett oväntat mobilsamtal från Julias pappas sekreterare, som meddelar att fadern avlidit och kommer att begravas samma dag som bröllopet är tänkt att firas. På sistone har dottern oroat sig för att han skulle missa hennes stora dag, vilket nu också besannats.

Relationen dem emellan har genom åren varit allt annat än okomplicerad. Anthony Walsh har varit en frånvarande pappa, ständigt på resande fot i affärer. En svikare i dotterns ögon.

När ett otympligt paket levereras till Julias adress och visar sig innehålla en slags vaxstaty av hennes far i naturlig storlek, tror hon först att det rör sig om ett illasinnat skämt. Det visar sig emellertid att pappan varit delägare i ett företag som utvecklar människoliknande robotar. De kan – som i detta fall – användas för att ge efterlevande ytterligare några dagars samvaro med en avliden. Roboten har fått tillgång till Anthonys minne och hjärnbark.

Julia får en knapp vecka på sig att kräva svar på obesvarade frågor och försonas med ett sårigt förflutet. Far och dotter ges möjlighet att säga ”sakerna vi aldrig sa”, innan batterierna tar slut. Hektiska dagar följer, då de reser kors och tvärs över jordklotet (Montreal, Paris, Berlin) samtidigt som de i tankarna förflyttar sig bakåt i tiden, till det tidiga 1990-talet.

Pappan försöker lägga saker och ting till rätta, även om dottern har svårt att inse att det är det han håller på med. Bland annat hjälper han henne att spåra upp sin ungdomskärlek, som hon trott förolyckats av en mina i Kabul.

Betyget för inslaget av charm i den här romanen blir högt; den är lika lätt och luftig som maräng. Man konsumerar den med nöje, men behållningen är inte särskilt bestående. När det kommer till trovärdighet blir omdömet sämre. Partiet om pappa-roboten i vax är väl fantasifullt och det märks att boken har fjorton år på nacken. Men detta är inte något som stör mig nämnvärt; greppet är tvärtom oväntat och roligt.

Romanen är både lite sagoaktig, underhållande och lätt absurd. Slumpen spelar stor roll för karaktärernas öden. Författaren lotsar läsaren med säker, men samtidigt lätt hand. Texten består närapå uteslutande av spänstiga dialoger. En hugad regissör har praktiskt taget ett färdigt filmmanus till sitt förfogande. När jag tänker på saken, så känns det faktiskt lite grann som att läsa ett filmmanus och jag blir nyfiken på huruvida hans andra böcker har filmats.

I mitt tycke hamnar den tämligen sentimentala kärlekshistorien med rätta i skymundan för den intressantare relationen mellan en far och hans dotter. Det känns trösterikt att de så småningom hittar tillbaka till varandra, även om den ena parten antas vara död.

Similar Posts:

• Anrop från den andra sidan
• Förutsägbart och fnissigt
• Förtjusande romantiskt med stråk av osämja och hemligheter
• Feelgood som skaver
• Drömmar som slår in

Den här kvällen när Thomas går ifrån sitt arbete på konserthallen funderar han på hur han ska få tiden att gå. Han har några nära goda vänner han kan ringa, men ingen av dem känns rätt för hans sinnesstämning. Han har haft några tillfälliga flickvänner, men ingen seriös relation. En kvinna har däremot stannat i hans tankar och det är Sophie. Hon har dock ignorerat honom under en tid, så där har han ingenting att hämta.

När han gör en utvärdering kring vart han ska ta sin ensamhet faller till slut valet på modern, Jeanne. Hon är en vass, rolig kvinna som tar för sig av livet. Thomas och hon står nära varandra och deras relation är varm, lite bitsk och fylld av humor. Thomas far däremot har varit död i många år.

Väl framme i sin mors lägenhet blir han ändå lämnad själv, för hans mamma ska på dejt och har inga planer på att ställa in.
Hon lämnar honom med en tallrik kall skinka och ett tips på var han kan hitta hennes väninnas cigaretter som används vid smygrökning – de ligger i hans döde fars skrivbordslåda. När han rotar runt i lådan hittar han istället en joint och efter att ha upplevt ruset hör han plötsligt en röst. Det är Thomas far Raymond som kommit till honom.

Thomas upplever att det är felvalet att röka jointen som gör att han ser syner. Men icke. Det visar sig att det faktiskt är hans pappa som återvänt för att han behöver hjälp av Thomas. Hans aska måste nämligen förenas med hans livs kärlek. Det som däremot står klart väldigt snart är att hans pappas livs kärlek inte är Thomas mamma utan en kvinna han träffat under en familjesemester och hennes begravning äger rum i USA.

En sång för dig tar oss därför från ett något trist Paris till ett dimmigt men spännande San Francisco där Thomas gör allt för att uppfylla sin fars önskan men där han också möter sitt förflutna.

Boken har är enkla dialoger, trevliga karaktärer och ett antal relativt förutsägbara händelser. Hela berättelsen är lättsam, rolig och fin. Det är en helt perfekt balanserad feel good med bra flyt och utan några direkta överraskningar. Läsningen ger en härlig känsla i magen efteråt.

Allt kommer att bli bra.

Allt kommer att ordna sig.

Och kärleken … Den finns överallt …

Similar Posts:

• Vacker serie om en vacker kvinna
• Lätt och luftig som maräng
• Du är död för mig.
• Världsfrånvänd skildring från den andra sidan
• Lite för lätt