många grät
ville gå hem
många bet ihop och lät
det grå pulsera in och ut ur pupillerna
alltmedan käkarna
spändes och sprack
de hämtade sig aldrig riktigt

det blev en initieringsrit
de boende skulle alltid se
lite annorlunda på varann
i konsumkön
de skulle ha överseende

de skulle vara milda.

En annan som imponerar på mig är Mette Hansen som i sin svit Tyst opera på ett filmiskt, fragmentariskt vis spelar upp minnesbilder om våld och utsatthet. Hon skriver om belånade hus och begagnade kläder och konstaterar ”Som om vi föds i rang nära kast”. Hon slår också fast att ”Kretsloppet kan också jag bidra till”, en ”förfluten åder slår en lov om mina handleder, födelseort, släktskap och könets betydelse” gör att hon ”ser rakt fram utan sidosikt”. Hon skriver om ett våld som föds ur maktlöshet:

På dagen är jag nära osynlig, bara ett kroppsminne
spökar blått under mitt vänstra öga – samband – från en
generation till en annan Då mor fick märket av min far var jag
i hennes mage När vi låg där ofödda var hon inte ensam

Det är våldsamt, vemodigt och fullkomligt fantastiskt. En tredje poet som jag blir förtjust i är Jonas Gren som i sviten Avförtrollningen av världen skriver om vårt våld mot världen, om våra meningslösa system av ordning där det inte finns någon, vår ständiga övertid som medel och mål i den jakt på prylar vars värde för oss är bestämt av någon annan:

nu skulle skogen brukas
och haven brukas
och tiden brukas
för att få fart på tingen
och få en styrsel på’et
och få en lön för mödan
för att ha råd med tingen
som någon annan skapat
för att nån annan skapat
en ordning för bruk av tingen […]
och för att befrämja tingen
betingades allt av tingen[...]
ett liv utan ting ett
ingenting

Det finns mycket att hämta i denna antologi, det är mer som är läsvärt än de exempel jag tar upp. Bland annat har Lidija Praizović (känd från Biskops-Arnö-debatten) en svit med i spelet, men jag upplever antologin som en aning ojämn. Jag går från att helt överrumplas till att bara humma med lite. Men jag hoppas att Brombergs ger ut en lika bra samling poeter nästa år, och jag hoppas på att få se hela diktsamlingar av de publicerade poeterna i framtiden.

Similar Posts:

• ”det var ett annat folk”
• Drömmen om att gå vilse
• Ung dansk poesi med starkt vibrerande nerver
• De handlar om döden, om våldet, är vässade och arga i tilltal, städer och städernas slående värme, om människa
• Ting med sting

Bland de nyare skrifterna att hålla koll på finns exempelvis nätbaserade Rymden, som är ett tvärkonceptuellt kulturmagasin som rymmer skönlitteratur, kritik, konst och ljud. Rymden är ett av de andningshål på nätet som blivit en daglig vana för mig. Här råder ett märkligt lugn över texterna, trots att sajten lever sida vid sida med sociala medier där nyheter och ord flödar och tuggas rasande snabbt. En annan skrift värd att nämnda är Const Litterary Preview (CLP), vars första nummer främst blivit omtalad på grund av debatten kring ett av sina bidrag – Lidija Praizovićs text om sina upplevelser från skrivarskolan Biskops Arnö. Const kallas i förordet för tidning, men är egentligen tjock som en bok och fylld av skönlitteratur av både etablerade och oetablerade författare. Det första numret har flera spännande bidrag, bland annat av Helena Granström och Tone Brorsson och håller hög kvalitet, men bortsett från den medföljande Biskops Arnö-debatten skiljer den sig inte nämnvärt från andra tidskrifter.

Två andra skrifter som jag har umgåtts med en del på sistone är FEL och deras nummer FEL 6, utgiven av FEL Förlag och Eremonaut II, som är en årssammanfattning av det som publicerats hos nätskriften Eremonaut under 2011. Det dessa både har gemensamt är att de bjuder på en brokig blandning text från oetablerade skribenter som gärna kan läsas i en följd för bästa kollektiva känsla. Det är utsnitt av skönlitteratur som görs mer levande tack vare sitt kompakta, samlade och bitvis oordnade format. I Eremonaut II trängs stroflyrik med kritik och prosastycken av en samling röster som egentligen inte tycks ha så mycket mer gemensamt än att de medverkat på samma nätsajt. Och förstås – skrivandet. Det finns en glädje och en integritet i den här skriften som jag gillar. En sorts bortvändhet och egensträvan gentemot den mer offentliga bokbranschen och litteraturvärlden. Detsamma gäller i FEL 6, där lekfulla och ibland smärtsamma bilder och illustrationer binder ihop texterna. Överlag är FEL 6 något mer sammahållen än Eremonaut II. Här verkar finnas en genomgående tanke om att allt ryms och att det mer än gärna får vara en aning…”fel”. Spana till exempel in den fiffiga baksidebilden med tusentals bakverk och uppmaningen ”Ge kroppen vad den tål!” tryckt över alltihop.

Att göra litteraturtidskrift är, vare sig den finns på nätet eller på papper, att skapa sammanhang. Det är sammanhang som ibland är lekfulla, ibland allvarliga och fortfarande högst nödvändiga för att den växande litteraturen ska få ha sina egna platser. Sammanhang jag gärna fortsätter ta del av.

Similar Posts:

• Spökena lyser med sin frånvaro
• Lång väntan på
• Poesins framtid?
• Fyra noveller
• Något sorts febrilt sökande och kvantfysiskt berörd