Bokmässans 10 i topp

Emelie Novotny — Tue, 28 Sep 2010 11:30:20 +0000

Allt roligt har ett slut, så även bokmässan. Som jag skrev om igår är dagen efter bokmässan någon sorts sorg, men två dagar efter bokmässan har i alla fall jag hämtat mig så mycket att jag kan njuta av både fina upplevelser och alla böcker som fick följa med hem. Så här följer det bästa av min bokmässa.

1. Sara Stridsberg

När Sara Stridsberg pratar om sitt författarskap och sitt skrivande vill jag gråta. För att det är så vackert och så smärtsamt, så svart och så glittrande. Hon pratar om det som något hon är utelämnad till och drabbas av. Att det är en sjukdom med skrivandet som symptom. Om hur hon hela tiden måste ställa sig främmande inför det hon skriver om, ovetandes. Jag har fortfarande inte läst hennes Darling River eftersom jag har förbjudit mig att göra det samtidigt som jag själv skriver. Men nu är manuset inlämnat och jag ska kasta mig över den. Det var min första bokmässedag, det var fredagen och efteråt kände jag att jag kunde åka hem för att det var allt jag kunde ta in och kräva, jag hade redan hört allt. Men kvar blev jag och tur var väl det.

2. Fynden

En bokmässa utan välfyllda, tunga kassar att släpa med sig på tåget hem är ingen riktig bokmässa. Det är på riktigt först när man går från monter till monter och får.

Lördagens fynd bestod bla av Elin Ruuths lilla gula Fara vill, Josefin Palmgrens debut Engångsligg, för att den är glittrig och rosa och passar utmärkt in i min rosaskiftande boksamling. Dagens presenter bestod av Erica Jongs Förföra Demonen till mamma och Loka Kanarps Pärlor och Patroner till min syster. Själv unnade jag mig också första boken, Ett litet snedsprång, i Denise Rudbergs serie i den nypåhittade genren Elegant Crime.

Söndagen inleddes med inköp av Igelkottens elegans av Muriel Barbery för att Maria säger att det är en sån där bok som man bara blir glad av. Dessutom blev det fynd av Helena Granströms Alltings mått med det vackra uggleomslaget som jag bara var tvungen att köpa eftersom jag har ugglor på allt just nu, t-shirts, örhängen och uppenbarligen böcker.

3. Åsa Ericsdotter

På lördagen träffade jag och Maria Åsa Ericsdotter för en intervju som mest blev till ett samtal om kärleken och livet och otrohet och frihet som aldrig tycktes vilja ta slut. Det var det där om att vilja med inte kunna och att kunna men inte vilja. Jag har berättat förut om hur jag har burit hennes debut Oskyld över hela Asien, men det är värt att säga igen för Åsa Ericssons författarskap är ett av av dem som betytt mest för mig. Självklart återkommer vi med rapport om vad som egentligen blev sagt.

4. Ragnar Persson

Egentligen skulle Ragnar Perssons bilder kunna gå in under den tidigare kategorin fynd, men eftersom jag blir lycklig av hans bilder tycker jag att de förtjänar en egen punkt. Det finns inte så mycket mer att säga än att han ritar hästar och att jag vill tapetsera min lägenhet med hans bilder.

5. Anna Hallberg

Jag ber Anna Hallberg skriva i min nyinköpta Colosseum, Kolosseum efter Semafors samtal om våld och poesi med henne och Ann Hallström. När hon kikar på mitt presspass för att dubbelkolla stavningen av mitt namn berättar hon att hon har varit inne och läst här på dagensbok.com. Självklar topplisteplacering!

6. Lift

Bokmässans snyggaste bokomslag hittar jag i Charlie by Kabusas monter. Det sitter om Hanna Wikmans Lift och hon berättade att det är hon själv som har gjort det. Så nu vet ni vart ni ska vända er när ni vill ha fina omslag till era böcker! Och jag misstänker att vi kommer att slåss om den här boken när den kommer till redaktionen.

7. Håkan Hellström

Självklart drog Håkan Hellström alldeles för många tonåriga killar och tjejer och om jag inte hade varit så upptagen med att springa omkring bland böckerna på mässgolvet hade jag kanske också fått plats på hans seminarium. Då finns det chans eller risk (beroende på hur man ser på det) att Håkan Hellström hade fått en högre topplisteplacering på den här listan, men nu blev det inte så. Men jag vill ändå påpeka hur fint det är med Håkan Hellström på bokmässa. Eftersom Håkan Hellström ger ut en bok om att han i år firar 10 år som artist, kan han nu även titulera sig författare.

8. Kalejdoskopet

Maria och jag fyndade varsitt minikalejdoskop, ett som får plats i fickan eller handväskan och hade handmålade små elefanter på sig. När man har tröttnat på bokmässan tar man bara upp den, kikar, snurrar, så ter sig mässan genast lite vackrare igen. Man kan också kika igenom den på gatlyktorna om natten.

9. Jösta och Johan

I min recension av Jösta och Johan skrev jag att alla barn borde läsa den, för att det är den bästa barnboken som getts ut i år. Därför bunkrade jag upp och ska ge till alla barn som jag känner.

Författaren Anette Skåhlberg och illustratören Katharina Dahlqvist tillsammans med Jösta och Johans dotter Junior.

10. Aftonbladets soffa

Bokmässa alstrar trötta ben oavsett hur bekväma och fotriktiga skor man har. Mässans skönaste soffa fanns i Aftonbladets monter, perfekt att vila benen i!

Anette Skåhlberg "Prinsessan Kristalla"

Emelie Novotny — Thu, 19 Mar 2009 23:00:11 +0000

Boken om prinsessan Kristalla ger till en början skenet att vara en klassisk saga med en kung och en drottning som önskar sig ett barn och får det. Självklart är de överlyckliga över sin prinsessa och döper henne till Kristalla. Men Kristalla är inget lyckligt barn och det spelar ingen roll hur många tjänare och underhållare Kristalla har, hon önskar sig en riktig vän. När Kristalla rymmer ut från slottet möter hon draken och Vilda som blir hennes vänner men hon får inte träffa dom och hålls instängd i slottet till sin 18 års dag då hon liksom alla prinsessor giftas bort med en prins. Friarna strömmar till slottet men Kristalla blir inte kär i någon av dem. Friarna utsätts för flera utmaningar men när det är dags för dem att döda draken måste Kristalla göra något, draken är ju hennes vän! Hon tar sig till svärdsmidaren där Kristalla möter Vilda igen, hon är svärdsmidarens dotter. Tillsammans räddar de draken och slår alla svärden ur prinsarnas händer. Prinsarna flyr och Kristalla ser djupt in i Vildas ögon och upptäcker att hon är kär i Vilda och ber Vilda att gifta sig med henne. Och självklar vill hon det! Kristalla tar med Vilda till tornet där hon ska visa upp sin utvalde för folket. Självkart blir det problem eftersom Vilda inte är någon prins, och dessutom en flicka av folket. Men kungen och drottningen är väldigt lättövertalade och det ställs ändå till med bröllop där både Kristalla och Vilda står som brud. Och folket ropar:

”Länge leve brudparet! Länge leve våra drottningar!”

Det är en fin, klassisk saga med en kärlekshistoria som bara kan sluta på ett sätt och det är med ett lyckligt slut. Och jag tycker om den eftersom den lyckas hålla sig till den klassiska sagan samtidigt som den vrider på allt. Sagan om Prinsessan Kristalla tar både upp frågan om kön och klass men trots att det är lätt hänt att det känns konstruerat och tillgjort upplever jag sagan som äkta. Det här är två starka, självständiga tjejer som är modiga och inte backar, varken för svåra utmaningar eller kärleken och de går emot sina föräldrar och traditionerna som det vore den självklaraste sak i världen. Jag kan tycka att det går lite lätt för Kristalla och Vilda att övertala föräldrarna om giftermålet, att de möter ett ganska svagt motstånd, men samtidigt gillar jag att det inte är världens grej att Vilda faktiskt är en tjej. Det största problemet är egentligen att Vilda inte är av kunglig börd. Förutom kön- och klassperspektivet ger inte sagan om Kristalla oss något nytt, och blir därför lite förutsägbar, men enligt mig är det poängen med boken och vad som gör den läsvärd. Framförallt gillar jag att de fortfarande får vara just prinsessor och drottningar i vackra klänningar och smycken och glänsande hår, samtidigt som dom är ute och slåss med vassa svärd.

Boken är illustrerad med många och stora bilder av tjejernas äventyr, tyvärr känns de som hämtade från ett dataspel med sina grälla färger och det är synd på en sån bra saga.

dagensbok.com » Katharina Dahlquist

Bokmässans 10 i topp

Similar Posts:

Anette Skåhlberg "Prinsessan Kristalla"

Similar Posts: