Veckan inleddes igår med Emelies recension av Lina Forss och Niklas Krogs nya roman Turk och Timotej – En natt. En bok om pirrig tonårsförälskelse. Björn bjöd på 90-talsnostalgi med en recension av Hanna Jedviks roman Kurt Cobain finns inte mer.

Idag skriver Anna N om fantasy i form av Becca Fitzpatricks Noras val. ”Noras val är en bok fylld av kärlek, änglar, demoner, spänning, mystik. Det finns en del problem med den, till exempel genusmässigt, och lite språkmässigt, beroende på vad man har för preferenser. Men om boken hamnar i rätt persons händer så blir den fantastisk.” skriver Anna N.

På fredag fortsätter vi fantasytemat. Vad sägs om recensioner av Flickan vid glastornet - Erika Vallins debut, Liesl & Po av Lauren Oliver, tidigare recenserad och älskad av Dagensbok. Låter inte böcker som De glömda barnen och Den magiska kappan också spännande?

Dessutom kommer vi skriva om inte mindre än tre av de Augustnominerade böckerna i barn- och ungdomsklassen. Kettil har läst Nina Ulmajas ABC å allt om D, Anna C skriver om Only väg is upp av Emmy Abrahamsson och Alice har läst Jag älskar Mange av Pija Lindenbaum.

På lördag får vi finbesök av Anna Holmström som till vardags bloggar på Reading this world. Hon har läst två slukarböcker av Ingrid Olsson.

Avslutningsvis bjuder vi på söndag på massor av recensioner ur höstens bilderboksskörd.

Vi hoppas att ni njuter av att läsa under ledigheten! Och självklart kommer vi även att lotta ut ett bokpaket till våra läsare, som traditionen bjuder, så håll utkik här på dagensbok.com under dagen!

Similar Posts:

• Slangbellan 2013
• Blir inte bättre än såhär
• Veckan på dagensbok.com
• När änglarna faller
• Vecka 48 på dagensbok.com: Vinnare, spänning och aids

Ett av de säkraste sätten att få en 70-talist att känna sig gammal är att påpeka att, du vet, den där söta lilla bäbisen på omslaget till Nirvanas Nevermind? Han har rösträtt idag. Det tidiga 90-talet är i popkulturen lika långt tillbaka, lika fruset i en kliché som 60-talet. I stället för batik, fri kärlek och droger är det rutiga skjortor, kondomer och folköl. Från Give peace a chance till Touch me, I’m sick.

Lovis och Alex möts på uppropet på gymnasieskolan i Karlstad. Det är 1992 och hon och han är de enda i klassen som har håret färgat svart, konstigt nagellack, lyssnar på The Cure och Sisters Of Mercy, och det blir de mot världen. Genom musiken, genom det gemensamma utanförskapet, genom att de vågar genomskåda allt ska de hitta en väg vidare till vuxenvärlden i en stad där Sven-Ingvars fortfarande regerar och Internet inte uppfunnits. Och när det framkommer att Alex föredrar killar, vet ju både de och vi vart historien går. De bor ju trots allt bara 75 km från fucking Åmål; lite ångest, lite föräldradrama, men de har ju redan löst livets stora problem vid 16 års ålder och deras vänskap kommer att besegra världen.

Fast nu är Hanna Jedvik ingen som vill göra det lätt för sina huvudpersoner. Utifrån något som vid första påsyn kan verka som en orgie i nostalgi och Bullen-brevfilmer skapar hon något angeläget. Lovis berättar hela historien i andra person, som ett långt brev till Alex nedtecknat dag för dag, och i stället för att skapa ett säkert avstånd till något som hände för 20 år sedan drar hon in oss i allt det där som vi redan hört hundra gånger; caféhänget, MTV-tittandet, Hultsfredssupandet, förälskelser, drömmar och besvikelser. Och den krypande att världens jävlighet kan vara så mycket mer konkret än bara en allmän känsla av att vara ung och missförstådd. När musiken tystnar, när filmen är slut, när klichéerna uttömts återstår fortfarande de verkliga problemen och de löser sig inte alltid.

Kurt Cobain finns visst idag; han lever på tusentals t-shirts och affischer, ibland rentav på skiva. Hanna Jedviks roman blir ett rop till alla de andra som gick vilse och försvann. Problemet med nostalgi är att den är säker; den går alltid igenom samma frågor, hittar samma svar, presenterar samma lösningar. ”Det går över.” Även om Kurt Cobain… ibland har sina brister gillar jag skarpt hur den bjuder in en i den vid det här laget smått sepiabruna tiden och sedan slutar i den verkliga ångesten: Hur kunde vi som var så säkra på vår plats utanför världen låta den komma oss så nära inpå livet? Där svider den, där känns den angelägen.

Similar Posts:

• NeverMind Mark Lindquist
• Vecka 44 – Höstlov på Dagensbok
• Ljuspunkter i mörkret
• Om vi inte hade gått så tidigt …
• Åka ifrån och komma till

Maja är poptjejen som dyrkar Broder Daniel och Håkan Hellström, skriver bandrecensioner, är jättesöt och omtyckt. Men när ingen ser gråter hon och kämpar mot längtan att skära sönder sig (igen). Maja vill inget hellre än att flytta från stan (till Göteborg), Lina vet knappt om hon vill något alls.

Maja och Lina är lite som Spara och Slösa; de är karaktärer skapade för att vara motsatta varandra. Det är inåtagerande vs utåtagerande: Maja är den som utåt sett är perfekt, alltid trevlig, duktig i skolan, stabilt föräldrahem, men vänder sina ångest inåt, med sönderskurna armar och sömnlösa nätter. Lina har det utåt sett struliga bakgrunden: försupen pappa, dåligt med pengar, brutalt våldtagen. Men till skillnad mot Maja vänder hon aggressionerna utåt och blir sur och skäller ut människor utan anledning istället; stöter bort Maja som annars skulle ha förstått att något var fel och luskat ut vad.

Jag tycker att Snart är jag borta är lite väl psykologiserande på sina ställen, som en liten skolbok i olika sätt att hantera smärta. Å andra sidan är det en bra historia, välskrivet och med bra beskrivna skildringar av Lina och Maja – utan att gå över gränsen till förhärligande av ångest och destruktivitet. Snart är jag borta är ingen misärroman, trots våldtäktsinledningen och trots titeln, som fick åtminstone mig att tro att det var nån slags självmordshistoria. Snart är jag borta handlar om mörker och ångest och hur vi hanterar det, men också om att vara sjutton år och kär, och att längta bort, och om att hitta ett sammanhang där man kan lära sig att tycka om sig själv, vara som man är.

Similar Posts:

• ”Du har rätt att gå naken och aspackad rätt genom hela stan mitt i natten utan att bli våldtagen!”
• Intervju med Lina i Sydsvenskan
• About a boy
• Mörkt och mycket
• Han ska få se hur det känns