I jackan hittar Narges ett brev från jackans ägare, Sitare – ett brev som innehåller ett skriande rop på hjälp. Men när Narges försöker finna ägaren visar det sig att Sitare är försvunnen. Har det hon oroade sig för infriats? Har det allra värsta hänt? Nu inleds en jakt på den försvunna Sitare staden över. Samtidigt försöker Narges få ordning på sitt eget kaotiska liv, vilket inte alltid är det lättaste.

I sin nya bok tacklar Fateme Behros många av de fördomar och uppfattningar som finns om invandrare. I bokens centrum står frågan om heder och hedersmord – huvudpersonen Sitare är en ung och egensinnig kvinna som vågat göra uppror mot sin egen familj. Det här har förstås inte accepterats av hennes familj, som har tagit avstånd från henne och hennes handlande. Narges skräck är att den patriarkala fadern inte bara har slängt ut dottern från sitt hem, utan gått ett steg längre – gått alldeles för långt…

Behros vågar samtidigt ta upp många andra frågor – inte minst frågan om förbjuden kärlek, ur ett flertal perspektiv, och om invandring och invandrares situation – men också om hur invandrare ser på svenskar eller hur det är att vara lesbisk i en kultur som den iranska. Det sker också på ett mjukt och naturligt sätt som i de allra flesta fallen följer av handlingen, utan att det känns konstlat eller inpressat i boken. Vad som möjligen kan vara svårt att förstå är den energi, närmast frenesi, som Narges lägger på att finna den för henne helt främmande Sitare.

Men det är ändå inget som stör i någon utsträckning. I skuggan av Sitare är på det hela taget en välskriven bok med ett flyt som är mycket behaglig att läsa.

Similar Posts:

• För mycket språk
• Ett tecken i tiden utan större omsorg
• Vad väntar vi på?
• Kärlek, kultur och krockar
• Bok om hedersmord dras in

I boken finns Shabtab. Hon är en ung iransk kvinna och lever i Uppsala. Shabtab är inte flykting. Hon är gift. Gift med en man som hon inte träffat före giftermålet. Gift med en man som förväntar sig att det är en traditionell iransk hustru som kommit till honom i Sverige. Det är Shabtab som kommer och hon förväntar sig kärlek.

Shabtab minns inte hur Iran var på Shahens tid. Den Iran hon har vuxit upp i är ett strikt muslimskt land. Det har inte varit lätt att leva där. Men i Iran har Shabtab levt med och i sin familj. Det har givit en styrka och en trygghet. När hon kommer till Sverige som gift men utan att ha träffat sin man blir allt annorlunda. Hur lever man enligt sin egen tradition när förutsättningar för ett sådant liv inte finns i det nya landet. Shabtab vill inte bara passa upp på sin make. Hon går ju i skolan precis som han, så varför skall hon då göra allt arbete hemma?

Kulturkrocken är massiv. För hur skall allt det nya relateras till? Shabtab är uppväxt med att kvinnorna sköter hushållet och det är en sådan fru som Foad önskar sig. Dock blir det omöjligt att upprätthålla en sådan fördelning när hela samhället runtomkring har en annan norm. Kanske är det även lättare för kvinnor att ta till sig denna nya norm eftersom den medför större frihet just för dem. Det kan också vara svaret på varför Shabtabs man, Foad, har svårare att acceptera förändringen, den medför ju mindre makt för honom.

Det är dock som om allt skrivs söder i denna bok. De språkliga bilderna avlöser varandra. Allt som tänks analyseras. Inget får bero och växa till av sig självt. Det är synd. Under detta sönderanalyserande finns poänger men även en huvudperson behöver någon slags integritet. Jag önskar mig en modigare avskalning och en sparsamhet med det svulstiga bildspråket. För när allt redan har skrivits tappar historien möjlighet att gripa tag om mig. Texten blir med ens tvådimentionell och faller tillbaka ner på sidan.

Det är alltså på språket som boken faller. Dock kanske det är för att jag har en alltför minimalistisk syn på språket. I mitt eget språk vill jag helst att inget överflödigt skall sägas, men vad vet jag om språk där allting sägs? Dock är det trist att inte berättelsen i sig får tala. Det skulle ge så mycket mer. Vi behöver ju alla inblickar i nya världar.

Similar Posts:

• Heder och kärlek
• En självbiografi som den ska vara
• Kyckling och kärlek
• Vykort från Iran
• Med pennan som vapen