Bengt-Erik Engholm "Korpen"

Cecilia Bergman — Tue, 01 Nov 2022 23:00:23 +0000

Nog är det något speciellt när korpen flyger över och kraxar med sitt ödesmättade läte som gett den dess namn. Det är inte svårt att förstå att människor har tolkat det som något olycksbådande.

Men korpen kan låta på fler sätt. Vi har en korpkoloni ganska nära vår sommarstuga och en gång trodde vi att någon skogshöna flugit fel och spelade i vår skog. Men efter lite research insåg vi att det var korpen. Numera är vi mer lyhörda när vi passerar dungen och har fått uppleva flera olika korpläten.

I boken Korpen – fakta och myter presenterar Bengt-Erik Engholm i korta och överskådliga kapitel med tydliga rubriker vad man trott och vad man i dag vet om korpen. Allt suggestivt illustrerat av Lina Blixt. Teckningarna fångar korpens väsen väldigt väl och Lina Blixt har lyckats att både skildra den som en skräckinjagande mytfågel och som en social och vacker fågel.

Korpen har alltid varit en viktig fågel för människan, både hos oss i Norden och på andra platser. I vissa delar av världen finns till och med myter om att det var korpen som skapade världen.

Vårt förhållande till korpen har alltid varit dubbelt, vi har både sett den som vän och fiende. Den har, liksom andra kråkfåglar, jagats hårt men har också setts som en skyddsande.

Förutom de många myter som finns om korpen presenterar den här boken modern forskning om den kloka och sociala fågel som korpen är. Det är en lärorik och spännande bok som nog kan vara intressant för så väl den fågelintresserade som den mytologiskt intresserade.

Bengt-Erik Engholm och Sara Gimbergsson "Råttornas själar"

Alice Thorburn — Sat, 01 Nov 2014 23:00:40 +0000

En pojkes morfar har dött. Bakom ladan finns begravningsplatsen, men det är inte morfar som ligger där, utan de råttor som pojken begraver efter att de fångats i pappans råttfällor, så att deras själar ska komma till himlen. En dag dyker en flicka upp och avbryter begravningen, men hon förstör ingenting, hon är bara nyfiken och godmodig. Och hon har en förmåga att få pojken att avslöja sina hemligheter en efter en, och att kanske få honom att släppa lite på de noggranna regler han satt upp kring tillvaron.

När jag läser igenom det jag just skrivit inser jag att det låter som en mer allvarstyngd bok än Råttornas själar faktiskt är. Faktum är att den är väldigt ljus och öppen, både bild- och textmässigt, om än med stundtals allvarliga teman. Det är en berättelse om två barn som leker och pratar om livet: den mer fundersamma och försiktiga pojken, som också är berättare, och den rättframma flickan, som heter Britta. De diskuterar både det metafysiska i tillvaron – som hur råttornas själar egentligen kommer till himlen – och det praktiska – som vad som egentligen döljer sig i komposten bakom dasset.

Boken igenom förs alltså ett filosofiskt samtal. Det är fantasifullt och jordnära om vartannat, och blandas upp med lekar på ett fullständigt organiskt sätt. Om själarna far till himlen och kropparna blir till jord, finns det då någonting kvar om man gräver upp dem? Och hur ser då råttorna ut när de blir änglar? Kanske som fladdermöss?

Morfaderns död förs bara på tal i bisatser, så att man förstår att det är den som ligger bakom mycket av berättarens funderingar, men utan att boken egentligen handlar om den. Sara Gimbergssons bilder stöder texten genom att vara ganska enkla, öppna, och koncentrera sig på att fånga det centrala i varje skeende – inte minst barnens karaktärer, som man lär känna lika mycket genom bilderna som genom text och dialog.

dagensbok.com » Bengt-Erik Engholm

Bengt-Erik Engholm "Korpen"

Similar Posts:

Bengt-Erik Engholm och Sara Gimbergsson "Råttornas själar"

Similar Posts: