Nå. Hur har de lyckats? Herrar som Einstein, Bohr, Schwarzschild, Heisenberger, Grothendieck, Schrödinger, Mochizuki. Svaret är att några lyckats ganska väl – om man ser till yttre framgångsfaktorer. De har tilldelats Nobelpris och blivit förebilder för yngre generationer på universitetsinstitutionerna. Andra har inte varit lika lyckosamma (eller lyckliga) trots viktiga bidrag i vetenskapshistorien. Konsekvenserna av vissa upptäckter har varit förfärliga för mänskligheten eller skapat kaos i intellektet.

Exempel på förödande upptäckter finner vi hos Fritz Haber. Hans kemikunskaper ledde till uppfinningen av Zyklon B, ett medel som användes vid judeutrotningen under andra världskriget. Själv tyckte han att uppfinningen av kemisk konstgödsel var värre, trots att han tilldelades Nobelpris för den. Jorden skulle inte längre tillhöra människorna utan den skulle gå under i ”en fruktansvärd grönska”. Med dessa ord avslutade han ett brev fullt av skuldkänslor.

Paradoxernas paradox låg i teorierna kring universums expansion. I de nya förklaringsmodellerna visades att en expanderande rörelse i vissa lägen skulle nå sin oundvikliga motsats i det svarta hålet. Inte alla ville ta till sig rön som innebar att universum bar på själva apokalypsen.

När blicken vändes mot tingens minsta byggstenar uppstod andra tvister. Skilda åsikter fanns kring beskrivningen av atomers struktur. Det var för simpelt med en bild av elektroner som cirklade runt en kärna. Annorlundaheten – den fjärde dimensionen – var omöjlig att observera menade kritikerna av dessa stiliserade teckningar. När debatterna hettade till behövdes ibland ordningsvakter för att kasta ut en opponent från aulan.

Den filosofiska och nästintill religiösa aspekten i matematikernas och fysikernas liv och arbete återkom ofta. Att finna ”själen i ekvationen” ingav tillfredsställelse. Andra gånger blandades lyckorus med fasa:

Heisenberg drabbades av en så stark svindel att han fick behärska impulsen att kasta anteckningsboken nedför stupet.

Gränslöshet var vanligt när teorierna skulle föras i bevis. Intellektuella utmaningar krävde energi. Utöver kollegornas kritik ifrågasatte forskarna själva sina egna upptäckter. Labatut skildrar förtroget sökandet som bor granne med galenskapen. Flera levnadsöden innehåller asketism, medicinering mot svåra sjukdomar eller hallucinationer.

Labatuts roman om några vetenskapares levnadsöden under 1900-talet lyckas illustrera obeskrivbara fenomen. Alltifrån konturerna hos några av vetenskapens kvantfysiska idéer till människans strävan och längtan efter tydliga svar. Intellektet vidgas ena stunden för att i nästa stund pocka på intuitiva delar av min förståelse. Sällsamt och enormt intressant, vilket gör mig nyfiken på författarens fortsatta författarskap.

P.S. En bonus till dig som vill höra Labatuts tankar kring boken, klicka på den här länken –>Intervju med Benjamin Labatut

Similar Posts:

• Vetenskapens största mysterium
• Genväg till naturvetenskaplig allmänbildning
• Trevligt nörderi
• Den allmänna relativitetsteorin: En hundraåring som ödmjukar oss inför vetenskapens storhet
• Utan dig – ingenting. Bokstavligen

Boken påminner om Anders Hansens Hjärnstark, både till innehåll, upplägg och layout. Skillnaden är att det är sömnen, inte motion, som står i fokus. Författarna går metodiskt igenom vad sömn är, vad som händer i olika stadier av sömn, hur sömn påverkar såväl kropp som själ. När man lagt ned boken kvarstår inga tvivel om att sömn är viktigt!

Ett klart minus med boken är att viktiga uttryck och begrepp inte förklaras ordentligt. Bara för att författarna tycker det är vardagsmat vad till exempel hippocampus är och gör betyder inte det att det är samma för läsaren. En mer ingående förklaring i början av boken om de olika delarna av hjärnan hade underlättat läsningen, likaså med andra begrepp som introduceras utan närmare förklaring. I slutet av boken finns visserligen en ordlista – men den hänvisas inte till.

Tyvärr faller Sömn, sömn, sömn också i samma fälla som så många andra populärvetenskapliga böcker, nämligen att det blir för packat med fakta. Att klaga på för mycket fakta kanske låter som att klaga på bubblor i en jacuzzi, men det handlar snarare om hur faktan presenteras. Det skadar inte att slänga in lite anekdoter eller fallbeskrivningar mellan varven för att lätta upp lite.

Hårt packad fakta tillsammans med att halv-svåra begrepp inte ges någon ingående förklaring gör att boken dessvärre blir något svårläst.

Detta sagt har boken också flera fördelar jämfört med mycket annan populärvetenskaplig litteratur. Ett exempel är att författarna vågar komma med politiska lösningar på vissa problem – som till exempel att senare skolstart skulle kunna vara till fördel för inlärningen hos morgontrötta tonåringar. Populärvetenskap fastnar annars ofta i att förklara vad individen borde göra annorlunda, och även om jag på intet sätt förnekar individens eget ansvar så kan samhället faktiskt göra sitt för att underlätta vissa val.

Ett annat exempel är att författarna betonar och förklarar skillnaden mellan relativ risk, det vill säga risk i procent, och risk i absoluta tal. Idag har det ju närmast blivit kutym att skrämma sina läsare genom att berätta att vad det nu må vara ökar risken för till exempel cancer med 20% utan att nämna att risken från början var 1/1000 000 (hypotetiskt exempel). Så icke här. Tvärtom betonas det att sömnbrist ökar risken för alzheimer med 50% och ja, det låter skrämmande – men läsaren behöver inte oroa sig, för i absoluta tal är risken väldigt, väldigt liten från början. Härligt med författare som avstår från att hoppa på sensationståget utan förblir gedigna i sitt faktaförmedlande! Se och lär vetenskapsjournalister!

Similar Posts:

• Hjärnkontoret meddelar: Rör på dig!
• Moralism, tveksamma fakta och oklart budskap – Hjärnbalans imponerar inte
• Barn inget hinder för uteliv
• Punk, anarki och 1980-tal
• Vi är gjorda för varandra

Därför passar Albert Einstein alldeles utmärkt som en av huvudrollsinnehavarna i Marie Hermansons senaste roman. Handlingen i Den stora utställningen utspelar sig 1923 och människor tar till sig information genom sin skolgång, genom att läsa tidningar eller genom vanligt småprat medan de utför sina arbetsuppgifter. Med en svag känsla av farhåga prövar alltfler att ringa till varandra med telefon. På gatorna fortsätter de flesta att ta sig fram till fots medan transporter utförs med häst och vagn. De första automobilerna blandar sig in på gatorna och även en flygfarkost kan dyka upp på himlen när särskilda evenemang anordnas i Sverige.

Göteborg arrangerar världsutställningen 1923 med höga ambitioner. De aktiva affärsidkarna önskar att omvärlden ska betrakta orten som en stad med mondäna invånare. I kulisserna syns lågavlönade, strejkande hamnarbetare som körs över, då arbetsledningen kallar in strejkbrytare. Ett Tyskland där valutan drabbas av hög inflation oroar i bakgrunden. I Berlin vimlar det av soldater som inte vet vad de ska göra i spåren av första världskriget.

Handlingen i romanen utgår från faktiska händelser som går att hitta i tidningsarkiv, årsböcker och facklitteratur. Därtill har Hermanson lagt in några påhittade personer som skapar drivet i berättelsen. Otto är en pojke som får jobba med att lotsa en populär åsna på besöksområdet som riktar sig till barn. Ellen är en flicka från borgerlig miljö som arbetar som volontär för tidningen som ges ut dagligen under utställningsmånaderna. Vi blir lågmält påminda om vad ordet volontär betyder. Hon får nämligen ingen avtalad lön, bortsett från några gånger när tidningschefen ger henne ett kuvert med pengar för välskrivna artiklar. En annan avgörande person i handlingen är 29-årige Nils som är ny inom polisen efter några år i Bohusläns regemente.

Albert är den fjärde huvudfiguren i romanen. Det är ingen mindre än nobelpristagaren Einstein själv. Han ska hålla ett tal i Sverige, annars får han inte ut sina prispengar. (Någon som minns Bob Dylan, som till slut höll sin föreläsning med samma syfte?). Alberts tankar kring familjeliv och lurendrejerier i den akademiska världen väcker associationer till nutiden på ett effektfullt sätt. Macchiarini-skandalen och Refaat el Sayeds falska doktorshatt visar att blindhet är lika aktuellt i modern tid.

Hermanson är en författare, vars penna flyter lätt i miljöbeskrivningarna. De har lagom mycket detaljer och bilder uppkommer snabbt i huvudet. Trivsamheten är likväl förenad med orosklockor – det blir lätt så med facit i hand. Det framåtskridande äventyret har kryddats med hatiska människor som metodiskt ägnar sig åt judeförföljelse. Exempel på ojämlikhet mellan grupper har redan nämnts. Värt att nämna är också detta med alternativa fakta. Ellens faster har en förkärlek för ickevetenskapliga fenomen; kanske en kombination av hennes stockkonservativa världsbild och att hon inte slutat sörja sin bortgångne make.

Sammansättningen av händelser som verkligen har utspelat sig och romanpersoner som är en fantasiprodukt blir en synnerligen trevlig tidsresa. Trots att händelserna utspelar sig i ett samhälle med stora klasskillnader, bärs romanens karaktärer av ett märkbart ljus. Det är en vändning i Hermansons författarskap, som ofta behandlat obestämbara drifter och vistelser i inlåsta miljöer. Jag får nästan en känsla av att Hermanson vill lyfta fram forskningens betydelse. Det sker i en lättsam roman, som på allvar borde tilltala inte bara deckarentusiasterna bland läsarna, utan även läsare som gillar vetenskap och historia.

Similar Posts:

• Spännande kriminalberättelse i ett historiskt Göteborg
• Osande dieselpunk i Stockholm
• Gå på jazzklubb på tisdag?
• Det var bättre förr
• Downton Abbey möter Agatha Christie

Det kan som bekant vara svårt att förhålla sig objektiv till föremålet för ens kärlek, men det kanske inte är nödvändigt i det här fallet. I år, 2015, är det hundra år sedan Einstein publicerade den allmänna relativitetsteorin. Syftet med den här boken är att väcka intresse för jubilaren, och få läsaren att uppskatta dess storhet. Bennett tycker att det är dags att föra in teorin i allmänhetens medvetande.

Professor Bengt Gustafsson skriver i sitt förord att det är ”angeläget att publicera nya populärvetenskapliga böcker som på ett förståeligt sätt förklarar teorin och hur den fungerar”. Det upptäcks hela tiden nya fenomen där teorin spelar en viktig roll, och det är först på senare tid som vi har haft tekniska möjligheter till observation av dessa fenomen, och därmed få vetenskaplig bekräftelse på teorins validitet.

E=mc2. Energi, massa och ljusets hastighet i vakuum. Också världens mest kända ekvation. Det som aldrig riktigt har slagit mig förut är hur sjukt intressant det är att ljusets hastighet alltid är konstant. Det är allt det andra som är relativt. Tiden, rummet, massan. Här handlar det om att lägga sunt förnuft åt sidan och omfamna den verklighet som Newton saknade begrepp för.

Det är så mycket som blir åskådliggjort i den här boken. Varför gravitation och acceleration upplevs på samma sätt. Krökningen av rumtiden. Fysiken kring svarta hål. Minns ni när vi kunde läsa i tidningen att forskare slog larm om att svarta hål kunde uppstå vid körning av Large Hadrone Collidor vid CERN? Det roliga är att det är helt korrekt. Men att det handlar om väldigt små svarta hål, som kokar bort mycket snabbt. Sådana mikrohål skapas även spontant i universum, och hamnar i vår egen planets närhet. Det är alltså ingen orsak till panik här. Tvärtom. Forskningen vid CERN är essentiell när det gäller förståelsen av universum.

Och så har vi singulariteten. Ett ytterst fascinerande fenomen. En plats där rumtiden blir oändligt krökt. Eller? Det är här som relativitetsteorin och kvantteorin inte kan förenas. Det är i den här frågeställningen strängteorin kommer in i bilden. Detta beroende på kvantmekanikens osäkerhetsprincip. Man kan inte både känna till ett objekts exakta position och dess rörelse. I och med detta försvinner vi bortom den vetenskapshorisont vi har idag. Allting vi hör i denna fråga är teorier och spekulationer. Strängteorin skulle kunna erbjuda en förklaring där kvantmekaniken och relativitetsteorin kan samexistera. Vi är en hel värld som förväntansfullt ser fram emot vetenskapliga belägg.

Det faktum att den allmänna relativitetsteorin och kvantmekaniken ger olika svar när det gäller singularitetens beskaffenhet betyder att något av svaren är fel. Vi har därmed kommit till gränsen för dagens vetenskap.

Allt det här är så oerhört spännande. Vi vet förbluffande mycket om universum för att vara en art som har existerat så kort tid. Uppenbarligen har vi potential att upptäcka så mycket mer, om vi inte hellre satsar resurser på att utkämpa krig och hata varandra istället. Vilket verkar vara nutidens trend. Min stilla bön är att mänskligheten kommer till sans och förenas i forskning och kultur. Ungefär som i Star Trek.

Similar Posts:

• Att mäta mörker
• Hundra sidor poesi
• Ofattbart oändligt, oändligt ofattbart
• Genväg till naturvetenskaplig allmänbildning
• Vetenskapens största mysterium