Jag tänker på min gamla fransklärare som tyckte att det franska låneordet souvenir borde översättas till återseende snarare än minne. Genom ett objekt, i det här fallet den signerade boken, går det att återvända till mötet samt att äga en autentisk del av den litteratur vi älskar. Boken som konsumtionsvara är unik på det sättet att dess producent har ett ansikte och ett namn, det finns känslor och tankar och erfarenheter bakom (ibland får vi till om med veta var författaren har sin sommarstuga och hur många barn hen har på innerfliken). Med tanke på den opersonliga massproduktion som råder när det gäller nästan alla andra konsumtionsvaror blir autenticiteten kanske viktigare och viktigare att hävda för att lyfta fram bokens unika egenskap samtidigt som den flyttar in i opersonliga matbutiker och blir lättare och lättare att scrolla förbi i nätboklådor.

Vad fokuseringen på författarnas biografi gör för vår tids utgivning och tolkningarna av den återstår att se. I veckan har vi i allra högsta grad några böcker där biografiska fakta står i centrum oavsett vilken genre de tillhör.

Anna Liv recenserar på tisdag Katrin Sundbergs Dåm som har snippa får bestema. Det är en bok med lappar skrivna av barn. Vissa i upplysningssyfte, andra tillkomna i ilska. Det är en rörande och rolig bok, men som Anna Liv snabbt blir mätt på.

På onsdag recenserar Lina nobelpristagaren Alice Munros novellsamling Tiggarflickan. Det är en återutgivning av hennes genombrott från 1978. Lina är mäkta imponerad och har fått en ny favoritförfattare.

På torsdag kommer Oscar recensera Timur Vermes Han är tillbaka - den osannolika men underfundiga historien om hur Adolf Hitler plötsligt är tillbaka i Berlin år 2011. För diktatorn har det bara gått en dag sedan bröllopsdagen i bunkern, men för resten av världen har han blivit förkroppsligandet av den mänskliga ondskan. Ändå kommer han att göra succé som (omedveten) komiker och hans kommentarer om dagens samhälle är lika skrämmande som underhållande.

På lördag gästas vi av författaren Sara Starkström som kommer att skriva om Martin Schibbyes och Johan Perssons bok 438 dagar.

Similar Posts:

• Maries bokmässa 2013
• Vecka 15: patchad prosa
• Gäst i verkligheten
• Veckan på dagensbok.com
• Adolf i den nya världen eller Hitler 2.0

foto: Carl-Michael Edenborg.

1. Möte med Carl-Michael Edenborg, redaktör för Vertigo. Jag har skrivit en erotisk roman som han har den goda smaken att tycka väldigt mycket om. På ett litet italienskt fik satt vi uppkurade på varsin barstol och pratade porr och redigering och gjorde planer inför framtiden. Så roligt det är att klicka litterärt! Som en liten förälskelse. ”Jag grät av lycka när jag gick därifrån”, sa Edenborg. Resultatet får ni förhoppningsvis se till nästa höst…

2. Dagensbok-kollegorna. På dagarna hängde jag mest med Anna C och Anna Liv. Vi gick sällan på samma seminarier, men åt ofta ihop. Och så bodde jag hos Marie, som bor i världens tjusigaste lägenhet i Kortedala; med trappa, gamla femtiotalsdetaljer och två tjocka keliga katter. När du skriver för ett forum på nätet är det kul att få träffa ansiktena bakom då och då.

foto: Lina Arvidsson.

3. Maten! Har egentligen väldigt lite med mässan som sådan att göra, eftersom den mestadels befinner sig utanför. Minus räkmackan förstås. Och glaset rosé för 117 kr! Annars tapas i Majorna; getost, rödbetor, fantastiska små grillade laxbitar. Friterade bläckfiskringar, vetetortillas och aioli i tre olika former. Dessert på förlagsmiddagen med chokladtryffel som smakade lakrits. Och pasta vid Avenyn; rökt lax och räkor, krämig hummersås och squash. Jag la mer pengar på mat än böcker i år, men det var befriande å andra sidan, att slippa det traditionella blodsockerfallet och illamåendefyllan.

4. Förlagsmiddagen med Gilla böcker. Hamnade mitt emot Jessica Schiefauer, som jag pinsamt nog aldrig känner igen att jag hälsat på tidigare. Vi pratade erotik, skrivande och Mirja Unge. Och så en tjej från vårens utgivning, Marta Söderberg, som verkade ha väldigt spännande projekt på gång. Och så Christin Ljungqvist, som brottas vidare med sin tredje roman. Alltid lika kul att prata med skrivande människor! Och fint att få vara med på middagen, även om jag inte är aktuell med en bok där i år.

foto: Anna Liv Lidström.

5. Louise Halvardsson och Sara Starkström. Det var de vi hängde med på Park, drack vin, snackade skit och spanade kändisar med.

6. Att jag pratade torrschampoo med Patrik Lundberg. Vissa saker är så otippade. En punkt till här, eftersom den var så kort: att det finns en tröja till Jenny Jägerfelds bok Jag är ju så jävla easy going! Hur häftigt får det bli liksom?

foto: Lina Arvidsson.

7. Seminariet ”Måste allt vara sant? Fram med fiktionen”, som jag skrivit mer ingående om här. På pappret såg det ut att vara bokmässans absolut intressantaste. Och det var det! Trots att jag hade huvudvärk och det var alldeles för tidigt på morgonen och sent kvällen innan så att säga, satt jag som ett ljus i bänken och antecknade och sög i mig.

8. Författarintervjuerna. Jag har inte gjort författarintervjuer på mässan tidigare år, och i år gjorde jag två. Annika Persson (som skrivit Lena Nyman-biografin Jag vill ju vara fri) och Viktor Algren (som skrivit varulvsboken Han åt mitt hjärta). Det var nervöst men framför allt roligt. Båda var så trevliga och sa så smarta saker. Det var stressigt att skriva av svaren på datorn, men jag tyckte jag lyckades med det också. Intervjuerna kommer att publiceras här på dagensbok, i denna vecka eller nästa.

foto: Anna Liv Lidström.

9. Murre och Plurre. Anna Liv och Anna C har två små virkade dockor som en viss Anna Nygren gjort. De föreställer Mauro Scocco och Plura. Och de fick vara med i de flesta sammanhang. Testa mat, posera framför ostron och framför Lisebergsutsikten från Anna Livs hotellfönster. Lite tomat på nosen, men en glad kommentar om att de var söta från självaste Lillbabs! De förgyllde definitivt tillvaron.

10. Ester Roxberg. Jag blev hemskt imponerad av henne, både hur väl hon kunde prata om sin bok, Fågelhuset, hur proffsigt det var i seminariet ”Drömmen om det fullkomliga” med Jessica Johansson (Thrillerliv). Och hur bra boken som sådan var, jag läste den på vägen dit och det är alltid lika kul att ha böcker färskt i minnet när man hör folk prata om dem. Det här är en författare som vi kommer att se mycket av framöver tror jag.

Similar Posts:

• Torsdag på bokmässan
• Anna Livs tio i topp på bokmässan
• Linas 10 i topp på bokmässan
• dagensbok.com medverkar på bokmässan
• ”Lena var lika utlevande när hon spelade amfetamist, som hon var i stillsamma artonhundratalsdramer.” Författarintervju med Annika Persson

Hjältinnan i romanen heter Beatrice ”Tris” Pryor. Hon lever i ett futuristiskt Chicago där man delar upp samhället i olika falanger utefter personlighetstyp. Det finns fem olika grupper: De osjälviska, De ärliga, De fridfulla, De lärda och De tappra. Under ditt sextonde år i livet ska du välja vilken inriktning du vill verka inom. De olika grupperingarna lever helt åtskilda från varandra och har helt olika levnadssätt. De flesta väljer samma som sina föräldrar, men Beatrice, vars föräldrar hör till De osjälviska, känner sig kluven i valet. Hon väljer slutligen De tappra: den vildaste och våldsammaste falangen.

I Roths verk finner jag många välbekanta drag från klassiska dystopier. I Divergent möter läsaren en totalitär framtidsstat där invånarna genom desperata medel försökt förändra samhället till det bättre, men istället har tvingats till något mycket mer skräckinjagande: en sträng kategorisering utifrån enstaka framträdande karaktärsdrag.

Det är intressant hur Roth valt dessa olika grupperingar. Varför har hon valt just dessa? Är de verkligen de fem mest framträdande och grundläggande egenskaper vi människor besitter?

Huvudpersonens val av grupp är självklart inte heller oproblematiskt, Tris är fortfarande splittrad mellan de olika grupperingarna och känner sig dragen till flera av dem. Hon anses därför vara något mycket speciellt och fruktat: ”divergent”. ”Divergens” förklaras i Nationalencyklopedin som ” isärgående, spridning åt olika håll”, eller i sammanhanget: en mer mångfacetterad person. För läsaren är hon enbart mänsklig, alla verkliga människor skulle klassificeras som ”divergenta” enligt romanens mått mätt. Vi vet ju att ingen verklig människa är ständigt tapper eller osjälvisk i varje situation vi ställs inför.

Hjältinnan är den enda som alltså förfogar över denna ”divergens”. Resten av karaktärerna platsar ganska bra i den enkelspåriga uppdelningen. Det gör dem platta som karaktärer, men det får mig också att känna stor samhörighet med hjältinnan. Hon är en positiv avvikelse i en oförstående värld, jaget som man jämför sig med: den enda person som verkligen förstår vad som pågår.

Människor är för varierande och smarta för att delas in under dessa enkla kategorier. Samtidigt tror jag att vi lätt blir trångsynta när vi delar in människor omkring oss vid snabba möten i vardagen. Jag hör ofta min omgivning säga ”hen är sån eller sån”. Jag är även väl medveten om att jag gör det själv.

Trots allt är vi ofta inlåsta i våra roller och vi tvingas om och om igen in i snäva fack. Det är inte förrän vi kommer utanför vårt eget stängsel, de barriärer vi har byggt upp, som vi får en helhetsbild och ser på varandra som mer varierande varelser. Det är även då vi blir medvetna om våra val, och hur viktigt det är vad man väljer. För vi väljer alltid. Dessa tankar för jag med mig efter att ha läst Veronica Roths debutroman, och det är ett mycket gott betyg. Romanen står på en självklar plats jämte sina likar i genren och borde läsas av alla som fascineras av fantasy, science fiction och existentiella frågor.

Similar Posts:

• Virvlande uppföljare
• Sista boken ingen bladvändare
• Storslagen science fiction snubblar på målsnöret
• Tack till ytligheten
• Att överleva på andras bekostnad

Mediababe kunde inte ha kommit mer lägligt för mig personligen. Den lanseras precis då jag själv ska ge mig in i mediavärlden på riktigt med min första bok Game Girl. Som av ett trollslag finns där en praktisk handbok om hur jag kan gå till väga.

Boken är en manual i hur du kommunicerar med en (online)publik, oavsett om du är frisör, trädgårdsmästare eller stureplansprofil. Boken är uppdelad i nio steg och varje kapitel inleds med en intervju med en person som lyckats genom Mediababekonceptet. Överallt finner du konkreta råd, punktlistor fyllda med arbetsuppgifter, speciella sajter du bör bli medlem i eller göra dig bekant med. För det är en djungel att marknadsföra sig i internetåldern.

Mediababe tar upp mycket som jag – som självutnämnd datanörd – känner igen och har testat, men tips som är en guldgruva för novisen. Dessutom hjälper det att ha en gripbar bok att utgå från, för det är mycket som känns abstrakt när man försöker marknadsföra sig över nätet. Webtidningar, webtv, bloggar och communities: när allting händer ute i cyberrymden är det svårt att se vad som egentligen sker i verkligheten, hur många människor man egentligen når med sitt budskap.

Det är alltså en bok som framförallt handlar om internet och hur du marknadsför dig genom en blogg, en hemsida och olika communities. Även om det är såhär det går till, och det säkerligen fungerar inom många områden, saknar jag lite det vanliga konkreta kontaktnätet, mun till mun. Kanske är det förlegat att tänka så, men fungerar verkligen Mediababe-konceptet utanför storstäderna?

Jag saknar råden om hur man bör föra sig i verkliga livet när man kommer i kontakt med media, om hur man bör grunda sin bana med en gedigen utbildning och satsa på områden där det överhuvudtaget finns en reell möjlighet att göra karriär. För vi kan inte alla bli den nya BlondinBella. Är det nödvändigt att bli en Mediababe då man vill starta en kennel eller skriva en kokbok? Mitt svar är trots allt delvis ja, åtminstone kan det underlätta att skapa en blogg för sitt företag (vilket är en av grundstommarna i boken); bloggar är en fantastisk plats, den nya sortens fria hemsida där man uppdaterar sina nya recept eller visar kort på kennelns nya valpar.

Bloggar som helhet har kritiserats en hel del, och många ser det som något ytligt, lättsinnigt hafsverk. Men av egen erfarenhet vet jag att en blogg är ett mycket prövande och tidskrävande arbete. Det är hektiskt att hela tiden jobba för fler läsare, mer synlighet, bättre och intressantare inlägg. Mediababe glädjer mig dock med tips om mallar till hur man skriver sina inlägg, besökstatistiksräknare och konsten att lära sig vara en bloggare, alltid på språng med kameran i högsta hugg.

Jag gillar grundtanken i boken och vill gärna kunna titulera mig som Mediababe i framtiden, men jag kan förstå om detta inte är den rätta vägen för alla. När jag googlar runt och dessutom ser hur många som känner sig inspirerade av boken och ser hur mycket tid Jacqueline Kotbauer ägnar åt att kommentera och peppa unga tjejer i början av sin yrkesverksamhet kan jag inte annat än att gilla henne som person, hur hon motiverar och stöttar dessa tjejer som söker sin egen väg, förhoppningsvis mot ett lönande och givande arbetsliv.

För mig känns Mediababe klippt och skuren, en klockren kompanjon i mediadjungeln. Säkerligen kommer dessa funktioner bli ännu större i Sverige och Mediababe kommer då väl till hands för än fler, därför är det en god idé att du, om du älskar media och vill bli älskad tillbaka, läser boken och sätter fart på ditt personliga varumärke!

Similar Posts:

• Jag befarar att det här inte är seriöst
• Luddigt om Facebook
• Rättvis bild av falsk skendemokrati
• Gratis? Då är du kanske inte kunden utan produkten
• Rappt om upptakten till den arabiska våren

Eftersom jag tycker att detta är en minst sagt intressant vändning av en bloggdiskussion och jag uppmuntrar de flesta fall av spontant poesiskapande följer här poesibattlet:

I Sara Starkströms värld av David Eberhard

Game Girl vill ju väldigt gärna ligga
därför bryter hon en väldans massa is
sådant gör ju kåta männen pigga
och sugna på porrfilm och kurtis

Martin Ezpeleta är nu också full av sperma
något som dock gör Game Girl kall
ingen vätska kan väl henne värma
is är tusen gånger bättre i såna fall

Så män! Ta er säd och låt den frysa
Spruta satsen i ett väldigt block
Sen kan ni och våta tjejer mysa
när ni krossat den på bardisken i flock

När ni så har brutit isen med varandra
går ni hemåt nöjda hand i hand
Lyckans ostar kan i kylan vandra
Med spermakuber befolkar vi vårt land!

Vilken porrig dröm då detta kunde vara;
att ha isat sex med krämigt, glassigt, tunn
men ändå fast och riklig sperma och sen bara
spruta kulor över ryggslut bröst och mun.

Svar från Game Girl:

I Sara Starkströms Verkliga Värld av Katarina Ekholm

Game girl får mycket och ofta ligga
efter att ha brutit en väldans massa is
Detta gör sega tjejer pigga
och de fixar sedan egen kurtis

Martin Ezpeleta är full av sperma
det förstår Game Girl i alla fall
Ingen kvinna vill väl honom värma
hans pung får hänga ensam och kall

Så Game Girls! Ni skall ragga inte frysa
så anteckna noga i ert block
Sen kan ni och riktiga män mysa
när ni ratat förlorarnas flock

När ni så har brutit isen med varandra
och sitter tillsammans hand i hand
fàr martin ensam i kylan vandra
för ett ligg måste han lämna vårt land

Vilken frestande dröm det kan vara
låt ordet spridas mun till mun
Ta själv kontrollen och sen bara
dumpa töntar vars retorik är för tunn

Jag väntar med spänning på nästa dikt!

Similar Posts:

• ”Det finns så himla många fina människor där ute, som inte förstår det själva.” – Intervju med Sara Starkström
• Goda råd som kräver mod
• Bokmässefredagen i bilder
• Veckan på dagensbok.com
• Vad är en Mediababe?

En ganska ny grej på dagensbok.com är att vi numera har fötfattarintervjuer att bjuda er på. Dem hittar ni på sidan för författarintervjuer.
Spana bland annat in samtal med Åsa Ericsdotter och Sara ”Game girl” Starkström.

Och idag skriver Emelie om Ingrid Olssons Komma över, som är en ungdomsbok om när kärleken tar slut. Hon beskriver det som en välbehövlig bok som inte riktigt får med sig alla känslor.

Senare i veckan kommer vår nytillkomna redaktionsmedlem Anna Liv Lidström att berätta mer om Mats Ahlstedts Dömd för livet, en kriminalroman om ungdomskärlek, ond brutal död och vad som händer när det förflutna återigen flåsar en i nacken? Anna menar att ”Dömd för livet” är en ganska förutsägbar pusseldeckare. Läs hennes recension så får du veta varför.

Och Oscar recenserar Dee Dee Ramones (basisten i Ramones) roman Chelsea horror hotel, en punkrockig skräckroman med Dee Dee själv i huvudrollen. Boken släpptes bara ett år innan Dee Dee avled efter en heroinöverdos 2002 och nu finns den i svensk översättning.

Missa nu inte allt detta!

Hälsar

Redaktionen på dagensbok.com (som faktiskt inte tagit jullov riktigt än).

Similar Posts:

• Vecka 44 – Höstlov på Dagensbok
• Vecka 43 på dagensbok.com
• Vecka 40 på dagensbok.com: En bokbransch med boksmälla
• Hey ho lets go
• Om att återerövra sitt liv

I andra delen vill Starkström att läsaren ska bli medveten om vilka signaler hon sänder ut i sociala sammanhang och experimentera med dem. Hon inför lekfulla tillvägagångssätt med många innovativa tankar som de flesta kanske inte tänkt på förut och beskriver pedagogiskt och kortfattat olika motton, tekniker och tankesätt som prövas genom uppdrag. För den flitige ska uppdragen sen följas upp med egna anteckningar om utförandet.

Jag instämmer inte i alla tillvägagångssätt som Starkström beskriver. De kan i vissa fall vara överdrivna och lätt påträngande men jag uppskattar bokens grundtanke om att skapa sina egna spelregler och tänka utanför ramarna i sociala sammanhang. Med bokens hjälp är huvudpoängen att vägleda läsaren till att bli en fullfjädrad game girl. En game girl som tar kontroll över situationen och får saker att hända istället för att vänta på att roliga saker ska hända. Det budskapet är bokens starkaste och jag väljer att bära med mig just det bland alla originella finurligheter som ibland påminner mig om ett krogspel red bull tog fram i en reklamkampanj – ”you got balls?”.

Jag uppskattar inslaget av utmaningar och lekar som Starkström föreslår för den sedvanliga krogrundan, festen eller någon annan social tillställning. Istället för våra vanliga maner vill hon inspirera till ett annorlunda beteende som kan öppna upp nya dörrar. Något jag själv lekt med många gånger som krogvandrare. Varför göra som vi alltid har gjort när vi kan pröva något nytt varenda dag och kanske finna en ny vän, ett hångel, en dejt eller en livskamrat?

Game Girl är fylld av tips och peppande ord på vägen, som en god vän man kan luta sig mot för positiv energi. Men i sista avsnittet betonar Sara Starkström att ingen handbok kan tillhandahålla ett komplett facit med svaren på hur just du ska gå tillväga i raggningsleken, utan det är upp till varje person att skräddarsy själv.

Similar Posts:

• ”Det finns så himla många fina människor där ute, som inte förstår det själva.” – Intervju med Sara Starkström
• Bloggbråk blir poesibattle
• Bokmässefredagen i bilder
• Veckan på dagensbok.com
• Vad är en Mediababe?

I skolan var Sara Starkström den blyga som inte ens vågade säga sitt namn på uppropet. Idag, många år senare, är allt annorlunda. Nu är hon tjejen som gift sig med sig själv, gör stärkande utmaningar och har skrivit Game Girl- raggningshandboken som ska få dig att våga.

- Det finns så himla många fina människor där ute, som inte förstår det själva. Jag vill peppa dem, säger Sara Starkström.

Mycket i Game Girl handlar om självförtroendet. Trots det lekfulla namnet finns en seriös kärna i boken. En grund att bygga på för den som sedan vill ge sig in i raggandet.

- Alla människor behöver jobba med sitt självförtroende, det är ju inte som alla säger, att det kommer av sig självt när man blir äldre.

Alltså: först självförtroende. Sedan utmaningar, raggande och dejting.

Sara Starkström ville skriva en självhjälpsbok med mycket framåtanda, där den som ger sig in i spelet(boken)får ta sig an världen i handlingar.

- Självhjälpsböcker är ju ofta ganska teoretiska och tråkiga…de är inte så praktiska utan ofta får man bara lära sig att ”tänk så här” så blir allt bra. Jag ville göra en bok med lite mer action.

Och action är det gott om i Game Girl. Förutom den viktiga själförtroendedelen innehåller boken ett stort antal utmaningar. Det är raggningsövningar som ska fungera som ett verktyg för att ta kontakt utan att använda sig av standardfraser. De är också ett sätt att öva sig för att bli mindre nervös för den som vill prata med nya människor, men kanske inte riktigt vågar eller är rädd för att inte ha något att säga. Utmaningarna består av allt från ”James Bond-tricket” till ”Mannen i mitt liv” till ”Icebreaker”, där utmanaren ska gå fram till sitt raggningsobjekt och knäcka en isbit.

Sara Starkström menar att när du en gång byggt självförtroendet är det inte längre lika läskigt att genomföra utmaningar eller ta kontakt.

- Jag tycker inte att det är så farligt att få nobben. Det viktigaste är att man har vågat och stärker sitt mod. Och om inte annat så blir det alltid väldigt roliga samtal av de här utmaningarna.

Hon tycker också att det är viktigt att komma ihåg att Game Girl inte är en uttalad ”skaffa partner-bok”, utan är till för alla. Såväl singlar som vill ha lite kul, som de som längtar efter ett förhållande, eller de som bara vill ha en skjuts i det sociala livet.

- Målet är inte att skaffa pojkvän, målet är att må bättre, bli modigare och ha roligt.

I Game Girl är det i första hand en tjej som är ”spelaren”, och en kille som är motspelare eller raggningsföremål, men Sara Starkström tror att boken kan fungera även för tjejer som raggar på tjejer.

- Och för killar! Ja, den funkar nog för alla.

”Game Girl kommer inte att tala om för dig vad en riktig kvinna är, att du är söt i den lilla svarta eller att du ska vara dig själv.” står det på en av bokens första sidor. Game Girl fokuserar inte på utseende och levererar inga nötta tjejtidningstips. Den är heller inte en bok som uppmanar till dolda spel:

- Att spela svår är urlöjligt! Dessutom funkar det inte i längden, det är bara gammaldags och osjyst, menar Sara Starkström.

Nej, i Game Girl är det rent spel som gäller. Allt gjort med glimten i ögat och det uppövade självförtroendet i bakhuvudet.

Sara Starkström tror också att hon med sin erfarenhet som dejting- och peppexpert kan se på människor om de har bra självförtroende. Och hon tror på klyschan om att man måste älska sig själv först innan man kan bli älskad av någon annan.

- Ja, det är därför jag har gift mig med mig själv!

För ungefär ett år sedan samlade Sara Starkström sina vänner till en stor fest där hon firade sitt eget bröllop, med sig själv. Det var ett sätt att fira hur långt hon kommit, att hon ”funnit sig själv”, att det där med självförtroende trots allt är något som verkligen kan förändra.

- Man blir snygg av att ha bra självförtroende. Och har man självförtroende klarar man det mesta.

Similar Posts:

• Goda råd som kräver mod
• Bloggbråk blir poesibattle
• Bokmässefredagen i bilder
• Veckan på dagensbok.com
• ”Jag tror att det finns ond och god kärlek” – Intervju med Suzanna Dilber

Här följer vår dag i bilder!

Maria Sveland med sin nya bok Att springa (recension kommer).

Louise Boije af Gennäs samtalar om sin nya bok Högre än alla himlar med Bonniers skönlitterära chef Jonas Axelsson.

Sara Stridsberg i samtal med Peter Fröberg Idling om sitt författarskap.

Johannes Anyuru signerar sin bok Skulle jag dö under andra himlar.

Sara Starkström med sin bok Game girl (recension kommer).

Pia Hagmar träffar sina läsare i förlagets monter.

Hälsar Emelie och Maria i mässans skönaste soffa efter en lång dag!

Similar Posts:

• Söndag på bokmässan
• Första numret av 10-tal
• Ny vecka på dagensbok.com
• Augustprisnomineringar 2012
• Bokmässans 10 i topp