Det fina med den här boken, och den är fin, är dess lågmäldhet. Det råder komplett brist på yttre dramatik, och även inom Klara verkar lugnet råda. Nästan boken igenom nöjer sig Veronika Malmgren med att låta Klara registrera och berätta om det som händer runt henne, och redovisar inte hennes känslor inför det. Till en början gör det Klara till en vag person, man undrar vad hon egentligen vill och tycker, men ju längre boken pågår desto starkare tycker jag att just det draget karaktäriserar henne – hon är en tänkande person, inte den som alltid säger vad hon tycker eller vill bestämma, men kanske just därför gåtfull och lockande.

Parallellt med att man inser detta förändras också synen på maktpositionerna i boken. Penelope är frispråkig, färgstark, självsäker. Klara framstår länge som ett bihang till henne, men mot slutet undrar man – är det inte trots allt Penelope som är den mest behövande? Klara är den som kommer utifrån, och för Penelope blir hon en symbol för allt det som finns på andra platser, allt det man kan nå bara man slipper ifrån den lilla hålan man bor i. Klara inte bara kan lämna Manning, hon ska göra det – datumet är bestämt och boken skildrar hennes sista månader i USA. För Penelope och de andra infödda återstår vetskapen om att de allra flesta av dem aldrig kommer att lämna staden. Det är sånt som alla pratar om, men få gör slag i saken.

Att Klara, den enda som har en garanterad biljett därifrån, är den enda som vill stanna kvar, bidrar till ironin, och det är inte utan att man förstår om det irriterar Penelope att Klara inte värdesätter denna möjlighet. Men Klara föredrar Manning framför Stockholm, inte minst för att hon här har kunnat vara någon annan – hon vill inte tillbaka till den person hon var i Sverige.

Också i skildringen av staden Manning firar Malmgrens lågmäldhet triumfer. Hon förmedlar en bild av USA som vi känner igen, det är varma öppna fält så långt ögat kan se, det är spikraka vägar genom små samhällen, det är långtradarfik och yrande sand. Men hon gör bilden rakt igenom sympatisk, och lyckas förmedla Klaras känsla av hemmahörande och trygghet i den lilla staden. Också människorna känns vanliga, vardagliga och ömsint skildrade. Inga högljudda, överdrivna eller ointelligenta klichéamerikaner, bara vanliga människor.

Similar Posts:

• Sommartider och sådant.
• Händelser vid vatten
• Fantastiska femtiotal
• Att fara till en bror
• Att inte kunna sluta fantisera och planera

Är alldeles nyss hemkommen ifrån sydeuropa och har plöjt ett antal pocketböcker på turnén. Har också iakttagit andra läsande medmänniskor. På stranden läser vi alla gärna och kanske helst deckare. Förutom portugiser och spanjorer visade det sig. De pratar och pratar när de är på beachen. När de åker buss och tåg sover de. Jag såg faktiskt inte en enda som ens höll i en bok.

Vi har nått vecka 30 och dagensbok.com har naturligtvis massor att bjuda på. Här är lite av det som vi delar med oss av:

På tisdag har Ingrid läst boken Framgång med Facebook skriven av Nina Jansdotter. Den var rätt intetsägande tycker Ingrid.

På onsdag recenserar Richard A:lfr-d V:stl-nds Staden i mitt hjärta – poesi och transpiranto i Grönköping vilket enligt honom var en ohejdad njutning att läsa.

På torsdag recenserar Björn två romaner om manlig skolgång: Philip Roths Indignation, som inte är i närheten av Roths bästa, och som bonus Paul Murrays Skippy Dies som är en av de bästa svarta komedier Björn läst på mycket länge.

På söndag blir det en recension av Gracie av debutanten Veronika Malmgren. Den handlar om tonåriga Klara som är utbytesstudent i en liten håla i USA, och mest om henne vänskap med den karismatiska Penelope. En bok om att väga vänskap mot kärlek, om att längta bort och att vilja vara kvar. Och om att åka bil. Fin bok tycker Alice som läst och skriver om den.

Passa på att byta lite böcker med varandra gott folk, och läs!

Similar Posts:

• Det poetiska Grönköping
• Julklappstips till frånvarande fäder
• Lågmäldhetens dramatik
• Roar sig i nödan o-
• Trött på att vara lagom?