Därför var det lite chockartat för mig när jag för några veckor sen, i bokhandeln där jag jobbar, rekommenderade Kristian Gidlunds bok I kroppen min till en kund som uttryckligen inte ville några ”språkexperiment eller deckare” utan gärna självupplevda berättelser. Jag hade knappt hunnit ta ner ett ex. från hyllan och börjat återge handlingen förrän hens axlar åkte upp och ansiktet stelnade. Hen förklarade snabbt och irriterat att hens partner har cancer och att det därför såklart inte är aktuellt att spendera den lilla lästid som går att få på att läsa om cancer. Istället fick det bli en bok av Lucy Dillon som bara stod en meter bort på en annan hylla.

Oavsett om litteratur är en lindrande verklighetsflykt eller används som en antidepressiv tablett så är dagensbok.com ett välfyllt apotek utan bipacksedlar där det går att skriva ut så många recept som du själv vill. Här är hyllan med veckans nyinkomna antidoter:

Idag recenserar Kari fotografen Stefan F Lindbergs bok Sjömän II. En hyllning till sjöfartsyrket enligt förlagets hemsida. Och det är snyggt. Nästan för snyggt tycker Kari. ”Jag vill hylla honom tillbaka, men jag blir inte så berörd som jag hade önskat. Så jag semihyllar honom med en niopoängare.”

På torsdag skriver Anna om Anna Mattssons Ljusgatan. En vemodig men spännande diktsamling vars innehåll inte alls har samma positiva klang som titeln.

På onsdag skriver jag om Fri Kärlek av Julia Thorell som tar en vardagsnära berättelse om kärlek som visar vart serieskåpet ska stå.

På söndag skriver Björn om Kate Atkinsons nyligen prisbelönta Life After Life, en återkomst som heter duga med en déjà vu-roman om att göra om och göra rätt.

Similar Posts:

• Transparens och reflexion
• Fri kärlek
• Vecka 20 på dagensbok.com
• Vecka 22 på dagensbok: ALMA-pristagare, social media-dystopi och cancerskildring
• Ljuset i civilisationen

På förlagets hemsida är boken sorterad under kategorin Marina praktverk, och när jag håller den i min hand så känns ordet praktverk, trots sin svulstighet, som det enda passande. Det här är inte endast en fotobok. Det är ett dokument över ett yrke på väg att försvinna från Sverige. Förutom bilderna finns här även texter som i sammanhanget är helt klockrena och på olika sätt förmedlar sjömanslivets förutsättningar.

Foto: Stefan F Lindberg

Lindbergs bilder är fantastiskt vackra. Så vackra att jag när jag sitter och bläddrar i boken känner ett slags distans till det de föreställer. Den dagliga och vardagliga upplevelsen av smuts, trötthet och vädrets ständiga närvaro har här kokats ner till en essens av de små magiska ögonblick som ändå finns där mitt i alltihop. Lindberg har hittat de ögonblicken och skruvat upp volymen på ett sätt som jag inte var beredd på. Jag funderar lite kring ordet sjömansromantik, och under min ledighet visar jag boken för två av mina sjömanskamrater. Ingen av dem delar mina funderingar utan ser bilderna som rena konstnärliga uttryck. Kanske så konstnärliga att själva sjömansmotiven blir underordnade?

Ett annat ord som framträder ur bilderna är respekt. Lindberg närmar sig arbetet och livet ombord med respekt för det vi gör och hur vi valt att leva våra liv. De små citat som inleder varje kapitel i boken känns omsorgsfullt valda och jag upplever dem som representativa. På gott och ont. En sjöman måste nog oftare än andra yrkesgrupper förklara och ibland även rättfärdiga sitt val inför en frågande omgivning. Ibland kanske också inför sig själv. Lindbergs bok ställer inga sådana frågor. Den respekterar sjömannens val och vill endast skildra dennes liv.

Förordet är skrivet av Anders Lindström, f.d. generaldirektör i Sjöfartsverket och ordförande i Sjöfolksförbundet 1982-95. I slutet av boken har Lindström även gjort en sammanfattning av svensk sjöfarts utveckling från 1980-talet och framåt. En mycket upplysande sådan som med enkel struktur beskriver hur det har blivit som det är idag, med endast runt hundratalet svenskflaggade båtar kvar i handelsflottan.

Sjölivets berättare framför alla, Ove Allansson, har bidragit med dels en dikt och dels en kort berättelse. Båda dessa texter fångar livet till sjöss på ett träffsäkert sätt samtidigt som vissa formuleringar är språkligt förstklassiga.

Lennart Johansson, Sjöfartsjournalist sedan 40 år, reflekterar över boken och pratar om Lindbergs arbete och konstnärliga teknik. Vi får veta vilken utrustning som använts och hur Lindberg tänkt i kompositionerna. Det finns också, som titeln antyder, en första bok, Sjömän, från 1984. Den bygger mycket på historiskt material och är en återblick och dokumentation av sjöfarten fram till 1980-talet.

Den här boken är given i fartygsbiblioteket och även om den naturligtvis är allra mest intressant för folk med sjöfartsanknytning eller intresse, kan den vara värdefull att läsa som en skildring av hur samhällets förutsättningar ändras i och med att världen krymper. Sjömän II kan mycket väl visa sig vara en dödsruna över den svenska sjömannen.

Similar Posts:

• Min bokmässa: dolda indexfonder, nazistporr, universum, SF och sjömansromaner
• Vecka 3: mediciner mot vardag och kris
• Sövande genom världsrymden
• Sverige – en grå novemberdag?
• Sjöfartsroman som inte romantiserar