Uppmärksamheten är i Godmorgon midnatt istället splittrad över ett helt gäng med kriminalare. Det är den kvinnliga polisen, den sjukskrivne polisen, den homosexuelle polisen och i centrum står Dalziels ständige vapendragare Pascoe. En hyfsat spretig grupp med den egentliga enda gemensamma nämnaren att de är kriminalare. Och med uppgiften att undersöka ett självmord.

Pal Maciver tar nämligen livet av sig och Dalziel ger Pascoe inte en minut mer än 24 timmar att bekräfta eller dementera att det verkligen är ett självmord då hans misstankar väcks av diverse omständigheter. När det visar sig att Dalziel har egenintressen i situationen i och med en mycket nära bekantskap med offrets styvmor så blir Pascoe orolig för att hans redan från början inte helt otadliga omdöme ska visa sig grumlat. Därav den stora gruppen människor för att lösa ett fall som inte ens behöver vara ett brott.

Hill kan det här med karaktärer. Trots en månghövdad uppsättning centrala personer så hänger det hela ihop och ger en ytterligare dimension åt kriminalromansformatet. Samtliga familjemedlemmar i den dödes familj samt Dalziel själv och en och annan hemlig agent presenteras i form av kapitellånga vittnesmål och bidrar med en mer allmänmänsklig vinkel. Han knyter också snyggt ihop handlingen med tidigare alster utan att bli uppenbar eller upprepa sig. Sedan är det omöjligt att inte falla för den omöjlige Dalziel.

Till de fåtaliga invändningarna skulle kunna höra en möjligtvis något överkonspiratorisk upplösning och en faiblesse för smutsig byk som nödvändigtvis inte behöver vara orealistisk men kanske däremot något överdriven. Men det är petitesser i det stora hela.

Hill vet vad han håller på med. Godmorgon midnatt är ett gediget arbete och om man vill läsa en både god och lite annorlunda deckare så rekommenderas han varmt.

Similar Posts:

• En elefant i porslinsbutik
• Pensionärerna i Edinburgh som står utanför PRO
• Årets seminarieprogram till den 21:a Bok & Biblioteksmässan klart
• En mörk upplevelse
• Degenererande deckardebut Ett öde värre än döden

Andrew Dalziel är chef för kriminalpolisen i Mid-Yorkshire och var även med för 30 år sedan på Mickledore Hall när Kohler arresterades som misstänkt för mordet på Pamela Westropp. Han är också en kolestorolstinn, gapig och föga subtil man i sina bästa år som är övertygad om att de tog rätt mördare 1963.

Dalziel börjar med hjälp av sin kollega Peter Pascoe att nysta i trådar kring det gamla fallet och de får allt fler anledningar att tro att fallet inte var så enkelt som det framstod initialt.

På sin väg mot sanningen lyckas Dalziel med konststycket att sätta dit en konstsmugglare på väg till USA, att reta gallfeber på den kommissarie som tillsatts för att utreda den 30 år gamla utredningen samt få sin prydlige kollega Pascoe att använda minst sagt oortodoxa metoder.

Dalziel är en underbar bekantskap. Han är burdus, fräck och smidig som en elefant i en porslinsbutik. Men han är också klipsk, snabb som en kobra och har goda avsikter. Tillsammans med den präktige Pascoe skapas ett radarpar som man bara inte kan låta bli att gilla.

Hill varvar historiska återblickar med högt tempo i nutid. Persongalleriet är minst sagt färgstarkt och spänner mellan lyhörda småbarnsföräldrar och, tja, Dalziel. Intrigen vävs sakta men säkert ihop till en fullständighet och även om upplösningen inte är direkt chockerande så är den tillfredsställande.

Framför allt så är det här en rolig deckare. Det är väldigt sällan jag skrattar högt för mig själv när jag läser deckare, men det gjorde jag på ett antal ställen under läsningens gång. Dalziel är helt enkelt en ljuvlig och rolig huvudperson. En rekommenderad bekantskap helt enkelt.

Similar Posts:

• Elefanten som fortsätter att charma
• Årets seminarieprogram till den 21:a Bok & Biblioteksmässan klart
• För många intriger på en gång i avslutande del av mordgåta
• Pensionärerna i Edinburgh som står utanför PRO
• En mörk upplevelse

Vidare märks populäre Roddy Doyle från Irland, ständige Nobelpristippade poeten Adonis från Syrien, Corinne Maier, Frankrike, aktuell och omtalad med Hej lättja! Om konsten och vikten av att göra minsta möjliga på jobbet! samt deckarförfattaren Reginald Hill.

Totalt 770 personer medverkar i seminarierna. Unionsupplösningen och design får särskilt utrymme. Barn- och ungdomslitteraturen får stor plats i år med bl a seminarier om läsvanor, bilderboken och ny teknik. En nyhet är att 12 barnboksförlag samarbetar kring Expedition Läsning för att lyfta fram böcker för barn och ungdomar.

Similar Posts:

• Snart bokmässa!
• Anna Livs tio i topp på bokmässan
• Veckan efter bokmässan
• Elefanten som fortsätter att charma
• Emelies 10 i topp på bokmässan