På omslaget blir den västgötske småbonden Tor Torsson kärvänligt slickad på skulten av en ”utdöd” kossa av rasen Väneko. Det visar sig att Torsson på 1990-talet med stigande förvåning hörde ett radioprogram om dessa krullhornade, tåliga fyrbenta varelser, som enligt uppgift försvunnit redan på 1930-talet, men som icke desto mindre trängdes i hans egen ladugård. Han kontaktade Radiotjänst för att rätta till uppgiften – och blev berömd på kuppen. När jag läser om mannen med Vänekorna blir jag över måttan stärkt i tron att det är bra att vara en riktig bakåtsträvare i vissa avseenden. Med tiden kan det visa sig att man i själva verket varit framsynt! Tack vare det finns ju rasen kvar. Gissar att gårdens marker också har fått behålla en ålderdomlig prägel till båtnad för fåglar och insekter.

Innehållet i Svenska original visar i sig dock mer varierat än hos Dan Korn. Här trängs texter om allsköns svenskar från olika tider (men främst från 1800-talet till mitten av 1900-talet) med gamla och nytagna fotografier och teckningar. Författaren presenterar därtill rent häpnadsväckande mängder av förbryllande uppgifter.

Svenska original är uppföljare till Det svunna Sverige: Sällsamma berättelser, som utkom 2022. Båda böckerna är fyllda till bristningsgränsen av bondfångare, äventyrare, backstustittare, kolare, missionärer, lurendrejare, visdiktare, författare, svenskamerikanare, uppfinnare, statare med flera. Ibland inkluderas flera porträtt i ett och samma kapitel, som det med kluriga ingenjörer och uppfinnare. Dragspelet (”den fattiges piano”) och dess utövare har också fått ett eget kapitel. Ett instrument som fick den goda smakens väktare att i likhet med Musikfrågans programledare Sten Bromanspy galla.

Jag kan inte få nog av Petter Karlssons rafflande berättelser, vilka huller om buller inkluderar hårfrisörskan från Uppsala som gifte sig med en kung i Söderhavet och kom att inspirera Astrid Lindgren när hon skrev Pippi Långstrump i Söderhavet, greven som vägrade låtsas om att tiderna förändras, mannen som mätte hela 242 cm i strumplästen och försörjde sig på att visa upp sig på marknader, det äkta paret som firade jul 365 dagar om året samt fotbolls-supportern som övertalade sin fru att gravera in AIK i sin vigselring.

Vidare ryser jag när jag läser om hur Sveriges första kvinnliga pilot 1922 tragiskt omkom under ett fatalt fallskärmshopp inför publik, bara 24 år gammal och lider med Vilhelm Moberg, vars strängt religiösa mamma Ida, förebilden för Kristina från Duvemåla, ansåg romanläsning ogudaktigt och därför vägrade läsa sonens böcker (eller kanske läste hon dem ändå i all hemlighet, bakom fasaden av religiositet, undrar jag?).

Mest klappar mitt hjärta – likt författarens – för ”gubbarna vid skogsbrynet och kärringarna mot strömmen”. Därför uppskattar jag nog den första boken mest, den som tydligast har inriktning på folklivsskildring. För egen del skulle jag därtill kunna avvara bland andra Moa Martinson, Dan Andersson och Fritiof Nilsson Piraten. Dem känner jag utan och innan sen förut.

Eftersom utrymmet för vart och ett av porträtten är begränsat blir de av förklarliga skäl tämligen ytliga. Syftet är framför allt att underhålla och författaren behärskar sannerligen konsten att skriva humoristiskt. Böckerna är smockfulla av anekdoter, kuriosa och dråpliga formuleringar. Det är färgstarkt och stundtals spretigt. Möjligen kunde man önska sig en något jämnare könsfördelning, åtminstone beträffande urvalet till den andra boken.

För egen del har jag fått ammunition i form av en skattkammare av onyttigt vetande att ”plåga” min närmaste omgivning med. Tack för det!

Similar Posts:

• De visade upp sig på promenaden
• Stöld och fosterfördrivning
• Det fanns en liten pojke som hette Faivel Szpindler
• För semesterns naturutflykter
• Barbie presenterar arkitektur

Det är en mycket underhållande historia som Marie Ledin berättar med hjälp av journalisten Petter Karlsson. Rolig och spännande, men samtidigt väldigt ärlig. Marie viker inte för att visa upp sin pappas mindre charmiga sidor, som kanske främst visade sig mot slutet av hans liv när spriten så totalt fått honom i sitt grepp och bitterheten började bli vardaglig.

Otaliga är de historier som förtäljs på bokens lite drygt 200 sidor. Hur han börjar komponera låtar i en till synes aldrig sinande ström och skapar kontakter världen över. Man ska ju inte glömma att Stikkan låg bakom låtar som Tiveds hambo och Klas Göran. Den sistnämnda ledde dessutom till att han kom över en amerikansk låt vid namn You can have him. Texten skrevs om och vips så var Sånt är livet skapad. Svensk musikhistoria.

När jag läst boken insåg jag att det var en hel del som jag inte visste om Stikkan Anderson, eller om ABBA heller för den delen. Att han hamnade i svår konflikt om ABBAs låtskatt med främst Benny Andersson hade jag helt missat och just den händelsen la sig som ett mörker över hans liv. Just mörkret mot slutet är tragiskt och hur Maries pappa förändras så markant inför hennes och andras ögon.

Det är ett mycket naket och ärligt porträtt som tecknas av en av Sveriges största musikskapare genom tiderna och det gör boken så enormt bra, då den här typen av biografier sällan innehåller just den riktiga sanningen.

Det här är utan tvekan något av det bästa som jag läst på länge. Ett litet minus är dock att det inte bjuds på några bilder. Inte ett enda litet foto och det är synd.

Similar Posts:

• Back In The GDR
• En extremt produktiv romantisk nostalgiker
• 70-talets största sötsak
• I krig mot vardagen
• Från Bandet går till åtta utsålda Stockholms Konserthus

Från fotbollens verkliga inträde i Sverige i slutet av 1800-talet försöker författarna att med bilder och korta texter berätta om fotbollen – på den stora arenorna och de mindre bakgårdarna. Bilderna berättar om fruktade domare, sambafotboll från VM-festen 1958 och berömda glidtacklingar i kvalmatcher mot England, men också om tjugo matchtröjor som skall tvättas efter juniorlagets alla matcher, leriga fotbollsplaner om hösten och det livsavgörande derbyt mellan två lag krigande i någon av landets längre fotbollsdivisioner.

För ”ibland kan San Siro och Råsunda ligga precis bakom pappas vedbod” och den fint som tidigare lurat danska landslagsmän kan återskapas på fotbollsarenor där tröjor får agera stolpar och passion och engagemang får ersätta teknisk briljans.

Bläddrandes i boken, tycker jag att boken nästan når fram till den ansats som dess titel antyder: Att förmedla de former som kärleken till fotbollen kan tänkas ta. Fotbollens själ. Hjärta och smärta. Lust och lidande. Som Liverpools gamle manager Bill Shankly sa: ”Fotboll handlar inte om liv eller död. Det är betydligt viktigare än så.”

Ändå känns boken på något sätt överflödig. Jag undrar vem boken egentligen är tänkt till? Inte fotbollsälskare väl? De sparar antagligen pengarna till de nya ”revolutionerande” fotbollsskorna. Dessutom har de säkerligen ett helt eget galleri av minnesbilder.

Kanske kan boken finna sin publik hos fotointresserade människor som söker upplysning om vad det är som trollbinder miljontals människor över hela världen, men jag är inte säker. Vägen till fotbollens själ går inte genom en fotobok, inte ens om fotografierna är välgjorda och de tillhörande texterna elegant formulerade. Bokens många sidor når inte fram till kulans, lädrets eller bubbans själ. Bollen är ju som bekant rund och i en sport där följaktligen allt kan hända så räcker inte det tryckta mediet till.

Similar Posts:

• Återupplev gåshudsögonblicken
• Att gräva fram det unika
• En globaliserad fotbollsvärld
• Det sitter inte i håret
• Fotbollsantropologi i sambalandet