Bilderna är som saxade ur en ”Lev rätt”-bok från tidigt sjuttiotal. Allt är så där lite blackt och bilderna är inte direkt lockande. Att det inte ens finns en fotograf tillboken utan endast en bildkällista längst bak förklarar ju en del. Dock skall inte jag raljera över detta.

Boken har inte som huvudsyfte att någon ska vilja laga kul mat utan den presenterar en del av näringsläran och vill på detta sätt påvisa hur det vi äter får konsekvenser för hur våra kroppar fungerar. Att detta är obeskrivligt tråkigt är kanske en onödig upplysning men vad ska jag med en bättre hjärnkapacitet till om det betyder att jag skall börja min dag med gröt gjord på hirs eller quinoaflingor? För mig är det super viktigt att det är kul att laga mat. Är det inte det kommer jag att leva på yoghurt. Den här boken är inte kul. Dock är den säkert mycket bra för den som behöver en specialkost av någon anledning.

Recepten är i många fall helt okej och när ens veganvänner är på besök kan boken ge uppslag. Sedan visar det sig att det är Oona van den Berg som komponerat recepten så vad Lorraine Perretta gjort i boken vet jag inte så noga. Det jag kan säga är: Om du är intresserad av näringslära, läs då näringslära. Om du är intresserad av matlagning, läs då en god kokbok. Är du intresserad av båda, läs båda. Den här boken innehåller för mycket hirsgröt och pekpinnar. Ingen blir lycklig av sådant!

Similar Posts:

• Varför äter vi inte alltid goda saker?
• Oaptitligt
• Husmoderns återuppståndelse?
• ”Simple nordic” är det nya svarta
• Lättlagat men svårinköpt

Kokboken Det asiatiska köket innehåller en rad recept från Kina, Japan, Korea, Kambodja och nästan alla andra asiatiska länder. Om man har tröttnat på att använda färdiga currypastor, och vill ge sig in det asiatiska köket på riktigt så passar den här boken utmärkt. Här görs allt från början.

Den som exempelvis vill göra currypasta musaman måste ha sexton mer eller mindre ovanliga ingredienser och om man känner sig sugen på rendangbiff måste kila ner till sin lokala asiatiska livsmedelsaffär och köpa, bland tjugo ingredienser, färsk galangal, citrongrässtjälkar, kaffir limeblad och tamarindvatten.

Det kan med andra ord vara lite problematiskt att lägga vantarna på vissa av de råvaror som krävs, men har man väl gjort det är det inte särskilt svårt att laga maten. Bilderna på maträtterna är stilrena och fina, så om man bara har nudlar hemma kan man äta dessa titta på bokens bilder och låtsas att man käkar singaporenudlar med tigerräkor och char-sui fläsk. Sånt brukar funka för mig.

Similar Posts:

• Oaptitligt
• Om det inte ens ser gott ut på bilden?
• Husmoderns återuppståndelse?
• Varför göra det svårare än det behöver vara?
• Angeläget om att göra slut med bantningskulturen

Att kemikalierna i vår mat i princip sliter på våra kroppar lika mycket som om vi vore regelrätta narkomaner går upp för allt fler. Vi blir lättare sjuka, får krämpor, utslag, allergier, för att inte tala om cancer, av att proppa kroppen full av estrar, besprutningsmedel och allehanda gifter dag efter dag.

Många vill inte tro på det. Andra orkar inte bry sig för att det är för jobbigt att bli så där ”politiskt korrekt”, en stämpel som exempelvis vegetarianismen har dragits med. Det är i och för sig inte så konstigt med tanke på vilka personligheter som främst driver kampen för veganism, vegetarianism och ekologisk odling.

Men många av våra samhälleliga problem beror faktiskt på de osunda produkter vi äter (man kan knappast kalla det råvaror), t.ex. överaktivitet och koncentrationssvårigheter hos barn och depressioner. Minns inte någon den gamla dängan: en sund själ i en sund kropp? Man kan inte må bra psykiskt om inte fysiken är som den ska.

Visst, det finns inga regelrätta bevis för att konserveringsmedel etc. skulle ha något att göra med sjukdomar som adhd. Sedan finns det också människor som tvivlar på att människan någonsin har varit i rymden – att allt egentligen bara var en komplott från Nevadaöknen. Andra människor tvivlar på antisemitismens verkningar under Det Stora Två. Det finns idioter till allt. Faktum är att jag har lättare att tro på att månlandningen -69 var något annat än ett amerikanskt jippo än att förneka att de gifter vi sätter i oss bryter ner våra kroppar.

För att komma till den aktuella boken så behandlar den just vilken mat som är smart att äta. Den rekommenderar användandet av ekologiska råvaror i recepten för maximal god påverkan på kroppen. Den förespråkar även viltköttet – ett mer hälsosamt alternativ till de sönderavlade tamdjuren. Det känns väl som en frisk fläkt i en annars så antianimalisk ideologi.

Tyvärr är denna bok rätt lik en hemkunskapsbok. Oinspirerande och med uselt rörig layout. Knappt något av recepten fick det att vattnas i munnen på mig, och de som gjorde det kan man lätt hitta i andra mer inspirerande böcker. Exempelvis så kan jag rekommendera Den stora vegetariska kokboken från Könemann. Lägg sedan till Vildmarksmeny av Sten A. Öhman och Bert Olls (som även innehåller något så fascinerande som helstekt grävling, på fullt allvar) så har du inspirerande och smart kokkonst rymdfärder från Smart mat för din hälsa.

Jag drar mig inte för att utfärda en varning för den här boken. En sådan dålig recept- och hälsokostbok gör mer skada än nytta.

Similar Posts:

• Lättlagat men svårinköpt
• Om det inte ens ser gott ut på bilden?
• Enkelt och billigt i tröttsam framställning
• Gjutjärnspanna, kängor och kokbok
• Svensk Slow Food-bibel