Nicolas Jacqeumot redogör i boken för de olika delar som han menar utgör kreativitetskodens sju beståndsdelar: nyfikenhet, inspiration, motivation, lekfullhet, hämningslöshet, ihärdighet och målfokusering. ”Ibland överlappar delarna varandra. Det gör inget, kreativiteten är gränslös. Du kan betrakta delarna som ingredienser i din allra godaste sockerkaka. Var och en är de kanske inte så märkvärdiga, men tillsammans bildar de en … ja, smet. Eller en helhet.”

Kapitlen är strukturerade utifrån de olika beståndsdelarna. I dessa presenteras dels teori och forskning kring ämnet, dels intervjuer med personer (experter) inom detsamma. I kapitlet om inspiration berättar t.ex. modedesignern Lars Wallin om vad han inspireras av, och hur han lärt sig att tvinga fram inspiration, och i kapitlet om lekfullhet berättar artisten och personliga tränaren Blossom Tainton om hur hon upplever att fysisk träning hänger samman med mentala processer som kreativitet.

Men det är definitivt inte enbart en teoretiskt resonerande bok detta. Jacquemot vill inte bara förklara hur man kan förstå och tänka kring kreativitet – han vill få sina läsare att våga bli mer kreativa i sina liv. Det här är en handbok. Här finns insprängda övningar där jag som läsare uppmuntras att fundera över vad som motiverar mig och varför, vilka områden i livet jag skulle vilja skapa förändring inom och vad som håller mig tillbaka. Det finns också en uppsjö av tips kring hur man kan uppmuntra sitt eget kreativa tänkande och bryta invanda mönster, oavsett om det jag vill är att bli mer kreativ och framgångsrik i ett arbetslag, lära mig dansa balett eller få kraft att avsluta det där skrivprojektet som gått i stå. Eller att helt enkelt ta tag i ett nytt projekt, utan att hitta en miljon anledningar till varför det vore bättre att börja imorgon eller nästa vecka. Under rubriken ”Få en rykande start!” skriver författaren:

Kom ihåg att du inte måste göra alltsammans på en gång när du påbörjar något. Du behöver bara ta de där första stegen. Dessutom är de små uppgifterna betydelsefulla. Att klara dem stärker dig och hjälper dig att på sikt kunna ta dig an de större utmaningarna. Det blir en boost för självförtroendet och humöret.

Så självklart kan man tycka. Men för många, inklusive mig, är det ändå någonting som kan behöva skrivas så där svart på vitt och självklart för att det ska tränga undan alla de där undanflykterna. Bara börja! Det är ett av många bra tips i boken.

Kreativitetskoden handlar om kreativitet generellt. Den här allmänna hållningen är till viss del både en styrka och ett problem med boken. I och med att den behandlar kreativitet som något som vi alla kan utveckla och använda mer av i livets alla situationer så är det också något som alla kan relatera till. Men när han ska ge konkreta exempel blir det väldigt specifikt. Vissa delar handlar om estetiskt skapande i olika former, andra om att lyckas bättre i arbetet och i karriären. En del behandlar det som bokens undertitel kan sägas anspela på, att lyckas med sin idé. Att nå succé i form av patent, eller att utveckla sin entreprenörsanda.

Därmed är boken både generell och specifik, där jag upplever de generella delarna som intressanta men alltför kortfattade (Jacquemot redogör för olika psykologiska eller medicinska teorier så korthugget att det ibland hade varit bättre om han lät bli). Samtidigt som det på specifik nivå blir en aning spretigt. Någon som vill starta ett företag har till viss del helt andra hinder framför sig än någon som vill skriva ett filmmanus eller lära sig fotografi. Även om resonemangen är intressanta så är man som läsare inte alls lika engagerad i alla delar.

När författaren använder sig själv som exempel, tillsammans med ett stundtals personligt och humoristiskt tilltal, är det riktigt sympatiskt. Men det är inte nog av detta för att det ska genomsyra tonen i boken. Istället vänder sig författaren gång på gång till det han kallar ”experter” inom de olika områdena, och denna fäbless för expertis tycker jag personligen rimmar lite illa med den otvungna kreativitet han förespråkar. Och framförallt, visst kan de förstås som inspirationskällor på det vis författaren förklarar sig ha som avsikt, men det är väl ändå ganska fantasilöst att försöka inspirera genom att (återigen) berätta om de stora genierna i historien? Leonardo da Vinci, Mozart och van Gogh. Eller hur Alexander Fleming av misstag upptäckte penicillinet. Är inte det en lite mossig inramning till en bok om att tänka nytt?

Min kritik till trots så är det en bok som är bra för alla oss som behöver få tips på hur man kan söka upp inspiration och som behöver påminnas om att upplevelser och fysisk aktivitet påverkar fantasin och tankeförmågan. Eller som helt enkelt behöver en knuff för att få ändan ur vagnen. Bara börja!

Själv ska jag göra det. Nu.

Similar Posts:

• Hur ska man hantera sina ex?
• Dags att bli två!
• Ta tag i det!
• Intressant om könsroller – men lär bara övertyga de redan frälsta
• Om glädje, ilska och ett lila orosmonster

Citatet ovan är från Miranda Hobbes ur ett avsnitt av Sex and the city som handlar om hur vi hanterar våra ex. För nog kan man fundera över det faktum att vi kan vara så djupt involverade med en annan människa, att denna människa är vår andra hälft, vårt allt, och när vi sen gör slut är det poff; – hejdå! Ignore! Allt vi får nu är en stel fika om året. Om vi har tur.

När det gäller ex har de flesta erfarenhet av saken. Eller ”Alla har ett ex”, som Nicolas Jacquemot uttrycker det. Och även om många väljer just Mirandas sätt att förhålla sig till saken, där kontakten avbröts ögonblickligen eller åtminstone långsamt tonar ut för att slutligen försvinna helt, så är det inte alltid så okomplicerat. Kanske har du barn med ditt ex? Kanske tycker du alldeles för bra om ditt ex som vän, för att förlora personen? Eller också är exet till besvär för dig, just för att du har svårt att komma över det…

Du och ditt ex tar upp alla tänkbara scenarion du kan stå inför. Svartsjuka ex, klängiga ex, exen du jämför alla andra med, you name it. Upplägget är en vanlig självhjälpsbok med inflikade intervjuer, både med samtalsterapeuter, ”experter” på olika vis, och med vanliga människor och deras erfarenheter. Har du svårt att komma över ditt ex kan du till exempel fylla i listan med bra och dåliga saker, och sen fråga dig: var ditt ex verkligen den rätte för dig? Du säger en sak innan, när allt färgas rosa av att du bara minns det som var bra. Men en sak efter listan, när den påmint dig om det som faktiskt inte fungerade.

Vad är det egentligen som händer när vi förlorar en annan person?
”När vi älskar någon börjar den personen leva i vår hjärna, i våra neuroner. När vi förlorar personen blir vår hjärna förvirrad. Vi väntar oss att personen ska vara där. Därför blir vi deppiga och förlorar glädjen, vi kan till och med känna fysisk smärta när personen är borta. (ur intervju med Malena Ivarsson, sexolog.)

Studier i antropologi gjorda av Helen Fisher, forskare i USA, visar att hjärnan reagerar efter ett uppbrott ungefär på samma sätt som vid drogavvänjning. Beroendecentrum i hjärnan aktiveras av att vi umgås och tänker på den person vi är tillsammans med. När förhållandet tar slut blir belöningssystemet lidande. När man under en studie visade bilder först på okända människor, sedan på exet, uppvisade försökspersonerna samma hjärnaktivitet som en drogberoende visar vid abstinens. Det är alltså fullt förståeligt att veckorna efter ett uppbrott är svåra att ta sig igenom, särskilt om förhållandet inneburit att paret bodde tillsammans eller umgicks intensivt.

Som vanligt när det handlar om självhjälpsböcker och hur människor fungerar tas skillnader mellan män och kvinnor upp. Är det vanligt att män kastar sig in i ett nytt förhållande direkt efter uppbrottet? Är det bara kvinnor som ältar vad som blev fel? Visst påpekas det att det manliga och kvinnliga beteendet inte är utan undantag, men detta är ändå avsnitt som stör mig. ”Mäns och kvinnors hjärnor är väldigt olika”, säger till exempel Malena Ivarsson, och jag vill flyga i taket. Men; andas, andas; säkert är detta avsnitt som hjälper andra med stöd och vägledning.

Om man är homosexuell då? Jacquemot visar genom intervjuer att det ibland kan skilja väldigt mycket på hanteringen av ex när man rör sig i homosexuella kretsar.

Att gayvärlden är liten och att ”alla känner alla” är en vanlig förklaring till varför goda relationer upprätthålls efter att kärleksrelationen tagit slut. Riskerar man att stöta ihop i tid och otid är det jobbigt att vara bittra fiender. (…) En annan förklaring som är återkommande är att homosexuella betraktar sig själva som ”utanför normen”. Frånvaron av traditionella strukturer är tydliga. Definitioner av manligt, kvinnligt, familjer och relationer ser annorlunda ut och många upplever att man har en friare och mindre inrutad syn på relationer. Att bryta med sitt ex ses inte som något självklart, det är inte ”normalt” eller ”naturligt” på samma sätt som det tycks vara bland strejta.

Jacquemot funderar vidare kring om det kan ha att göra med att kvinnor ofta har kvinnliga vänner som sina närmaste, och män har manliga. Generaliseringar förstås, men på samma sätt som de upprörde mig tidigare kan det som sagt ligga något tröstande och vettigt i dem, de gånger de visar sig stämma. Med många alternativ framför dig hittar du slutligen det som passar dig.

Om man har barn tillsammans är det självklart att kontakten med exet måste fungera, åtminstone någorlunda. Har man inte något självklart som binder en till exet, är det kanske snarare en fråga att ställa sig; varför vill jag att det här ska fungera? Jacquemot är väldigt bra på att vrida och vända på frågeställningarna. Det är inga enkla lösningar vi erbjuds, utan en palett av frivillighet med olika ställningstaganden. Betänk att det kan bli ett problem för din nuvarande om du har för bra kontakt med ditt ex, till exempel. Är det då värt det? Och fundera över hur relationen slutade. Kanske är det jobbigare för ditt ex att bli sams, än det är för dig?

Kanske har du svårt att släppa ditt ex för att du känner dig orättvist behandlad? Tanken på hämnd är vanligt förekommande, men något du egentligen främst lider av själv. Visst kan man, som den 59årige mannen, släppa ner 19 möss i brevinkastet hos sin paniskt musrädda exfru. Men hämndkänslor mår egentligen bäst av att komma till uttryck på annat sätt. Skrik av dig, skriver Jacquemot. Gråt, slå på en kudde, gör en piltavla med hjälp av ett foto och kasta pil på ditt ex. Själv har jag både brutalt mördat en hjärtkudde från IKEA, klippt sönder bilder och slagit itu en cd-skiva.

Och många, många gånger önskat just det som Miranda säger. Vi har testat, vi fungerade inte, you need to not exist. Men även om ens ex bor i en annan del av Sverige, eller ens världen, så finns det allt som oftast kvar. Lever och frodas, och det kan hända att du stöter på det. Hur du handskas med saken är upp till dig att bestämma. Låter du minnet av ditt ex styra ditt liv? Är du rädd för ditt ex, eller saknar du fortfarande så mycket att du kreverar? Den här boken kan vara någon att hålla i handen, på vägen till en mer lyckad ex-relation.

Similar Posts:

• Gör det bara!
• V.6 på dagensbok: Vårens böcker anländer!
• Intressant om könsroller – men lär bara övertyga de redan frälsta
• Alternativt äktenskap?
• Är sex en mänsklig rättighet?

Senare i veckan blandar vi som vanligt självbiografier med spänning, handböcker, romaner och lite till.

Lina skriver om en bok om relationen med sitt ex; Du och ditt ex – relationen efter relationen av Nicolas Jacquemot. Det är en handbok i hur man ska bete sig med sina ex oavsett om man vill behålla en kompisrelation, om man har svårt att komma över, om man ruvar på en svår hämnd eller om man var ihop med en psykopat som förföljer en. You name it, här finns de flesta svar!

I självbiografin Fröken duktig: en självbiografi skriver dansaren Annika Sjöö tillsammans med Karin Lilja om duktighetskomplex.

På söndag har Anna Liv läst ytterligare en deckare för alla er deckarentusiaster, Karin Wahlbergs senaste kriminalroman Glasklart. Det är författarens åttonde bok om kriminalkommissarie Claes Claesson och hans fru, överläkare Veronika Lundborg. Kriminalkommissaren har åkt med sin familj till den lilla glasbruksorten Hjortfors för att fira valborg. Idyllen rämnar när man plötsligt känner doften av bränt kött. I ljuset från lågorna görs en fruktansvärd upptäckt. En död manskropp… Vad Anna Liv tycker om den avslöjar vi först på söndag!

Vi hoppas att dom värmer ända bort till er! Trevlig läsning önskar redaktionen på dagensbok.com.

Similar Posts:

• Fröjdefullt uppfriskande om ond bråd död
• Drabbande om vården och ond bråd död
• Om sorg och omsorg
• En deckare som är en deckare
• Feministiska deckartips när Sture bibliotek firar födelsedag