Vad Deena upptäcker när hon ger sig av för att hitta Mandy är inte en förbannelse specifikt för deras familj, utan en historia som gäller många irländare. Genom nedslag i det förflutna, med start i mitten av 1800-talet, tar en mörk berättelse om nedärvd skam, våld och kvinnohat form, med oplanerade graviditeter som röd tråd. Moïra Fowley-Doyle kan sin irländska historia, men också sin mytologi. Bland andra inslag av magisk realism återkommer bansheen: den enligt keltisk tro kvinnliga bäraren av dödsbud. Fowley-Doyle ger dock en alternativ förklaring på detta väsens motiv, vilket bara är ett av flera inslag som känns i magen. Det svindlar under läsningen, av många skäl. Att påminnas om vad som gjordes i katolicismens namn är djupt smärtsamt, särskilt som författarens efterord går in i detalj på faktiska skeenden. Men trots att mönstren känns igen är romanen oförutsägbar. Deena, med sin mänsklighet och sin starka drivkraft att söka svaret på en gåta, är en perfekt huvudperson att hålla i handen under en intensiv resa där nästan ingenting är vad det först ser ut att vara.

Boken låter sig inte så lätt genrebestämmas – finns det något ord för en spännande, feministisk mysterieroman med queera och historiska inslag? Det är en i dubbel bemärkelse sagolik roman som bryter den tystnad som kvinnor skrämts och skammats till i århundraden, och som samtidigt är otäckt aktuell i och med de abortlagar som fortfarande existerar i vissa länder och är på framgång i andra. Argumenten som framförs är ofta desamma som användes förr. Det är lätt att känna förtvivlan, men romanen inger ett visst hopp. Författarens drivkraft under skrivandet var vrede, och budskapet är i enlighet med detta: Var rasande. Säg emot. Bryt stigmat.

Similar Posts:

• På gränsen mellan fantasi och verklighet
• En resa mellan livet och döden
• Från mobboffer till självständig yngling
• Björnkramen känns från boksidorna
• En reskamrat i fickformat

Till ytan verkar historien som en ganska vanlig ungdomsbok. Vi har unga människor på gymnasiet som festar, blir kära, har trassliga förhållanden. Och så det fantastiska elementet, en familj med en mörk, övernaturlig hemlighet. På många sätt håller också romanen fast vid detta, men i stället för att fastna där utvecklas många teman och spänningar till något förvånansvärt medryckande.

Det som Fowley-Doyle lyckas allra bäst med är att skapa den osäkra balansen mellan verklighet och fantasi, magi och psykologi. Olyckornas tid är ofta obehaglig på riktigt och det beror framför allt på det tvivel som skapas. Som läsare blir man osäker på vad som är verkligt, och vad som är inbillat. Om någonting alls är inbillat. Den skapar en spänning mellan det upplevda, det undermedvetna, det vi kan ta på och det vi inte talar om. Ofta glider övernaturliga händelser in i fantasifulla metaforer och suddar ut gränserna på ett sätt som gör att man knappt ens behöver veta vad som faktiskt är sant – man kan bara luta sig tillbaka och njuta av bilderna.

Mycket i boken är också mer komplext än vad det först verkar. Under den övernaturliga historien som berättas ligger mycket smärta och outtalade saker och puttrar. Allteftersom allting fortskrider nystas det upp, lite i taget, på ett ofta oväntat och mycket tillfredsställande sätt. I familjen finns dock ett slags kollektivt, bortglömt undermedvetet som inte riktigt känns realistiskt. Åtminstone blir själva uppdagandet något för plötsligt, som ett medvetet val i en tvungen dramaturgi.

Ibland känns också dialogen lite stolpig, som att vissa repliker inte egentligen hör till ett normalt samtalsflyt utan bara finns där för sin funktion för handlingen. När det blir alltför tydligt blir det lätt att hänga upp sig. Också kärleksrelationerna haltar lite. De är tyvärr ofta typiska och förutsägbara.
Olyckornas tid är läsvärd för den tryckande stämningen, det tilltalande språket och för hur den lyckas innehålla så mycket. Den är läsvärd för att den överraskar. Samtidigt faller den i en hel del gropar, bland annat med en del stereotypa karaktärer och relationer. Den passar inte alla. Det blir upp till dig.

Similar Posts:

• Something is rotten in the state of Ireland
• Uråldrig magi och moderna monster
• En kraft som vägrar släppa greppet
• Ondska och orgier i Gästriklands skogar
• Artemis på rätt väg