På Sardinien finns ett område som moraliskt sett är sjukt och har som speciella kännetecken rov, stöld och skadegörelse. Från detta område, som vi kallar den brottsliga zonen, utgår patogena bakterier som sprider blod och förödelse till de andra sardiska regionerna.

Så skrev den italienske socialkriminologen Alfredo Niceforo för runt hundra år sedan. Även om hans kommentar är färgad av dåtidens övertro på genetiska och skallformsrelaterade orsaker till brottslighet, berättar den något om hur Sardinien uppfattades. Samma uttalande kunde även ha gjorts om Korsika och Sicilien. Gemensamt för de tre öarna är banditismen, som betecknat områdena i århundraden.

Bandit betyder bannlyst eller fredlös. Den typiske banditen jagas av lagen men stöttas av familjen, tvingad på flykt efter en socialt obligatorisk insats i en ofta utdragen släktfejd. Ett försvunnet får eller en örfil drar igång konflikter som sträcker sig över generationer så länge att deltagarna till slut glömt ursprungskonflikten. Öarnas geografiska isolering stärker samhällenas sociala mönster. Likaså misstron mot fastlandets skiftande regeringar. Blodsband och familjeheder är allt, att inte hämnas en släkting är stor skam. Begreppet vendetta fanns långt innan maffian. (Som för övrigt senare kom att konkurrera ut Siciliens banditer.) Så skapas banditen, som en logisk konsekvens av motsättningen mellan öns historiskt förankrade familjekulturer och fastlandets krav på lag och ordning. Mörda för att behålla hedern, fly till buskarna och grottorna för att slippa fängelse.

Förstås hinner ett fenomen som banditism med åren leverera flera sensationella och mytomspunna levnadsöden. Dess historia vimlar av halsbrytande rymningar, eldstrider mot polisstyrkor och lika ofta hedervärda Robin Hood-gestalter som sadistiska våldsmän. De släktfejder som framtvingat banditlivet har dessutom gärna högre mordfrekvens än valfritt drama av Shakespeare. Fenomenet är också intressant ur ett sociologiskt perspektiv. Författaren och historikern Maud Webster har tagit fasta på detta och utkommit med en översikt i ämnet: Banditer. En historia om heder, hämnd och desperados. Temat är tacksamt, texten är lättillgänglig och sakkunskapen gör sig hörd – i stort alltså fullt anständig populärvetenskap. Om något är vissa kapitel tematiskt svagt sammanhållna och framstår som lätt hopplockade och löskokta i konturerna. Några jämförelser har ganska tveksam relevans – ligger verkligen vendettans jämviktstanke så nära de inslag av hämnd som förekommer i Iliaden? Nja. En mer småaktig läsare kunde också påpeka att Webster uppehåller sig nästan lika mycket vid fenomenet släktfejd i sig som själva banditismen. Men gångbart är det – varken mer eller mindre.

Similar Posts:

• Gudfäder med anor
• Mellan italienska regioner och vinflaskor
• Snart i vår svenska kanon
• Allt på ett kort
• En stilla förtrollning

Det är ur ett kulturanalytiskt perspektiv Webster granskar maffian, och det gör att boken känns fräsch och relevant även i ett större sammanhang. Bland annat diskuteras kvinnornas roll i maffiamentaliteten. Kvinnor kan av tradition inte vara medlemmar i maffian, men Webster pekar på den grundläggande funktion de ändå fyller, inte minst som auktoritära mödrar som uppfostrar blivande mafiosi.

Dispositionen är närmast exemplarisk. Webster börjar med att definiera vad maffian egentligen är – en specifikt siciliansk form av hierarkiskt organiserad brottslighet – och gör sin kulturanalys av maffiamentaliteten utifrån en rad nyckelord som heder, sanning, tystnad, vänskap, respekt och tjänster. Därefter går hon igenom maffians historia, period för period, och avslutar med en diskussion om var maffian står idag och imorgon.

Dessutom får vi veta en hel del om Sicilien: geografisk, demografiskt, ekonomiskt och kulturellt. Ibland, särskilt i början, blir denna genomgång aningen stolpig med alla sina namn och siffror, det är ju ett problem de flesta fackböcker har att brottas med.

För att kunna uttala sig om kulturer måste man generalisera. Det är fullkomligt omöjligt att låta bli, vilket Webster också påpekar. Ändå kan jag inte låta bli att då och då reagera över dessa generaliserande uttalanden. Sicilianare är så och så. Det är svårt att förstå en annan kultur utan att hamna i ren exotism.

Websters maffiaskildring bygger på en mängd forskande källor som prydligt anges. Hennes styrka är att samla tidigare kunskap i en lätthanterlig översikt, och det gör hon ganska bra. Hon har ett brett historiskt perspektiv som tillåter henne att dra paralleller mellan dagens maffia och patron- klientskapet i det antika romarriket. Hon ser maffian som ett system som på grund av specifika historiska omständigheter levt kvar på Sicilien snarare än något som uppstått just där.

I början av 1980-talet rådde krigstillstånd när landsbygdsmaffians ledare på en gång försökte utrota stadsmaffian och utomstående motståndare. I mångas ögon skedde detta, också med maffiamått mätt, med ohederliga metoder, vilket gjorde att en hel del hoppade av och bekände. Det är främst dessa avhoppare som gjort att maffians organisation blivit så känd. Framför allt bidrog de naturligtvis till att stora delar av maffian kunde fängslas.

Efter den uppmärksamhet som följde på 80- och 90-talens många avhopp och rättegångar har det nu återigen blivit relativt tyst om maffian. Efter en period av satsningar på maffiabekämpning, den så kallade antimaffian, drar man nu ner på resurserna. Det är en utveckling som Maud Webster varnar för. Lugnet betyder inte att problemen är överståndna, snarare tvärtom. En tyst maffia är en fungerande maffia.

Kanske kan man betrakta maffians undre värld som en subkultur i ordets faktiska bemärkelse. Maud Webster ser den snarast som en förlängning av tendenser som finns i hela samhället. Bland de viktigaste förutsättningarna för maffiaverksamheten är att det finns en samhällsapparat att infiltrera och korrumpera Integreringen mellan maffia och samhälle är av ett slag som är oerhört svår att lösa upp. Kanske finns också en ovilja att göra detta.

Similar Posts:

• ”Maffian? Vad är det? Någon sorts ost?”
• Smutsiga affärer i ett färggrant Sicilien
• Varg i veum
• Ingående om den sicilianska maffian
• Modigt om maffians inflytande på det italienska samhället