En mor och en dotter i en växelsång. Egentligen finns där två mödrar och två döttrar, eller tre döttrar, för varje mor är en dotter, även om varje dotter inte är en mor, men de är två som för ordet. Båda inleder från allra första början, den som är bortom det de kan minnas, kan veta. Att födas är att dö en smula. Att födas är en början på ett liv – och på vägen mot det oundvikliga slutet.

Det är poetiskt och obehagligt. Det är fysiskt och svävande på samma gång och personerna är på något sätt ytterst verkliga samtidigt som de är bärare av idéer. De är nära men främmande.

Modern använder sina kunskaper som läkare för att skapa liv åt andra som en botgöring för att hon själv inte orkar leva, och för att hon saknar moderskänslor. Hon är en ängel, en frälserska, ett under – och en mycket ensam kvinna som vandrar i dödsskuggans dal. Hon är fylld av den frihetslängtan som kan bära en genom allt men också förgöra en och hon balanserar ständigt på gränsen.

Dottern, som aldrig blev ammad av sin mor och som växt upp hos sina morföräldrar, får kväljningar av den mjölk som serveras i skolan. (Där har vi modersmjölken såväl bokstavligen som bildligen – den söta, den bittra, den mättande, den frånstötande, den som ger näring och den som tvingas i en.) Hon är fast i ett tvång att vara oklanderlig, eftersom hon inte har några som helst marginaler. Hur annars beskriva tyngden av ansvaret som läggs på ett barns späda axlar? Ansvar för en mor som inte är frisk, ansvar för en mors gärningar i det förflutna med en skuld och skam att bära vidare

Symbolerna och parallellerna fyller texten; där finns en hamster som dödar sin egen unge, obegripligt – eller alltför begripligt i en tillvaro som blivit en trång bur. Där finns också kyrkklockan som förlorat sin kläpp – liksom modern sin tunga, eller sin röst.

Möss och människor. Hamstrar och människor. Men det finns ett slut, ett märkligt, sorgligt, lyckligt slut, och det finns ett hopp om framtiden.

Similar Posts:

• Ömsint skildrad lettisk vardag.
• Låt oss tala om Debutanten och Formen och Sovjet
• En deckare kort och gott
• Flera Sovjet igår, egna nationer idag
• Tankarna som uppstår när vi slutar tala

Nästan ingen av de vuxna ler på bilderna. Man ser att här pågår någonting som kräver koncentration. Man har förstått att fotografen jobbar med något viktigt och man vill visa sin bästa sida. Barnen däremot har svårt att koncentrera sig, spexar gärna eller blir blyga.

Ruka påbörjade ytterligare ett projekt samtidigt som hon fotograferade sin hembygd. People i happened to meet skildrar folk från en urban miljö, ur olika samhällsklasser. Bokens alla bilder har en vacker handskriven text som talar om vem bilden föreställer och när den är tagen. En del bilder är kommenterade med samma vackra skrivstil.

Alexsandrs har nyss köpt en ny bil. En fin bil. Han älskar att köra fort. Hans favoritställe är Falkenberg i Sverige. Där finns en äng som sträcker sig rakt ner till havet. Och när vintern kommer blir ängen täckt av is.

Tamara säger i en bildtext:

Min älskare, han brände upp min enda kjol. Vilken tur att nunnorna gav mig en annan.

2004 påbörjade Inta Ruka fotoprojektet Amalias Street 5a. I en gammal träbyggnad från 1900-talets början finns trettiosex lägenheter. Byggnaden ligger endast tio minuters bilväg från Rigas centrum men här syns inte mycket av den moderna tiden. Ett hundratal boende verkar ändå trivas med sitt omoderna boende. Ruka kommenterar byggnaden:

Huset är inte bara en byggnad. Det är dess folk. De arbetar hårt. Och njuter av livet. De blir kära. Och ibland skiljer de sig. De är glada och ledsna. Precis som vi…

Detta är en typ av fotografi som manar oss att stanna upp, betrakta och tänka efter. Här finns inga sensationer eller överaskningar annat än mötet med en medmänniska och det kan vara en nog så omtumlande upplevelse.

Förlaget Max Ström har gjort en kulturgärning genom att presentera ett konstnärskap som borde uppmärksammas änmer internationellt. Dessa bilder är helt i klass med arbeten vi sett av Hasselbladspristagaren Sune Jonsson eller den tyske fotografen August Sander.

Similar Posts:

• Melankoli från världens alla hörn
• Dokumentärfotografisk mästare i sammanfattning
• Personlig och mångfacetterad jordbrukarskildring
• En kärleksförklaring till Havanna
• Jag längtar till Bretagne…