B säger: Den här bilden ser arrangerad ut. Se här, en gul vägg, en grön matta, en ljusblå dörr och en röd plaststol. Och så han med den solbrända ryggen, han som står och tittar på tv:n som hänger på väggen.

A tänker: Den måste vara tagen i gemensamhetsutrymmet på en campingplats.

B säger: Först är det sommar, sen är det vinter. Undrar när våra träd ska bli täckta av snö igen?

A tänker: Det hårda blixtljuset. Bilder med alltför framträdande blixtljus har jag alltid slängt. Blixtljuset är inte snyggt. Men Tunbjörk ser något annat?

B säger: Jag undrar hur länge han har stått och väntat för att ta den här bilden? Nån har stoppat in sitt huvud i den stora Kalles Kaviar-tuben och längst bak ser man en som hoppar bungyjump.

A tänker: Det står 1988 under bilden från Skara Sommarland. Jag var också där 1988. Vi hade med oss kräftor som vi festade på så det måste ha varit i augusti. Och jag var gravid, på väg in i tredje månaden.

B säger: Ett tomt rum. Finns knappt spår av mänskligt liv.

A tänker: Men det är ju inte tomt. Kontorsmöbler och gråa, lugna färger. Undrar hur många människor som jobbar på kontor här i världen?

B säger: Haha, vad skönt. Här står en snubbe utanför affären och dricker mjölk direkt ur förpackningen.

A tänker: Nu ser inte mjölkförpackningarna ut så där längre. Och Domus har bytt namn.

B säger: Det är kul att se gamla bilder. Bilarna man känner igen.

A tänker: Klädstilen. Det är roligt!

B säger: Han ser rätt härjad ut. Tror jag har sett honom nånstans. Men säker kan man ju inte vara.

A tänker: Det är som om alla människor är värda ett respektfullt närmande.

Fotografen Lars Tunbjörk har lämnat efter sig en halv miljon bilder. Bland årets nomineringar till Augustpris i kategorin Årets bästa fackbok finns boken Retrospektiv. Urvalet av bilder har gjorts av Maud Nycander, som var gift med fotografen. I bokens avslutande del finns en biografisk text skriven av Göran Odenbratt och Kathy Ryan, bildchef på New York Times Magazine, har skrivit om ett givande samarbete med fotografen.

Similar Posts:

• Nominerade till Augustpriset 2018
• Augustpriset 2018
• Bakom kulisserna i tre trästäder
• Varför har dom så mycket sladdar på kontoret?
• Var finns ett paradis på jorden? Jo i våra parker!

Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok är: Aednan av Linnea Axelsson, Skalornas förråd av Ulf Eriksson, En shtetl i Stockholm av Kenneth Hermele, Socialdemokratiska noveller av Björn Runeborg, Människan är den vackraste staden av Sami Said och Jag for ner till bror av Karin Smirnoff.

Nominerade till Årets svenska fackbok är: Gubbas hage av Kerstin Ekman, Internet är trasigt. Silicon Valley och demokratins kris av Martin Gelin och Karin Pettersson, Mannen i skogen. En biografi över Vilhelm Moberg av Jens Liljestrand, Svälten. Hungeråren som formade Sverige av Magnus Västerbro, Mammorna av Alexandra Pascalidou och Lars Tunbjörk. Retrospektiv av Lars Tunbjörk, Maud Nycander, Göran Odbratt och Kathy Ryan.

Nominerade till Årets svenska barn- och ungdomsbok är: Gropen av Emma Adbåge, Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting, Hemma hos Harald Henriksson av Uje Brandelius och Clara Dackenberg, Rymlingarna av Kitty Crowther och Ulf Stark, Regn av Anders Holmer och Comedy Queen av Jenny Jägerfeld.

Av de nominerade har vi på dagensbok.com så här långt recenserat:

Fler kommer!

Vilka hoppas du på som pristagare?

Similar Posts:

• Nominerade till Augustpriset 2015
• Nominerade till Augustpriset 2017
• Augustpriset 2018
• Nominerade till Augustpriset 2016
• Nominerade till Augustpriset 2019

Elin Berge besökte Nora under två sommarveckor och hamnade på både utomhusauktioner och begravningar. Men framför allt präglas bildurvalet av det faktum att hon vid tillfället var gravid. Barnvagnar, dockor, dopklänningar är sådant hon valt att fotografera.

Pieter ten Hoopen bor nära Hjo. Han har skildrat staden under olika årstider. Som för att motverka att bilderna blir alltför idylliska har han skruvat ner färgerna till till en dov tonskala. Han har också lagt på ett slags filter, som om bilden visades genom ett smörpapper.

Lars Tunbjörks bilder känner man igen. Ett hårt blixtljus och starka färger skapar en slags dramatisk tristess. Hans hemma-hos-bilder hos Eksjöborna är på nåt sätt rena motsatsen till ett traditionellt heminredningsreportage.

Det är en bra sak att kommuner intresserar sig seriöst för fotografi och ger uppdrag åt några av Sveriges mest välrenommerade fotografer. Deras arbete ger sannolikt en mer realistisk bild av de förvisso pittoreska men samtidigt levande trästäderna. De tre fotograferna har trängt bakom träfasaderna och mött människorna. Men åtminstone beträffande ten Hoopen och Tunbjörks bidrag får jag en känsla av att deras utmejslade berättartekniker på något sätt tar över. Det blir mer ten Hoopen och Tunbjörk än Hjo och Eksjö.

Och jag kan inte låta bli att längta efter dom där stora berättelserna som det ryktats om. Elin Berges fortsättning på berättelsen om de thailändska kvinnorna, Lars Tunbjörks skildring av kontoren i Los Angeles och Pieter ten Hoopens stora projekt om den lilla orten Hungry horse i Montana.

Similar Posts:

• Varför har dom så mycket sladdar på kontoret?
• Jag vill veta mer!
• Fotoboken sedd över axeln
• Var finns ett paradis på jorden? Jo i våra parker!
• Nominerade till Augustpriset 2018

Man kan inte riktigt släppa tanken på dessa män och kvinnor som befolkar de underliga kontorsmiljöer som skildras. I sina lite glansiga kostymer, kontorsrätta dräkter och vita skjortor försöker de finna sig tillrätta i den sterila och teknikfixerade miljön. Isolerade i sina arbetsmoduler som man inte ens lämnar när det är dags för den dagliga kontorsgympan.

I det blixtljus som fotografen gärna använder träder kontorens alla skavanker tydligt fram. Några oerhört anemiska krukväxter är utplacerade här och där, genom ett fönster skymtar några utomhusgranar; i cement! Lars Tunbjörk har fotograferat kontor i Sverige, Japan och USA. Han har valt företag med tonvikt på ekonomisk makt, dataföretag, industriföretag och banker.

I sin förra bok Landet utom sig visade han upp semester-Sverige, badstränder, rastplatser och stormarknader. Det handlade om den offentliga miljön, den som vi alla har tillträde till. Nu ville han göra något helt annat:

I svensk och internationell fotografi har arbetslivet främst skildrats i dramatiska och fotografiskt tacksamma miljöer som till exempel bondesamhället och industrin. Därför har jag sett det som en viktig uppgift att dokumentera kontoret. Det har varit en spännande och för mig exotisk värld som har öppnat sig. En miljö som är vardaglig för de som jobbar där men stängd för omvärlden.

Tunbjörk skildrar denna slutna värld med stor humor och med ett egensinnigt bildspråk. Bilderna blir en slags moderna ikoner över en märklig och ganska människofientlig värld. Det gamla kinesiska ordspråket som utgör bokens slutord är välfunnet: ”Närma dig vardagens mysterium. Lägg märke till det alldagliga… Att betrakta det alldagliga med häpnad är vishet.” Detta är en bok man vill återvända till ofta, för att finna nya saker att häpna över.

Similar Posts:

• Bakom kulisserna i tre trästäder
• Var finns ett paradis på jorden? Jo i våra parker!
• Fotoboken sedd över axeln
• Nominerade till Augustpriset 2018
• Tecknare, fotograferade och tecknade

Vi älskar våra parker. De är ju så lagom mycket natur. Inga dyhål att trampa ner i eller snår att forcera där man tappar glasögonen. Nej, rena gröna ytor där man bekvämt kan lägga sig med en tidning över ansiktet som skydd mot solen och njuta av trädens sus och fåglarnas drillar. Men det mänskliga ögat vill också ha omväxling och därför har parkerna till exempel formklippta häckar. I trädgården Levens Hall i England har till exempel buxbomen formats så man tror sig förflyttad till Alice i underlandet.

I parker kan man också ofta finna små platser kringväxta av t.ex. väldoftande rosor där man kan gömma sig en stund från den grymma omvärlden. Gärna med en soffa inom räckhåll så att man kan sitta bekvämt.

När jag tittar på Webbs bilder får jag den där känslan av att så här skulle det se ut om Gud förvånat tittar ner på oss från sin himmel, skakar sitt skägg och mumlar för sig själv.
-Vilka underliga sysselsättningar dessa varelser hittar på, men dom verkar ju ändå trivas med sitt värv. så på det hela taget är nog det där med parker en god sak.

Det är svårt att låta bli att tänka på engelsmannen Martin Parr eller Lars Tunbjörk när man ser Webbs bilder. Men där de två förstämda skriker ut sitt budskap har Webb en mer lågmäld kontemplativ ton. Bilderna är undantagslöst tagna mitt på dagen, en tidpunkt då ljuset anses som hopplöst av de flesta trädgårdsfotografer. Men Webbs avsikt är uppenbarligen inte att försköna. Snarare att med ett humoristiskt anslag visa hur tafatta våra försök att omforma naturen blir. Han vill också visa med vilket allvar och med vilken hängivenhet vi bygger upp och utnyttjar våra parker.

Landskapsarkitekten Torbjörn Andersson skriver i en inledande essä om hur trädgården och parken genom historien varit en sinnebild för paradiset.

Det näst bästa sättet att uppleva paradiset är alltså genom att läsa denna bok. Det bästa är att ta med sig sin favoritkudde ut i närmsta park, lägga sig ner och bara njuta. Snart, snart när det blivit lite varmare.

Similar Posts:

• Bakom kulisserna i tre trästäder
• Varför har dom så mycket sladdar på kontoret?
• Ett år i den svenska naturen
• Trädgårdens idé
• Stor fotografi i liten förpackning