Han hade inget barndomshem
att återvända till.
Fadern var inte längre bonde
och han själv var inte bondson.

Han hade blivit en del av staden.
Han var inte ens brevbärare längre.
Det var knappt Adrian visste vem han var.
En arbetslös arbetare, kanske?

Adrian kände sig i alla fall som en arbetare.

Så återberättar Johan Werkmäster historien om Adrian i Ivar Lo-Johanssons klassiker Kungsgatan.

Romanen, först utgiven 1935, är årets Stockholm läser-bok och kom tidigare i år ut på nytt – dels i vanlig pocket, dels i en kortare, lättläst version. Stockholm läser, som beskrivs som stadens största bokcirkel, startades 2002 av Helena Sigander och arrangeras idag av Författarcentrum och Stockholms stadsbibliotek. Här på dagensbok.com har vi läst och diskuterat flera av tidigare års böcker, som En dåres försvarstal och Nortullsligan.

De citerade raderna ur Kungsgatan ovan fångar helt kort den unga landsortsmänniskans längtan och flytt till Staden, den rot- och identitetslöshet den för med sig, liksom bondesamhällets upplösning och urbaniseringen. Adrian har inte längre något att återvända till i sin hemby Humla. Han är ensam i staden som varken tar emot eller stöter bort honom. Han är inte längre bondson, men har är inte heller en del av Stockholm och den skimrande trygghet som en yrkesidentitet och ett stadigt arbete kan innebära.

Kungsgatan som plats blir på många sätt en sinnebild för de många unga människor som befinner sig i samma glapp som Adrian. Idag skulle någon med högerspråk kanske kalla det ”utanförskapet”. Bara det att Martha och Adrian i Ivar Lo-Johanssons roman knappast är ensamma. De är inte heller några undantag som går på tvärs mot det konventionella urbana samhället, tvärtom när de, åtminstone mot bokens slut, en önskan om att få tillhöra det. Adrian och Martha är lika mycket del av ett oförsonligt system som dagens prekariat; som migrantarbetarna, som de timanställda, eller de som tvingas tigga.

Susanna Alakoski skriver i sitt förord till Kungsgatan:

Om Ivar Lo-Johansson levde idag skulle han nog skriva om
alla arbetare med låga löner som utför farliga arbeten.
Men framför allt tror jag att han skulle skriva
om Europas fattigaste, tiggarna.

Så är Kungsgatan en berättelse som i allra högsta grad berör även i samtiden. Förutom arbete och urbanisering, gestaltar den spänningsfält mellan ihållande kärlek och nyfikenhet, kollektiv och individualism, ursprung och utveckling. Därtill var den en av de första romanerna som berättade om prostitution och könssjukdomar på ett osentimentalt sätt.

Att omtolka Ivar Lo-Johanssons bitvis drömskt poetiska prosa till lättläst ter sig inte helt okomplicerat, men Johan Werkmäster lyckas. Texten har blivit rakare, meningarna har förkortats och blivit mer kärnfulla, men har kvar en hel del av originalets stämningar och känslighet. Kungsgatan är fortfarande en lika levande dröm som roman.

Similar Posts:

• Stadens lockelse och hot
• Problem med sanningen
• Mästaren Ivar Lo firar 100-årsjubileum
• Eisensteins pansarkryssare på grund i Hofors
• Poetiska bilder från katastrofens Italien

Olyckan är en liten pärla. Det är en till omfånget en tunn och lättläst bok, men intrigen är både spännande och tung. Det handlar om Daniel som snart är arton år. Hans föräldrar har sålt huset i den lilla orten Dingle och familjen har flyttat till en lägenhet i Göteborg. Daniel trivs bra men saknar sina vänner i Dingle. Mest saknar han klasskompisen Lena. Henne han varit kär i, henne han kysst en gång. Boken utspelar sig under ett dygn i augusti. Sommaren är snart slut och om en vecka börjar Daniel sista året i gymnasiet. Detta sommarlov har han jobbat på ett lager och packat upp varor. För lönen köpte han en lätt motorcykel. Denna lördag ska han ta sin båge och åka de tio milen till Dingle för att hänga med de gamla polarna. Daniel har sagt till sina föräldrar att han ska sova över hos en kompis. Han hoppas på att han ska få sova hos Lena, men det har han naturligtvis inte berättat för sina föräldrar.

Historien berättas inte kronologiskt utan börjar med att polisen anländer hem till Daniels föräldrar och ger dem ett dödsbesked. Deras son Daniel lever inte längre. Hans liv slutade på en smal, slingrig väg denna vackra sommarkväll. Motorcykeln han körde krockade med en lastbil. Föräldrarna blir naturligtvis förkrossade, men några timmar senare ringer det på deras dörr igen. Därutanför står Daniel. Hur är det möjligt och vad är det som har hänt egentligen?

LL-förlaget delar in sina böcker i tre nivåer, nämligen lätt, lättare, lättast. Olyckan hör till den senast nämnda nivån. Där är lite text med enkla meningar och korta rader. Lätta kapitelböcker där handlingen utspelas i vardaglig miljö och har få karaktärer. Ordvalet är enkelt, meningarna korta. Trots detta upplägg lyckas författaren Johan Werkmäster med konststycket att skriva en historia som innehåller både spänning, smärta, sorg och en överraskande vändning. Och vad vore väl en ungdomsroman utan kärlek? Här i form av en spirande, pirrande förälskelse som är fint och skört skildrad. Mitt hjärta blir varmt av denna bok som tar sina läsare på så stort allvar, trots att de kanske brottas med svåra lässvårigheter.

Similar Posts:

• Vänskap, skoluppgift och traktorpulling
• Lätt att läsa, svårt att smälta
• Lättläst novellkonst med ömhet
• Vecka 4: Ur rusk och snö föds behovet av litteraturen
• Trivsamt

I Svensk bokhandel läser jag att Mons Kallentoft skrivit på kontrakt att producera tolv böcker under loppet av tio år. Jag hatar honom för det. ”Fast vad skönt det hade varit att veta att man ror iland något sådant”, säger mannen min, som också skriver. ”Äsch, det blir säkert inga bra böcker!” muttrar jag. Mitt eget manus ser ut att närma sig fullbordan, mars är det sagt, men man vet ju aldrig. Det är en snårig skog som kommer att innefatta tre delar varav den sista just nu är sjuttio trilskande sidor. E L James triologi sålde sämre under förra året, sägs det. Samtidigt blir bokförlagen mer och mer beroende av hits; storsäljande elefanter, som den. Det suger.

Här på dagensbok tar vi inte hänsyn till varken hårt vinande vind eller stora elefanter. Vi recenserar vad vi känner för, och vi recenserar en bok per dag, så vi har tid att gå igenom ganska mycket. Veckan bjuder som vanligt på ett potpurri av lite allt möjligt.

Idag, måndag, recenserar Ella Kerstin Lundells Det svarta blodet. Kampen om oljan. Den bör ses som en uppföljare till hennes hyllade första bok, Affärer i blod och olja (2010) och står kanske inte helt stadigt på egna ben, men den tar upp oerhört angelägna frågor om bland annat regeringens attityd till svenska företags uppförande utomlands och journalisters granskning av dem. ”Människor mördas, våldtas, fördrivs från sina hem och sina traditionella näringar i konfliktområden som etiopiska Ogaden, Somalia och Sydsudan, men hey, så länge det är Carl Bildt snarare än J R Ewing som tjänar pengarna så sker det i något sorts magiskt ljus av ”svenska värderingar”? Vet inte om jag vill vara svensk i så fall.” Ella är upprörd, och det med rätta.

Till imorgon har Christina läst Stenhjärtat av Katarina Wennstam. Den genusmedvetna synen på samhället och den västerländska kulturen som präglade Flickan och skulden, återfinns också här, vilket gör spänningsromanen Stenhjärtat fantastiskt trovärdig och nyskapande inom sin genre. Den handlar om utredningen kring ett misshandelsfall av ett spädbarn. Christina hälsar att hon kommer att hylla…

På onsdag skriver Marie om Petter Wallenbergs Historien om Leila K, en biografi som hon ger lågt betyg på grund av många och stora problem när det kommer till författarens tillvägagångssätt. ”Jag får en klump av obehag i magen under läsningen, främst för att jag är så tveksam till hans motiv och hans öppenhet med vad han gör. Vet Leila K att snubben som vill spela in en låt med henne, och som låter henne bo på soffan under en tid, i själva verket också skriver en bok om henne? Att han inte är en vän, utan ännu en person som utnyttjar hennes stjärnstatus? Jag vet inte, vilket gör att hela boken känns snaskig och omoralisk.”

På torsdag skriver Anna Liv om Olyckan av Johan Werkmäster. Det är en ungdomsroman från LL-förlaget; en lättläst och tunn bok som behandlar ett tungt ämne. David ska snart fylla arton. En kväll kommer två poliser med ett dödsbud till hans föräldrar. David har dött i en olycka. Nästa morgon står sonen utanför dörren. Olyckan är en spännande bok som riktar sig till ungdomar som är läsovana eller brottas med lässvårigheter.

På fredag skriver jag om Gunila Ambjörnssons tunna lilla bok Från de inställda rymningarnas tid. En bok jag skjutit upp för att jag förväntade mig något tungt och svårt, men blev glatt överraskad. Det visade sig vara en fin upplevelse. Med flyt i språket och intressanta personporträtt berättar Ambjörnsson om det omvälvande 1890-talet, där författaren Edith Nesbit och hennes kollegor i Fabian society drömmer om en ny och bättre värld, men som läsare finner man hur de samtidigt är låsta i gamla könsroller och beteenden. En vacker skildring av konstnärsliv i en annan tid, på många sätt inte helt olik vår.

Jag vet inte om ni lagt märke till det, men på lördagar recenserar vi lite vad som helst, inget krav på nyutgivet eller så. Så nu på lördag skriver jag om Selma Lagerlöfs gamla men fortfarande fullt läsvärda epos Jerusalem. ”Selma håller fortfarande måttet”, som min mamma skulle säga det.

På söndag skriver Richard om Christian Krachts Imperium. Det är en omdebatterad tysk roman om vegetarianen August Engelhardt som reste till Tyska Guinea i början av förra seklet för att starta en koloni för nudister och kokonötsätare. Allt utspelar sig mot bakgrund av ett gammalt Europa som håller på att krackelera och förebådar kommande krig. Uppbrottsstämning. Boken är extremt ironiskt skriven, och prosan flörtar med extrema idéer (vilket gjort den kontroversiell framför allt i Tyskland), men på ett sätt som är kongenialt med dess huvudperson. Högt betyg! utlovar Richard.

Similar Posts:

• Lättläst pärla med tungt innehåll
• Storartad berättarglädje
• Snabblektion om Selma Lagerlöf
• Så mycket mer än sagotant
• Vilka är de bästa skönlitterära verken på svenska?