dagensbok.com » Göran Everdahl http://dagensbok.com En ny bokrecension varje dag Sun, 02 Aug 2026 22:00:13 +0000 sv-SE hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.6 Göran Everdahl "Boken om lagom" http://dagensbok.com/2018/05/06/en-lagom-trevlig-turistsouvenir/ http://dagensbok.com/2018/05/06/en-lagom-trevlig-turistsouvenir/#comments Sat, 05 May 2018 22:00:38 +0000 Cecilia Bergman http://dagensbok.com/?p=93301 Det har varit mycket snack om svenska värderingar den senaste tiden, om behovet av att lyfta dem och om de problem som finns med att tydligt peka ut vissa värderingar som svenska. Man hamnar lätt i läget att man raddar upp alla värderingar man tycker är bra och så etiketterar man dem som svenska. Jag skrattade gott åt någon välment sfi-lärare på teve som berättade för sina elever att i Sverige äter barn bara godis på lördagar. Jo, tjena!

Everdahls bok om begreppet lagom passar in i det här flödet. För vad är mer svenskt än lagom?

Boken är trevligt formgiven av Lotta Kühlhorn & söner och hela upplägget är luftig och trevligt. Den som brukar lyssna på Spanarna kommer höra Everdahls röst igenom texten.

I nio kapitel beskrivs allt ifrån hur man håller sig lagom unik till hur man förhåller sig lagom till global uppvärmning och andra miljöhot. Allt uppblandat med vågskålar där man ser vad som är för mycket, för lite och lagom av olika saker. Vilket husdjur är mest lagom och vilken film av Ingmar Bergman?

Boken ges parallellt ut på både svenska och engelska och de som inte bor i Sverige eller är uppvuxna här har nog mer ut av den än vad jag har. Jag lär mig inget nytt och jag känner mig inte som målgrupp för boken. Det känns mer som en souvenir för turisten.

Similar Posts:

]]> http://dagensbok.com/2018/05/06/en-lagom-trevlig-turistsouvenir/feed/ 0 Göran Everdahl "Tvål!" http://dagensbok.com/2006/10/30/goran-everdahl-tval/ http://dagensbok.com/2006/10/30/goran-everdahl-tval/#comments Sun, 29 Oct 2006 23:00:00 +0000 Ella Andrén http://beta.dagensbok.com/?p=2903 Den 25 augusti 1990 ringde hundratals upprörda svenskar in till Sveriges Television. Vad som hittills bara varit förvirrande rykten från det stora landet i väster var plötsligt ett uppslitande faktum: rätt vad det var så stod den avlidne Bobby Ewing där i duschen och allt var bara en dröm! Massor av dramatiska förvecklingar under massor av avsnitt ogiltigförklarades i ett slag. Vem visste vad som gällde längre? Jag var visserligen tio år 1990, men jag minns det minst lika tydligt som Palmemordet, Estoniakatastrofen eller vilken annan kollektivt traumatisk upplevelse som helst.

Journalisten Göran Everdahl tar sådana här serierelaterade bekymmer på stort allvar. Och han gör det med varm, inkännande humor. Hans kåserande, glättigt sarkastiska stil som länge varit ett välkommet inslag i tidskriftsspalter och teverecensioner fungerar faktiskt lika bra i fullängd.

Tvål! Kärlek, svek och härligt hat på teve avhandlas både teveseriernas historia (”I begynnelsen var Procter & Gamble”), kända och mindre kända exemplar, stildrag (”Den frysta producenten”), svenska såpadrag och svenska vändningar i utländska såpor (Onedinlinjen på Sverigebesök gestaltat med hjälp av brandskum och inklippta bilder på isberg). Från döden via karaktärernas mytologiska förebilder och såpans stadiebundna uppgång och fall, till varför folk i svenska serier alltid har så konstiga namn och hur man löser skådespelarnas nyckfulla avhopp och påhopp.

Bildmaterialet är fullkomligt underbart. Inte minst de tv-skärmformade och korniga småbilderna med textremsor som ”Döda mig eller älska mig. Men se till att bestämma dig.”, ”Hon har just sålt sin själ till mig…” och ”Skulle vi låta vårt barnbarn uppfostras av en kallblodig mördare?” Känslan av att författaren själv suttit och fotat favoritprogrammen är klockren. Att läsa – eller bläddra i, bläddervärdet är skyhögt – Everdahls bok är som att umgås med ett medfan. Analyserna är kanske inte alltid djuplodande, men gemenskapskänslan i topp.

”Ja, tvåloperor är ofta melodramatiska, orealistiska och brister i logik. Och? Hitta ett mer passande uttryck för samtiden den som kan.” Sådana repliker och hela glädjen med vilken boken är skriven utgör det bästa försvaret för en utskälld genre. Visst, en och annan dramaserie lyfts nuförtiden upp till kult. Till och med Ingmar Bergman erkände att han gillade Dallas. Och åtminstone utomlands finns en mycket spännande och livskraftig populärkulturforskning. Å andra sidan får man till vardags finna sig i att bli fnyst åt om man inte har vett att hålla tyst om sina favoritserier, se lysande intriger misshandlade av reklamkanalernas klantiga klippning och hafsiga översättningar, samt naturligtvis få det allra mesta filtrerat via annonsörspåtryckningar av den amerikanska högern.

Svenska såpor fick en ganska valhänt och seg start. Trots seriedramatiserade litterära klassiker som Hemsöborna och Markurells i Wadköping på 1960-talet vände man sig utomlands för riktig såpa. Till De lyckligt lottade (1976) importerade man manus av Arvingarna-författaren Norman Crisp. London översattes till Göteborg, men överklassmiljön kunde inte ligga mer fel i tiden. Först 1985 blev det regelrätt genomsvensk såpa. Lars Widding skapade karaktärerna till Lösa förbindelser, men hoppade av i protest mot avsnittsförfattaren Birgitta Stenbergs ”vulgära snusk”. Peter Emanuel Falck, kommande skapare av såväl Varuhuset och Rederiet som Tre kronor, var redan här med på ett hörn.

De svenska såpor som när Tvål! skrevs 1998 intog en ganska förnämlig plats i tablåer och media har numera i princip försvunnit. Den dokusåpatrend som bara precis prövat sina vingar med Real World och Expedition Robinson har nu nästan tagit över helt, men också en ny stark generation av framför allt amerikanska serier har sett dagens ljus. Tvål! har åtta år på nacken. Den har i åtta år varit en god upplagsbok och bläddervän, alltid lika generös. Det är bara att se, minnas, förfasas och njuta. Men nog är det hög tid för en uppföljare.

Similar Posts:

]]> http://dagensbok.com/2006/10/30/goran-everdahl-tval/feed/ 0 John Galsworthy "Förmöget folk" http://dagensbok.com/2006/10/12/john-galsworthy-formoget-folk/ http://dagensbok.com/2006/10/12/john-galsworthy-formoget-folk/#comments Wed, 11 Oct 2006 23:00:00 +0000 Ella Andrén http://beta.dagensbok.com/?p=2902 När John Galsworthy fick Nobelpriset 1932 var det framför allt för romanserien Forsytesagan, och redan då räknades han till de mer populistiska pristagarna. Men det var med tevefilmatiseringen 1967 som serien kom att sälja i hundratusentals exemplar bara i Sverige. I Expressen fördes samma år en livlig debatt – man får en glimt av den i Göran Everdahls teveseriehistorik Tvål! – kring de kvinnliga karaktärernas lömskhet och brist på sedlighet.

Själv fick jag upp ögonen för släktsagan i och med nyfilmatiseringen häromåret, men den förtjusande lilla 1960-talsutgåva jag lyckats lägga vantarna på, inhandlad av morfar i förra vevan och förmodligen inte otillgänglig på diverse antikvariat, har originalseriens skådespelare på omslagen. På första delen, Förmöget folk, följaktligen Eric Porter som Soames Forsyte i en tankfull pose med paraplyet i högsta hugg.

På engelska heter denna första del The man of property. Och det är väl just juristen Soames och hans äganderätt som står i berättelsens centrum. Till sina ansenliga egendomar lägger han den vackra Irene, men finner till sin förtvivlan att pengar inte kan köpa allt. Trots ringen på fingret, trots det juridiska kontraktet, förblir Irene oåtkomlig.

Soames hör inte till litteraturens mer sympatiska karaktärer. Faktiskt tycks hela syftet med bokserien från en början ha varit att måla upp en inskränkt materialistisk borgarklass i sitt esse under den viktorianska tiden och hur de med skräckblandad förtjusning ser de gamla idealen hotade av modernitet, klasskamp och krig. Men så har han liksom motvilligt blivit förtjust i sina karaktärer, Galsworthy.

Och det är lätt gjort. Medlemmarna av Forsytesläkten framstår i all sin osympatiskhet och inskränkthet som så djupt mänskliga att man snart om inte sympatiserar så åtminstone får en genuin förståelse för de värden och uppfattningar som får dem att agera som de gör. Galsworthy är helt enkelt en mästerporträttör. Med gott om textutrymme kan han lugnt svarva ut ett finstämt porträtt av tidens samhälle och de människor som befolkar det. Hans underfundiga karghet balanserar väl släktsagans ofta melodramatiska vändningar med charmerande rader som ”För när allt kommer omkring finns det väl ingenting mer lugnande än en porslinspjäs som man inte riktigt kan datera.” Har man det minsta intresse av tids- och karaktärsteckning och inte redan är bekant med Galsworthy bör man genast göra sig en tripp till valfritt bibliotek eller antikvariat.

Similar Posts:

]]> http://dagensbok.com/2006/10/12/john-galsworthy-formoget-folk/feed/ 0