Efter någon dag förstår Felix varför, då det har kommit en ny kille till staden där de bor. Den nye killen är lika fräck, om inte fräckare än Felix – dessutom umgås han med Felix gäng. Har Felix som är 17 år och skitsnygg fått en konkurrent, och hur ska det hela egentligen gå?

Jag tycker att detta är en bra ungdomsbok som jag läste ut på kanske två och en halv timme – jag ville inte lägga den ifrån mig så bra som den var. Boken är anpassad till målgruppen som är 13+ skulle jag tippa på. Personligen tycker jag att Granholm lyckas väldigt bra och trots det faktum att jag är 23 år så gillade jag den väldigt mycket. Jag måste även påpeka att boken kändes verklig och den var lätt att läsa då Granholm inte har använt sig av några som helst svåra ord:

Hugo tar ett hopp upp i luften och lyfter båda händerna över huvudet. Landar med en hård duns på den blöta packade sanden.

Karaktärerna i Sjutton år och skitsnygg är beskrivna på ett sätt som gör att man kan föreställa sig hur de ser ut. De känns trovärdiga då jag känner igen en del av boken från när jag slutade nian och skulle börja på gymnasiet. Jag kommer ihåg en sak från mitt sommarlov när jag slutade nian och det var att när jag och mina kompisar var nere på campingen så lärde vi känna två nya killar som vi spenderade tid med hela tiden och när min dåvarande pojkvän följde med så kände han sig utanför för han fick inte samma uppmärksamhet som han brukade få när vi var bara med honom. Så jag tycker man kan säga att boken är verklig när man kan relatera vissa delar av sitt liv med det som händer i boken man har precis läst.

Bokens tempo är inte så långsamt som en del böcker kan vara utan är mer drivet och det händer saker. Exempel på detta är dagen då de är på stranden och ska på fest. Under festerna händer det saker som man också kan relatera till, men vad vill jag inte avslöja.

Är du typen som gillar denna sorts böcker kommer du säkerligen gilla Sjutton år och skitsnygg också.

Similar Posts:

• Töntiga killen får snygga tjejen
• Dramaturgisk soppa
• Lite tillrättalagt
• Brytningstid
• Lätt om svårt

Det är som upplagt för intrig då man låter två så tydliga antagonister spela huvudrollerna i en roman. Resten av de dramaturgiska inslagen finns också med, tyvärr på ett alltför förutsägbart sätt. Upptrappningen är nästan överdrivet tydlig då Livs mamma går och blir ihop med…gissa vem? Jo, Lovisas pappa såklart. Oj, oj…hur ska det nu gå? Med perfekt tajming blir badrummet i Livs och hennes mammas lägenhet invaderat av mögel och Lovisas pappa erbjuder dem att bo hos honom och Lovisa ett tag. Schmick schmack och där var det bäddat för bokens stora intrig.

Emma Granholms händelsekedja känns som sagt inte helt naturlig. Men hon räddar den delvis genom sitt språk. Det är ett intensivt och drivande språk som håller läsarens ögonlock på spänn. Trots att det ibland pladdras på för mycket om ingenting alls och att femton-års-referenserna oftast är ganska krystade, så lyckas Granholm ändå att med tjusiga inplanteringar och rappa övergångar att skapa en klassisk bladvändarprosa.

Men sedan kommer klimax, då Liv och Lovisa tvingas mötas ansikte mot ansikte. I stundens hetta skadar en de två tjejerna den andra så att blodet rent av sprutar. Det är nästan som om jag inte kan hålla mig för skratt. Den trovärdighet som fanns blir totalt bortblåst. Förvisso har konflikterna tjejerna emellan sprudlat då de levt under samma tak, men vad Granholm helt tycks förbise med den här händelsen är hur deras empati för varandra även har växt betydligt.

Det här blir bara för mycket billig thriller-känsla. En b-thriller som sedan förvandlas till puttenuttig saga med ett "så levde de lyckliga i alla sina dagar" slut, då tjejerna snabbt försonas och förstår varandra bättre än någonsin förut. Tyvärr, jag köper det inte.

Similar Posts:

• Lättslukat ungdomsdrama med driv
• Tveksamt berättande av fin historia
• Töntiga killen får snygga tjejen
• Syskonkärlek?
• Två sidor av utsatthet

Simon påminner mig om Elias i Katarina Kieris Dansar Elias? Nej!. Lite skygg, lite undandragande och väldigt sympatisk. Han drar sig hellre undan än gör sådant han inte står för. Sophie har självförtroende och vet att hon är populär, men tror inte att hon är något mer än sitt utseende. Hon har lärt sig att spela på det, och blir förundrad när någon, Simon, verkar uppskatta henne för något annat.

Bokens upplägg är klassiskt, på senare år har vi framför allt sett det i Sandor/Ida av Sara Kadefors: snygg populär tjej blir kär i töntig kille. Och temat är lockande, ta sådana filmer som Grease eller Dirty Dancing: den mesiga får den populära, och tonåringar världen över kan fortsätta hoppas. Samtidigt har ju vi som växt upp lärt oss att de populära på högstadiet hade sin storhetstid då och inte alltid klarar av att hålla uppe skimret tio-tjugo år senare. I skenet av det kan jag tycka att Simon kunde fått någon bättre än populära, snygga Sophie. Fast det är helt irrelevant, "jag är hellre glad nu än om tjugofem år" sa Agnes i Fucking Åmål och så är det ju. Så njut, Simon. Du fick tjejen!

Simon och Sophie är ingen tungviktare, ingen särskilt originell bok. Men det är en fin liten pärla som det är svårt att släppa. Och det räcker fint så.

Similar Posts:

• Bedrägligt lugnande
• Om att längta bort
• Augustpriset till Bengt Ohlsson
• Ljuspunkter i mörkret
• Motpol och samförstånd