I boken Utvägar – feministiska allianser för en solidarisk framtid har redaktörerna Edda Manga och Rebecca Vinthagen samlat en mängd röster som hördes under de här dagarna, som del av programmet på Nordiskt Forum eller den parallella och alternativa Feministisk festival Malmö, eller teman som diskuterades och som de därför gett utrymme i antologin. Det är med andra ord ingen sammanställning av vad som hände under de här junidagarna, och ingen sammanfattning av det mest representativa för dagens ”svenska” eller ”nordiska” feminism. Istället är tanken att blandningen och spretigheten ska vittna om de många olika perspektiv och arbetssätt som feminister i den här delen av världen arbetar med.

Boken är uppdelad i fyra delar efter olika teman och består bl.a. av intervjuer med forskare, specialskrivna texter, invigningstal och bidrag av aktivister och konstnärer. Det handlar om feministiska strategier i fredsförhandlingar, rasismen inom västerländsk feminism, migration och Europas stängda gränser (de skulle bara vetat hur aktuell den diskussionen blev ett drygt år senare). Det handlar också om löner och arbetsvillkor och Mannens ekonomiska dominans. Det handlar om radikala metoder och reformistiska metoder. Och det handlar om hur makt(löshet) till följd av könsförtryck är en intim kroppslig upplevelse som tar sig uttryck i begränsat utrymme, våld och kontrollerad sexualitet. Bland annat.

För brokigt är det, och det är också det som är behållningen med den här boken. De röster som får tala har olika utgångspunkter, olika hjärtefrågor, olika politisk ideologi som grund för sina resonemang. Som ett dokument över pluralismen inom de feministiska strömningarna fungerar den bra, och som en teaser för olika perspektiv eller forskningsfrågor likaså.

Men formen gör att varje ämne avhandlas på bara några sidor, och det blir förstås mycket ytskrapande och mindre djupdykande. Om man vill ha något att bita i faller de samlade texterna trots sin tyngd ganska platt, det hinner liksom precis bränna till och bli intressant när nästa ämne plötsligt tar vid. Men om man istället tänker att man blir presenterad för en mängd olika tanke- och angreppssätt som man sedan kan söka sig vidare till på egen hand, ja då är det en antologi som förmodligen kan skänka mycket inspiration.

Similar Posts:

• Lång väg kvar
• Ta tillbaka allt som är ditt
• Kampen är din, min, vår, allas
• Nej, feminismen har inte ”gått för långt”
• Slå inte ned blicken!

Under ett års tid har fotografen Elin Berge rest runt i Sverige och fotograferat unga muslimska kvinnor och tjejer klädda i slöja, och ställt frågor om hur de själva ser på slöjans funktion och symbolvärde.

44 färgfotografier: tagna på plats i befintligt ljus, dokumentär teknik, enkelhet. Klassiska porträtt med personerna i fokus. Inga miljöer eller annat bakgrundsbrus som distraherar eller tar blicken bort från människan. En person på varje bild, ibland två eller flera. Säkra blickar in i kameran. Personerna tar plats.

Slöjor av alla de sorter och slag. Olika färger, mönster och textur. Att det finns ett stort antal olika stilar och sätt att bära sin slöja på går inte att ta miste på. Och lika mångskiftande som alla dessa slöjor är, framstår dessa unga kvinnor och tjejer som bär dem. Framför betraktarens öga är de här tjejerna inga passiva objekt, de finns där för att de har något viktigt, en egen historia, att berätta.

Vid varje bild finns en personlig betraktelse eller självreflektion – utdrag från de samtal som var och en av tjejerna haft med Elin Berge. Åsikterna om vad som är rätt och fel, fult och fint, bra och dåligt med slöjan skiftar från person till person. Svaren på frågorna: hur, när och varför eller varför inte varierar. Tillsammans lyfter text och bild fram den unika individen – poängen är vad dessa unga kvinnor och tjejer har att säga.

De tror att slöjan är något som täcker kvinnans personlighet. De tror att hon inte får göra som hon vill eller klä sig som hon vill. Att kvinnor med slöja är svaga. Jag upplever det som att kvinnan har samma rättigheter som mannen. Slöjan kan inte dölja något. Personligheten syns i beteendet. När man snackar med en person och vet hur den är, hur den behandlar andra. Det är ju det inre som räknas. Jag visar folk vem jag är i och med att jag har slöja.

Hiba 15 år, Nyköping, går i nian

Att säga nej till att vara ett sorts objekt för att visa sin kärlek till Gud är ett otroligt offer som kräver stor styrka. Lever man i ett samhälle där vi har ett väldigt starkt kvinnoideal, och väljer att gå rakt emot Veckorevyn och Cosmopolitan och det där, då är man en otroligt fri kvinna.

Fazeela 21 år, Stockholm, studiekonsulent

Det handlar om identitet, om hur vi vill bli sedda eller inte sedda av andra. Framför allt handlar det om vad det innebär att vara kvinna och människa i Sverige idag – om "att en bit tyg på huvudet inte berättar hela historien om de som bär slöjor", som Elin Berge skriver i bokens förord. Klart är att den som väljer att följa sin egen väg, oavsett vilka samhällets eller gruppens normer och ideal är, alltid måste vara stark.

Längst bak i boken finns en analyserande artikel: "Slöjornas grammatik", där idéhistorikern Edda Manga belyser slöjans betydelse utifrån tre olika perspektiv, eller "spänningsfält": sensualitet/könsförtryck, tradition/modernitet och makt/motstånd. Med imponerande stor kunskap granskar hon slöjans funktion i en vidare historisk och samhällelig kontext. Fokus ligger på de forna kolonialmakternas roll för hur vi i dagens Sverige ser på kvinnor som bär slöja. Intressant är också att läsa om slöjans roll i det politiska spelet, om hur länder och regimer på olika sätt använder slöjan som maktmedel, där lagar och tvång kan handla både om på- eller av-slöjande.

Artikeln är saklig och akademisk, men ibland tenderar språket att bli allt för invecklat och abstrakt. Vissa saker hade kunnat förklaras enklare. Men lyckas man besegra detta textens motstånd har man mycket att vinna, för här finns mängder av fakta och information som egentligen alla borde känna till.

Det här är en undersökande fotobok, ett samtidsdokument om blicken, om hur vi ser på varandra, om hur vi själva vill bli sedda. Elin Berge har i sina porträtt i text och bild lyckats med konststycket att synliggöra.

Similar Posts:

• Jag vill veta mer!
• Bakom kulisserna i tre trästäder
• Onyanserat och extremt fördomsfullt
• Allahu akbar – Gud är större
• En oumbärlig röst