Meningen var att prata om Kennet Klemets översättning av Blaise Cendrars Reseanteckningar (Ellips Förlag), jag hade inte hunnit få själva boken. Åt äpplen. Drack vatten. Vad som bjöds i Press Centre, men lyckades sno lite kaffe åt mig och Klemets, i ett kök en bit bort från intervjurummen. Och lite godis, som fanns där, samt en banan. Var mycket nöjd med det ett tag.

Kennet Klemets (Foto Håkan Kristensson)

Intervjurummet hette Lilla blå 1, med en röd plastblomma. Gråblått olustigt rum, brackstelt men helt okej.

I alla fall så pratade vi ganska länge (en timme). Till min förvåning hittade jag i transkriptionen bara en enda fråga. (”Nu tappade jag tråden, vad pratade vi om?”) Intervjun styrdes helt utan orientering, jag pladdrade eller slängde fram ett namn, påståenden – men som Klemets ödmjukt spann vidare på.
Resultatet blev ändå mycket intressant.

Jag babblade på, och vi kom så småningom in på Kennet Klemets nya diktsamling Beröringen (W&W, 2013), som han skulle läsa ur på bokmässan.

Frågorna inom parentes är ungefärliga utifrån vad jag babblade om.

(Ska du läsa hela diktsamlingen Beröringen?)

Ja, de gånger jag läst den har jag läst hela, den går inte att bryta. Det upptäckte jag inför första läsningen, att den är som en långdikt. Jag skrev den som enskilda dikter, men som hänger ihop mer eller mindre.

Beröringen skrev Klemets under en treårsperiod, i tre olika städer (Paris, Göteborg och Helsingfors). En bok som jag upplever bryter lite mot hans tidigare diktsamlingar.

(Finns det en vilja att bryta och leka med olika poetiska stilar?)

Nja, men det finns inget självändamål i det, utan de blir som de blir. Jag tycker att de senare böckerna ofta har kommit till genom att jag börjat med en befintlig text, ett utkast som ligger mellan diktutkast och en form av dagbok. Och att jag reducerat och lagt till. Sen efter ett tag, ofta väldigt lång tid, så börjar en form uppstå. Fast i det här fallet var det faktiskt formen, det riktigt korta formatet, som blev till väldigt tidigt i processen.
Men sen blev det ännu kortare.

(Det korta, avskalade – som jag upplevde krävde en nedskruvad läsning, var det något du medvetet ville utforska?)

Nej, det finns inget sånt. Det är och bör få vara omedvetet, tror jag.
Jag började faktiskt skriva diktsamlingen ett halvår innan min separation. Dikten blev tidigt för mig att betrakta som en separationsbok – för det var en otroligt smärtsam separation. Det rimmar med formen – att det knappt fanns någonting kvar.
Men å andra sidan skrev jag på den så pass länge att jag inte tycker resultatet blev en jättesvart och uppenbar separationsbok.

Jag vet inte själv vad har blivit för bok. Många uppfattar den som ljus.

Men det är möjligt att det fanns ett behov av att bryta mot …
Men jag har det där väldigt starkt i mig, rytmen finns ju även i Beröringen – men det finns alltid en poäng att försöka jobba mot sin egen naturliga eller konstnärliga stil.

Kennet Klemets arbetar med olika manus och översättningar parallellt.

(Hur kan du hålla ett fokus på språk och stil med så många projekt igång samtidigt?)

Skulle säga att när jag håller på med ett manus, så håller jag på med det tills det känns … det kan handla om en månad, eller tre månader – tills jag känner att jag inte kommer längre, men att det inte känns klart nog att skicka in – att ”jag kommer inte längre just nu”. Då växlar jag in på ett annat manus. Och när jag lägger ifrån mig ett manus är det helt borta för mig. Jag har ingen kontakt med det överhuvudtaget.
Det är inte så att jag går och smågluttar, utan då är jag helt fokuserad på ett annat manus, eller om jag håller på med en översättning.
Det är så tydliga mentala landskap. När jag kliver ur det, så ligger landskapet kvar i plastfickan tillsammans med manuset.

(Foto: Håkan Kristensson)

Sen använder jag en viss musik, som jag aldrig lyssnar på annars – förutom när jag skriver.
Till exempel Burial, brittisk electronica, som jag använt mig mycket av som skrivmusik – inte till Beröringen men till en tidigare bok och ett manus som jag håller på med nu. Instrumental musik. Och inte hela tiden.
Men då är det alltid en skiva, vars musik är helt och hållet förknippad med det manus jag håller på med.

Jag lyssnar inte på det annars, det finns med och förstärker landskapet.

När det gäller Klemets översättningar så återutgavs nyligen hans översättning av Marguerite Duras Det är allt (Ellerströms, 2013), som gavs ut redan 2000. Klemets har reviderat sin egen översättning, en väldigt fin bok, som inom kort kommer att recenseras på dagensbok. (Vi pratade en bra stund om Duras, ett samtal som jag lägger upp i samband med recensionen av den reviderade upplagan.)

Fokuserar här istället på Blaise Cendrars Reseanteckningar, som nyligen gavs ut av det finlandssvenska förlaget Ellips (boken distribueras av Pequod Press i Sverige).
En bok som jag inte hunnit få inför intervjun. (Beklagligt, den fanns någonstans på bokmässan, vid en monter jag inte lyckades hitta. Ja, jag kunde inte ens uttala Cendrars – vilket jag fortfarande inte kan.)

Så i försök att uttala hans namn, blev det naturligt att vi började där med författaren Frédéric Louis Sausers ”nom de plume” (pseudonym, författarnamn), Blaise Cendrars.

Det var inte hans riktiga namn, men Blaise kan ses som en variant på det franska ordet braise som betyder glöd – och cendre betyder aska. Och ”ars” som på latin betyder konst, konsten. Glöd – aska. Som en Fågel Fenix-figur – någon som reser sig ur askan.

(Gunnar Harding är väl annars den som översatt Cendrars poesi?)

Han var den som introducerade Cendrars i Sverige, redan i slutet av 1960-talet. Gav ut en Cendrars-bok – en urvalsvolym – med både hans dikter och prosa. Sen har ju Harding haft med honom i flertalet antologier och dylikt. På 60- och 70-talet var han ganska läst i Sverige, liksom många andra franska poeter och författare var på den tiden. Men numera är Cendrars ganska okänd i Sverige – i Frankrike är han ju fortfarande en av de stora – hans självbiografiska böcker har till exempel nyss getts ut i den franska klassikerserien Pléiade .

(Varför har han glömts bort tror du?)

Det går hand i hand med att det är så mycket av litteraturen idag som inte syns – dels kommer det in nya grejer hela tiden – men också att den mer smala litteraturen får allt mindre plats. I offentligheten.

(Varför ville du översätta Reseanteckningar?)

Det blir en nyintroduktion av Blaise Cendrars författarskap. För mig har den här boken, rent personligen, superdjupa rötter. När jag bodde i Uppsala under mitten av 80-talet, så hittade jag på ett antikvariat Poètes d’aujourd’hui av Roger Girod – en antologi med franska dikter. Där fanns två dikter som, trots att de var skrivna 1924, hade en otrolig fräschör, som gjorde mig alldeles paff. Och det var två dikter av Cendrars.
Det visade det sig vara just två dikter från Feuilles de route, Reseanteckningar. De där två dikterna översatte jag, och publicerade i Lyrikvännen i slutet av 90-talet.
Senare fick jag för mig att jag skulle översätta hela Feuilles de route – Cendrars sista diktsamling. Efter den så började han skriva prosa, och efter det journalistik och bla bla – han släppte poesin helt.

(Är det inte svårt att översätta poesi, hur stor frihet har man som översättare?)

Ambitionen är alltid att ligga så nära som möjligt. Men sen finns det alltid olikheter i språket, ett ord i franskan som kanske inte har en exakt motsvarighet. Man kanske måste lösa upp det i två ord.
Men det är ändå en ny bok man skriver. Att översätta är de facto att skriva boken för första gången. Sen har man inte ”hittat på” dikterna i fråga, men det är första gången dikterna formuleras på svenska.

Jag har översatt 1800-tals-författare, som Gérard de Nerval, som också skrev väldigt straight – ja så pass straight som man kan skriva om vansinne.

Översatte även några dikter av Nerval som är bundna, rimmade – men jag fixar inte det. För där är man tvungen att göra avkall på väldigt mycket – om man vill behålla rimmen även i översättningen. Men jag har en vän som gärna översätter rimmat. Jag tror det hänger ihop med att han själv skriver rimmat och roas av det.
För mig blir det bara en plåga.

Men språket i Reseanteckningar är väldigt rakt, straight.

(Men det gör väl inte översättningen mindre komplicerad?)

Nej, alla översättningar har sina utmaningar. Till exempel är Marguerite Duras språk både rakt och väldigt säreget samtidigt. När man översätter prosa, då kan man ju hamna i en mening som man inte riktigt lyckas få kläm på, men där kan man luta sig mot det omgivande, själva kontexten – och dra en rimlig slutsats av vad meningen betyder.
Duras Det är allt är ju närmare poesi, på nåt sätt. Där finns en del märkliga utsagor, som inte ens fransmän riktigt förstår. Då får man som översättare till sist bestämma sig för en tolkning. Men det var extra svårt att göra i Det är allt, eftersom jag inte alltid kunde luta mig mot en given kontext.

(Som översättare gäller det väl att man har en stor kunskap om författarens liv, sammanhanget, tid, plats osv?)

Det är en fördel. Inte ett måste, men fördel.

(Varför Reseanteckningar?)

Som jag sa med Cendrars, att jag drabbades av dikterna i mitten av 80-talet – det sådde ett frö. Som växte med tiden, tills jag kände att ”nu vill jag översätta”. Utan att veta om något förlag ville ge ut den.
En diktsamling från 1924, av Blaise Cendrars – det kunde vem som helst räkna ut, inte minst jag, att det inte ens var säkert om någon ville ge ut den. Jag provade först med svenska förlag som jag tänkte hade intresse för en sådan bok, men de tackade nej på grund av att det är så svårt att sälja denna typ av litteratur idag.

Men till sist frågade jag det lilla underbara förlaget Ellips, som är författardrivet och som ger ut böcker av helt andra anledningar än att tjäna pengar.
Jag tycker att det är konstigt att det inte har skrivits mer om Ellips i svensk media, faktiskt uppseendeväckande. Det är som sagt ett författardrivet förlag och det tror jag att vi kommer att få se mer av även i Sverige. I en inte alltför avlägsen framtid. Tyvärr, får man kanske säga, för det är inte en jättelyckad utveckling, men i sammanhanget känns det väldigt sympatiskt och kanske det som krävs ibland. Trots att det måhända inte bör vara meningen att författare själva ska ge ut böcker. Men kanske ett resultat av att de stora förlagen släpper mycket av sin utgivning.

Ellips Förlag ger ut, bortsett från min översättning, enbart finlandssvenska poeter – som Peter Mickwitz, Eva-Stina Byggmästar mfl.

Nu tappade jag tråden, vad pratade vi om?

Vi pratade om min översättning av Blaise Cendrars.

Här kom alltså min enda fråga. Men Klemets är väldigt ödmjuk. Och hade fokus.

(Ditt förhållande till franska språket, skriver du på franska också?)

Nej, jag började med franska sent. På gymnasiet, sen började jag plugga franska på universitetet. Jag började ju med franskan ungefär samtidigt som mitt litteraturintresse föddes. Och då var det mycket av de franska modernistpoeterna, Paul Éluard, Cendrars – ja, Robert Desnos och så. Men Blaise Cendrars gjorde starkast intryck.

Jag bad Klemets att välja en dikt från Reseanteckningar – för att avsluta lite snyggt, lite cendrarskt.

Från diktsamlingens avslutande del, ”Sydamerikanskor”, sista dikten.

VII

Vi vill inte vara sorgsna
Det är för enkelt
Det är för dumt
Det är för bekvämt
Man har alltför ofta orsak till det
Det är inte smart
Alla är sorgsna
Vi vill inte längre vara sorgsna

Så låt oss inte. Tack Kennet Klemets för ett mycket givande samtal.

Similar Posts:

• ”men den oändliga variationen …”
• Vecka 42: Bland debutanter och gamla avdammade
• Om att skriva, poesi och modersmord, lite sånt
• Vilka bilder får vi från Afrika?
• Hjärnhalvorna klingar emot varandra

Redaktörerna till antologin Trettiotvå poeter tjugohundraelva (32/2011), Jörgen Gassilewski, Anna Hallberg, Kajsa Sundin och Anna Nyberg höll tillsammans med Per Engström ett seminarium om 00-talets poesi på bokmässan i Göteborg, tidigare i höstas. Där diskuterade de förra decenniets poesi med antologin som utgångspunkt.

När redaktörerna definierar poesi av idag, blir det ”att göra saker med ord”, för att få med alla de områden som idag klassas som poesi. ”Poesin har blivit ett område där man på olika sätt kan utforska språk”, säger Anna Hallberg. De byter dessutom gärna ut ”skriva poesi” mot att ”redigera poesi”, för att visa på att poesi är så mycket mer än nyskrivna ord, de kan lika gärna vara kopierade, återanvända eller grafiska symboler. I och med det förändras också myten om den ”svåra poeten”.

En av de tendenser som togs upp under seminariet var att det under 00-talet inte har funnits en poet som ensam har varit den stora generationspoeten, istället har det funnits många olika röster och många olika poeter. Under 00-talet är det många som har debuterat och många alternativ till vad som är poesi har presenterats.

I och med att subjektet fortfarande lever kvar i samtidslyriken menar redaktörerna att romantiken därigenom också lever kvar. Det är först när jaget inte är centralt som poesin kan komma vidare:

När inte diktjaget intar en självklar centralposition frigörs andra typer av poesier, inte sällan mer polyfona, rumsliga, politiska och sociala. Språk från nästintill vilka traditionellt sett icke-lyriska diskurser som helst: teveserier, neurologi, kokböcker, äldrevården (…) har visat sig fullt möjliga som poetiska verkningsmedel.

Kajsa Sundin pratar gärna om lyrik som undersökning eller forskning, hon anser det vara ett komplext sätt att närma sig nya områden på, utan att det blir akademiskt eller journalistiskt. ”Lyrik är ett ypperligt sätt att förmedla kunskap”, säger hon. Poesin behöver heller inte komma till slutsats eller resultat.

De är också noga med att påpeka att det inte finns några garantier i dagens poesiklimat, varje poet måste hitta sin egen väg och bedriva sin egen forskning. Dessutom måste den hela tiden hitta nya vägar, omforma sig och förändras för att överleva. I 32/2011 skriver de:

Med det romantiska reses ett krav, inte bara på originalitet utan likaså autencitet, på ett mer vittgående sätt än i det i praktiken mer hantverkligt baserade klassicistiska. Men det innebär likaledes att det förment originella och autentiska riskerar att utsättas för kritik och ifrågasättas som inautentisk. För konstnären (..) finns förstås ingen värre styggelse än upprepningen, kopieringen och reproduktionen. Här är industrialiseringens serietillverkning, framväxten av massmedia och den begynnande kommersialiseringen en viktig bakgrund.

En av samtidslyrikens viktigaste uppgifter har varit att kopiera, reproducera och härma och samtidigt skapa autencitet. ”Modernismen är brottets århundrade” säger Jörgen Gassilewski och syftar på kravet att hela tiden vara nyskapande, trots att det är ett uttryck som de värjer sig för i boken:

Vi ser idag poesi som aktivt agerar på nästan alla platser i samhället och både söker upp och skapar nya former av poetiska rum. Dock bör man passa sig för att överanvända orden ‘ny’ och ‘nyskapande’.

Därför menar Anna Hallberg också att poesin har blivit social, trots att det har pratats mycket om poesins kris de senaste åren. Hon säger att det är lätt att se så på poesin eftersom den inte säljer. Eftersom den övriga bokbranschen är kommersiell och det finns författare som säljer så enormt mycket. Men poesin hittar andra vägar. Att poesin lever, växer och myllrar är de alla överens om, men den dialogen sker inte längre i dagspressen utan i andra forum, på internet, på scen och i specialiserade tidskrifter. Ska du leta efter samtidspoesi är det alltså där du ska leta.

Det råd redaktörerna till 32/2011 ger inför läsning utav samtidspoesi är att läsa avsökande, kritiskt och bejakande.

Similar Posts:

• Lycka är en kväll på Copacabanas Litterära Tisdagsklubb, 13/4-2010
• 00-talets allra bästa poeter i en
• Att läsa Anna Hallberg
• Torsdagen på bokmässan
• Lördag på bokmässan

2. Mitt nästa skrivprojekt
Kanske var det för att den begåvade poeten Khashayar Naderehvand satt ett par bord bort på den där libanes-italienska restaurangen invid mässan som det hände? Det och den smittande kreativiteten som fullkomligt sjuder bland alla montrar. För nu ska jag berätta en hemlighet… Jag vet vad mitt nästa diktprojekt ska handla om.

3. Ätstörtantologin som sålde slut
Ätstört är en antologi om ätstörningar, fett, mat och makt som ges ut av ETC Förlag. Det verkar vara en viktig bok där frågan lyfts över individnivån, och jag blev så glad över att höra att den sålde slut både på fredagen och lördagen. Antologin går att beställa på VARUHUSET.ETC.SE

4. Bokförlaget Gilla Böcker
Vår Lina debuterar i vår på Bokförlaget Gilla Böcker. Förutom Linas kommande bok; Det borde finnas regler ger de ut andra fantastiska böcker av bland andra Sara Ohlsson och Jenny Jägerfeld.

5. Anna Bovaller-intervjun
Din barndomsdröm var att bli författare, kan du inte berätta mer om det? bad jag deckarförfattaren Anna Bovaller. Det blev en intressant intervju om drömmar, skrivarkurser och skrivlust som kommer i samband med att jag recenserar hennes senaste bok Äppelkyrkogården.

6. Parkhänget
Att avsluta kvällarna på Parkhotell blev ett måste. Dricka spritzer, diskutera skrivande, mingla med författare och andra välkända.

7. Hallongrottans monter
Det gick inte att passera här utan att köpa kylskåpsmagneter, post-it lappar och coasters. Så vackra och de allra flesta med Frida Kahlo på.

8. Bokbloggarminglet
Att få träffa Pockethexan, Enochannanbok, Bokstavlarna och alla de andra i verkliga livet är berikande. Och författarna som dyker upp och vill bli recenserade av oss gör inte saken sämre.

9. Vad inspirerar en deckarförfattare?
Ramlade in på ett seminarium med författaren Håkan Östlundh. Hade ingen aning om vem han var eller vad han skrivit men nu är min nyfikenhet väckt. Håkan berättade inlevelsefullt om hur han utgår ifrån berättelser i det verkliga livet när han skriver sina böcker. Berättelser som sen vrids till och skruvas åt och i slutet finns det endast ett korn kvar. Jag kommer självklart att återkomma till deckarseminarierna längre fram.

10. Sällskapet
Vad vore väl en bokmässa utan kollegorna på dagensbok? Och utan de där gamla och nya vännerna och såklart b ö c k e r n a som gör allting så där alldeles underbart.

Similar Posts:

• Emelies 10 i topp på bokmässan
• 10 oumbärligheter på bokmässan
• Torsdagen på bokmässan
• Fredag på bokmässan
• Söndag på bokmässan

Att få följa med en bok från första ordet till det sista är en ynnest som egentligen bara författare till sina egna verk upplever. Och jag. För jag har fått följa med dagensbokskribenten Linas arbete med debutromanen Det borde finnas regler från idéstadium till nu när den är en nästan färdig roman. På bokmässan presenterades omslaget och jag ser fram emot mitt livs första och troligtvis enda dedikation på försättsbladet.

2. Mässans snyggaste monter.

Att gå runt bland alla montrarna på bokmässan är ett nöje för oss bokälskare. Den här montern blev jag genast förälskad i. Det var ABF Göteborg och Sewilius Berg som stod för design och utformning.

3. Mens, onani och engångsligg.

Bokmässans bästa och fnittrigaste seminarium var helt klart Mens, onani och engångsligg med Sara Ohlsson och Jenny Jägerfeldt i samtal med förläggaren Ada Wester. Det konstaterades att den svåraste scenen att skriva är en onaniscen och att det är konstigt att tjejer har mens så sällan i litteraturen mot hur ofta vi har det i verkligheten. Båda författarna utlovade fler onaniscener i sina kommande böcker. Håll utkik!

4. Intervju med Cirkel-författarna.

Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren har skrivit fantastiska Cirkeln som växer för varje gång jag öppnar den. I lördags hade jag och Anna C förmånen till en pratstund med de båda supertrevliga författarna. Det blev ett samtal om ungdomstid, medieuppbåd, magi och framtid. Läs intervjun i sin helhet snart här på dagensbok.com.

5. 00-talets lyrik.

Trött efter vild bokmässenatt vaknade jag alldeles för sent på lördagmorgonen, stressade iväg och ramlade in fem minuter för sent på seminariet 00-talets lyrik. Det seminariet som jag på förhand sett mest fram emot. Eftersom Anna Hallberg var en av deltagarna i samtalet behövde jag inte bli besviken. Det blev ett samtal om lyrikens roll och utveckling under 00-talet inför antologin 32/2011. Helt klart värt att gå upp tidigt för!

6. Matilda Ruta.

Den finaste signeringen och det vackraste bokomslaget stod Matilda Ruta för med sin Tummelisa och den andra vildmarken.

7. Läsgodiset.

Läsning och tablettaskegodis hör ihop så är det bara.

8. Rabén & Sjögrens appar.

Det bor ett barn i mig som älskar att pilla, trycka, upptäcka och minnas. Allt det får man med Rabén & Sjögrens nya barnboksappar. Läs, lyssna, spela memory och titta på film med dina favoritkaraktärer. Du hittar dem här!

9. Parkbaren.

Det har sagts förr, men det tåls att sägas igen, det är på nätterna det händer på bokmässan. Och det är i Parkbaren dessa nätter utspelar sig. Träffa och prata med alla spännande människor du bara hunnit springa förbi om dagarna, använd dina Louboutinpumps, spana på författare som blir allt mer onyktra, knyt nya kontakter och ha roligt!

10. Redaktionen.

Utan världens bästa dagensbokredaktion hade bokmässan inte ens blivit hälften så bra. Tack alla ni fantastiska för fina dagar och ett strålande jobb!

Similar Posts:

• Fredag på bokmässan
• Introduktion till bokmässebevakningen på Dagensbok
• Lördag på bokmässan
• Torsdagen på bokmässan
• Söndag på bokmässan

Lukas Moodysson signerar böcker.

Emelie tillsammans med Pia Hagmar.

Camilla och Anna Liv hänger med kvällens huvudattraktion Maria Montazami.

Maria Montazami och Bo Hagström har trevligt tillsammans.

Camilla träffar Marcus Priftis.

Anna Liv tillsammans med Leif Pagrotsky.

Anna Liv minglar med Peter Barlach.

Lina tillsammans med förlagskollegan Jenny Jägerfeldt.

Anna Liv och Maria Anderson Vogel, medverkande i antologin Ätstört.

Lina med ytterligare en förlagskollega, den här gången Calle Brunell.

Emelie tillsammans med Moa Eriksson Sandberg och debuten Söta pojkar är bara på låtsas.

Nu sitter vi på tåget på väg hem mot Stockholm igen och hoppas att ni har haft en lika fin mässa som vi! Men det är inte slut än, de närmaste dagarna kommer vi att fortsätta skriva om mässan, missa inte det!

Similar Posts:

• Fredag på bokmässan
• Torsdagen på bokmässan
• Lördag på bokmässan
• Introduktion till bokmässebevakningen på Dagensbok
• Emelies 10 i topp på bokmässan

Den tredje och största dagen på bokmässan har varit trång, kaotisk, högljudd och extremt rolig.

Författaren, kritikern och översättaren Aris Fioretos hade ett intressant samtal med Karl Ove Knausgård om den andra delen av hans mastodontprojekt Min kamp.

De fyra bokhororna Johanna Lindbäck, Johanna Ögren, Jessica Björkäng och Johanna Karlsson tog stolt emot priset som årets bästa bokbloggare i Forma Books Blog Award i Forma Books monter idag.

Johan Theorin signerar sin nya bok Sankta Psycho åt en nöjd Camilla.

Anna Bovaller med sin bok Äppelkyrkogården.

Denise Rudberg med sin bok Två gånger är en vana.

Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren framför högar av Cirkeln.

Maria Montazami signerar sin bok och köerna slingrar sig över hela montern.

UKON läser ur diktsamlingen Brukaren.

Anna Hallberg läser ur Colosseum Kolosseum.

En liten del av dagens enorma bokskörd. Vi har fyllt tygkassar och slitit ut axlarna men det kommer det att vara värt.

Nu laddar vi inför sista rycket imorgon och gör den tråkiga packningen så vi kommer hem fastän vi så gärna vill stanna bara lite till.

Similar Posts:

• Fredag på bokmässan
• Söndag på bokmässan
• Torsdagen på bokmässan
• Emelies 10 i topp på bokmässan
• Introduktion till bokmässebevakningen på Dagensbok

Mässgolvet fredag eftermiddag.

Carolina Fredriksson och Camilla Hällbom pratar om debuten Flod.

Sara Ohlsson tillsammans med omslaget till Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag.

Matilda Ruta tillsammans med supersnygga Tummelisa eller den andra vildmarken.

Henning Mankell pratar i Aftonbladets monter.

Emelie i mässans snyggaste monter.

Anna C väntar på Nobelpristagarna.

Herta Müller pratar om fängslade Dawit Isaak, på 10-års dagen.

Mario Vargas Llosa fortsätter manifestationen.

Lina Forss inför seminarium.

Katarina von Bredow pratar om sin nya bok.

Belinda Ohlsson, Martin Svensson, Bob Hansson, Erik Helmerson, Leif Eriksson och Jens Liljestrand pratar om manlighet.

Emelie testar appar i Rabén&Sjögrens monter.

Anna Liv tillsammans med Johanna Westman.

Anna Liv tillsammans med Lennart Hellsing.

Emelie läser 10 vilda hästar.

Dagensbokredaktionen samlad, från vänster, Anna Liv, Emelie, Anna C, Irene, Lina och Camilla.

Similar Posts:

• Söndag på bokmässan
• Torsdagen på bokmässan
• Lördag på bokmässan
• Introduktion till bokmässebevakningen på Dagensbok
• 10 oumbärligheter på bokmässan

Herta Müller pratar i sitt invigningstal om världens diktatorer och deklarerar samtidigt att litteraturen går egna vägar. Efter sitt tal ler Herta Müller för hon har vunnit över diktaturen i Rumänien. I slutet sprakar orden Bok & Bild precis som litteraturen sprakar när den möter motstånd och aldrig ger sig. Bokmässan förklaras härmed öppen.

Jan Guillou i Piratförlagets monter drar mest folk som alltid.

Lin Hallberg berättar om sin nya ungdomsbok Var är du Johanna.

Anna Liv framför omslaget till Charlotte Qvandts fina Du ser draken genom fönstret.

Lina med första versionen av bokomslaget till Det borde finnas regler, utkommer på Gilla Böcker i vår.

Anna Liv och Lina har det bra på bokmässa.

Likaså Emelie.

Vi träffar Ulrika Kärnborg.

Sanne Näsling berättar om sin bok Kapitulera omedelbart eller dö.

Nora Gomringer läser dikter, i bakgrunden svenska förläggaren Madeleine Grieve.

Lina får sin bok signerad av Åsa Moberg.

Anna Liv får sin bok signerad av Malin Isaksson.

Emelie bokmässeminglar.

Likaså Camilla.

Anna Liv och Emelie är nöjda efter en lång första dag på mässan.

Similar Posts:

• Fredag på bokmässan
• Söndag på bokmässan
• Introduktion till bokmässebevakningen på Dagensbok
• Lördag på bokmässan
• Emelies 10 i topp på bokmässan

1. Skor

Alla pratar om hur viktigt det är med bekväma skor på mässan. Som den skosnobb jag innerst inne är tycker jag att det är på tiden att vi pratar om vikten av att ha snygga skor på mässan. De här tar jag med mig:

Från vänster, stövlar från Shabbies, pumps från Christian Louboutin, ballerinor från Givenchy och snörkängor från Manolo Blahnik. Egentligen satte jag min skogräns vid tre par. Vilka ska bort?

2. Mingelkit = monterkarta, visitkort och handsprit

Bokmässan är ett enda stort mingelparty och minglar bra gör man bara när man är väl förberedd. Därför behövs monterkarta för att överhuvudtaget hitta till rätt monter. Visitkort för att den där viktiga personen som man vill nätverka med ska komma ihåg en efter mässans slut. Och handsprit. Inte för att jag egentligen lider av någon basillskräck, men inte ens jag vill skaka hand med hela mässan.

3. Måltidsersättning

Att jag efter det här inlägget antagligen kommer att mejlbombas av tonårsföräldrar, renlevare och andra moraliska är en risk jag får ta. Måltidsersättning är ändå en nödvändighet som jag inte vill vara utan på bokmässan. Anledningen: Maten som serveras på mässan är antingen smaklös wok eller slafsiga hamburgare och köerna dit är alltid kilometerlånga. Och man har ändå inte tid för lunch. Måltidsersättningen finns när du är hungrig, tar knappt någon plats i väskan och går att sörpla i sig under ett seminarium eftersom den varken kladdar eller luktar.

Observera att måltidsersättning endast är till för överlevnad på bokmässan och inte för banting. Måltidsersättning kombineras bäst med godis från montrarna på mässgolvet.

4. Den lilla svarta

Alla evenemang har sin klädkod. På bokmässan är klädkoden den lilla svarta. Och alla goda ting är ju tre.

5. Tygkasse

När man handlar jättemånga böcker samtidigt går det inte att bära dem i plastkassar vars handtag skär in i händerna. En eller flera stora och stadiga tygkassar att hänga på axeln är lösningen.

6. Herrtoaletten

Majoriteten av mässbesökarna är kvinnor och jag har inte tid att stå i kö.

7. MP3-spelare, öronproppar eller huvudvärkstabletter

Ljudnivån i mässhallen, speciellt på lördagen och söndagen är minst sagt öronbedövande. Det sorlas av tusentals besökare, intervjuas författare utrustade med mikrofoner, barn skriker, mobiltelefoner ringer, musik spelas.. Ja ni fattar. Då är det skönt att försvinna in i sin egen värld emellanåt. Favoritartisten i I-poden eller bara ett par riktigt bra öronproppar hjälper bra. Annars kommer det garanterat att behövas huvudvärkstabletter (kan även vara bra pga andra orsaker).

8. Rum för poesi

Ett annat alternativ för att få lite lugn och ro i mässhetsen är rum för poesi. Det ligger på andra våningen, ingår i entrébiljetten och där bjuds det fredag och lördag på massor av poesi. Här kan man vila benen och lyssna på både svenska och internationella poeter, bla Kristina Lugn, Malte Persson, Hanna Nordenhök, Nora Gomringer och en tolkning av Elfriede Jelineks texter.

9. Anteckningsblock

Att gå på seminarium utan anteckningsblock är som att gå på mingel utan visitkort. Glömskan är stor när man utsätts för alldeles för många nya intryck samtidigt. Och nya intryck finns det gott om på bokmässan. Skriv ner allt, tänk inte: jag kommer ihåg. För det gör man inte.

10. Rullväska

Allt gott har ett slut, så även bokmässan och då måste man kunna ta sig hem därifrån. Vilket inte alltid är det lättaste när man har 10-20 kg nyinhandlade böcker. Därför är en stadig och stor rullväska ett måste, och gärna någon som möter på centralen.

Similar Posts:

• Torsdagen på bokmässan
• Söndag på bokmässan
• Lördag på bokmässan
• Fredag på bokmässan
• Emelies 10 i topp på bokmässan

I marginalen till vänster hittar ni den här bilden genom att klicka på den kommer ni till en sida där vi samlar alla våra artiklar, krönikor, nyheter och upplevelser från bokmässan. Där hittar ni också vår stora special om årets bokmässetema tyskspråkig litteratur. Den innehåller recensioner av flertalet av de tyskspråkiga författarna som är inbjudna till mässan.

Självklart kan ni också precis som vanligt gå in under rubriken ”senaste veckan” uppe i överkant, där hittar ni allt som vi har skrivit den senaste veckan.

På Twitter finns vi precis som vanligt och ögonblicksrapporterar från mässgolvet och seminarierummen. Allt som taggas med #dagensbok syns i vårt twitterflöde i vänstermarginalen här på sidan. Den taggen får du också gärna använda om du twittrar något som du vill att vi ska se! Under taggen #bokmassan samlas allt som har med bokmässan att göra och det flödet hittar du på bokmässans egen sida.

Vi som åker till bokmässan för Dagensboks räkning är:

Från vänster: Emelie, på twitter som emelienovotny, Camilla, på twitter som camillahallbom, Anna Liv, på twitter som Annalivet.

Från vänster: Anna C, på twitter som AnnaMCarlen, Maria, på twitter som _mariacarlsson, Lina.

På plats på mässan kommer även Eva, Alice, Björn, Irene och Anna N att vara. Om du ser oss i vimlet hoppas vi såklart att du kommer fram och säger hej! Vi vill också gärna ta del av dina bokmässeupplevelser, vilka böcker har du fyndat? vilka författare har du sagt hej till? vilka seminarier var bra? och vilka var dåliga? vilken monter har godaste godiset? Skicka dem till oss så lägger vi ut dem här på Dagensbok. Och glöm inte att skriva vad ni tycker i kommentarsfälten.

Och viktigast av allt, en riktigt trevlig bokmässa på er, både till er som upplever den IRL och till er som får njuta av den på distans, utan skoskav, trötta ben och tunga kassar!

Similar Posts:

• Vecka 37 på Dagensbok: Bokmässeplanering
• Bokmässeveckan på dagensbok.com
• Torsdagen på bokmässan
• Lördag på bokmässan
• Fredag på bokmässan