Drygt 500 år tidigare, 1483, trycktes en av de första böckerna i Sverige, Dyalogus creaturarum moralizatus eller på svenska kallad Skapelsens sedelärande samtal. Det var ett bestiarium, en litterär genre som var vanlig under medeltiden och fungerade som en slags lexikon över djur (och i vissa fall stenar och växter). Det som verkligen skiljer dagens zoologiska uppslagsverk från bestiariernas beskrivningar är att de äldre skrifterna förutom skildringar av bin, svärdfiskar och hundar även kryllar av enhörningar, mantikoror och sirener.

Historikern Bo Eriksson berättar i sin bok om bestiarienedtecknarnas världsbild genom att helt enkelt gå till källorna och systematiskt beskriva varelse för varelse med medeltida glasögon. På det viset får läsaren reda på spännande fakta som att det i Etiopien finns guldletande myror som är stora som hundar, att huggormar flyr vid åsyn av en naken människa, att pantern lockar till sig byten genom att ha en väldoftande andedräkt och att gulsot bäst botas genom att låta en fladdermus bita sig fast vid ens rygg. Skildringarna av de olika varelsernas egenskaper rymmer allt som oftast en underliggande religiös symbolism av mer eller mindre lättolkad sort. Ibland under läsningen kunde undertecknad känna en viss frustration över att bestiarieförfattarna aldrig kunde låta bli att läsa in harars och katters möjliga diaboliska eller dygdigt kristna sidor.

När det kom till de fantastiska monstruösa varelserna, som fågel Fenix, basilisken eller den tvåhövdade ormen amfisbenan placerades de gärna i Etiopien eller Indien. Platser som dessa var på denna tid och från bestiarieläsarnas synvinkel lika fjärran och mystiska som det sjunkna riket Atlantis.

Bo Erikssons bok följer en konsekvent form. Eriksson delar in djuren i medeltida korrekta kategorier, hänvisar till äldre texter och plockar isär symboliken bakom beskrivningarna. Ofta lyfts fabellika historier från Skapelsens sedelärande samtal fram, berättelser där hydror blir nobbade av fiskar, satyrer är patriarkala chauvinister och falkar drömmer om att bli munkar. Allt avslutat med ett rimmande budskap. Mindre intressant, eller snarare lite tråkigt i längden, är redovisningen av hur de olika varelserna har använts i fina släkters vapensköldar.

Bokens sidor är lyxigt tjocka och illustrationerna hämtade från de gamla bestiarierna är färggranna. Ofta sträcker exempelvis en drake eller en skorpion ut sig över ett helt uppslag. Bestiarienedtecknarna återkommer till vissa beskrivningar, som tyder på särskild monstruositet, när en varelse blandar attribut från olika djur, exempelvis är en giraff en mix av häst, leopard, oxe och kamel. Men än värre och ogudaktigare var det om monstret till hälften utgjordes av människa och till hälften djur, som i fallet med kentauren eller sirenen. Som bäst är det när Bo Eriksson inte lägger in egna värderingar utan låter bestiarierna tala för sig själv. Sammantaget en spännande och fint illustrerad inblick i medeltidens begränsade och religiöst präglade zoologiska kunskapssyn.

Similar Posts:

• Intressant om språk och historia
• Att samspråka med lejon
• Utdöda djur livfullt tecknade i svartvitt
• Berättelsen om en nations födelse
• Komiker har inte alltid haft det så roligt de heller

Så om man nu inte redan fått sig itutat att fantasylitteratur faktiskt har inspirerats av medeltidens värld och världsbild, så har man här en "unik" guide enligt baksidestexten. Unik? Tja, kanske unik i så måtto att författaren inleder kapitlen med att kort återge bit för bit av handlingen i Tolkiens "Ringarnas herre", för att därifrån gå in på olika moment i den medeltida världsbilden utifrån det som just återgivits. Poängen med att på det här sättet låta Frodo vara "guide på resan", som baksidestexten formulerar det, är väl att söka lura en och annan fantasynörd att också läsa en populärvetenskaplig bok. Personligen tycker jag mest det blir meningslöst. Det torde i varje fall vara det enda unika med den här boken, för i övrigt finns det inte mycket till överraskningar i hur den medeltida världsbilden skildras.

Det hade varit mer träffande att säga att boken är grundläggande, snarare än unik. För grundläggande är den. Den förutsätter snarast att läsaren inte har några förkunskaper om medeltiden över huvud taget. Så om man nu inte känner till sådana saker som varför Adam och Eva sparkades ut ur Paradiset, inte vet vad Eddan, fågel Fenix eller den heliga Graal är för något, eller aldrig hört talas om kung Arthur, Dante, Marco Polo eller Homeros, då har man här en enkel introduktion. Boken tar förstås upp lite mer ovanliga fakta än så också, men man måste arbeta sig igenom många sidor med fakta av skåpmatskaraktär för att hitta något annat.

Bokens titel blir egentligen ganska missvisande eftersom det som skildras är medeltidens tro och världsbild – till skillnad från modern fantasy som är en medvetet konstruerad, fantastisk världsbild som varken skaparen tror eller läsaren i regel förväntas tro på annat än som litterär skapelse. Det speglar väl att en klatschig – och möjligen säljande? – titel är viktigare än en träffande sådan i det här fallet.

Till bokens positiva sida hör väl å andra sidan att den är lättläst. Den som skolkar/skolkat sig igenom stora delar av högstadiet för att läsa Harry Potter eller Tolkien kan därför kanske få ut något av boken. Den som däremot närvarat på en större del av historia- och religionslektionerna i grundskolan känner nog igen det mesta av vad den här boken tar upp. Men om boken kan få ett par fantasyfantaster att intressera sig för ämnet historia är det väl en välgärning.

Similar Posts:

• Monstruöst medeltida djurlexikon
• Coffeetable-bok om kaffe
• Initierat om anarki
• Okänd för många – nu högaktuell
• Ut och in och bak och fram

Korta kapitel, ofta med relativt mycket bilder, gör att man snabbt kan läsa boken från pärm till pärm, om man så önskar. Alternativt kan man läsa ett kortare stycke här och där, och successivt testa sig genom några av de kaffedrinkar eller varianter att smaksätta kaffe som författaren presenterar. Texten varvas också med små anekdoter och minnen om kaffe, berättade av äldre människor som författaren har intervjuat.

Boken påminner mig om Gregory Dicums och Nina Luttingers bok "Kaffe – från böna till kopp". Den boken fokuserar dock mer på kaffets historiska och nutida betydelse, medan den här boken främst fokuserar på själva drickandet av kaffe. Erikssons bok ger också snarast känslan av trevlig trivia, snarare än mer konventionell faktabok.

Kort och gott, något så passande som en coffeetable-bok om kaffe och kaffedrickande. En passande present för kaffeälskaren.

Similar Posts:

• Medeltiden för Harry Potter-generationen
• Barnvagnar, bin och en och annan bulle
• Trivia om tequila
• 1:a på svensktoppen
• Pannkakans lov