Journalisten Björn Elmbrant har i sin nya bok satt sin lupp just över åren 1930-33 och detaljstuderat denna kritiska tid ur ett tyskt och svenskt perspektiv. Det är en period då demokratin inte sitter säkert i ett krisande Europa. Den tjeckoslovakiska sociologen Tomáš Masaryk beskrev därför Europa under tiden mellan världskrigen för “ett laboratorium ovanpå en väldig kyrkogård”. De grundläggande frågeställningarna här bland bokens blad är vad som gjorde att Tyskland och Sverige tog så olika färdriktningar där och då och vilka lärdomar som finns att hämta från detta faktum. Vilka likheter finns mellan dessa så avgörande år och vår tid då främlingsfientlighet och öppen rasism än en gång tar plats på gator och i parlament? Och hur kringgås fallgroparna?

Elmbrant tar med läsaren från fattiga landsvägsvandringar för att hitta ett tillfälligt jobb, mat för dagen och en lada att sova i hela vägen upp till de högsta politiska förhandlingsrummen. Även om utgången i Tyskland är välkänd är beskrivningen av hur det politiska våldet kryper allt tätare inpå vardagen och de parlamentariska rummen riktigt obehaglig läsning. Strategierna för att bemöta nazismen och hantera det krisande samhället är blandade och alltför vacklande. Komplexiteten i de tillfälligheter och aktiva val som slutligen utmynnar i demagogisk brutalitet skildras noggrant och skickligt av Elmbrants penna.

Samtidigt i Sverige uttrycks stöd för Hitler från diverse ledarsidor men den nazistiska rörelsen får, till skillnad från det tyska exemplet, långt ifrån tillräckligt folkligt stöd för att komma in i riksdagen. Efter många turer och inofficiella förhandlingar lyckas den socialdemokratiska minoritetsregeringen få igenom en avgörande krispolitisk plan med stöd av Bondeförbundet, något som tycks avväpna de röster som talat om ett alltför svajigt och inkompetent regeringsstyre. Om den politiska kompromissen, vars ekonomiskpolitiska grundidéer signerade Ernst Wigforss faktiskt sägs förekomma John Maynard Keynes, inte hade lyckats vet vi inte vad som hade kunnat hända. Vilka politiska krafter hade då vunnit sympatier i ett desperat läge med massiv arbetslöshet och ekonomisk depression?

Många är de politiska maktmän som återkommer genom kapitlen. I början av läsningen dyker tanken på en minnesuppfriskande uppslagsdel upp som något som hade varit en god idé men sakta nöts namnen skapligt in ändå. Elmbrants utförliga och levande redogörelse ger också plats för förbiskymtande personligheter som väcker nyfikenhet och beundran. Som SSU-aren Torsten Nilsson som outtröttligt åker omkring och ifrågasätter på nazistiska möten. Eller den socialdemokratiska kvinnorättskämpen Toni Pfülp, som är en stark antinazistisk röst eller Otto Wels, som samtidigt som SA-trupperna skriker hotelser utanför riksdagens väggar, håller ett sista tal om humanism och social jämlikhet inför ett parlament i upplösning. Dessa människor förtjänar egna böcker och lyser upp texten som glimtar av hopp.

På bokens sista drygt trettio sidor diskuterar Björn Elmbrant dagens politiska och ekonomiska situation. Elmbrant drar paralleller mellan kohandeln 1933 och den blocköverskridande decemberuppgörelsen från häromåret. Mellan hatbrott idag och den eskalerande våldsvågen på trettiotalet. Och om vikten av ett demokratiskt självförsvar. Denna avslutande del, som har en annan mer resonerande och tyvärr inte lika skarp ton än den historiska beskrivningen. Det känns mer som en ansats, som visserligen är tämligen välformulerad, men som plötsligt tar slut. Innan mörkret faller är ändå sammanfattningsvis ett genomarbetat och tankeväckande stycke samhällsprosa som tar spjärn i mellankrigstiden men siktar framåt mot den evigt gällande devisen: Lär av historien.

Similar Posts:

• Kvinnor i en antifeministisk rörelse
• Förnim historiens vingslag: ögonblicksbilder från Tredje riket
• När Sverige kraschlandade
• Tills…
• Kvinnlig rösträtt i Sverige motarbetades fram till våren 1919

Hur blev det så här? Är eurosamarbetet, som skulle göra Europa starkare och mer sammansvetsat, på väg att köra det i botten? Kommer medlemsländer att gå i konkurs? Uteslutas? Hoppa av? Vad var det som hände? Och vad är alternativen?

I Europas stålbad. Krisen som slukar välfärden och skakar euron diskuterar Björn Elmbrant allt detta. Det är ungefär 150 lättlästa sidor, förstås inte alldeles uttömmande, men förvånansvärt lärorikt och faktiskt spännande också. ”Eurokrisen for dummies” skriver Isobel Hadley-Kamptz i Expressen, men förklarar att det är bra. Och det är det ju.

När hjälplösheten, passiviteten, känslan av maktlöshet breder ut sig som en blöt dimma och alla andra värden verkas slinta mot eviga statements om vad som är ekonomiskt nödvändigt, då behövs det enkla, resonerande reportage som diskuterar alternativen. Som visar på hur också andra önskar sig något annat.

Det här är den tredje boken jag läser i bokförlaget Atlas reportageserie Vems Europa?. Det är faktiskt den tredje som kommit ut. (De båda tidigare är Magnus Lintons De hatade. Om radikalhögerns måltavlor och Rebecka Bohlins De osynliga. Om Europas fattiga arbetarklass.) Jag har hyllat serien förut och här blir inga avvikelser. Det de gör är så fantastiskt välbehövligt: små, lättbegripliga böcker med en blandning av vardagliga erfarenheter och ideologisk diskussion.

Inte minst det sista är viktigt. I var och varannan bok man plockar upp för att läsa om politik nuförtiden är ideologi påfallande frånvarande. Det handlar om strategier, om marknadsföring, organisation och ledarskap. Men ideologi? Nope.

Ändå är det väl ditåt det måste vända? Någonstans måste vi väl fråga oss vilken typ av samhälle det är vi egentligen vill leva i? Är det ett där länder med helt olika förutsättningar tvingas in i samma nyliberala mall? Där ingen kan justera sin ekonomi med styrmedel som räntor och devalveringar, för att sådant ska vara gemensamt? Där politiken bestäms av Europeiska centralbanken och IMF istället för av medborgarna själva? Där ”frihet” innebär kapitalets frihet att spekulera och flytta runt pengar, men demokratiska, sociala och ekonomiska inskränkningar för själva människorna?

För är det verkligen grekerna som slösat och bedragit? Är det inte snarare samma korrupta maktelit som alltid verkar skratta hela vägen till banken på vanligt folks bekostnad?

Similar Posts:

• ”Hur mår Rut?”
• Det skulle aldrig kunna hända oss?
• Vet du vad real appreciering betyder?
• ”Europa skapas av valutan eller inte alls”
• En berättelse om kortsiktighet, girighet och demokrati satt ur spel

I lördags hade vi stor , viktig special om förbjudna böcker. Den som missat, passa på att läsa om censur och ordets frihet och få massor av tips på litteratur.

Anna C inleder vecka nummer sjutton med att skriva om Alice Kassius Eggers Det är bara regn. Hon tycker att det är en berörande, prosalyrisk bok där poplyrik hjälper till att gestalta fram bilden av en relation och där döden är ständigt närvarande, till och med innan den inträffar.

På onsdag skriver Ella om Björn Elmbrants Europas stålbad. Krisen som slukar välfärden och skakar euron. En spännande och lättbegriplig liten bok – den tredje i bokförlaget Atlas serie Vem Europa? – om något som präglar Europa just nu och hur det eventuellt skulle kunna se annorlunda ut.

Camilla rundar av på söndag då hon skriver om fyra fina bilderböcker från olika förlag. Den gemensamma nämnaren är att alla fyra är illustrerade av Eva Eriksson.

Similar Posts:

• Vems frihet att göra vad är det egentligen vi pratar om?
• När Sverige kraschlandade
• Lärdomar från avgrundens kant
• Döden som soundtrack
• Lyckligt och sorgligt och smått underbart

Vem skulle få stå i skamvrån? Det utvecklades till en början till en politisk pajkastning. Socialdemokrater skyller på moderater, och moderater skyller på socialdemokrater. Likadant gjorde andra partier. Ny Demokrati seglar upp som en ny raket på den politiska himlen och skyller krisen på såväl invandrare som på hela det politiska etablissemanget. Mitt i allt detta står journalisten Björn Elmbrant och försöker reda ut trådarna; vad är det egentligen som händer? Varför då? Och vart är Sverige på väg?

Nu, 12 år senare, ges Elmbrants bok ut på nytt. Det kan den förtjäna. För även om man – med facit i hand – kan konstatera att krisen inte hade nått sin kulmen när Elmbrant skriver sin bok, så fyller den en viktig roll i att analysera skeendet fram till dess. Här finns initierade och välskriva kapitel om 1980-talets svenska klipparekonomi och avregleringar, liksom om krisens inledande kapitel.

Vissa kapitel kan utan tvekan kännas passé – som exempelvis de som handlar om Ny Demokratis frammarsch. Partiet har ju sedan länge gått i graven, med minst lika mycket buller och bång som när de väl startade en gång i tiden. Idag är det helt andra krafter som fiskar i samma mörka vatten, men det är en annan historia.

Det centrala är dock att det allra mesta i den här boken ändå har stått sig oerhört väl mot tidens tand, trots att boken är skriven mitt i ett politiskt skeende den försöker analysera. Det gör Elmbrants insats desto mer berömvärd. Några enkla svar på varför den svenska modellen föll får vi inte. Däremot en välbalanserad och initierad bakgrundsbeskrivning.

Similar Posts:

• Lärdomar från avgrundens kant
• Poplyrik, regn, stålbad och bilderböcker.
• Vems frihet att göra vad är det egentligen vi pratar om?
• Keynes spöke går igen
• Solidaritet och kärlek river murarna