En gång fanns poesin
och den finns kvar
i skrevor här och där.
Som regnvatten i kaffekoppar
glömda på verandan.
Den dyker upp ibland
när vindar röjs och åkrar plöjs
och får förklaras av experter.

Dikten är glömd, poeterna är döda. Så tycks Malte Persson resonera. Egentligen är det märkligt, att dikten tappat så i status. Många är stolta över det svenska språket, och det med rätta. Vi kan träta om ”svenska värderingar” och om huruvida Du gamla, du fria ska sjungas på skolavslutningar eller ej. Men engagemanget i språket är intensivt och ofta förenande. Fredrik Lindströms böcker och teveserier om språk har funnit en stor publik, liksom tidningarnas språkspalter. Sedan mer än tio år finns Språktidningen som riktar sig till en bred allmänhet. Språkliga innovationer som ”hen” väcker livlig debatt.

Språkintresset borde skapa ett sug efter poesi. ”Poeterna är språkets partisaner” skriver Malte Persson. Och han har rätt. Så varför har inte poesin högre status? Varför läser inte fler dikter? Kanske tycker sig många sakna den tid och det lugn som krävs. Kanske saknar allt fler förmågan att koncentrera sig. Kanske skyggar en del för det inbillat högtidliga, för den förhöjda känslan.

Malte Perssons diktsamling ropar inte bara ”var är läsarna, varför är det ingen som bryr sig?” Den handlar också om självtvivel.

Varje utsaga är en vulgär tatuering
att för alltid ångra, men ändå.
Man gör vad man kan, och efter ett tag
så kan man också det man gör.
När kommer jag till saken egentligen?

Dikterna innehåller ofta den här typen av frågor som poeten ställer till sig själv, men som naturligtvis träffar läsaren. Det fungerar engagerande. Jag aktiveras och blir gripen, jag känner att jag kommer närmare. Här finns åtskilligt som andas självmedvetenhet. Jag känner igen det och det är inget lyckligt tillstånd.

Poesin fanns innan
någon uppfunnit poeterna -
nej, vad vet jag om det,
men poesin fanns kvar
i alla fall när de var borta.

Men Malte Persson har samtidigt självdistans. Han klibbar inte på läsaren någon sentimental nostalgi. Snarare väcker han nyfikenhet. Det är bra. Som läsare får jag gott om utrymme att känna och fundera själv.

Förr i tiden slog poeterna fast hur det var,
och det var skönt att de visste bättre
och att man fick underkasta sig deras
pregnant formulerade livsvisdomar
och nästan ovedersägliga teser
spikade på en dörr av luft.
Men så är det inte längre.

Visst kunde forna tiders dyrkan av poetiska snillen skorra lite falskt, men poeterna ÄR språkets partisaner. Tänk på klassiker som Carl Michael Bellman, Anna Maria Lenngren och Gustaf Fröding. Dikten är fronten, eller i alla fall en av fronterna, för språklig utveckling. Inom dikten finns även utrymme för kamp. Tänk Athena Farrokhzad eller Johan Jönson.

Vår beredskap borde vara god, vi älskar ju språket – men många läser alltså inte dikt. Eller gör de det? Visst har det blivit populärt med poetry slam? Publiken betalar för att se poeten som estradör.

En och annan poet blir folkkär även i vår tid. Se på Kristina Lugn eller Bodil Malmsten. Men den förra älskas kanske mest för sin personlighet som den framstår i teve. Den senare nådde den verkligt stora publiken först när hon började blogga.

Jag kan inte bestämma mig. Kanske behöver vi dikter för att höja beredskapen. Eller så är det bra att det råder kris ett tag och att dikten får en chans att ladda om. Eller så finns ingen kris alls. Spänsten i Malte Perssons egna strofer är det hur som helst inget fel på.

Dikten är en bister fana.
Dikten reas ut på Dressman.
Dikten är Bayeauxtapeten.
Dikten är en banderoll.
Dikten är en t-shirt där det står:
I went to Biskops Arnö
and all I got was this lousy poem.
Dikten blev bara en tumme.
Dikten är inte ett tyg.
Dikten är ett otyg.

Similar Posts:

• Blick på det blinda
• Skruva den som Beckman!
• Rymden som språkverkstad
• En besserwissers bättre vitsar
• Hur man fångar en inlåst panter

Det behöver inte vara apokalypsen vi förbereder oss för, ett simpelt strömavbrott kan ställa till det nog så mycket i vår vardag. På landsbygden är folk ofta förberedda på ett annat sätt än i städer. Där är man kanske van vid snöstormar, strömavbrott och andra störningar, och utrustar sitt hem med alternativ värmekälla, matförråd och andra nödvändigheter. Det är i städerna det blir mest problem när oväntade saker händer.

Författarna har skrivit den här boken som en hjälp att komma igång med ett förnuftigt preppande. Det handlar inte om atomsäkra bunkers i trädgården och en vapenarsenal för att mota bort plundrare, utan helt enkelt om vad du ska tänka på att ha i ditt hem för att klara en kortare kris.

Till att börja med skall du ha en radio, med batteri eller som man vevar igång, för att kunna följa med i vad som händer. Du ska ha vatten, mat, campingkök, stearinljus, bränsledriven värmekälla och du ska ha förberett med plastpåsar och sopsäckar för toalettbesök. Shoppinglistan kan egentligen göras hur lång som helst, och går man in på valfri preppingsida på nätet finns många tips och tricks för hur man utrustar sitt hem.

Man bör också göra en plan för evakuering. Det kan hända att man är tvungen att lämna sitt hem, och då måste man ha tänkt genom innan hur man skall gå tillväga och vart man ska ta vägen.

Om strömmen går kan man ju heller inte googla saker. Se till att ha några böcker hemma om odling, överlevnadshandbok, jakt & fiske, matlagning, konservering, bakning och styckning. Om det blir en långvarig kris kanske du måste börja snara kaniner i stadsparken…

Det här är en egenutgiven publikation. Författarna tyckte att det saknades rimlig skandinavisk litteratur i det här ämnet och tog på sig själva uppgiften att fylla det tomrummet. Man skulle kunna säga att de driver en privat upplysningskampanj i syfte att få svenska folket mer krismedvetet. Jag tycker att det är väldigt sympatiskt. Boken i sig är väl inte något litterärt storverk, men den är enkel och tydlig och rakt på sak. All information som finns i boken kan du hitta om du sätter dig ner framför internet ett par kvällar, men författarna har gjort oss den tidsbesparande tjänsten att samla ihop allting och göra det överskådligt. De ger oss också tips på hemsidor och böcker som kan vara bra att ta sig en titt på.

Seså! Gå iväg och skaffa ett spritkök och några vattendunkar nu.

Similar Posts:

• Prepping – din medborgerliga plikt
• När lekte du katt eller skaffade en brevvän senast?
• Framtiden kan bli bra. Och/eller dålig.
• Minimalism med för mycket moral
• Att väcka den där längtan