Bild: Lars Kranz, Apart förlag

Efter minglet gick jag till Park för att möta några av mina dagensbokkollegor. Eftersom vi är spridda över landet och mest konverserar via mail är det kul att någon gång kunna ses IRL. Sedan är det ju allmänt bra att gå dit och passa på att hälsa på andra bekanta som denna enda gång om året befinner sig i stan.

Det är kul att höra författare prata om sina böcker, så författarscenen är mitt bästa ställe på mässan. I år var det särskilt Joel Dahlberg jag ville höra på. Han är en klar favorit och jag kan varmt rekommendera hans böcker. Jag tycker att han är en av de bästa ekonomijournalister vi har idag. Nu pratade han om sin bok Sammansvärjningen, om hur storbankerna skörtar upp småsparare genom att sälja på dem sparprodukter som låtsas vara något de inte är. Boken har faktiskt fått Swedbank att sänka avgifterna på sina bluffonder. Dahlberg är verkligen en nagel i ögat på bankvärlden, tack för det. Åhörarna fick med sig tipset att alla fonder med en avgift över 0,4% skall man passa sig för om man inte är väldigt aktiv, kunnig och intresserad som sparare. Läs gärna hans tidigare böcker Bankbluffen och Pensionsbluffen också. För din egen och dina barns skull.

En annan favorit är Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik på Uppsala universitet. Han har skrivit tre böcker om universum, och nu besökte han forskarscenen för att prata om Mörkret vid tidens ände. Han har förmågan att förklara kvantmekanik, strängteori och kosmologi på ett begripligt sätt. Det är en talang, och det är fascinerande att lyssna på vad han har att berätta. Forskarscenen är förövrigt ett väldigt trevligt ställe att hänga vid.

I Massolits monter lyssnade jag på när Lars Wilderäng pratade om sin trilogi Stjärnklart. Sista delen kommer ut till sommaren, så vi som väntar får härda ut tills dess. Stjärnklart skall som bekant även bli TV-serie, men där kan vi nog få vänta lite till, eftersom jobbet med det precis har satt igång. Och även om det såklart var trevligt att lyssna på förlagets författarsamtal med honom så tycker jag att ni ska gå in och läsa min egen intervju här på dagensbok. Jag är väldigt nöjd med den eftersom jag där fick svar på alla mina frågor.

Jag besökte naturligtvis sjöfartsmontern också. Nu i jakt på svensk ombordlitteratur i romanform som inte är skrivet av Ove Allansson. Det är ganska tunnsått i den genren, inte ens de som befolkade montern hade särskilt många tips att erbjuda. Jag fann dock en roman skriven av en aktiv sjöman, Mikael Esping, överstyrman i norsk offshore. Han har tidigare publicerat ett antal noveller och denna bok, Sailors Grave, utspelar sig på ett Ro-Ro fartyg. Ska bli intressant att läsa. Jag återkommer med utvärdering efter läsning.

I övrigt bjöd lördagen bland annat på alltid intressanta Maria Sveland, lite Håkan Nesser och David Lagerkrantz, Nicotexts reseguide till Berlin och en trevlig middag med andra dagensbokskribenter. Men en dag räcker för mig. Idag skall jag ligga på soffan och läsa istället.

Similar Posts:

• En första mässdag mellan intellektuell stimulans och gratisvin
• Uppföljare med ändrad riktning
• Att de inte skäms!
• Orange ångest
• Ordning och reda, döden kommer på fredag

Det är väl det som också ibland får någon trendanalytiker att satsa namn och rykte på att någonstans måste det ju vända och nu blir det nog mer hellångt och kyskhetslöften och sådant igen. För fast det ibland är svårt att tro så går det ju faktiskt i vågor. Vi har kanske blivit mer och mer frigjorda sedan viktorianernas tid, men det är nog också vändpunkten. Innan dess gick det åt andra hållet. Jane Austens yngre släktingar tyckte till exempel att hon var pinsamt rättfram.

Just nu känns det i alla fall tämligen säkert att säga att kyskhetslöftena lyser med sin frånvaro – åtminstone på bokmarknaden. Sedan några år finns förlaget Xstory som anser sig vara arvtagare till 1970-talets förment kvalitativa pornografi. Normal förlag gör något liknande fast med queer-vinkling och är man mer för det obskyra finns Vertigo som ger ut bland annat sadismens urfader de Sade och de parodiskt depraverade Klitty-deckarna. Den mest livskraftiga representanten på området är förstås de ständigt bästsäljande, ständigt på kultursidorna bortglömda tantsnuskromanerna.

Så nog finns det sex, alldeles så det klafsar om det. Men är det sexigt? Det är förstås upp till var och en. Själv blir jag ofta yr i huvudet av att försöka hålla ordning på hur depraverat och komplicerat allt ska vara. Det är väldigt mycket inblandade aktörer, rekvisita och stimuli av olika slag. Förvånansvärt lite lust och ingen som helst humor. Skrapar man lite på ytan faller också den liberala attityden ofta av. Tjejer som gillar sex mår fortfarande egentligen bara dåligt. Män är, bortsett från någon promille man bör hålla hårt i, ständigt kåta svin. Traditionell tvåsamhet nästan alltid det enda rätta, lyckliga slutet. Och vad vet jag?

Titta bara på höstdebutanten Liw Enqvists självbiografiska roman Svenska flicka. Hon är strippa och prostituerad i Rom och framställer det som vilket glassigt jobb som helst. Det är inte bara illa skrivet – det verkar fullkomligt dötrist. Det går alldeles slentrian i det depraverat spektakulära och huvudpersonens arbete framstår i längden som vilket förment själsmördande kneg som helst. Det står kanske i princip ”gjorde det med en hel svensexa, snortade en lina, petade upp en mjukiskanin inför publik, jobbade en svensexa till”, men det kunde nästan lika gärna stå ”skrev ut en faktura, tog en kopp kaffe, bytte några ord med Berit, skrev ut en faktura till”. Och frågan är om inte det senare alternativet hade känts betydligt mer originellt vid det här laget.

Similar Posts:

• Tröttsamt och kladdigt om sexarbete
• 6
• Snusk, knark och porr – fast genomtänkt
• Barnet som böcker byggde
• Det var bättre förr?

Det andra kan exemplifieras av Hassan-inslaget där Henrik Schyffert ringde upp Jarl Kulle och hojtade "BAJS!" Här försöker man inte alls göra en poäng, bara ta ner något på jorden med fulast möjliga medel.

Och om man har den minsta aning om vilken sorts böcker Anastasia Wahl skriver kan man kanske gissa vad som händer när hon skickar ut sin harmynta nymfoman till hjältinna och hennes unga sexiga sidekick (som är så bra på att knäcka koder att hon inte klarar av att läsa något i klartext) i Dan Browns fotspår. Vi snackar orgier mellan allt och alla. Vi snackar mer kroppsvätskor av alla de slag än slutfighten i Braindead. Och vi snackar en mångtusenårig konspiration för att dölja en hemlighet som kan omstörta det västerländska samhället, och som innehåller alkemister, Jesus, scoutrörelsen, en fiktiv amerikansk president vid namn George W Busch och tonvis med sperma.

Det är så fullständigt over the top att det känns meningslöst att påpeka att det ofta är på en nivå lägre än Glocalnets reklam och att Anastasia Wahl ibland verkar göra sitt bästa för att skriva så porrdeckarklichéuselt hon kan – vilket är synd, eftersom hon då och då släpper sprutar skriver smått geniala små hårdkokta stycken satser fraser som

Skinheadsets vrål sjönk till ett utdraget pip. Han fes förtvivlat. Flera gånger. Som om mökarna gett upp hoppet om sin värdkropps utsikter till överlevnad och nu flydde för att rädda sina egna, stinkande gasskinn.

Det finns säkert många sätt att läsa Anastasia Wahl. Man kan säkert hitta tillräckligt mycket feministiska undertoner med någon sorts SCUM-glimt i ögat för att göra det politiskt korrekt att läsa, precis som man lika gärna skulle kunna klippa ut hela kapitel och skicka in till Aktuell Rapport. Man kan skaka på huvudet åt hur barnsligt det kan verka eller bara asgarva åt'et. Det blir så mycket för mycket att det ibland blir alldeles precis lagom. Vill man ha en intellektuell, påläst, oklanderlig satir på da Vinci-koden kan man läsa Foucaults pendel. Vill man bara skrika "BAJS!" åt hela skiten grejen sitter detta som smort gjutet.

Similar Posts:

• Frälst efter ett par kapitel
• Prutt = luft + bajslukt
• Baserat på en sann lögn
• The Brown Note
• Min bokmässa: dolda indexfonder, nazistporr, universum, SF och sjömansromaner

För er som inte läst någon Klittydeckare så kan de nog närmast liknas Onkel Kånkel eller The Kristet Utseende i bokform med mer synliggjord ironi och med en feministisk touch.

"Akta dig för dvärgen, Klitty!" är pseudonymen Anastasia Wahls andra Klitty-deckare. Hennes första alster "Den vidrige" introducerade oss för Klitty Andersson, den harmynta skjutjärnsjournalisten, den före detta hotellstäderskan, Lina, arbetarsystrarna Muttander, anarkisttjejen Elena och sist men inte med minst könsorgan Dvärg-Olle, den sexige jäveln. I "Akta dig för dvärgen, Klitty" har Klittygänget flytt Österköping och skaffat sig ett högkvarter i Stockholm á la Batmangrottan. Detta för att kunna avslöja de perversiteter som pågår i maktens korridorer och precis som i föregående Klittybok kämpa för en sexuell frigjordhet. Det vill säga att få knulla sig vettlösa. Klittygängets enda manliga medlem, Dvärg-Olle får en grundligare presentation i denna uppföljare och det kortväxta maskrosbarnet tar itu med sitt hemska förflutna. Något som visar sig vara avgörande för bokens story. Om man nu ens tänker på storyn när man läser. Den största behållningen för mig är alla fruktansvärt roliga och helperversa parodier på vårt kungahus medlemmar och våra politiska och ekonomiska makthavare. Kort och gott på hela vårt samhälle.

Efter varje kapitel man läser tror man att nu blir det inte vidrigare, äckligare eller mer absurt. Men jag misstog mig hela tiden. Perversiteterna bara eskalerar ju mer man läser och man undrar hur mycket sjuka tankar som rör sig i Anastasia Wahls huvud. Människan bakom boken besitter uppenbart en enorm fantasi. På ett skönt perverst sätt. Om detta är bra eller dåligt är upp till läsaren själv att avgöra. Klittyböckerna är dock helt läsvärda. De flesta av oss har antagligen inte läst någonting som kommer nära i jämförelse. Eller det har vi väl? "Akta dig för dvärgen!" speglar ändå det samhälle vi lever i med en humor och glimt i ögat som våra kvällstidningar inte kan (eller bör göra). Perversiteterna och det absurda i boken är inte långt ifrån det senaste våldtäkts-rån-mordet som kvällspressen smäller upp på löpsedlarna för att få oss att gotta oss i andra människors elände.

Det finns en total avsaknad av sensualitet i boken, istället besitter de kvinnliga figurerna tidvis en rå, brutal och grotesk karaktär. Detta är en av de kvaliteterna som gör boken speciell. Kvinnliga huvudpersoner som är allt de inte förväntas vara.

Anastasia Wahl fortsätter att sparka uppåt och slicka nedåt med sin djuppenetrerande samhällssatir i samma pigga och snuskiga ton som i sitt debutalster.

Similar Posts:

• Det heliga kvinnliga
• Let’s talk about –
• Min bokmässa: dolda indexfonder, nazistporr, universum, SF och sjömansromaner
• Sticker upp sitt fula ansikte ur människorna
• När himmelen öppnar sig regnar det blod