Det är lite som Kalle Ankas julafton i teve där Disney samlat klipp ur sina bästa serier tillsammans med en glimt av något nytt. Här har Rabén och Sjögren samlat utdrag ur sina bästa julberättelser och jag kan inte hjälpa att det mest känns som en reklamfolder för deras utgivning. Det blir lite som ett ”best of julen” med idel säkra kort.

Hela tre berättelser är hämtade ur Astrid Lindgrens produktion och antologin inleds med klassikern när Lisabet åker på slädmedarna ut ur stan och lär sig en och annan barnförbjuden visa. En spännande historia som tål att läsas flera gånger, absolut! Och julen blir väl aldrig så julig som hos Madicken. Men vet små barn i dag ens vad en släde är?

Andra kändisar är Mamma Mu och Kråkan av Sven Nordqvist.

Limpistoler och glittermakaroner av Ellen Karlsson utspelar sig i nutid. Julfirandet vänds upp och ner på grund av ett strömavbrott (modernt så det förslår!) men blir minst lika trevligt ändå. Vad jag kan se är det den enda nyskrivna berättelsen i antologin och den piggar upp.

Det som i övrigt är nyskrivet är recepten och pysseltipsen. De känns inte direkt nya, men julen är ju till för traditioner och recept på klassiker som kola och pepparkakor hör förstås till. Till de moderna inslagen finns fudge gjord på de omåttligt populära skumtomtarna.

Hela antologin är rikt illustrerad och bläddervänlig. Och mysig är den ju, trots reklamfolderkänslan.

Similar Posts:

• Historisk jul med massor av stämning
• Allt som är trevligt är bra för magen?
• Julklassiker i nyutgåva
• Den rätta julkänslan
• Uppdaterad julidyll

Att låta lättjan infinna sig är viktigt för min återhämtning. Men det finns också tillfällen när kraften återkommer under tiden jag ägnar mig åt ett hantverk. Jag har ibland undrat om trädgårdsarbete kan vara något för mig, eller om jag bara skulle känna mig stressad av att jag inte hinner skapa ett fint uterum.

I boken Hannas blommor & blad kan jag nyfiket studera hur dess författare, mönsterdesignern Hanna Wendelbo, förhåller sig till allt som växer i trädgårdens rabatter.

Kärnan i boken handlar om kreativitet. Författaren presenterar lusten att skapa på ett lättillgängligt sätt som smittar av sig. Hon berättar om färger, former som kan kombineras i all oändlighet. Men det är inte utomhus – i stället är det sönderplockade växter som utgör inspirationen.

Man kan plocka enstaka vårvinterblommor och ställa i småvaser eller ta med sig en mängd lönnlöv för att binda en krans att bära på huvudet, likt en kungakrona. Blomsterpyssel som att pressa blommor gör att tiden stannar – för blommorna är ju bevarade när hösten och vintern kommer. Dessutom ges tips på hur man kan lägga blommor på småkakor eller en tårta som glaseras.

Årstider kommer i tur och ordning och ger olika färgpaletter. Ett avsnitt avhandlar just färglära, vilka färger som är i harmoni med varandra och vilka som är komplementfärger, alltså befinner sig långt ifrån varandra i färgcirkeln.

Bästa kapitlet handlar om mandalor som byggs av växternas smådelar. En mandala är en cirkel som utgörs av mindre delar som ligger symmetriskt i linje med varandra. Till detta fungerar även den vissnaste blombukett som material. Det är bara att ta blomsterdelar, undersöka dem och kombinera dem med varandra på ett bord eller en bricka. Tiden känns lätt medan händerna sysslar med pusslandet. Och pulsen går garanterat ned.

Att få den här boken i present, behöver inte betyda att givaren förväntar sig något i gengäld. Boken ger inspiration för den som vill bli inspirerad men också avkoppling för den som tycker om fint avbildade blommor och blad. Växtligheten består av många nyanser men också vidunderliga former som får ögonen att jubla.

Similar Posts:

• Craftivism – slöjd som aktivism
• Mönster till lite väl söta monster
• Faktabok för de yngsta
• Lust och fägring
• Växternas snillrika värld

Hur är pysslen och gåtorna då? Rätt klassiska och lagom svåra, för att svara kort. Här finns ”Finn fem fel”, labyrinter, Sudoku samt tips för att skriva sin egen toalettdikt och ett schema för att betygsätta olika toaletter. Allt har såklart bajs- och kisstema.

Min främsta, för att inte säga enda, kritik mot boken är att vissa av de 101 pysslen knappast lämpar sig att göra på toa. Eller tycker ni att det låter behagligt att sitta på toa med sax, linjal och limpistol (!) i hand för att tillverka en Batman-figur av toalettrullar och färgat papper? Eller mixtra med flirtkulor och klädnypor för att förvandla toarullar till Minions och Ninja Turtles medan man bajsar?

En och annan person kan säkert tycka att det är olämpligt att prata och skämta så mycket om toalettbesök, kiss och bajs som görs i boken. Som nämnts ovan håller jag inte med, inte minst för att omkring 15-20% av Sveriges befolkning lever med problem kopplade till IBS (orolig tarm) och omkring 75 000 svenskar lever med en inflammatorisk tarmsjukdom. Det är med andra ord hög tid att prata mage och att faktiskt avdramatisera det som sker på toaletten. Böcker som 101 saker att göra på toa kan vara ett myrsteg i den riktningen.

Similar Posts:

• Prutt = luft + bajslukt
• Bajs i alla former, är det kul?
• Sagor, pyssel och lite glam
• Varifrån kommer skammen?
• Kroppspositivt med (eller utan) begränsningar

Vid en första anblick ser det ut att vara en bra pysselbok för alla åldrar, något enkelt att göra tillsammans med barnen, men så är inte riktigt fallet. Jag, som bara pysslar när andan faller på och inte har ett lager av tyger och pryttlar hemma, blir lite avskräckt när jag läser vad en behöver för att sy ett litet, till synes simpelt, monster: kopieringsmaskin, transferpenna, strykjärn, pincett, fleece, filt, applikationsvlieseline, textillim … För att inte bli alltför stressad av detta ordnade vi en pysselkväll hos min vän Pysseldrottningen, som har allt en behöver plus lite till. Vi bestämde oss för att inte ens kolla om vi behövde något utan helt enkelt köra på det material som fanns och endast använda bokens mallar och resten som inspiration.

Boken är pedagogiskt upplagd, med både text och bilder. Bilderna är dock inte självförklarande, utan texten och åtminstone en läskunnig pysslare behövs för att förstå hur monstret ska konstrueras. Monstren sys med fördel ihop med maskin, men vissa saker, till exempel munnar, sys för hand med stygn som beskrivs tydligt i början av boken. Dessa moment kan vara svåra för monstermakare yngre än 10, men med gemensamma krafter och lite samarbete så kan nog yngre vara med på ett litet hörn i alla fall.

Med namn som Dilly, Quincy, Mungo och Dotty är det svårt att välja vilket gulligt monster en ska sätta nålen i först. Jag bestämde mig för minimonstret Melvin, som jag var säker på att jag skulle hinna med på en ganska kort kväll. Och visst hann jag med Melvin, även om han ser lite lätt ”speciell” ut …

Fiona Gobles Sy monster! passar säkert en ganska ”vanlig” familj, precis som hennes andra böcker. Hon har bl.a. gett ut en stickbok som beskriver hur du kan sticka det kungliga bröllopet mellan prins William och Kate. Jag tror att boken passar bäst som pysselbok för någon som vill ge bort söta presenter till söta små barn, snarare än något att göra med hela familjen eller en skolklass. I stort sett alla små monster kräver en hel del pilligt arbete. Dessutom är det är lite tråkigt att det inte står beskrivet hur en ska gå tillväga för att sy ett monster utan kopieringsmaskin och transferpenna. För den som inte är van att pyssla kan mängden verktyg som raddas upp i boken kännas lite överväldigande. Sy monster! är en söt liten bok, men för oss som hellre virkar en liten Cthulhu eller något ännu mer monstruöst, finns det betydligt bättre böcker.

Similar Posts:

• Inspirerande stick- och virkbok
• Virka gulliga Harry Potter-figurer
• ”hantverk för ro och revolution”
• Craftivism – slöjd som aktivism
• Svårare än lätt

Så, vad gömmer sig innanför de fina pärmarna då? Lite allt möjligt smått och gott skulle det visa sig. Dels sex sagor, med mycket prinsessor i. Vad mer kan man önska när man inte känner sig så prinsessig alls utan mest trött och vinterful? Eller för att utgå från målgruppen, är ett barn med prinsessdrömmar och önskan om att få precis allt man vill ha här i världen.

Mellan varje saga finns det ”partypyssel”, av typen prinsesskrona, prinsesspegel, prinsessring och så vidare. Prinsesstemat är ganska tydligt markerat kan man säga. Pysslena bygger på att man har alla klassiska pysselgrejer hemma, typ piprensare, karamellfärg, paljetter, ja ni förstår. Jag är inte så pysslig av mig, och när jag läser instruktionerna tycker jag att det är lite krångligt ibland. Åtminstone om man är barn. Fast kanske tycker jag att allt pyssel är för krångligt, eftersom jag inte gillar att göra det. Det är fina bilder till instruktionerna i alla fall. Dessutom står det pedagogiskt när barnen behöver ha en vuxen till hjälp (ta ut plåten ur ugnen och sådant).

Jag reflekterar över en del saker när jag läser sagorna nu, som jag inte tänkte på som oupplyst barn. Det är slående hur den ”goda” prinsessan alltid vinner till slut. Det är också intressant att prinsarna alltid blir tokkära på en sekund. Vare sig prinsessan ligger skendöd i en kista (Snövit), ligger och sover (Törnrosa), har fått fina kläder av en fé (Askungen) eller gör entré genomtrasig och blöt (Prinsessan på ärten) är det bröllop morgonen därpå. Ja, kära hjärtanes, det verkar inte direkt handla om att ha så mycket gemensamt eller att ens prata med varandra. Nej, är det en riktig prinsessa blir prinsarna knäsvaga och giftassugna i samma ögonblick de ser henne. Hmm. Det måste vara något som brister i mina prinsesskvalitéer, det står klart efter att ha läst den här boken.

Jag uppskattar verkligen att ha en hel hög prinsessagor samlade i en och samma bok, med fina illustrationer till. Prinsessans partybok är i det stora hela en trevlig historia. Det är verkligen något väldigt lockande med sagor, just att det är en helt annan värld, långt bort i både tid och rum. Man får liksom hela spannet i skönlitteratur i komprimerad skala (se andra världar, äventyr, kärlek, familjeintriger, etc). Trist nog tycker jag att det blir väldigt könsstereotypt, även om Glaser försökt lägga in lite brasklappar om att boken vänder sig till både killar och tjejer, etc. Det räcker tyvärr inte, den gnagande känslan av att här befäster man de gamla dammiga könsrollerna sitter kvar. Det blir så extra tydligt här också, i och med att det bara är prinsessagor.

Troligtvis är det bara mina vuxna (nåja, jag försöker ibland) jämställdhetstörstande ögon som ser detta. Flickprinsessorna boken riktar sig till lär väl inte reflektera över att det enda viktiga för att sagan ska sluta lyckligt är att få prinsen, och för att uppnå detta mål gäller det enbart att vara vacker. Om man kan bortse från det är detta definitivt en bok att glädjas åt. Hoppas bara att de små liven inte inkorporerar en idealbild av flickor som förvisso goda, men ändock hjälplösa och dessutom pyssliga våp. Det vore nämligen på gränsen till en katastrof skulle jag vilja säga.

Similar Posts:

• Prinsessor kan själva
• Tokroliga prinsessor
• En fotobok om dagens kungliga brud
• Modern kärlekssaga
• Pirater, pyssel och pliriga figurer

Tillsammans med Kapten Sabeltand och hans besättning får vi följa med på en fantastisk resa för att leta upp de tio märkliga ingredienser som ska kokas i grytan. Under resan gång på jakt efter bland annat den randiga svampen och den dansande kniven får vi möjlighet till lite tidsfördriv.

Boken är nämligen inte bara en vanlig bok, med en spännande historia, det är lite pyssel och funderingar inkluderat också. Så medan Piraterna letar efter en blå tå på fotmuseet räknar jag fotsteg och funderar över felet på den mänskliga foten.

Similar Posts:

• Sagor, pyssel och lite glam
• Skitroligt att göra på toa
• Varför kan bli därför
• Best of julen
• Klassiker i nyöversättning