Ibland vill man bara försvinna
man mår keff, att aldrig få vinna
lägga sig ner och aldrig mer vakna
man tänker här på jorden finns inget jag ska sakna
(Latin Kings – ”Borta i tankar”)

Det är lätt att tröttna på Dogge Doggelito. Han har under senare år exponerats mycket och synts i allt från lekprogram i tv till den uppmärksammade ”cykel på köpet”-reklamen för Elgiganten. Kim Veerabuthroo Nordbergs reportagebok om Dogge väcker intresse för artisten jag trodde jag hade tröttnat på sedan länge. På bokens baksida går det att läsa att ”ingen har hyllats så mycket för sitt bidrag till den svenska hiphop-scenen som Dogge Doggelito” och det tycker jag är helt rätt. Det går inte att underskatta Dogge och Latin Kings betydelse för svensk musik och personligen tycker jag att albumet I skuggan av betongen är den bästa svenska hiphop-skiva som gjorts.

Ibland vill man bara försvinna berättar om Dogges uppväxt i Alby, hans fängelsevistelse, genombrottet med Latin Kings och förlusten av hans hustru Leonida. Det är onekligen en intressant bok och reportageformatet gör den lättläst på ett sätt som passar historien. Bokens problem är att det aldrig känns som man riktigt kommer Dogge nära inpå livet, han har ett avståndstagande trots att han i boken talar om högst personliga händelser. Detta gör att berättelsen känns något ytlig i sina stunder och inte tillför någonting nytt till historien om Dogge och Latin Kings.

Att Latin Kings övriga medlemmar Chepe och Salla inte ville medverka i boken är synd då deras närvaro kunde skänkt ett annat perspektiv. Jag tror även att det hade fyllt en funktion att låta Daddy Boastin` komma till tals då han var med i gruppen under en lång tid. Det är enbart den något avståndstagande Dogge som får talutrymmet vilket kan ses som logiskt då boken handlar om honom men resultatet blir något entydigt och mycket av det som står visste jag redan om Sveriges första riktiga rapstjärna. Nordberg skriver då och då om hur svenska samhället såg ut under en viss period i Dogges liv och detta är en av boken styrkor, blicken lyfts och texten blir någonting mer än enbart en lång intervju.

Bokens titel är tagen från Latin Kings låt ”Borta i tankar” och är passande då det känns som ett tema hos Dogge. Känslan att må keff återkommer i boken och det är någonting som antagligen alla människor känner igen sig i. Det är lätt att avfärda Dogges utveckling från förortsrappare till deltagare i lekprogram på tv men livet handlar inte bara om att göra det som i allmänhetens ögon ses som rätt. Verkligheten är komplicerad och det må vara enklare att gitta från den i sköna drömmar än att kränga cyklar från Elgiganten. Så enkelt är det inte. Livet är komplext vilket Nordbergs bok gestaltar väl.

Similar Posts:

• Lysande svensk musikjournalistik
• Zlatan + Fotboll = Sant
• Berättelsen vore bättre i någon annans händer
• Bokmässa i Rinkeby
• DIY – politisk och peppande

Den första novellen De blå skorna är skriven av Linda Olsson. Berättelsen tar sin början i ett trapphus i Paris där berättarjaget, med sin fars aska i en urna i famnen, kliver in genom dörren till faderns ödsliga lägenhet. Fadern som plötsligt bröt upp från livet i Sverige och flyttade till Paris, en stad som berättarjaget inte ens visste att han hade någon särskild koppling till. Fadern som varit sjuk en tid utan att berätta om det. Fadern som själv tagit hand om allting innan sin bortgång, men som lämnat ett par skor i en kartong på skrivbordet. Ett par blå damskor i storlek 36. Aldrig använda. Det är en fin novell om hur lite vi trots allt vet om de människor som borde stå oss närmast, och om hur vi först när vi inte längre kan få några svar vågar släppa fram alla de där frågorna. Vem var han egentligen, fadern som var så nära men också så långt bort?

Bengt Ohlsson behandlar i sin novell Dummy arbetslivets villkor och vad det gör med vår identitet. Karin gör sin första dag som praktikant på ett företag och hennes första uppdrag är att åka till en byggarbetsplats och presentera en ‘dummy’ för de som arbetar där. De ska smälla upp en banderoll på byggställningarna med texten: HÄR BYGGER VI OM CENTRALEN. OM DU VINKAR TILL OSS KANSKE VI VINKAR TILLBAKA. Uppdraget, som Karin tackat ja till utan att blinka för att visa sig orädd och driftig, är i viss mån lite av ett självmordsuppdrag för självförtroendet. Självklart skiter byggarna i henne och hennes dummy. Självklart inser hon det redan på väg dit. Hon är ung. Hon är tjej. Hon är praktikant. Och hon lär sig redan första dagen att hon måste bli någon annan för att passa i detta arbetsliv. Hon måste prata vassare, hårdare och högre. Hon måste markera sin plats i hierarkin. Bengt Ohlsson har en makalös förmåga att krypa in i huvudet på sina karaktärer och framställa dem fullständigt trovärdigt, oavsett om det är en rädd och inskränkt pastor som i Gregorius, en flicka i yngre tonåren som i Kolka eller en cancersjuk punkstjärna som i Rekviem för John Cummings. Likaså denna gång. Han skildrar Karins osäkerhet, utanförskap och desperata vilja att passa in så väl att jag glömmer att författaren är en medelålders man. Imponerande.

I Karin Ströms Stamtavla handlar det om syskonrivalitet. Huvudpersonen Maria har aldrig lyckats komma över svartsjukan mot sin lillasyster, en svartsjuka som uppstod i samma ögonblick som modern blev gravid igen. Den symbios som Maria och modern levde i förstördes av lillasysterns födelse, och att systern dessutom var både krävande och omåttligt talangfull inom just det område som Maria själv verkade inom, gjorde aversionen än starkare. I novellen åker Maria och hennes mor till Ystad för att gå på systerns, Darias, vernissage på konstmuseet, och ett av verken hon visar blottar Marias alla svagheter. Konst, talang, integritet … eller bara elakhet förklätt i konstnärlig frihet? Jag tycker hemskt mycket om novellens tema – måste man älska någon för att man delar DNA – men jag hade önskat att novellen var mer koncentrerad. Återblickar och berättande partier förklarar systrarnas relation, men det är i de gestaltade mötena systrarna emellan som det verkligen bränner till.

Shuno heter huvudpersonen i Dogge Doggelitos novell med samma namn. Han och två andra killar lockas med på en snattarrunda på varuhuset Obs! av skolans bad boy Tokke. Tokke är rutinerad när det gäller att sno saker, och han vet att det är bäst om man har med några fler på uppdraget. Snuten brukar nämligen ge upp när flera grabbar rusar åt varsitt håll med det de lyckats roffa åt sig. För Shuno är det däremot första gången, och adrenalinet och osäkerheten pumpar i hans kropp. Doggelito skildrar grabbarnas språk med fingertoppskänsla, och han visar en bild av dessa kicksökande killar i förorten som är mångt mycket mer nyanserad än den bild som oftast ges. För handlar det verkligen om tristess och kicksökande? Handlar det inte, egentligen, om att det finns de bland oss som inte har någonting? Som måste gå till skolan i trasiga kläder. Som inte alltid får tillräckligt med mat hemma. Eller som inte kan ta hem sina vänner eftersom man inte kan vara säker på om föräldrarna är nyktra och hemmet städat. Fattigdom och utanförskap – fruktansvärt viktiga teman i litteraturen!

Novellix fortsätter att leverera, och jag ser redan fram emot deras nästa utgivning.

Similar Posts:

• En förlorare i debatten
• Den egentliga frigörelsen?
• Minideckarjuveler att njuta
• Tjusigt om livet
• Noveller att inte läsa ensam

Men vem är då denne Zlatan Ibrahimovic – egentligen? Simon Bank, som följt Zlatans fotbollskarriär från Malmö FF, via Ajax till Juventus, har här tagit fasta på vad Zlatan säger, för att därigenom försöka finna ut vem ”den riktige Zlatan” är.

Förutom citat och några bilder finns fem kortare krönikor skrivna av andra mer eller mindre kända personer: rapparen Dogge Doggelito från Latin Kings, programledaren Filip Hammar, frilansjournalisten Kristina Kappelin, Mats Trondman som är professor i kultursociologi vid Malmö Högskola och Simon Bank själv. Alla försöker de ringa in mannen, myten, Zlatan.

För Filip Hammar är Zlatan en ”superstar”, ”en svensk version av 50 Cent eller Ja Rule”. När Dogge Doggelito tänker på Zlatan tänker han på sagan om pojken med guldbyxorna. Kristina Kappelin berättar om hur den italienska pressen gärna beskriver Zlatan som ”GLADIATORE”, om hur italienska fans jämför Zlatan med Picasso.

Mats Trondmans analys, som jag gärna hade läst en längre och mer lättförståelig version av – och då hellre i ett annat sammanhang, tar avstamp (eller ska jag säga avspark) i litteraturvetaren Harold Blooms teorier om William Shakespeares dramer, pjäskaraktärer och skapande.

Finns då ”den riktige Zlatan” här i denna vad man skulle kunna kalla Best of Zlatan-samling? Kanske. Kanske inte. Njae. Jag vet inte. Här presenteras en rad olika bilder och tolkningar av den offentlige personen Zlatan Ibrahimovic. Vem ”den riktige Zlatan” är vet bara Zlatan och hans närmaste. ”Jag är Zlatan. Zlatan är Zlatan”, säger han själv. Kanske räcker det så.

Similar Posts:

• Bokmässa i Rinkeby
• Att gitta från verkligheten
• En lång tradition av depraverade kejsare?
• Litterära inlägg
• Tema: Fotboll

Författare är musikskribenten Fredrik Strage som tidigare bl a arbetat som redaktör på de numer nedlagda tidningarna Bibel och Pop. Det var också i den senare han skrev sin omtalade sågning av Petters debutalbum Mitt sjätte sinne vilket senare ledde till att Strage fick finna sig bli upptryckt mot en vägg när de båda stötte på varandra på krogen. Men det är något de bägge lagt bakom sig vilket Petter också påpekar i bokens förord.

Mikrofonkåt är inte huvudsakligen en bok om hur den svenska hiphopen uppkom, det sammanfattas i kapitlet med undertiteln ”En svensk raphistoria”. Det centrala är istället de intervjuer och reportage Strage gjort med en mängd svenska hiphopare under ett års tid. Vi får följa med på turnéer, skivinspelningar, ut till förorten och hem till de intervjuade. En del handlar om stora etablerade artister som Feven och Ken, en del om sådana på väg upp, Mobbade Barn Med Automatvapen och Fattaru (som i skrivande stund nu verkar få sitt genombrott med singeln Mina Hundar). Mainstream eller underground spelar ingen roll, alla får komma till tals.

Själv intar Strage en passiv roll där han suger upp allt som sägs och sedan redogör för det på ett både levande och ogenerat sätt. Han låter de medverkande berätta sina historier och föra samtal utan att delta mer än nödvändigt själv. Ett förhållningssätt som är en av Mikrofonkåts stora förtjänster. Just genom att han håller sig i bakgrunden lyckas han många gånger tränga in genom artistfasaden och låter oss istället möta människorna bakom.

Enligt författaren själv handlar boken om ”hur svenskar använder hip hop, om vår fascination för sådant som är svart och amerikanskt”. Så förutom de rena reportage- och intervjukapitlen finns det också ett par avsnitt där Strage själv kliver fram och insiktsfullt analyserar hiphop-fenomen som t ex Jiggy och Wiggers. Inte minst kapitlet om Wiggers (slarvigt sammanfattat: vita som vill vara svarta), som han delar in i sex undergrupperingar är mycket underhållande.

Andra favoriter är när Dogge från The Latin Kings tar med Strage på sightseeing i Botkyrka och det kaotiska och samtidigt lätt tragiska hemma hos-reportaget hos Leila K. Hennes vasstungade kommentarer om ett gäng svenska rappare är, milt uttryckt, inte nådiga.

Fredrik Strage ger oss på ett både initierat och synnerligen underhållande sätt en inblick i den mångfacceterade svenska hiphopscenen. Men Mikrofonkåt är inte bara en oumbärlig bok för alla med det minsta intresse av hiphop. Den har också kvalitéer som gör att den med god behållning kan och bör läsas av så många fler. För framförallt är Mikrofonkåt ett tidsdokument över en kulturyttring som skapas och formas runt omkring oss just nu. En ögonblicksbild av Sverige år 2001.

Ett stycke lysande svensk musikjournalistik.

Similar Posts:

• Att gitta från verkligheten
• Ett populärkulturellt ymnighetshorn
• På jakt efter hiphopens kärna
• Kärlek
• Höstens bokutgivning – tips till finsmakarna

35 förlag finns representerade på mässan och ett poetry slam arrangeras.

Similar Posts:

• Nedräkning inför Bokmässan i Örebro
• Att gitta från verkligheten
• En textmässa med smittande energi
• Zlatan + Fotboll = Sant
• Smått förlagt. Bokmässa i Malmö