När jag skriver mina romaner kan jag verkligen förstå lockelsen i att tända eld på någonting. De första trevande lågornas lyster, hettan och glöden som speglar sig i förstörarens ögon och slutligen eldens vansinne som utplånar allting omkring sig. Det finns ingenting så vackert som en skogsbrand eller en åker som brinner, i det ödsliga landskapet efteråt finns ingenting kvar att minnas.

Skriver Sara Stridsberg i sin presentation av sig själv som sommarpratare. Jag kan inget annat än jubla och tvinga alla jag känner och några till att lyssna. För det finns ingen som pratar om skrivande så som Sara Stridsberg gör. Hennes syn på skrivandet är mörk, maniskt och lockande. Skriv upp 21 juli kl 13 eller ångra er för alltid!

Två andra dagensbok.com favoriter är Beate Grimsrud och Karl Ove Knausgård. Beate Grimsrud kommer att prata om sin senaste bok, En dåre fri och om förhoppningar. Karl Ove Knausgård har fortfarande inte bestämt sig om vad hans sommarprogram ska handla om, men tror att det kommer att handla ”om livet och döden, (…) och även om det som ligger däremellan”.

Älskade Barbro Lindgren sommarpratar 31 juli för tredje gången, hon har tidigare medverkat 1974 och 1976.

”Endast som vittne är människan till. Tag och skriv” säger Gunnar Ekelöf. Och det har jag gjort och använt mig av i detta program.

Säger hon. Det ska bli en fröjd att lyssna!

Dilsa Demirbag-Sten har skrivit den självbiografiska boken Fosterland (uppföljare till Stamtavlor från 2005) som handlar om familjens flytt från en kurdisk by till Sverige.

Ni kommer att få följa med på min och min familjs resa från en kurdisk nomadstam till miljonprogrammets Sverige. Det är ett sommarprat om berättandets och människans kraft och om vårt älskade Sverige.

Bland de skrivande sommarvärdarna finns även Yukiko Duke, Mark Levengood, Torgny Lindgren, Jonas Jonasson och Leif G W Persson.

Vilka sommarpratare kommer ni att lyssna på?

Foto: Mattias Ahlm.

Similar Posts:

• Beate Grimsrud och Maja Lundgren till CLT ikväll!
• Beate Grimsrud och Ida Börjel vinnare
• Lyssna på Romanpriset!
• Första numret av 10-tal
• Söta drömmar

För en skarp och drabbande läsupplevelse vars röster dröjer sig kvar.

En dåre fri, är boken om Eli och hennes väg från ung, fantasifull tjej i en norsk småstad till 39-årig författare i en lägenhet i Sverige. Med på vägen följer fyra röster, Espen, Emil, Erik och Eugen – som pratar inne i Elis huvud och säger åt henne vad hon ska göra. Rösterna dyker upp som varningssignaler i Elis liv och när de pratar för mycket hamnar hon i psykos.

Beate Grimsrud är född 1964 i Norge men bosatt i Stockholm sedan 1984. Hon debuterade 1989 med novellsamlingen Det finns gränser för vad jag inte förstår. Beate Grimsrud har tilldelats Sveriges Radios Romanpris en gång tidigare, år 2000, för barndomsskildringen Jag smyger förbi en yxa.

Även Ida Börjel fick ta emot sitt pris som tillkännagavs redan i december. Lyrikpriset delas ut till ett helt författarskap och inte en enskild bok, Ida Börjels författarskap inleddes 2004 med Sond som hon fick både Katapultpriset och Borås tidnings debutanpris för. Därefter har hon gett ut Skåneradio 2006 och Konsumentköplagen: juris lyrik 2008. Den senaste en djupt samhällskritisk diktsamling samtidigt som den är humoristisk och lätt att skratta till. Ida Börjel fick ta emot priset eftersom hon, enligt juryn, är en filosofisk författare som intresserar sig för det innan dikten börjar.

Grattis önskar vi på dagensbok.com!

Similar Posts:

• Lyssna på Romanpriset!
• Sveriges radios romanpris
• Beate Grimsrud och Maja Lundgren till CLT ikväll!
• Från fastbunden och förtvivlad till frigörelse
• Sara Stridsberg en av årets sommarpratare!

Tillhör du en av de lyckliga som fått tag på biljetter till Sveriges Radios Romanprisgala på Berwaldhallen imorgon? Känner du kanske att du skulle behöva en överblick på de nominerade och hur de ligger till?

Skruva på P1 om nästan en timme. Klockan 16:03 är det dags för finaldiskussion inför årets prisutdelning med Sveriges Radios lyssnarjury.

Och de nominerade:

Ränderna av Magnus Florin
En dåre fri av Beate Grimsrud
Att föda ett barn av Kristina Sandberg
Jupiters öga av Oline Stig
Hjärtblad av Aino Trosell
Kioskvridning 140 grader av Peter Törnqvist

Tidigare i veckan har P1 också sänt tre diskussionsprogram kring de nominerade. För den som missat dessa går det att lyssna in sig på Sveriges Radios hemsida.

Similar Posts:

• Augustprisnomineringar 2010
• Beate Grimsrud och Ida Börjel vinnare
• Händelserik vecka på dagensbok.com
• Knappast en kioskvältare
• Noveller om tillvarons bländverk

Så här skriver CLT i kvällens inbjudan, hoppas vi ses där!

Vilken verklighet lever du i?

Det talas om folkets verklighet och verklighetens folk. Vi förväntas känna igen oss men känner oss sällan hemma. För att stå ut söker vi tröst i litteraturen…Där får verkligheten skeva tills vi äntligen begriper den lite bättre.

Tillsammans med Beate Grimsrud (En dåre fri) och Maja Lundgren (Mäktig tussilago) beger vi oss till den plats i litteraturen där det rasar och brinner; förtvivlans, sorgens, och humorns. Och ensamhetens.

Vad krävs av litteraturen för att den ska göra din verklighet till min, och utmana vår blick? Är det ens litteraturens uppgift? Vilka blir vi som läsare – iakttagare eller vittnen? Hur verklig får en roman egentligen vara och måste något vara verkligt för att vara sant?

Beate Grimsrud debuterade 1989 med novellsamlingen Det finns gränser för vad jag inte förstår. Sedan dess har hon gett ut flera romaner, skrivit barnböcker och dramatik och gjort flera filmer. Maja Lundgren debuterade 1993 med romanen Sprickan i ögat. Sedan dess har hon gett ut tre romaner. Hon arbetar även som kulturskribent och översättare.

Kom i tid, det blir en fin kväll. Varmt välkomna till verkligheten.

Similar Posts:

• Beate Grimsrud och Ida Börjel vinnare
• Samma sanning?
• Säsongsstart för CLT
• Postsemestersyndrom
• Skrivande: antingen eufori eller ångest?

Denna vecka inledde Irene med en recension av senaste delen i Sveriges Nationalatlas, som handlar om språken i Sverige. Mycket fascinerande kunskap man inte visste fanns!

Idag skriver Ebba om Beate Grimsruds En dåre fri. En klaustrofobisk berättelse som kryper in under huden på läsaren. Boken behandlar skrivandet och dårskapen och hur de ibland går in i varandra. Den ställer också frågor om vad som är sjukdom och vad som är friskhet.

Senare i veckan blir det också recension av Lina som tar en närmare titt på Skurups antologi 2010. Lina hittar flera guldkorn i denna unga högljudda formstretande experimentfyllda uppmärksamhetskranka gröt. Som en skrivarantologi ska vara, helt enkelt!

Maria recenserar Kvinnor av Steinar Bragi – En klaustrofobisk och våldsam roman som gör att man mår illa när man läser den, men som är bra ändå, om man kan se förbi det äckel man känner…

Mot slutet av veckan skriver också Oscar om Richard Mathesons klassiska I am legend som efter mer än femtio år äntligen blivit ordentligt översatt till svenska. Det är en efter katastrofen-/vampyr-/science fiction-historia om Robert Neville den siste människan på jorden – men han är inte ensam.

Trevlig vecka önskar redaktionen på dagensbok.com

Similar Posts:

• Vecka 10 på dagensbok.com – Lyrik, högland och Internationella kvinnodagen
• Mångbottnad klaustrofobi
• Och där gick han sin väg
• Lyssna på Romanpriset!
• Alla översättares blodiga natt

Jag tänker att det är en skuggvärld. En parallell verklighet vars röster aldrig tränger igenom de låsta dörrarna och når ut till oss som själva styr över vår vardag. Vi som kan gå ut när vi vill, om så bara för att få en nypa luft. Vi som kan bestämma vad vi vill äta till middag. Vi som åker tunnelbana, glömmer att köpa diskmedel, skriver bokrecensioner och har en egen nyckelknippa.

Som redan påpekats i diskussionen kring Beate Grimsruds senaste bok En dåre fri så är de biografiska kopplingarna mellan författaren och bokens huvudperson Eli många och svåra att helt bortse ifrån. Jag vet att det inte spelar någon roll, att biografiska tolkningar är både omoderna och tråkiga och att alla skrivande människor gräver i sina minnen. Jag vet också att i samma ögonblick något självupplevt skildras i litteraturen så omvandlas minnet till fiktion. Samtidigt kan jag inte hjälpa att Grimsruds och Elis likheter oroar min läsning.

De är lika gamla, har mycket liknande uppväxt, går samma utbildning och skriver sedan i vuxen ålder samma böcker och filmmanus samt får samma litterära priser. Dessutom har de samma frisyr, och exakt samma märkligt designade rosa tröja som Grimsrud syns bära på författarfotot på bokens insida. Jag pendlar mellan att tänka att det är för att det boken skildrar har ”hänt på riktigt” och att det är en medveten flirt med de senaste årens diskussion kring verklighet och fiktion i skönlitteraturen. Jag kan ännu inte avgöra om dessa kopplingar berikar eller stör min läsning. Det ger onekligen lite mer krydda, framkallar lite mer empati och tårar hos mig. Men är det verkligen nödvändigt? Är inte En dåre fri ändå en fullständigt genial roman?

Bokens titel talar om utveckling och befrielse. Grimsrud skildrar med ett fantastiskt språk kampen mot självständighet och förståelse av sin egen situation. Minnesbilder från Elis uppväxt och ungdom och de psykoser som slutligen leder fram till skrivandet av den roman läsaren har i sin hand varvas med skildringar av nuet. I detta nu får Eli hembesök av terapeuten Jonathan. De jobbar med kognitiv terapi för att Eli ska kunna säga nej till rösterna i sitt huvud.

Sedan Espen började tala i Elis sjuåriga huvud har ytterligare tre röster dykt upp inom henne. De börjar alla på E som i Eli. Det är Emil (ganska lik han i Lönneberga), Erik och så självaste prins Eugen. De har olika personligheter men gemensamt för de fyra ”pojkjagen” som bor inom henne är att de periodvis styr över hennes tankar och kropp. Deras destruktiva förslag får henne att slå sönder saker, skada sig själv och utföra tvångsmässiga rörelser. Att läsa om rösterna är så obehagligt att jag under en vecka måste lägga ifrån mig boken för att sedan kunna fortsätta.

Exakt hur Grimsrud gör för att trolla med språket och få mig att fysiskt känna skräcken, paniken och rädslan när Eli tvångsvårdas på psyke och läggs i bälte vet jag inte. Men En dåre fri kryper in under huden och bosätter sig i mig, som rösterna i Eli. Läs den. Nej förresten, läs den inte. Jomen gör det. Men bered dig på att skuggvärlden inte är en plats du kan glömma när du väl har varit där.

Similar Posts:

• Beate Grimsrud och Ida Börjel vinnare
• Söta drömmar
• Beate Grimsrud och Maja Lundgren till CLT ikväll!
• Sara Stridsberg en av årets sommarpratare!
• Lyssna på Romanpriset!

Till sin fördel har Grimsrud det förhållandet att Har någon sett mig någon annanstans är banal, enkel, och samtidigt ganska fyndig. Formmässigt rinner den förbi som en sensationsartikel i Aftonbladet, man halkar ner till högersidans nedersta hörn så fort man bara har greppat ett första tag om vänstersidans första bokstäver. Det är lat-litteratur, ord som flödar ur sysslolöshet och för utdragna sovmorgnar av en självcentrerad evig studentska som lyckas komplicera till och med tandborstningen.

Det blir en sorts naiv skärskådning av en vuxenvärld där alla hela tiden har huvudena fullproppade med världsliga saker. För att kunna visa hur absurd vardagsvärlden är anstränger Grimsrud sig om att själv vara absurd och språket kan ibland kännas vansinnigt konstlat och formstöpt i sin nittiotals-pretentiösa poetiska form (som inleds med svårsmälta "Jag är författare. Det är inget yrke. Det är ett liv. Men nu sover jag."). Och tyvärr är det de partierna som syns mest, på omslag och i artiklar. För längre in mellan sidorna i Grimsruds berättelse finns ett annat, mer konstruktivt, driv. Där författarjaget inte nöjer sig med att ligga i sängen mellan dröm och verklighet och formulera mångtydiga liknelser om armar rakt ut i tillvaron utan reser sig, klär sig och går ut och undersöker sin drömvärld. Sedan berättar hon som den författare hon är om den värld-mellan-dröm-och-verklighet som hon agerar i. Ibland med små anekdoter, ibland med diffus poesi, ibland bara i korta sammandrag. Och samtidigt som hon gör sig till en sorts sannseende barn inför en märklig vuxenvärld hintar hon också om sin egen delaktighet i den. Som när hon badar med grannens lilla dotter och en blottare dyker upp, och hon, stressad och högröd med tröjan påsatt bakochfram försöker skydda barnet (" – Du får inte låna någon fotboll, säger jag med sträng röst"). Beate Grimsrud lyckas ibland vara rolig, men inte så man skrattar högt, och ibland poetisk, men inte så man dånar. Vad hon gör som man kan tacka henne för är att öppna en liten dörr ut från vardagsvärlden och göra den ganska lätt att gå igenom.

Similar Posts:

• Från fastbunden och förtvivlad till frigörelse
• Beate Grimsrud och Maja Lundgren till CLT ikväll!
• Beate Grimsrud och Ida Börjel vinnare
• Sara Stridsberg en av årets sommarpratare!
• Lyssna på Romanpriset!