Därefter är det lyssnarnas, alltså vår tur, att rösta fram finalisten. Röstningen pågår till den 12 september och alla som röstar har chans att vinna en biljett till bokmässan i Göteborg i slutet av månaden. Så har du fortfarande inte köpt biljett dit finns det chans nu! Vilken novell tycker du är bäst?

Similar Posts:

• Lyssna på Romanpriset!
• Vansklig läsning
• Sveriges radios romanpris
• Sveriges radios litteraturpriser 2019
• Kalla det mångkultur

Nino kom till Sverige med sina föräldrar när han var tolv år gammal, författaren Zulmir Becevic kom när han var tio. Det är lätt gjort att sätta likhetstecken mellan författare och huvudperson, särskilt frestande då det handlar om en jagberättare. Men det har också med de många knivskarpa detaljerna och iakttagelserna att göra. Som när Nino för första gången äter med plastbestick på flyktingmottagningen i Ystad och blir så fascinerad att han ber om ett extra par att få ta med sig hem. Eller när Nino och hans invandrarkompisar i klass FK1 diskuterar om negrer kan få finnar eller inte. Det är fångat så på pricken att man inte gärna vill tro att det inte har hänt.

Det rör sig faktiskt om en klockren skildring av de tidiga tonåren: den första cigaretten, de första bråken, den första kyssen. Nino och hans gäng är tuffa killar som begår småbrott och stilar på skolan, men de är också småpojkar varav många har ett problematiskt förhållande till sina föräldrar. Och så har de ett band, Svarta Skallar, där Nino är sångare och frontfigur. Skildringen av den rena glädjen i det första uppträdandet får plats vid sidan av den maktlösa frustrationen när pappan börjar dricka. Det är roligt och sorgligt om vartannat, alltid träffsäkert.

Språket är ett kapitel för sig. Det är en mycket egensinnig blandning av gamla svenska uttryck som "hoppa ur skinnet" och en modern hiphopsvenska där man säger skit i varannan mening och förolämpar folk genom att kalla dem för nerpissade hundar. Så kallad "blattesvenska" förekommer nästan bara i dialogen, men bara nästan, och det bidrar till den egna stilen som Zulmir Becevic har fått till.

Man kommer att tänka på Jonas Hassen Khemiri, såväl "Ett öga rött" där han ju uppfann ett eget "blattespråk" som "Montecore" där en av huvudpersonerna använder fransksvenska ordbildningar när han inte kan de svenska. Lite så är det här också, fast det är engelska som är ursprungsspråket. Till exempel returnerar Nino en fråga istället för att svara, han äntrar en park istället för att gå in i den och han ger direktioner istället för att visa vägen. Till skillnad från hos Khemiri känns dessa ordval och den lätt högtidliga effekt de ger helt oplanerade, de kommer naturligt och det skapar en egen stil. Som dock är långt ifrån konstlös. Den är lättläst, men den använder sig av såväl viss retorisk upprepning som av originella liknelser, som många gånger gör att man ser saker med nya ögon. Att språket sedan ibland också blir klyschigt känns bara symptomatiskt för dess äkthet.

Similar Posts:

• Igenkännande och spänning i ett fascinerande tonårsliv
• När en mor dör
• Något för alla vampyrtörstande ungdomar
• Att våga flyga
• Fartfylld och påhittig science fantasy