Det jag gillar med den här boken är att den är just så konkret. Den är lättsamt skriven och det gör råden väldigt tillgängliga. Den skönmålar inte på något vis författaryrket eller vägen fram till publicering. Den inger inga falska förhoppningar, men uppmuntrar den som tror på sitt författarskap och sitt manus. Andemeningen är i stort att det är väldigt svårt att få ett manus publicerat på ett förlag, men att det absolut inte är omöjligt.

Susanne Holmgren uppmuntrar författaren att se förfarandet med att skicka in manus och få refuseringsbrev – ofta många gånger – som en del av skrivprocessen och att använda all respons och alla erfarenheter som ett medel att bli en ännu bättre författare.

Jag arbetar själv på förlag och uppskattar att den delen av boken som handlar just om urvalsprocessen på förlagen är väldigt nyanserad och väl beskriver alla de faktorer som avgör om ett inskickat manus faktiskt når ända fram till publicering. Jag uppskattar också att författaren till boken lägger stor tonvikt vid vikten av att skicka in ett så färdigt manus som möjligt och till och med tipsar om hur man kan skriva ett följebrev. Det är inte ovanligt att slarvigt redigerade manus och följebrev med starka krav på hur publiceringen ska ske, landar hos förlagen. Om nålsögat är litet redan innan, så krymper det avsevärt när det finns faktorer som försvårar bedömningen eller avskräcker från ett samarbete.

I förordet skriver Susanne Holmgren: ”Använd Publicera dig! som en uppslagsbok och låt innehållsregistret guida dig in i de publiceringsmöjligheter som just du är intresserad av.” Som en handbok och en uppslagsbok fungerar den här boken utmärkt. Den är mycket matnyttig och för till exempel en kursledare på en skrivarutbildning är den väl värd att tipsa om.

Similar Posts:

• Bra råd till alla som ger ut böcker
• Övergripande bok om förlag
• En bok slutar inte på sista sidan
• Mer litteraturmässande i helgen
• Kalla Kulor startar systerförlag

Jag tar inte upp det (enbart) för att skryta, jag tänker också på hur min läsning påverkats av de samtal om böcker jag medverkar i här på dagensbok, på twitter, i bloggkommentarer och nu tillfälligt även i radio. Jag fick en fråga om jag blir mer kräsen som läser mycket. Faktiskt är det tvärt om. En bok slutar inte på sista sidan har jag märkt, jag uppskattar en bok om den bara gett mig en enda ny tanke, ett intressant eftersnack, ett litet huvudbry att diskutera med någon.

En av de saker jag gillar bäst med dagensbok.com är att mängden böcker i arkivet gör siten till en mötesplats för de som upptäckt en bok som har några år på nacken (eller ”ryggen” kanske jag ska säga) och vill fortsätta sin läsupplevelse även efter sista sidan. Vi älskar att prata böcker och hoppas att våra recensioner kan fungera både som boktips och som små bokcirklar.

Veckans böcker passar extra bra för samtal, hoppas du också tycker det. Här är några av dem:

Idag skriver Kari om Migrationens kraft – Därför behöver vi öppna gränser, författad  av Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt. Ett intressant debattinlägg som aktualiserats på grund av diskussionerna kring #reva.

Anna har läst Karta över nästa värld av Joy Harjo, amerikansk poet med rötter i Creekindianernas nation. Boken innehåller såväl lyrik som prosalyrik och memoarer och tecknar en poetisk karta över ett liv, ett ursprung och allt som vi inte får glömma.

På lördag gästar Ulrica Lejbro dagensbok. Till vardags bloggar hon om böcker som Västmanländskan. Hon recenserar Så gör jag av Bodil Malmsten och Publicera dig! av Susanne Holmgren. Den förstnämnda är en poetiskt inspirationsbok, den andra en konkret handbok.

Similar Posts:

• Vecka 10 på dagensbok: Migration, Paul Auster, poesi, CV och misslyckade spänningsromaner
• Den nationella välfärdsstaten som hinder för global solidaritet
• Det som behöver ritas
• Positionernas upplösning
• Vecka 38 på dagensbok.com – Rumänien, författarintervjuer och Frölunda torg