Alla novellerna berättas i jag-form, ett intressant grepp när det genomförs så konsekvent. Man skulle kunna tro att det skulle strömlinjeforma texterna, men gör det faktiskt inte. Istället lyckas Hellström förvånansvärt väl med att ge de olika jagen olika tonlägen. Det bidrar också till spänning i novellerna – flera av novellerna börjar mitt i något och det dröjer lite innan man kan placera jaget i relation till sin omgivning.

Flera av texterna påminner om Mirja Unges författarskap, något som är väldigt positivt för mig. Det är något med intensiteten och direktheten som gör det, även om Hellström inte utmanar med språket så som Unge gör. Det korta formatet tillåter inte heller den närhet man får till Unges karaktärer. Hos henne hinner man ibland också ha tråkigt tillsammans med huvudpersonerna, till den sortens förtrolighet räcker inte Hellströms textlängd. Det gör att man blir mindre berörd här, däremot blir man ofta intresserad och ibland överraskad, och det räcker långt det med.

Sedan är novellerna olika bra, såklart. Jag gillar särskilt ”Getingsommar”, en berättelse om en kille som ordnar sommarfest för sina vänner, och där dialog och händelser visar hur ensam man kan vara även mitt i det umgänge som är ens centrala. Även ”Det är jag som är den modiga”, som följer två tjejkompisar genom livet, i korta utsnitt ur deras vardag vid olika åldrar, är mycket bra. Den lyckas skildra en stark vänskap som gränsar till någonting annat och mer, och som ofta tar sig motsägelsefulla och ologiska uttryck. Över huvud taget sätter novellerna en stämning väldigt fort, och de scener som skildras inspirerar till att tänka sig också det stora sammanhang som finns runt personerna men som inte ryms i novellernas textmassa. Det är enkelt skrivet och innehållet är vardagligt, men djupet anas alldeles lagom mycket.

Similar Posts:

• Allt är som vanligt
• I en bubbla
• Att vilja vara vad heter det fri
• Att återupptäcka världen
• Stark novelldebut 

På måndag skriver Alice om tre bilderböcker. Som dagens ser vi den jättefina, stämningsfulla och vackra bilderboken Memmo och Mysen söker efter färger av Emma Virke. Det blir också uppdaterad saga i Lilla snälla varg av Nadia Shireen och lek-och rymmartema i Stora rymmardagen av Cannie Möller.

På onsdag skriver Anna C om en ungdomsbok – Söta pojkar är bara på låtsas av Moa Eriksson Sandberg. Hon känner igen sig och tycker om de ärliga och intima sexscenerna, men saknar delvis tonåringens röst och tycker att språket är lite platt.

På torsdag skriver Emelie om Aase Bergs Liknöjd fauna, en uppmärksammad och prisbelönad diktsamling som Emelie inte riktigt hittar in i.

På lördag har vi en diger novellspecial för er som gillar kortprosa. Då skriver Emelie om Novellixs senaste fyra med Amanda Svensson, Helena Granströmer, Jens Lapidus och Wille Crafoord. Perfekt läsning på tunnelbanan! Camilla skriver om två Brevnoveller, riktiga veteraner i sammanhanget och Sinnenas brunn, en surrealistisk diktsamling av Nelly Kaplan där redan omslaget väcker lust, nyfikenhet och äckel. Björn har läst Alberto Méndez Blinda solrosor, berättelser om att förlora allt och glömmas bort i skuggan av spanska inbördeskriget, Antonio Tabucchis Tiden åldras fort, om de knaggliga uråldriga illa asfalterade vägar som är Europa samt Yiyun Lis Be för mig i tusen år. Anna C skriver om ett antal noveller från Astor förlag, som alla är skrivna av spanskspråkiga författare. Hon skriver också om en grafisk novell av Frida Ulvegren. Alice läser Selene Hellströms debut Våra händer, stickande, kliande. Det är korta noveller, ofta skrivna ur ett oväntat perspektiv, till exempel den unge förövarens vid en våldtäkt. Riktigt intressant, och lite obehagligt.

Detta och mer därtill händer hos oss på Dagensbok vecka 4.

God läsning önskar vi på redaktionen.

Similar Posts:

• Fyra noveller
• Nytt år på dagensbok.com
• Vecka 46 handlar om våldsbrottslingar, rockstjärnor och Knausgård
• 10 i topp januari 2012
• Vecka 38 på dagensbok.com – Vägen framåt