Romanen är en fristående fortsättning på Dagar utan slut, som kom på svenska år 2020. McNulty är inte längre berättaren (han syns bara i bakgrunden) utan i stället får läsaren uppleva livet från Winonas perspektiv. Hon har hunnit bli 17 år och är en administrativ stjärna med ett siffersinne som uppskattas. I den lilla intilliggande staden har hon fått jobb hos advokat Briscoe, som inte hinner med arkiveringen:

Dokumenten hade ibland mycket att berätta, ibland var de tysta som snö. Det fanns listor över varenda svart person som köpts och sålts i Henry County vid Negerförsäljningsbyrån, och dem hade advokat Briscoes far upprättat. Mr Hicks handelsbod förvarade sin ekonomiska historia där, liksom fyra andra handelsbodar, sjuttio års proviantering, och många års statliga kontrakt om att förse de försvunna indianerna med livsmedel – och femtio gamla spröda sidor med balansräkningar åt de miliser som sett till att skaffa undan chickasaw och cherokee från Tennessee.

Åren som skildras i romanen (1873 – 1874) är minst sagt instabila. Delstatsmiliser konfronterar banditgäng, och om du är en frigiven slav eller har indianska rötter kastar du alltid ett extra öga över axeln. Risken att bli överfallen är ett faktum. I diskussioner om lag och ordning hörs den starke mannens krav på att få tillbaka sitt utrymme. En överste som beskriver den kände plundraren Petrie hyser inte mycket hopp om framtiden:

Gamla rebeller som han kunde nu rösta igen i sitt eget land men de hade vant sig vid plundring och mord. Petries våldsamhet bottnade i att han ansåg sig förfördelad, och den tanken skulle han hålla fast vid för all framtid [---]

Centralt i romanen är ett våldsdåd som Winonas familj vill hämnas. I stället för att omedelbart handla enligt devisen öga-för-öga-tand-för-tand har man fullt upp med att undgå fattigdom och svält. Och efterhand omvandlas tankarna. Bättre med motståndshandlingar som har ingredienser av intelligens och fiffighet än eskalerande våld. Dessutom finns kärleken som återfinns i en familjs värme, eller för all del den som utvecklas i tvåsamhetens innerlighet. Den där häpnadsväckande kraften – ofta uttryckt i fumliga ord – som kan bära över avgrunder.

Ingen kan klandra Barry för att ha lågt tempo i den här eller den föregående romanen. Intrigens byggstenar är konflikter och makthunger som gör att dammet yr när det smäller. Mulorna tröttas ut när de får vandra långa sträckor med sina ryttare. Knivar och skjutvapen orsakar sår som blöder ymnigt. Mig lockar inte någon tidsresa på 150 år för att uppleva hur skador syddes ihop utan bedövning.

Romanens brutala incidenter har sin plats i sammanhanget men vore berättelsen en film skulle jag sitta och blunda och stoppa fingrarna i öronen. Detta varvas med partier där familj och vänner ingjuter mod i varandras hjärtan. Allt återges på en kärv prosa sprängd med ordspråksliknande meningar som jag tycker passar utmärkt i sammanhanget.

Winona och hennes familj får mina sympatier, vilket säkert är tanken. Risken finns förstås att en författare älskar sina romanpersoner så mycket att skapelsen tar skada av det. Barry presenterar likväl ett övertygande persongalleri och den historiska miljön kan beläggas med arkivbesök.

McNulty & Co har nu fått två romaner. Båda bärs av element som gör att de skulle kunna placeras in i westerngenren. Fast det vore att förminska dem. Här romantiseras ingalunda teman som anarki och laglöshet. I synnerhet i denna andra roman, är det samhörigheten med andra som är det sammanhängande kittet. Framtiden byggs av personer som väljer att i ord forma kampen om rättvisa i stället för att använda våld. En tidlös och meningsfull inställning till livet, tycker jag.

Similar Posts:

• Björnkramen känns från boksidorna
• Familjen Ingalls i indianernas land
• Förtryck och förträngning
• Familjen Macahan möter familjen Ewing
• Ett släktträd tuktat av slavskepp och våldtäkter

Huvudpersonen berättar vidare hur de båda får uppdrag som danserskor på en underhållningsinrättning för gruvarbetare. När McNulty har kvinnokläder på sig förstår han något han inte kan sätta ord på, han fylls av en kraftfull, berusande känsla. Även saloonens ägare tycker att danserskorna sköter sig galant, och som nästa steg anlitar han dem att uppträda på scen. Den allt större åskådarskaran jublar vid föreställningarna.

Parets ansikten förändras när de blir äldre, vilket gör att de måste hitta ett annat sätt att försörja sig. De låter sig värvas till soldater i kavalleriet. Uppdraget för dem till våldsamma krigsskådeplatser i mötet med indianer och senare i det amerikanska inbördeskriget på 1860-talet.

Historien bakas in i ett mustigt talspråk som gör att jag känner hur björnkramen omfamnar även mig. McNulty är en man – kvinna – både och – som har ett hjärta fullt av lojalitet. Hans jobb är att lyda order från kavalleriets befäl. Det ges ingen plats åt förhärligande av våldet, men kedjan av incidenter blir begripliga och klargör hur människan fungerar i vissa omständigheter.

McNulty har nära till sina känslor oavsett om det rör sig om att beskriva mörkerrädslor eller skönheten han ser i sin man. De fysiska strapatserna handlar om att vandra i brännande sol eller ligga huttrande under en sliten filt i vinternatten. Översättaren, Erik Andersson, hittar svenska ord som förmedlar den enkla och stundtals buffliga tonen.

Romanen väcker inte bara medkänsla. Den ger på samma gång en utmärkt förförståelse för den historiska kalabaliken som lett fram till nutidens USA. Huvudpersonerna agerar blixtsnabbt, är läraktiga och premieras för sin initiativrikedom. Ute i nybyggarland måste man hitta vägar att få dollar för dagen och många män värvas av kavalleriet, vars mål är att ha ihjäl ursprungsbefolkningen. Kunskaper som att hantera vapen och att skydda sig mot kraftiga väderomslag är viktiga. När utmaningarna blir för stora flyttar man till en annan delstat. Att hålla hårt i människorna man älskar är livsmottot – i synnerhet när man bara vill skrika och hötta näven mot himlen.

Men det mest omvälvande är nog hur berättelsen löser upp förstenade synsätt. Rasismen finns, men överbryggas med flera exempel. Homosexualitet och transsexualitet är självklara delar i romanfigurernas identiteter. Brutaliteten mellan ”vita” och naturfolk balanseras med flera undantag – vem överlever, den adopterade indianflickan som ingår i familjen eller vännen i soldatkläder som hotar att döda flickan?

Dagar utan slut är en sjujäkligt bra berättad historia. Vet inte om jag behöver fler ord än så.

Similar Posts:

• Dammet yr kring den okonventionella familjen
• Ugh
• Something is rotten in the state of Ireland
• Födda i fel tid
• Kärlekstörstande kriminella