Clarieece Precious Jones är tolv år första gången hon föder sin pappas barn. Hennes mamma, som utnyttjar henne både sexuellt och som hushållsslav och misshandlar henne, lämnar barnet hos sin egen mamma, men fortsätter inkassera socialbidrag för både dotter och dotterdotter.

Vid sexton är den tysta, överviktiga Precious gravid igen – återigen med sin far – och tvingas sluta skolan. En enda lärare, som ser något hos henne, lägger ett gott ord som får in henne på en alternativ skola. En andra chans.

Jämfört med romanen måste jag säga att filmen slätar över. Gör Precious och hennes förfärliga mamma lite mer oproblematiska, eländet lite mindre påtagligt, mer marginellt. Är mindre mörk, men också faktiskt mindre kraftfull.

För även om Gabourey Sidibe gör ett gripande porträtt av en taggig, sluten tonåring som fått gå igenom nästan ofattbara saker, ger Sapphire henne röst. Romanen berättas av Precious, och det är något fundamentalt annorlunda mot att bara se henne utifrån, på film. Texten är kampen för ett språk, för att kunna berätta om sitt liv och sina drömmar, för att sakta vidga sina vyer.

I den lilla klassen för analfabeter pushar läraren Miss Rain Precious och de andra tjejerna (de flesta med liknande bakgrund) att skriva om sina tankar och erfarenheter. (På så sätt kan man räkna in Precious i en genre av berättelser om lärare som gör skillnad.) Det är inte viktigt att allt blir korrekt. Det viktiga är att försöka uttrycka det man vill och behöver uttrycka.

När tiden är slut kommer Miss Rain fram till mig och ber mig läsa upp vad jag skrivit. Jag säger ”Tänker på Lilla Mongot”.
Miss Rain skriver under det jag skrivit med blyertspenna:
tanrk li Mngt
(Tänker på Lilla Mongot)
Sen skriver hon:
Vem är Lilla Mongot?

Att bit för bit sätta ord på sina upplevelser och bli lyssnad på förändrar människor. Det förändrar Precious och de andra. Det kan inte hjälpas om det låter lite snusförnuftigt och äppelkindat, men det här är verkligen en roman som borde sättas i händerna på varenda lärare och socialarbetare. Inte bara för att den är ett argument för en verklighetsnära, kommunikationsbaserad läs- och skrivpedagogik utan kanske allra mest för att den där kaxiga, truliga, tysta ungen i hörnet, som alltid ställer till problem eller som är så bra på att försvinna in i tapeterna har en berättelse. Har skäl. Är en person.

”Socialrealist” kallar sig Sapphire i en intervju jag läser. Det är definitivt en sida av saken. En politisk sida – det här är USA som U-land. Ett land där en människa som råkar ha oturen att födas i fel kvarter, av fel människor är nästintill fullkomligt skyddslös.

Poeten Sapphire är en annan sida, fast nog hänger de ihop. Precious berättelse är rakt på sak, avskalad, betydelseladdad. Precious värld i romanens början är trång och brutal. Hennes världsbild och åsikter är därefter. Men det finns också en mörk, mörk humor i Precious osentimentala blick, men samtidigt begränsade synfält. Som att hon döpt sitt inavlade första barn, en liten flicka med ”Downs Syndor”, till Lilla Mongot (”låter spanskt va?”), och ingen i hennes omgivning tycks ha protesterat. Det är så hjärtslitande befängt.

Att det går att ha det så i ett av världens rikaste länder.

Similar Posts:

• Vapen. Kärlek
• Frihetens pedagogik
• Vecka 27: Ryssland och USA
• Lika drömskt som verkligheten
• Skolor som faktiskt fungerar

Idag skriver jag om Snöstormen, senaste boken av hyllade ryssen Vladimir Sorokin. Den är mestadels läst på stranden med ena armen som skydd för solen. Jag fascinerades av det övernaturliga men blev inte lika frälst som alla andra verkat bli.

På onsdag skriver Kari om Higgspartikeln av Jim Baggot. Makalöst spännande om kvantfysik, hävdar hon. Det blir tio poäng till Baggot som lyckas med att göra detta knepiga ämne lättillgängligt.

På torsdag är det USAs nationaldag, och då blir det ungdomsböcker om och från USA, dåtid, nutid och framtid. Dagens är Moa Herngrens Homecoming Queen, om svenska My som är utbytesstudent i USA, men inte riktigt hamnar där hon drömt om, utan i en religiös liten håla i Mellanvästern. En roman som börjar bra, tycker Ella, men som lite tappar bort sig själv längs vägen.

På fredag skriver Marcus om Jenny Lantz bok Trendmakarna som undersöker hur trender blir till i modebranschen. Trots att alla som jobbar med mode verkar obekväma med att prata om trender har Lantz lyckats fördjupa sig ordentligt i ämnet. En bok för alla som plöjer dokumentär efter dokumentär om de ensamma modeskapargenien med gudabenådad smak och nu vill se andra sidan av myntet.

Och på lördag är det temadag: ”På film och teve”. Vi samlar böckerna om och bakom aktuella filmer och teveserier, och dagens blir den amerikanska författaren och performancepoeten Sapphires Precious, romanen bakom filmen med samma namn.

Veckan avslutas med att Anna C skriver om Helena Österlunds prosalyriska romandebut Kari 1983, om flickan Kari som befinner sig vid en sjö en het sommardag i augusti 1983. En språkligt avancerad, men egentligen inte så händelsesrik, roman som har en del gemensamt med Österlunds poesidebut Ordet och färgerna som kom för några år sen.

Jag vill även tipsa om att jag under sommaren kommer att ha ett intervjuprojekt på min blogg, där både kända och okända skrivande människor kommer att medverka. Det kickar igång redan i veckan, missa inte…

Similar Posts:

• Att återupptäcka världen
• Djävulen bär Prada, Lantz vet varför
• Vita dikter
• Ny vecka på dagensbok.com
• Modern naturlyrik och kroppsliga landskap