Stora gruppträningspass är inte möjliga i pandemitider och hemmayoga har blivit lösningen för många – liksom för mig. Till min hjälp att skaffa inspiration inför en stund på yogamattan har jag boken Yoga med Lena Sjöberg.

Inledningsvis förklaras kroppsdelar och hur de påverkas av yogan. Jämförelsen mellan ”En vanlig människa” och en ”Yogi” får mig att le. På nästa uppslag visas kroppsställningar …

Heh.
Precis så där reagerade jag under min period av skepsis. Ben och armar i en enda knut.

Jag bläddrar vidare. Och så fnissar jag. Solhälsningen – i ny tolkning. Solen på himlen och en liten farbror som plirar uppåt och säger ”Hej!”. Vilket påminner mig om kompisens ironiska småleende när han försökt få in en replik i fikasamtalet om yogatrenden.

Teckningarna som fyller sidorna är i all sin enkelhet fulla med lågmäld humor. Är det inte omöjligheten i en viss kroppsställning som illustreras, så är det krocken med alla förväntningar hos yogautövaren.

En stressad nutidsmänniska uppmanas ständigt av både arbetsgivare och myndigheter att avsätta tid för återhämtning. Ja, ja, tänker man, försöker se i kalendern när ett tillfälle kan klämmas in. För att i nästa stund bli avbruten av något mer akut. Barnet behöver hitta sin andra vante innan hen ska i väg till förskolan. Kompisen ringer och undrar när vi ska ses. Och på jobbet är det rapporteringsdags med deadline i morgon. När stunden på yogamattan inträffar är det omöjligt att få tyst på ordflödet i huvudet. Eller så somnar man.

I teckningarna speglas den motsättning som är högst reell. Vana yogautövare har kommit förbi huvudets malande tankar och kroppens stela leder som utgör oöverstigliga hinder för den ovana utövaren. Det känns nästan enklare att bara strunta i hela må-bra-projektet.

Till ingredienserna i humor hör bland annat överraskningar. Men också igenkänningsmoment som bygger på att jag som läsare har liknande referensramar som avsändaren. Jag tycker mycket om hur Sjöberg fångar minspelet och interaktionen mellan bildernas figurer. Bilderna förmedlar en sorts människokännedom som också kan hittas hos tecknaren Robert Nyberg. Textraderna är lakoniska men får ändå in en mångtydighet som framkallar skratt.

Och där har vi det! Ett skratt är också avslappnande. Bokens titel kunde faktiskt vara ”Fnissa med Lena Sjöberg”.

Similar Posts:

• Verktygslåda för lekfull ordhantverkare
• Hej vardag! Hej äventyr!
• Att skapa en bra vardag
• Kom igen mänska, det svänger ju
• En sång för många

En magisk konsert!

En magisk morgon!

Ordet magisk används häpnadsväckande ofta. Jag undrar om alla blivit hjärntvättade när jag skrollar igenom flödet på Facebook eller Instagram. För något år sedan låg ett annat ord i farozonen för inflation – om ni minns? Alla skrev ”klockrent” i kommentarerna efter roliga skämtbilder eller inlägg med tydliga poänger.

Jag går till bokhyllan och hittar snabbt den tunna röda bokryggen. Språklådan. Min favoritbok som är 26 år gammal, konstaterar jag när jag ser tryckåret 1992 intill förlagsnamnet.

Boken gör mig alltid på gott humör. Dels på grund av författarens fria inställning till hur ord kan skapas och användas. Dels på grund av de underfundiga teckningarna.

Tillsammans uppmuntrar författaren och illustratören läsaren att göra en språklig upptäcktsresa. I svenska språket finns massor av ord som i princip betyder samma sak (synonymer). Och finns inte det där perfekt passande ordet uppmanas läsaren att hitta på nya ord. ”En blålång bil”. Ordet beskriver förträffligt den långa bilen som är blå.

Uppiggande för ett språk är också att ge plats för liknelser eller varför inte uppfinna egna? ”Den nygrillade korven glänste som ett kopparrör doppat i sirap.”

Hela boken är full av Althoffs och Nybergs uppmuntran att se på språkets möjligheter. De ger också exempel på hur politiker och reklammakare drar nytta av det tomma pratet. Jag blir förtjust i hur nyorden demonteras i en teckning som hittas i reklamavsnittet. Bilden visar en råttfälla med ett råttskelett och reklamtexten lyder ”Drömfällan – om råttan själv får välja!”

Språkanvändare, lyssnen till Mästarne Althoff och Nyberg! Häng in ordet magisk långt in i garderoben och prova en paljettförsedd kavaj. Evigt lång blir listan av ord som du kan använda i stället: Förtrollande, sagolik, underbar, strålande, enastående, superb, vacker, häftig, lysande …

Similar Posts:

• Hej vardag! Hej äventyr!
• Förlusterna och den självutplånande översättaren
• Avslappningens två sidor
• En Bibel för språknördar
• En bok att älska om att älska böcker

Författaren Johan Althoff och illustratören Robert Nyberg berättar i en färsk illustrerad barnbok om självständiga äventyrare som tar sig an sin dag med fin idérikedom.

Alla som har lekt känner igen sig i inledningsrepliken: ”Vad ska vi hitta på idag?”. Och hur sonderingen av humör och intresse leder till en överenskommelse om roller och vad man heter i leken. Det är bara att hänga med i leken – eller, förlåt, hänga med på läsresan, menar jag.

Bilderna innehåller många detaljer att stanna upp och titta på. Väckarklocka. En våningssäng gjord av trädgrenar och överskottsvirke. En glödlampa som hänger naken i sin elsladd. Teckningarna har ritats med säker hand och färglagts med pasteller som har ett tydligt inslag av grå mättnad. Färgvalet är liksom en hälsning till den viktiga vardagen i kontrast till melodifestivalers skarpa färger. En påminnelse för oss människor att hitta äventyret här och nu, mitt i tisdagsbestyren. Ett äventyr behöver inte vara det där lyxhotellet med pool eller den gigantiska nöjesparken med uppstoppade Disney-figurer i vuxenstorlek som går omkring bland karusellerna.

Textens tilltal skapar en trivsam stämning utan spår av nedlåtenhet och/eller förminskande. Berättaren befinner sig i ögonhöjd med läsaren, full av respekt.

Boken förmedlar inget förnumstigt budskap som handlar om ”hur man ska vara”, däremot utspelar sig händelser där de Tre modiga hittar lösningar med hjälp av samarbete. Och det är förbaskat roligt att samarbeta!

I min läsning slås jag av alla berättardimensioner. Först finns den traditionella berättarstrukturen med introduktion av huvudpersonerna, överraskning, utspänd spänningslina, cliffhanger, ytterligare spänning och slut (med en liten blinkning). Sedan finns leken, alltså äventyret som de Tre modiga hittar på och som driver handlingen. Därefter har vi tv-teamet – javisst – hur många berättelser förmedlas inte i tv-rapporteringen? Vidare har vi scenen när de Tre modiga sitter vid en lägereld och berättar saker för varandra.

Djuren i sig är en metaeffekt. Inte en sekund tror vi på riktigt att det är en räv, kanin eller björn som leker, vi är helt på det klara med att det är du, jag och vår kompis som ingår en överenskommelse: ”Nu leker vi!”.

Målgruppen för boken är troligen högläsningsåldern, bokförlaget gör ingen åldersspecificering, vilket det bör få en eloge för. Men givetvis fungerar bilderboken utmärkt som läsning tillsammans med de mindre barnen, som har fullt upp med att sortera intrycken från omvärlden och tankar på saker som känns farliga. Det är inte helt ovanligt att kompakt mörker kan väcka rädsla. Attribut som lägereld, färdigbredda ostfrallor och varm choklad vävs in i den mörka lägernatten. Och när de Tre modiga somnar tätt intill varandra avslutas sekvensen med orden ”Natten puttrar fridfullt omkring dem.” På så vis kan den vuxna och barnet tillsammans följa hur Tre modiga handskas med mörkerrädslan och eventuella strategier för att mota bort den.

På något sätt är det hälsosamt att stöta på kreativa konstnärer som Althoff och Nyberg. Deras pakt är ju också en lek, där den ene bidrar med ord och den andre med bild. Deras acceptans av varandras uttryckssätt smittar av sig på berättelsen och på läsaren. Räven, Kaninen och Lilla Björn är fulla av kreativitet men också trygghet. När det kommer in en fjärde figur uppstår inte hotfull konkurrens, utan denne blir genast inkluderad i leken. Det är här jag ser läsningen av Tre modiga som medicin, och skulle vilja rekommendera läkare att skriva ut boken på recept. Vi som upplevt att vår idé välkomnats, har i nästa stund känt den fantastiska lyckan av att känna oss sedda. I de stunderna mår vi bra och känner sällan hot av andra som tycker annorlunda än vi själva.

P.S. Allt utspelar sig i en flyttkartong på vinden bland en massa bråte. Finurlig ”tänk-utanför-boxen”-effekt, eller hur?

Similar Posts:

• Verktygslåda för lekfull ordhantverkare
• Bilderboksspecial: Burtonesque
• Ett äventyr för en liten kanin
• Snäll kanin med onda ögon
• Avslappningens två sidor