I 221 bra deckare du bör läsa innan du mördas tipsar Svenska Deckarakademin om, just det, 221 av de i akademins tycke mest omistliga kriminalromanerna. Boken, som förstås lånat sitt tipsantal efter deckarnas deckares adress på Baker Street, gavs ut till akademins 40-årsjubileum 2011 och innehåller, förutom de 221 boktipsen, listor på böcker som prisats av akademin. På så sätt är tipsen egentligen fler än 221.

De 221 ägnas ungefär en halvsida text var och presenteras med en liten karta över var boken utspelar sig och en symbol för vilken typ av deckare det är (”pusseldeckare”, ”hårdkokt”, ”psykologisk kriminalroman”, ”polisroman”, ”rättegångsdeckare”, ”brottsberättelse”, ”rysare”, ”thriller”, ”spion/agentroman” eller ”novellsamling”). De är utgivna mellan 1818 och 2008 – alltså nästan 200 år av kriminallitteratur. Relativt bred måste man nog säga att definitionen är; den första svenska bok som tas upp är CJL Almqvists Drottningens juvelsmycke, som åtminstone aldrig jag tänkt på som en kriminalroman.

I början av 221 bra deckare du bör läsa innan du mördas räknas representerade länder upp: 23 stycken. Eftersom detta markeras särskilt förmodar jag akademin är stolt över sin bredd – vilket ganska snart gör mig besviken. Fyra femtedelar av boktipsen kommer ändå från tre länder: Sverige, Storbritannien (även om boken gör skillnad på England och Skottland) och USA.

Asien är, om man bortser från Ryssland, representerat av en titel från Kina: Qiu Xiaolongs En röd hjältinnas död. Afrika finns med i form av den egyptiske nobelpristagaren Naguib Mahfouz, britterna James McClure och Alexander McCall Smith, vars romaner utspelar sig i Sydafrika respektive Botswana, och (den vite) sydafrikanen Rennie Airth, vars deckare utspelar sig i England (ja, det finns en inkonsekvens i att McCall Smith räknas som spelplatsen för sina böcker, medan Airth räknas till sin födelseplats). Sydamerika representeras av argentinske Ernesto Sábato och colombianske Gabriel García Márquez.

Är kriminallitteratur så uteslutande västerländskt? Jag vet inte, och blir inte direkt klokare av 221 bra deckare du bör läsa innan du mördas. Här tipsar 25 akademiledamöter om sina deckarfavoriter, så den typen av helhetsbilder får man leta någon annanstans efter. Det här är enskilda boktips i kronologisk ordning, och inte så mycket mer. Slutsatser får man dra på egen hand.

Själv drar jag till exempel den att historiska deckare är mer av en genre än vad jag var medveten om (jag är en rätt omedveten deckarläsare, uppvuxen på Agatha Christie och Kommissarie Morse). Anders Helléns En ljugande malm ska till exempel vara ”en Rosens namn sju år innan Umberto Ecos succé publicerades” och en privatspanare i Romarriket (Lindsey Davis Venus i koppar med flera) låter som att det skulle kunna vara värt att göra bekantskap med.

Ond bråd död har ju funnits och fascinerat i alla möjliga tider. Kanske till och med i olika länder?

Similar Posts:

• Alltför kallt i Edinburgh
• I de trista fablernas värld
• Frimansson årets deckare
• ”Sårar mitt hjärta med enformigt vemod”
• Det människor gör

Med andra ord en inte så dum miljö för en deckare som spricker av iver att visa omvärlden hur vardagslivet går till i Kinas största stad. Från pärm till pärm är När rött blir svart som en ångande miniatyrkopia av ett Kina som genomgår den enda revolution som visat sig uppstå med nödvändighet: den marknadsekonomiska. Kontrasterna är tydliga och utgör både tematik, handling och miljö. Xiaolongs radarpar kriminalkommissarie Chen och kriminalassistent Yu rör sig i varsin värld. Den litteräre Chen, som tagit ledigt för att arbeta på ett väldigt välbetalt översättningsarbete, hamnar i en nyrik och luxuös sfär i Shanghai. Yu, hans trogne assistent, lever kvar i en trång och fattig kinesisk verklighet. Yu tar i När rött blir svart ett steg fram och är den som faktiskt löser mordgåtan, medan Chen som är Xiaolongs vanlige deckarprofil mest förekommer i kulissen, motvilligt hänförd av sitt nya anseende och det glamourösa livet som nyrik men hela tiden med en del av sitt skarpa intellekt riktat mot Yu och mordfallet.

Xiaolong är egentligen inte någon mästare på att skriva ickekinesisk romanprosa (När rött blir svart är skriven på engelska), och kulturstinna kinesiska termer framstår inte alltid som självklara när de översatts, vilket ibland gör texten exotisk, men lika ofta irriterar. Magin uppstår någon annanstans: i de nudelrestauranger, bakgator, innergårdar och överbefolkade gränder som hela tiden spelar huvudroll i När rött blir svart. Xiaolong kan inte låta bli att beskriva hur xiaofläsket blir nästan genomskinligt när man lägger det i morgonens första nudelsoppa, hur innehållet i en soppbulle exploderar i munnen eller hur de berusade basturäkorna ger ifrån sig ett genomträngande fräsande när man ångkokar dem levande efter att ha badat dem i vin. I sina röda pärmar blir När rött blir svart en liten sinnesupplevelse i sin hylla, som ett sprattlande, doftande, ångande, skramlande miniatyr-Shanghai. Mordintrigen är inte så rafflande, men för ihop vardags-Kina med intellektuella Kina, fyllt av svartstämplade författare och akademiker som ständigt sneglar mot västerlandets friare bokutgivning.

Titeln När rött blir svart syftar på när författare i Maos Kina med rykte som goda revolutionärer över en natt förvandlas till svartstämplade revolutionsförrädare i den politiskt ombytliga folkrepubliken. Förvandling är ett betydelsefullt tema i kinesisk nittonhundratalshistoria och i de böcker som översätts till västerländska språk, så också i När rött blir svart. Inte bara genom den politiska förvandling som skiftar mellan nyanser av mörkrött och glattigt neonblått, utan genom att den manar fram en levande värld ur en ganska ordinär deckarhistoria.

Similar Posts:

• Litteraturen måste på nytt bli en enskild människas röst
• Grallimatik
• En liten pusselbit till det stora Kina-pusslet
• I tystnaden
• Stora Kina genom det lilla perspektivet