Berättelsen börjar med en fisketur och Alfie Wheatcroft får följa med pappa Jim ut med båten. Alfie trivs bäst som pappas hjälpreda. Havet, båtlivet och möjligheten att få upp makrill gör att skolan trillar långt ned på popularitetslistan.

Författaren sätter ord på hur kallt det blåser ute till havs. Händerna blir torra och spruckna av fiskearbetet. Lockelsen finns ändå där. Och när saltvattnet stänker åkallar både pappa och son smakerna av den smörstekta fisken. Scillyöarna läste jag om redan på 90-talet när jag och döttrarna hade Då valarna kom som högläsning. Också den skriven av Morpurgo och med samma spelplats.

Den osannolika händelsen som sker redan tidigt i boken är att pappa och son under fisketuren hör en mänsklig röst från den obebodda ön St Helens. Måsarnas skrik blandar sig in i ljudbilden men efter att de gått i land hittar de en flicka med tovigt hår och en skadad vrist. Hon är klädd i en smutsig herrskjorta och kan inte prata.

Sjöfarare tar hand om varandra, till och med okända som upphittas på havet. Det kan vara sjömän eller passagerare som hamnat i vattnet efter förlista fartyg. Sedvänjan är nedärvd sedan generationer. Roddbåten anländer till hemön med den livlösa flickan och möts av handlingskraftiga öbor som också är fulla av nyfikenhet. Alfies mamma tar initiativet när maken Jim anländer med värkande axlar efter den intensiva rodden:

Alla hade samlats omkring dem nu, och knuffades och trängdes för att se bättre. Frågorna haglade, men Mary viftade undan alla. ”Ge henne lite utrymme för guds skull. Flickan behöver luft, hon behöver andas. Hon är halvdöd, ser ni inte det? Håll er undan! Och kan någon skicka bud till St Marys efter dr Crow? Snabbt! Vi tar hem henne och värmer upp henne framför spisen så länge.”

Flickan är stum och hennes livsvilja verkar tyna bort. Men mamma Mary har inte för vana att ge upp. Hon har lyckats få ut sin bror Billy från ett mentalsjukhus och tar hand om honom med lite hjälp av sin man och son. Omgivningen hyser respekt för familjen Wheatcroft men byborna är inte särskilt bra på att dölja sina hånfulla blickar som de riktar mot den tidigare mentalpatienten. Och sedan blir flickan misstänkt för att vara tysk. Grannarnas flockbeteende leder till att någon slänger en sten som krossar fönstret till flickans rum.

Handlingen har en snabb puls och hela tiden undrar jag hur långt de ogina grannarna tänker gå. Parallellt kretsar mina tankar kring frågan: Ska flickan hitta sig själv igen?

Morpurgo delar med sig av sin fascination av det karga landskapet. Havet spelar upp alla sina färger och fenomenet ebb och flod ger den speciella prägel som kännetecknar Storbritanniens kust och öar. Skolmiljön med lärarens bestraffningar har sannolikt förebilder från verkligheten. Berättelsen kompletteras med den reflekterande tonen som finns i anteckningarna som görs av byns läkare. De är autentiska och har hämtats av författaren med lov från läkarens idag levande släktingar.

Allt återges ur flera perspektiv men berättarstilen är densamma oavsett person. Till och med de avskrivna anteckningarna har ett språk som verkar tillrättalagt. Jag blir lite nyfiken på den engelska originaltexten – uppstod den enhetliga stilen i huvudet på Morpurgo eller senare – nämligen i den svenska versionen? Hur som helst. Jag tror att skildringen skulle varit ännu starkare om karaktärernas olika sätt att prata och uppföra sig också kunnat spåras i texten.

Jag förstår att många människor har drivkrafter som är mer inriktade på nuet. Det är NU som kriget pågår i Syrien. Det är NU vi måste stoppa hatretorik på sociala medier. Och därför kanske det känns fel att ägna tid åt en berättelse som till största delen utspelade sig 1915. Förlaget marknadsför romanen till åldern 9 – 12 år och egentligen är det synd. Många historieintresserade vuxna tror jag skulle svepas med av Lyssna till månen, särskilt alla som gillar böcker som har ett ursprung i något som inträffat på riktigt.

Similar Posts:

• En katt har nio liv
• Historiker med tidsmaskiner
• Hell has no fury like a woman scorned
• Reinkarnerad exakt som förut
• En resa mellan livet och döden

Då först förstod jag precis varför grevinnan kallade honom för en kunglig katt. Från morrhåren till tassarna var han helt svart, kolsvart och blank och glänsande och vacker. Han rörde sig som silke, med högburet huvud och en svans som svepte fram och tillbaka när han gick.

När ägarinnan plötsligt omkommer tar Johnny hand om Kaspar, han smugglar upp honom till vinden där de anställda bor i små kyffen under taket. Men Kaspar sörjer sin grevinna och vill varken äta, kela eller leka. Det är Elizabeth som råder bot på Kaspar. Hon bor tillsammans med sina föräldrar på Savoy och en dag smiter hon ifrån dem och hittar Kaspar i Johnnys rum. Det är starten på en vänskap mellan de tre som kommer att vara längre än någon av de anar och ett äventyr som blir mer våghalsigt än deras värsta mardrömmar.

Att presentera historiska händelser för barn i romanformat är ofta ett tacksamt sätt att förmedla kunskap på. Fiktionen gör de allmängiltiga historiska förloppen mer personliga och känslosamma. Även om det sällan går att täcka in alla förlopp i de verkliga händelserna inom romanens pärmar, ges det ändå en möjlighet för barn att intressera sig för och därefter fördjupa intresset.

Elizabeth, hennes föräldrar, Johnny och Kaspar hamnar tillslut på Titanic som ska ta dem ifrån England tillbaka till New York. Johnny dröjer sig kvar på fartyget som fripassagerare, blir avslöjad och får ta arbete som eldare. Som vi alla vet kolliderar Titanic med ett isberg. Och om klasskillnaderna inte var tydliga innan så blir de det i samma sekund som Titanic börjar skjunka.

Jag har svårt att säga vad den verkliga intrigen i den här boken är. Resan med Titanic över havet kommer så långt in i berättelsen att den inte håller som huvudhändelse. Däremot är det en bok om vänskap. Och vilka uppoffringar man är beredd att göra för sina vänner. Jag vet heller inte om jag tycker att Johnny är en förebild i sättet som han sätter sig själv i andra hand. Uppväxten på barnhem och jobbet på Savoy har fått honom till en människa som i alla lägen tänker på andra istället för på sig själv. Men utan självbevarelsedrift kommer man heller inte så långt, och chanserna att överleva Titanic torde vara små.

Till slut blir Kaspar – en kunglig katt varken speciellt spännande eller sorglig. Utan möjligtvis ett dokument över en händelse som vi redan känner till.

Similar Posts:

• Rörig kattjakt
• Osannolikt öde i familjehistoria
• Katter som är katter
• Envis, busig och söt kattunge
• Sorgen efter en katt