Vi försöker inte begripa varför fågelskådare är intresserade av sällsynta fåglar. Vi är mer nyfikna på varför så gott som alla människor berörs av de vardagligaste fågelupplevelser: av rödhakens blick, av talgoxarnas pickande på fönsterrutan när maten är slut i fröautomaten, av måsarnas vita tecken på sommarhimlen.

Beror vår kärlek till fåglarna på deras årsvisa regelbundenhet? Fåglarna påminner oss så tydligt om årstidernas växlingar. Sädesärlans punktliga ankomst på våren, rovfågelskruvarna när de ger sig i väg under hösten och domherrens röda uppenbarelse till jul vid våra fågelbord.

Något är det i den där regelbundenheten som ger oss trygghet, filosoferar författarna. De skänker trygghet, men väcker också vår fascination. Tänk att ha vingar och ha hela världen som sitt hem? Det är något alldeles särskilt med att beskåda flockarna när de anländer om våren och flyttar igen till hösten. Tänk om man kunde få följa med?

Fåglarna är de djur som kommer oss allra närmast i vardagen och som de flesta har en relation till utan större ansträngning. Som gräsänder, till exempel. De där alldeles vanliga änderna som praktiskt taget kommer springande emot en i parken för att be om mat. Så vanliga att vi blir blinda för deras oerhörda skönhet.

Foto: Roine Magnusson

Att ha sett och kommit nära den lilla ugglan, sparvugglan, är inte alla förunnat. Jag har sett den en enda gång och det var ett fascinerande möte med den där lilla fågeln med sin så uttrycksfulla uggleblick.

I boken berättar en man om att sparvugglor kan låta en komma riktigt nära, så länge inte ungarna lämnat boet. Han har därför fascinerat kunnat sitta utanför boet och på nära håll se hur uggleparet lever och baxar in byten mycket större än de själva i sitt bo.

Foto: Roine Magnusson

Så presenteras 30 olika fåglar med vackra studioporträtt av Roine Magnusson och finurliga och underfundiga texter av Mats och Åsa Ottosson. Utöver de vanliga anekdoterna om de olika fåglarna finns här också berättelser om människors möten och relation till de olika fåglarna. Hur de knivskarpa porträtten är tagna beskrivs i ett eget kapitel i boken.

Boken ger en ny, filosofisk vinkel på vår nära relation till fåglarna. Det är tjusigt formgivet och en fröjd för ögat.

Similar Posts:

• Dags att börja kryssa tornen?
• Förmodligen ingen stork … kanske en sångsvan?
• Perfekt balans mellan konst och guidebok
• Imponerande, sårbart och oerhört vackert
• Högtflygande och marknära fågelfotografi

(Januari)
Den första fågeln man ser på nyårsdagens morgon är sannolikt en talgoxe

En dagbok för fågelobservation? Ja, vi behöver en hobby. Något världsligt och nära. Och gärna nu, eller när som. Fåglar är mitt eget försök till en hobby. Jag upplever att fågelskådning bryter ganska härligt mot det moderna digitala flödet, den ständiga bedövande ström av beslut, stress och ångest – som denna värld utsätter oss för. Dags att varva ned. Titta upp i trädkronan. Så menar jag. Inte med tubkikare och monsterobjektiv och galenskap, bli inte besatt vill jag kanske tillägga. I liv, besatt.

Bara några timmar. Ut i vinter, mitt i natten ut i kylan på en öppen yta, vid en sjö. Låt synen först få vänja sig vid mörkret och lyssna. Länge, stå en stund. Ett läte, ett knak! Vad lät? vad skrämde nyss skiten ur mig? Det blir ett äventyr. Man är inte längre så jäkla kaxig mitt i natten vid en sjö i en skog. Kanske en älg får fnatt och skenar, eller ett lo eller en varg. Mer troligt ett vildsvin som grymtar till i försvar eller en uggla på jakt. Spänningen ligger och byggs upp av brist på synintryck, men hörseln skärps, skalar av vad störande brus från storstaden. Spänningen är elastisk – … vad det nu betyder, tills helvetet brakar loss. Om det nu brakar loss. Om inte så vänta in en ny dag från natten, ett lugnet självt. Spänningen övergår till ljusflams under nattens slutplädering. Efter nattens äventyr – i syn en soluppgång förstärkt av vinterlandskapet. Så jäkla vackert, så fåfängligt. Snart brummar staden igång, allt stress och slit. Men lite mer uthärdligt, för äventyrarens.

Livet är ju svårt har vi lärt oss; men samtidigt så väldigt enkelt. Se uppåt, där en varelse betraktar dig. En främmande, så vilken, vem? En skata, kaja, koltrast, vem som: så enkelt kan ett liv vara. Att titta upp i trädet och finna glädje i dessa möten. För möten blir det om möten tillåts.

Så varför inte då en årsalmanacka för noteringar? Snarare en förtjusande veckodagbok. Fågeldagbok 2015 – illustrerad av Dan Zetterström, tycks vara en mycket begåvad fågelillustratör, och skriven av den detaljrika fågelpedagogen Mats Ottosson – som inleder varje månad med en liten inledning och uppdatering om vad som händer där ute. I grenverket eller bland strandrågen, under hustaken. Varelser som vet mer om oss än vi om dem. Fåglarna. Låt oss bli som dem.

Varje dag kan du notera temperatur och väder i boken, om sånt intresserar – eller vilken fågel du sett under dagen, eller under äventyret natten. Varje vecka presenteras en årstidstypisk fågel, som man kan gå ut och glo på om den finns i skogen eller i närheten av var man finns och går. Varje månad inleds med en kort kåserande text om de tidtypiska. Fåglar som stannar kvar på vintern och de som kommer på besök under somrarna. Nu i januari; blåmes, talgoxe och koltrast. Jag såg en havsörn vid Hornborgasjön i söndags, den kan jag skriva in i min Fågeldagbok 2015. I realtid, och som ett högst beständigt analogt nöje. Som även kan bli din nya hobby. Eller redan är.

Mitt tips är att det redan bör finnas ett fågelintresse eller, ja, behov av ett. För herregud, det finns ju så många andra, hobbies; som inte jag orkar föra dagbok över. Givetvis.

Similar Posts:

• Från småvatten till glaciärer
• Vackert och rogivande
• Tillbaka till skolbänken
• Utdöda djur livfullt tecknade i svartvitt
• På spaning efter en minskande mångfald