Så när kom lycka egentligen att bli synonymt med min lycka? Efter århundraden av filosoferande där lycka varit en fråga om att träda ut ur sig själv, om att se den andre, hur kommer det sig att lycka plötsligt blir en fråga om trygghet – om min trygghet, min välgång, min egendom? När blev lycka att äga?

frågar sig Jayne Svenungsson och granskar lyckobegreppet ur ett historiskt och ett samtida perspektiv. Vad skulle kunna få oss att stanna upp och ifrågasätta detta starka fokus på den personliga framgången?

Boken kan fungera som en ingång till de olika författarskapen. Flera skribenter berör upplevelsen av tiden, eller snarare bristen på den. Att alltid finnas tillgänglig på mobilen eller via nätet, att inte ha någon stilla frizon. Att känna kravet att vara aktiv, uppbokad, att alltid ha något på gång.

Johan Nilsson jämför något överraskande likheterna och olikheterna hos de båda fiktiva karaktärerna Tony Soprano och Mattis Rövarhövdning. Hans fokus är att granska vilken roll de väljer att spela som fäder. Lars H Gustafsson utvecklar sina tankar om föräldrarollen och varför så många är eniga om att en auktoritär fostran inte är konstruktiv.

Här finns många möjligheter att diskutera värderingar, ja förhållningssätt till livet. Jag gillar att den här boken ställer många av de stora övergripande frågorna. Vad är kärlek? Vad är närvaro? Vad får plats i nyhetsflödet?

Anneli Jordahl funderar över identitetsproblematiken eller kanske mer specifikt självkänslan, hur den tar sig olika uttryck:

När jag åker runt i landets skolor och pratar om min bok Klass – är du fin nog? händer det att elever stenhårt hävdar att jag tillhör överklassen. Medieyrkena är så högt åtrådda att i deras ögon kan inte journalisterna vara något annat än överklass. Jag försöker säga att jounalistyrket är ett medelklassyrke, men uppenbarligen inför döva öron. De har nämligen läst i tidningen att de som är verksamma i storstadens högstatusmedier är vår nya aristokrati

Similar Posts:

• Ketchupeffekt och omklädningsrum
• I 68:ornas långa skugga
• Röster och möjligheter
• Essäer om livets mening
• En lagom trevlig turistsouvenir

Några av de främsta turistattraktionerna i Beijing är Förbjudna Staden, Sommarpalatset och Himmelens Tempel. Alla dessa är väl beskrivna i boken och i det sammanhanget saknas inget som man förväntar sig hitta i guideboken.
Från Beijing kan man göra en hel del dagsutflykter till välkända turistmål. De största attraktionerna är Kinesiska Muren, Minggravarna och Qinggravarna.
När det gäller Minggravarna är det flera saker som jag blir lite besviken på. För det första hittar jag ingen information om hur man tar sig dit. Författarna verkar utgå från att alla åker dit med guidade turer. Men jag vet att det går relativt enkelt att ta sig dit med lokalbussar och är man en grupp på tre eller fyra personer är ett bra alternativ att ta och förhandla med en taxichaufför. Om detta står det tyvärr ingenting.
Det är även synd att det inte finns någon karta över de olika Minggravarna. Det går nämligen ibland att besöka även de gravar som officiellt är stängda, men för att kunna göra det måste man hitta dem – och utan karta är det svårt.
Även i avsnittet om Kinesiska Muren är det en viktig bit som saknas. Kinesiska Muren är förmodligen Kinas största turistattraktion. Den besöks av tiotusentals turister varje dag och det är flera olika sektioner av muren som är tillgängliga. De kända delarna är väl beskrivna och uppdaterade. Dessa delar av Kinesiska Muren är naturligtvis helt fantastiska att besöka, men de har två nackdelar: 1: muren är så kraftigt restaurerad på dessa platser att den i allt väsentligt är nybyggd och 2: man måste trängas med horder av turister och försäljare. Det finns en del av Kinesiska Muren, Huanghua, där man dels slipper andra turister och dels får se muren som den egentligen ser ut idag. Denna del är inte alls nämnd i boken, vilket är synd.

Jag har dessutom roat mig med att leta i boken efter lite mindre kända turistattraktioner som finns i Beijing. Vissa av dessa är inte speciellt intressanta för den vanlige resenären, men för personer med speciella intressen kan det vara just en udda attraktion som gör besöket i Beijing extra minnesvärt. Jag ser att Det Gamla Observatoriet och Ritanparken båda finns med i boken, men författarna har tyvärr helt missat den Underjordiska Staden, badet i Tuanjiehuparken och Peking Man Site. Dessutom är matmarknaden på Donganmen Market så slarvigt beskriven att folk riskerar att missa denna fullständigt unika attraktion.
Avsnittet om shopping, något som är både billigt och roligt i Beijing, är bra skrivet och de främsta marknaderna är omnämnda.
Boken innehåller dessutom ett 40-sidigt avsnitt om den Transibiriska järnvägen. Först är det några användbara sidor med tips och idéer om att resa med tåg från Moskva till Beijing. Men resten av det avsnittet är skrivet som en reseskildring. Jag förstår inte riktigt varför det finns med i guideboken. Jag föredrar själv att en guidebok är kompakt skriven och rik på användbar information – den får gärna vara kryddad med lite korta anekdoter och reseupplevelser. Men vill jag läsa en 29 sidor lång reseberättelse köper jag hellre en bok skriven av en duktig författare, läser en artikel i National Geographic eller rent utav laddar ner en läsvärd reseblogg från Internet.

Sammanfattningsvis är mitt intryck av boken att för den som reser till Beijing på en paketresa, där guidade turer ingår, är boken alldeles utmärkt. Det finns information om de platser man normalt besöker och det gör resan trevligare. Det som saknas i boken är ändå redan ordnat av researrangören, så det saknar man inte. För den som absolut vill ha en guidebok skriven på svenska så fungerar denna bok, men ibland känns den lite bristfällig. Men den som gärna ordnar utflykter på egen hand, hellre reser med lokalbussar än bussturer och föredrar att klara sig själv skulle jag rekommendera en guidebok skriven för just den typen av resenärer, till exempel Lonely Planet eller Rough Guide.

Similar Posts:

• 1,3 miljarder människor i ett land fullt med underverk
• Övernattningstips från beresta barndomsvänner
• Jag är en syltmunk!
• Barnvagnar, bin och en och annan bulle
• Ett parallelluniversum av lekparker

En av de viktigaste delarna i en guidebok är kartorna. I Willmaguides bok är kartorna hämtade direkt från Lonely Planets guide. Faktum är att de inte ens är översatta utan alla namn och platser angivna på själva kartorna är skrivna på engelska. Det ser lite komiskt ut i början, men man vänjer sig snabbt. Kartorna är i de flesta fall mycket bra och användbara och det bästa med dem är att alla hänvisningar på kartorna finns skrivna även på kinesiska. Detta är otroligt användbart, eftersom det är relativt få kineser som förstår engelska, men nästan alla kan läsa kinesiska, så du kan alltid visa vad du letar efter. En annan sak som är viktigt i en guidebok är att det finns bra och pålitlig information om logi. Den information som står i guideboken om hotell och vandrarhem är användbar och tillräcklig. I boken finns oftast uppräknat både billigare och dyrare hotell, vilket gör att boken kan användas oavsett vad man har för budgettak. Som resenär önskar man ofta att det hade funnits fler hotell uppräknade, men när en guidebok skall täcka ett så stort land som Kina går det endast att ta med högst tre eller fyra hotell i de flesta städer. Det är också i de flesta fall fullt tillräckligt.

Det som enligt mig är det tredje viktigaste i en guidebok är att alla intressanta turistattraktioner som finns i landet är medtagna i boken. En av de främsta anledningarna till att jag reser, är att jag vill se platser och sevärdheter. Om man planerar att resa i Kina är det ofta väl investerad tid att antingen göra lite självstudier på egen hand innan man reser iväg, alternativt rådfråga turistinformationen på plats om vad som finns att se.

Nu är Kina så otroligt rikt på sevärdheter att inte ens de 1 152 välmatade sidorna som Willmaguides bok har räcker till för att räkna upp dem alla. De viktigaste attraktionerna finns beskrivna i guideboken, så den som använder Willmaguides bok Kina behöver inte riskera att missa något som man ”måste se”.

Similar Posts:

• Kultur, mat och shopping i världsklass
• Lita inte på guideboken
• Övernattningstips från beresta barndomsvänner
• En reskamrat i fickformat
• Kina i det långa loppet