En magisk konsert!

En magisk morgon!

Ordet magisk används häpnadsväckande ofta. Jag undrar om alla blivit hjärntvättade när jag skrollar igenom flödet på Facebook eller Instagram. För något år sedan låg ett annat ord i farozonen för inflation – om ni minns? Alla skrev ”klockrent” i kommentarerna efter roliga skämtbilder eller inlägg med tydliga poänger.

Jag går till bokhyllan och hittar snabbt den tunna röda bokryggen. Språklådan. Min favoritbok som är 26 år gammal, konstaterar jag när jag ser tryckåret 1992 intill förlagsnamnet.

Boken gör mig alltid på gott humör. Dels på grund av författarens fria inställning till hur ord kan skapas och användas. Dels på grund av de underfundiga teckningarna.

Tillsammans uppmuntrar författaren och illustratören läsaren att göra en språklig upptäcktsresa. I svenska språket finns massor av ord som i princip betyder samma sak (synonymer). Och finns inte det där perfekt passande ordet uppmanas läsaren att hitta på nya ord. ”En blålång bil”. Ordet beskriver förträffligt den långa bilen som är blå.

Uppiggande för ett språk är också att ge plats för liknelser eller varför inte uppfinna egna? ”Den nygrillade korven glänste som ett kopparrör doppat i sirap.”

Hela boken är full av Althoffs och Nybergs uppmuntran att se på språkets möjligheter. De ger också exempel på hur politiker och reklammakare drar nytta av det tomma pratet. Jag blir förtjust i hur nyorden demonteras i en teckning som hittas i reklamavsnittet. Bilden visar en råttfälla med ett råttskelett och reklamtexten lyder ”Drömfällan – om råttan själv får välja!”

Språkanvändare, lyssnen till Mästarne Althoff och Nyberg! Häng in ordet magisk långt in i garderoben och prova en paljettförsedd kavaj. Evigt lång blir listan av ord som du kan använda i stället: Förtrollande, sagolik, underbar, strålande, enastående, superb, vacker, häftig, lysande …

Similar Posts:

• Hej vardag! Hej äventyr!
• Förlusterna och den självutplånande översättaren
• Avslappningens två sidor
• En Bibel för språknördar
• En bok att älska om att älska böcker

Författaren Johan Althoff och illustratören Robert Nyberg berättar i en färsk illustrerad barnbok om självständiga äventyrare som tar sig an sin dag med fin idérikedom.

Alla som har lekt känner igen sig i inledningsrepliken: ”Vad ska vi hitta på idag?”. Och hur sonderingen av humör och intresse leder till en överenskommelse om roller och vad man heter i leken. Det är bara att hänga med i leken – eller, förlåt, hänga med på läsresan, menar jag.

Bilderna innehåller många detaljer att stanna upp och titta på. Väckarklocka. En våningssäng gjord av trädgrenar och överskottsvirke. En glödlampa som hänger naken i sin elsladd. Teckningarna har ritats med säker hand och färglagts med pasteller som har ett tydligt inslag av grå mättnad. Färgvalet är liksom en hälsning till den viktiga vardagen i kontrast till melodifestivalers skarpa färger. En påminnelse för oss människor att hitta äventyret här och nu, mitt i tisdagsbestyren. Ett äventyr behöver inte vara det där lyxhotellet med pool eller den gigantiska nöjesparken med uppstoppade Disney-figurer i vuxenstorlek som går omkring bland karusellerna.

Textens tilltal skapar en trivsam stämning utan spår av nedlåtenhet och/eller förminskande. Berättaren befinner sig i ögonhöjd med läsaren, full av respekt.

Boken förmedlar inget förnumstigt budskap som handlar om ”hur man ska vara”, däremot utspelar sig händelser där de Tre modiga hittar lösningar med hjälp av samarbete. Och det är förbaskat roligt att samarbeta!

I min läsning slås jag av alla berättardimensioner. Först finns den traditionella berättarstrukturen med introduktion av huvudpersonerna, överraskning, utspänd spänningslina, cliffhanger, ytterligare spänning och slut (med en liten blinkning). Sedan finns leken, alltså äventyret som de Tre modiga hittar på och som driver handlingen. Därefter har vi tv-teamet – javisst – hur många berättelser förmedlas inte i tv-rapporteringen? Vidare har vi scenen när de Tre modiga sitter vid en lägereld och berättar saker för varandra.

Djuren i sig är en metaeffekt. Inte en sekund tror vi på riktigt att det är en räv, kanin eller björn som leker, vi är helt på det klara med att det är du, jag och vår kompis som ingår en överenskommelse: ”Nu leker vi!”.

Målgruppen för boken är troligen högläsningsåldern, bokförlaget gör ingen åldersspecificering, vilket det bör få en eloge för. Men givetvis fungerar bilderboken utmärkt som läsning tillsammans med de mindre barnen, som har fullt upp med att sortera intrycken från omvärlden och tankar på saker som känns farliga. Det är inte helt ovanligt att kompakt mörker kan väcka rädsla. Attribut som lägereld, färdigbredda ostfrallor och varm choklad vävs in i den mörka lägernatten. Och när de Tre modiga somnar tätt intill varandra avslutas sekvensen med orden ”Natten puttrar fridfullt omkring dem.” På så vis kan den vuxna och barnet tillsammans följa hur Tre modiga handskas med mörkerrädslan och eventuella strategier för att mota bort den.

På något sätt är det hälsosamt att stöta på kreativa konstnärer som Althoff och Nyberg. Deras pakt är ju också en lek, där den ene bidrar med ord och den andre med bild. Deras acceptans av varandras uttryckssätt smittar av sig på berättelsen och på läsaren. Räven, Kaninen och Lilla Björn är fulla av kreativitet men också trygghet. När det kommer in en fjärde figur uppstår inte hotfull konkurrens, utan denne blir genast inkluderad i leken. Det är här jag ser läsningen av Tre modiga som medicin, och skulle vilja rekommendera läkare att skriva ut boken på recept. Vi som upplevt att vår idé välkomnats, har i nästa stund känt den fantastiska lyckan av att känna oss sedda. I de stunderna mår vi bra och känner sällan hot av andra som tycker annorlunda än vi själva.

P.S. Allt utspelar sig i en flyttkartong på vinden bland en massa bråte. Finurlig ”tänk-utanför-boxen”-effekt, eller hur?

Similar Posts:

• Verktygslåda för lekfull ordhantverkare
• Bilderboksspecial: Burtonesque
• Ett äventyr för en liten kanin
• Snäll kanin med onda ögon
• Avslappningens två sidor

En kväll samlas djuren i en skogsglänta för att prata lite. De börjar fundera på vad den vackra lysande saken på himlen borde kallas. Så börjar äventyret i djurens värld. Ett äventyr som tar oss med ut på en flod av ord som porlar fram över bergen och dalarna. De hoppar fram och tillbaka och åt alla håll som inte torde vara möjliga. De är sega bacon som inte går av för konservöppnare och ett och annat prefix, ett litet och ett prexisist likadant fast stort, såvida man inte pratar som en elefant.

Ja, det är en förunderlig värld Stora Älgen, Pytteälgen, Räven och Ugglan tar oss till. Vi får följa med dem på en Hit och Dit men Ganska Långt Bort och leta efter Stora Älgens vackra ord som han tappat bort. Vad det är för ord? Jo, det är ett stort och ståtligt ord, nästan som Århundrade, men det är det inte. Älgens favoritord passar perfekt på en stor älg. Nä, inte Food-Processor, det tycker han inte om. Stora Älgens ord är självklart Bakmaskin. Smaka på det: Bakmaskin. Vackert, inte sant?

Kanske inte lika vackra, men däremot mycket passande är de illustrationer som Robert Nyberg förstärkt boken med. Den funderande älgen, de snurriga kaninerna, vännerna, en krokogatorsvans. Enkla och talande. Roliga och bra. Men inte lika vackra som Bakmaskin. Men det kanske kan bero på att ordet Bakmaskin är svår överträffat.

Detta är en bok, eller snarare glädje, en bok av språkglädje. En bok att ta fram. Alltid, den är alltid rätt och första kapitlet kan läsas hur många gånger som helst och gärna högt för människor som man tycker mycket om. Gillar du att läsa? Gillar du vårt språk? Gillar du möjligheter? Gillar du att busa? Jag är övertygad om att du kommer att gilla den här boken. För det gör man om man tycker att månglånga stumpar av något segt och smalt är ett festligt uttryck och inte är rädd för att bygga en Robust istället för att gå runtomstrunt eller faktiskt kan tänka sig att vakna upp i en Bungobäst eller ha en fåtölj i hornen…

För visst låter det mysigt att sitta i baconskenet med en sifferhög, ja ni vet, ett joggingdjur och äta en seg godsak och dricka en månglång kopp te. Men det kommer inte att hända, eller det kan det göra. Om du läser boken och det ska du definitivt göra och inte en gång och inte två utan oändligt många gånger. Om och om och om igen.

Slutligen vill jag bara tacka min gamla folkhögskolelärare som visade boken för mig första gången och framförallt vill jag buga inför Alfabetas klokhet i att ge ut en ny upplaga av denna fantastiska skrift.

Similar Posts:

• Hej vardag! Hej äventyr!
• Som Sune ska va
• Varför kan de inte vara sams?
• Kan man fridlysa ett Zäta?
• Årets bästa barnböcker