Bild: Lars Kranz, Apart förlag

Efter minglet gick jag till Park för att möta några av mina dagensbokkollegor. Eftersom vi är spridda över landet och mest konverserar via mail är det kul att någon gång kunna ses IRL. Sedan är det ju allmänt bra att gå dit och passa på att hälsa på andra bekanta som denna enda gång om året befinner sig i stan.

Det är kul att höra författare prata om sina böcker, så författarscenen är mitt bästa ställe på mässan. I år var det särskilt Joel Dahlberg jag ville höra på. Han är en klar favorit och jag kan varmt rekommendera hans böcker. Jag tycker att han är en av de bästa ekonomijournalister vi har idag. Nu pratade han om sin bok Sammansvärjningen, om hur storbankerna skörtar upp småsparare genom att sälja på dem sparprodukter som låtsas vara något de inte är. Boken har faktiskt fått Swedbank att sänka avgifterna på sina bluffonder. Dahlberg är verkligen en nagel i ögat på bankvärlden, tack för det. Åhörarna fick med sig tipset att alla fonder med en avgift över 0,4% skall man passa sig för om man inte är väldigt aktiv, kunnig och intresserad som sparare. Läs gärna hans tidigare böcker Bankbluffen och Pensionsbluffen också. För din egen och dina barns skull.

En annan favorit är Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik på Uppsala universitet. Han har skrivit tre böcker om universum, och nu besökte han forskarscenen för att prata om Mörkret vid tidens ände. Han har förmågan att förklara kvantmekanik, strängteori och kosmologi på ett begripligt sätt. Det är en talang, och det är fascinerande att lyssna på vad han har att berätta. Forskarscenen är förövrigt ett väldigt trevligt ställe att hänga vid.

I Massolits monter lyssnade jag på när Lars Wilderäng pratade om sin trilogi Stjärnklart. Sista delen kommer ut till sommaren, så vi som väntar får härda ut tills dess. Stjärnklart skall som bekant även bli TV-serie, men där kan vi nog få vänta lite till, eftersom jobbet med det precis har satt igång. Och även om det såklart var trevligt att lyssna på förlagets författarsamtal med honom så tycker jag att ni ska gå in och läsa min egen intervju här på dagensbok. Jag är väldigt nöjd med den eftersom jag där fick svar på alla mina frågor.

Jag besökte naturligtvis sjöfartsmontern också. Nu i jakt på svensk ombordlitteratur i romanform som inte är skrivet av Ove Allansson. Det är ganska tunnsått i den genren, inte ens de som befolkade montern hade särskilt många tips att erbjuda. Jag fann dock en roman skriven av en aktiv sjöman, Mikael Esping, överstyrman i norsk offshore. Han har tidigare publicerat ett antal noveller och denna bok, Sailors Grave, utspelar sig på ett Ro-Ro fartyg. Ska bli intressant att läsa. Jag återkommer med utvärdering efter läsning.

I övrigt bjöd lördagen bland annat på alltid intressanta Maria Sveland, lite Håkan Nesser och David Lagerkrantz, Nicotexts reseguide till Berlin och en trevlig middag med andra dagensbokskribenter. Men en dag räcker för mig. Idag skall jag ligga på soffan och läsa istället.

Similar Posts:

• En första mässdag mellan intellektuell stimulans och gratisvin
• Uppföljare med ändrad riktning
• Att de inte skäms!
• Orange ångest
• Ordning och reda, döden kommer på fredag

Det här får förstås betydande privatekonomiska konsekvenser, då förvaltningsavgiften på en aktivt förvaltad fond ligger runt 1% högre än för en indexfond. Sett till ett långsiktigt sparande kan det i slutändan röra sig om upp till 1900 kronor mindre i månaden i pension. Kunderna betalar alltså miljardbelopp i avgifter varje år för en produkt de inte får. Lurendrejeri kan man tycka.

Det tycker också medlemsorganisationen Aktiespararna, som beslutat sig för att inleda en process mot fondbolaget Swedbank Robur. Det gäller fonderna Kapitalinvest och Allemansfonden. Den grupptalan som lämnats in till Allmänna Reklamationsnämnden avser alla kunder som sparat i dessa fonder tio år eller längre. Aktiespararnas mål är att Swedbank Robur skall betala tillbaka 7 miljarder kronor till spararna. Detta för att ha tagit betalt för en produkt de inte levererat. Swedbank har i sin tur svarat med ett hot om att stämma enstaka kunder i tingsrätten (!).

Att det har blivit ett sådant hallå kring just Swedbank beror på att Dahlberg publicerade en intervju i Svenska Dagbladet (21 november 2013) med den då nytillträdde VD:n för Robur, Thomas Hedberg. I den intervjun berättar VD:n helt enkelt att dessa fonders möjlighet att slå index är i det närmaste obefintlig.

Nu är det ju inte bara Swedbank som marknadsför sina dolda indexfonder som aktivt förvaltade. Samtliga storbanker har gjort sig skyldiga till detta. I boken försöker Dahlberg reda ut varför det blivit så. Det finns mindre, oberoende fondförvaltare som har en aktiv förvaltning och lyckas med att slå index vissa år. Hos storbankerna ändrades dock kulturen för 10-15 år sedan. Fonderna växte sig så stora, och hade så många sparare, att ingen förvaltare ville ta risken att hamna flera procent under index ett givet år, så fondfördelningen hamnade mer och mer indexnära. Avgifterna var dock de samma.

Boken tar upp några begrepp som det kan vara bra för fondspararen att känna till:
Sharpekvot, efter den amerikanske ekonomen William F. Sharpe, är ett mått som används för att betygssätta en kapitalförvaltares arbete. Kvoten talar om hur stor avkastning förvaltaren har åstadkommit i relation till den risk som placeringen innebär.
Tracking Error (aktiv risk) mäter hur en fond rör sig i förhållande till sitt jämförelseindex. Ju högre Tracking Error desto större avvikelser från index. Indexfonder har låg Tracking Error (0-0,5) och äkta aktivt förvaltade fonder har hög (ca 5-15). Dolda indexfonder har låg Tracking Error.
Active Share (aktiv del) mäter hur aktiv en fondförvaltare är i relation till fondens jämförelseindex. Måttet är 0-100 och mäter hur stor andel av fondens aktieinnehav som avviker från dess jämförelseindex. En indexfond ligger normalt en bra bit under 10, medan en äkta aktiv fond ofta ligger över 70. En dold indexfond har ofta en Active Share under 60.

Det här med dolda indexfonder är ett stort problem. Bankernas förtroende hos kunderna har urholkats, och den lille småspararen kan känna sig maktlös inför storbankernas arrogans och nonchalans. Dahlberg har fått frågan om hans agenda är att uppmana till bojkott mot storbankerna. Han har då svarat ungefär så här: så länge bankerna och kunderna strävar mot samma mål är storbankerna bra att ha för den lilla människan. Det är när bankernas och kundernas intressen skiljer sig åt så enormt mycket som detta med fondavgifterna, som den lille småspararen kan ha större nytta av ett oberoende alternativ.

Gör dig själv och din familj en tjänst, läs den här boken och se över ditt sparande.

Similar Posts:

• Bankvärlden under lupp
• Orange ångest
• Min bokmässa: dolda indexfonder, nazistporr, universum, SF och sjömansromaner
• När Någon Annans Pengar är dina och mina
• Hållbara banklån?

Joel Dahlbergs bok Pensionsbluffen har under 2013 getts ut som pocket hos Ordfront. Det är jobbig läsning, men kanske nödvändig. Efter läsningen lovade jag mig själv att när kuvertet kommer nästa gång skall jag banne mig se över mina val. Tack Dahlberg för att du tvingar mig till detta.

De största utmaningarna i pensionssystemet är den demografiska utvecklingen i Sverige kombinerat med svårigheter för invandrade medborgare att komma i arbete. Som liten nationalstat är det ju självklart svårt att göra någonting åt globala ekonomiska kriser, och arbetslösheten i Sverige hänger i mångt och mycket ihop med dessa kriser. När den äldre befolkningsgruppen växer utan att den yngre kan betala in tillräckligt mycket till pensioner blir det naturligtvis problem. När vår statsminister antydde att vi på grund av ökad livslängd skulle vara tvungna att förlänga arbetslivet blev han genast hånad och förklarad osolidarisk. Men finns det egentligen någon annan råd?

Dahlberg förklarar hur premiepensionssystemet är uppbyggt och varför det var nödvändigt att lämna det gamla ATP-systemet. Han förklarar hur det fungerar med den där bromsen som det talas om på ekonominyheterna, som gör att pensionerna plötsligt måste sänkas. Dahlberg har gjort en grundlig research inför den här boken, troligtvis driven av sin egen irritation över pensionssystemet. Boken är både informativ och underhållande på ett tragiskt sätt. När läsaren får beskrivet varför riksdagsledamöternas pension är uppbyggd på ett helt annat sätt, ett förutsägbart sätt liknande det gamla systemet, är det lätt att bli bitter. Det system som skulle vara mest vattentätt och mest modernt är tydligen inte intressant för ledamöterna själva.

De stora vinnarna i premiepensionssystemet är bankerna. Även om avgifterna för hanteringen av fonderna är kraftigt rabatterade blir det en ansenlig summa som årligen plockas ut av bankerna. Pengar som tas av medborgarnas framtida pensioner. Dahlberg stressar vikten av att välja fonder med låga avgifter. I slutet av boken finns en lista på de 72 populäraste fonderna. Av de ca 800 som finns att välja mellan skall tilläggas. Det är numera helt oomtvistat att det extremt stora antalet valbara fonder är ett problem. Ett rimligare antal skulle vara ca 20 stycken. De som är intresserade av finansiell psykologi vet vilka mekanismer som slår till hos människan när hon ställs inför ett val med så enormt många olika möjligheter. Det är inte rimligt att kräva av den genomsnittlige medborgaren att denne skall kunna överblicka alla konsekvenser av ett val med så många möjliga utfall. Detta leder till att pensionerna riskerar differera betydligt mellan människor med exakt samma förutsättningar och därmed bidra till en oönskad ojämlikhet.

Sista ordet är inte sagt ännu i premiepensionsfrågan, men tills dess kan det vara värdefullt att läsa den här boken och att ta sig själv i kragen och verkligen se över innehållet i det orangea kuvertet nästa gång det dimper ned.

Similar Posts:

• Att de inte skäms!
• Bankvärlden under lupp
• Min bokmässa: dolda indexfonder, nazistporr, universum, SF och sjömansromaner
• Riskkapitalister är också människor
• Kapitalet tvingas bjuda till

I den här boken beskriver Dahlberg hur storbankerna agerar för att föra sina kunder bakom ljuset, och hur mycket pengar de tjänar på att göra det. Det är en djupgående granskning där författaren går in för att i detalj belägga sina påståenden om att bankerna faktiskt aktivt försöker lura sina kunder. Det är många gånger hårresande exempel Dahlberg kan visa, som exempelvis hur vissa banker kan erbjuda direkt dåliga tjänster till mycket höga priser. Problemet, menar författaren, ligger i grunden i bankernas oligopolställning, det vill säga att det är mycket dålig konkurrens bankerna emellan. Författaren försöker gång på gång få kommentarer eller svar från bankerna angående hur de motiverar vilka tjänster de erbjuder, och priset de tar för dem. Men några konkreta förklaringar får han sällan: antingen avstår bankerna från att förklara sin verksamhet, eller kommer med undvikande svar.

Den här boken läser man inte främst för en skön prosa. Nej, det här är ingående och analyserande ekonomijournalistik och konsumentrådgivning. Emellanåt blir det kanske lite väl detaljerad och torr sifferexercis. Men för den som är benägen att hålla med om bankernas marknadsföring, om att de står på kundens sida, finns här fullt med exempel på motsatsen.

Det kanske största problemet för en sån här bok är dock om man som läsare verkligen vill veta om allt detta? Jag märker själv att en viss olustkänsla inträder redan efter ett par kapitels läsning: det är aldrig roligt att inse att man som normal bankkund sannolikt har blivit lurad på olika vis – framförallt inte om det handlar om stora summor pengar. Det som lyfter den här boken är därför när Dahlberg kommer med en rad handfasta råd till läsaren, för att man ska slippa bli lurad också i framtiden. Det enklaste rådet är förstås att byta bank till någon av de mindre bankerna, eftersom han menar att de ofta erbjuder sina kunder bättre villkor än storbankerna. Andra råd handlar om att kolla upp villkoren som olika banker erbjuder för olika tjänster, och försöka förhandla sig till bästa möjliga villkor. Det är konkreta och praktiska tips för den som orkar och har tid.

Similar Posts:

• Att de inte skäms!
• Hållbara banklån?
• Orange ångest
• När Någon Annans Pengar är dina och mina
• Lättbegripligt och underhållande om nationalekonomi