dagensbok.com » Jeff Suhs http://dagensbok.com En ny bokrecension varje dag Wed, 22 Apr 2026 22:00:14 +0000 sv-SE hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.6 Larry Harris "And party every day – The inside story of Casablanca Records" http://dagensbok.com/2010/02/10/larry-harris-and-party-every-day-%e2%80%93-the-inside-story-of-casablanca-records/ http://dagensbok.com/2010/02/10/larry-harris-and-party-every-day-%e2%80%93-the-inside-story-of-casablanca-records/#comments Tue, 09 Feb 2010 23:00:56 +0000 Niclas Müller-Hansen http://dagensbok.com/?p=15533 För mig har alltid Casablanca varit synonymt med framförallt KISS och Angel. Två band som sågs ned på av kritiker, men som hyllades av fansen. I KISS fall ledde det till storartad succé medan det i Angels fall mest blev ett platt fall.

Larry Harris var kusin med Neil Bogart och tillsammans med honom startade de skivbolaget Casablanca 1973. Neil Bogart signade KISS och lär ha haft ett alldeles speciellt sinne för vad som kunde funka eller inte, i musikväg. I boken berättar Harris om de hedonistiska åren då kokainet flödade och pengar spenderades som om det inte fanns en morgondag. Det var verkligen en annan tid och musikbranschen såg helt annorlunda ut mot vad den gör idag.

Tillsammans med Curt Gooch och Jeff Suhs, som skrev KISS Alive Forever, får man som läsare följa skivbolagets utveckling från början i LA fram genom de otroligt framgångsrika åren i slutet av 70-talet fram till kollapsen i början av 80-talet och Bogarts död 1982. Vad jag själv inte riktigt haft koll på tidigare var den stora betydelse bolaget hade för discovågen i USA. Donna Summer och Village People var båda signade på Casablanca och sålde miljontals skivor bara i USA. Deras framgångar gjorde att man skrev kontrakt till höger och vänster med allt som osade disco och följden blev naturligtvis att mycket floppade.

När skivbolaget står inför stora ekonomiska problem släpper KISS ALIVE! 1975 och plattan går åt som smör i solsken. Tre år senare skulle samma band hjälpa till att driva Casablanca tillbaka i ekonomisk kris med sina fyra soloalbum. De kostade enorma pengar att spela in och felkalyleringar i försäljningssiffrorna gjorde att bolaget förlorade enorma summor pengar. Just försäljningssiffrorna är en intressant historia då Larry Harris gång på gång berättar om hur allt var påhittat. Genom goda kontakter på bl a Billboard riggades siffrorna och man lyckades bl a med konststycket att ha fyra KISS-album på Top 100 samtidigt, trots att endast ett av albumen var ens i närheten av att ha sålt så mycket som det påstods. Samma tankegång gällde när Polygram köpte Casablanca. Harris fixade alla siffror så att bolaget skulle bli imponerat, men ingenting var som sagt sant.

Casablanca låg även bakom filmer som The Deep och Midnight Express, vilka blev stora succéer. Med discofilmen Thank God It’s Friday gick det dock mindre bra, då den kom ut samtidigt som Saturday Night Fever och dess tillhörande soundtrack.

Bogart och Harris träffade rätt många gånger, men för varje fullträff fanns det mängder med missar och i slutändan gick det helt enkelt inte längre. Man levde hela tiden över sina tillgångar och insåg inte riktigt att det faktiskt kommer en morgondag förr eller senare.

And party every day är en mycket läsvärd berättelse om galenskap och överflöd, men också lika mycket om genialitet och framgång och detta mycket tack vare numera legendariske Neil Bogart.

Similar Posts:

]]> http://dagensbok.com/2010/02/10/larry-harris-and-party-every-day-%e2%80%93-the-inside-story-of-casablanca-records/feed/ 4 Curt Gooch "Kiss Alive Forever" http://dagensbok.com/2003/04/05/curt-gooch-kiss-alive-forever/ http://dagensbok.com/2003/04/05/curt-gooch-kiss-alive-forever/#comments Fri, 04 Apr 2003 23:00:00 +0000 Gäst http://beta.dagensbok.com/?p=796 Det är en imponerande samling fakta som Curt Gooch och Jeff Suhs samlat på sig och publicerat i "Kiss Alive Forever". Uppgifter om samtliga kända ramträdanden av världens största rockband, Kiss. Drygt 1800 genomförda konserter och ungefär 300 inställda presenteras över 290 A4-sidor.

Mastigt? Jodå.

Tricket med en sån här bok är nu inte Att samla in all data. Det svåra är att presentera det på ett intressant vis. Där både lyckas och misslyckas Gooch och Suhs.

Varje nytt kapitel inleds med en presentation av inspelningen av skivan som föregick respektive turné, vad som skiljer turnéproduktionen från den föregående och några anekdoter från människor i sällskapet runt Kiss.

Varje konsert dokumenteras med uppgifter om när och var, om det var fler band som spelade vid samma tillfälle, vilka de var och när de spelade i förhållande till Kiss, hur stor publiken var, vem som marknadsförde konserten och slutligen om den konserten spelades in eller filmades. I många fall får vi också en låtlista från konserten.

Eftersom det här inte är en officiellt sanktionerad bok lyser bandmedlemmarnas minnen oftast med sin frånvaro. Bruce Kulick delar med sig av några av sina erfarenheter, men närmre bandet än så kommer vi inte. Istället är det folket bakom showen som bidrar med insikter och minnen. Det funkar faktiskt helt ok och ger en delvis ny bild av livet på vägen.

En av bokens stora behållningar är ändå de många bilderna. Tidiga bilder värmer mest. Det är kul att se hur Ace, Gene, Paul och Peter i början mest såg ut som ännu en New York Dolls-klon, innan idén med det vita och svarta
ansiktssminket. Många av bilderna på Gene från 80-talet ger mest rysningar.

Även om jag läste den här boken från pärm till pärm är det kanske inte främst så den fungerar. Bäst är den om man ser på den som något av uppslagsverk och låter den vila ett tag mellan Läsningarna.

Similar Posts:

]]> http://dagensbok.com/2003/04/05/curt-gooch-kiss-alive-forever/feed/ 0