Olivia är ännu inte tonåring, men förälskelsenerven har börjat pirra. Hon går och drömmer om Milo, men innan hon kommer sig för har hennes bästis Sonja hunnit bli ihop med honom. Det skär i Olivias bröst men hon biter ihop om sin kärlek och låter bästa vännen få ha sin kille ifred. Även om det gör ont i hjärtat och livet känns aningen orättvist.

Det är sommarlov och en eftermiddag efter en stranddag på ”Blötan” hittar Olivia en gammal nyckel i sin strandväska. Nyckeln blir på något sätt magisk och Olivia börjar fundera på i vilket lås den bor. I samband med fyndet börjar märkliga saker ske. Katten Smilla lägger öronen bakåt och gömmer sig ovanpå föräldrarnas garderob och vägrar vistas på annan plats i lägenheten. Hissen i huset går ned till källaren trots att Olivia vet att hon inte tryckt på den knappen. Dessutom börjar hon drömma märkliga drömmar som hon skriver upp på ett block vid sängen. Ibland minns hon inte att hon har skrivit det hon läser om morgonen. Är det ens hon som skrivit orden?

Eltoy contigo.
Olivia stirrade oförstående på blocket. Vad var det där? Vad hade hon skrivit? Hon läste orden sakta en gång till, men de var fortfarande lika obegripliga.

Det här är en olidligt spännande berättelse som påminner om de mardrömmar vi alla känner igen. Hissar som löper amok, spegelbilder som inte matchar och mystiska textrader att tolka. Däremellan rullar sommarlovet på. Föräldrar som lägger sig i, en mormor som skämmer bort och en kille som gör huvudpersonen mjuk.

Jag tror att historien skulle bli skarpare utan förälskelsen. Den känns tillagd bara för att det borde höra till. Men pirr kan handla om så mycket mer. Skulle önska en fördjupning av Olivias saknad efter syskon, hennes gryende tankar om sin bakgrund samt mer grottande i de övernaturliga inslagen. För historien ångar av mystik, ungdom och tvivel. Det är gott nog. Dialogerna är naturliga, samtalsämnena känns angelägna och jag ser fram emot gåtans lösning. Det ligger någonting i sommarlovet. Skolfri med tid för tankar, planer och drömmar.

Igenkänningen gör historien varm i mig. Jag har varit ung, pirrig och drömt övernaturligt. Klipper sidorna som om jag vore i bokslukaråldern (haha) och bär med mig unga Olivia. Att vara ung innebär så mycket tankar, tvivel och hudlöshet. Och den känslan finns alltid inom oss om vi orkar leta och minnas.

Similar Posts:

• Att pröva, växa och ändras
• Osäkra identiteter och kolonialism
• Vänskap, skoluppgift och traktorpulling
• Mitt liv som hund
• Äta bör man

När önskan uppfylls är det inte lika kul längre. Det visar sig att hundar måste äta tråkigt torrfoder, inte får sitta i soffan, inte får prata/skälla, och dessutom inte blir förstådda alls. Det är en väldigt rolig historia som Ingelin Angerborn målar upp med många roliga situationer, framför allt relaterade till just oförmågan att förstå varandra. Eftersom Astrid beter sig konstigt och icke-hundaktigt – hon vägrar till exempel kissa ute, och lyckas komma på ett sätt att använda toaletten – tar henne pappa/husse med henne till veterinären. Där möter hon en pudel som tror att han har fått Rosa hund eftersom hans päls är helt rosa, men Astrid, som förstår både människo- och hundspråk, kan tala om att det beror på att matte helt enkelt färgat hans päls.

På ett plan är det här alltså lättläst, väl utförd situationskomik för barn i tioårsåldern, och det är gott så. Men det finns också ett djupare stråk som gör det till något mer. Det handlar om att vara instängd i sin kropp utan att kunna kommunicera med dem runt omkring sig, dels för att man inte kan bli förstådd, men framför allt kanske för att ingen tror att man kan ha något begripligt att säga. Men det handlar också, och mer läskigt än så blir det egentligen inte, om att inse sin egen utbytbarhet. För när Astrid som hund kommer tillbaka till lägenheten är alla spår av Astrid som flicka borta, som om hon aldrig funnits. Allt annat är som vanligt – mamma och pappa och möblerna är där, men Astrids kläder och tapeter är väck – och ingen saknar henne. Den stora mardrömmen om förlorad trygghet och tillhörighet, att inte bli igenkänd av dem man älskar eller att förlora dem, är här alltså inverterad och lite gömd under ett komiskt yttre. Det är mycket bra gjort.

Similar Posts:

• När alla bara skäller
• Ett nytt projekt för familjen Peachey
• Ett liv som hund
• Hunddrömmar
• Emil for president