Då känns det fint att läsa Wolf. Han är en slags gladlynt samlare av mänskligt beteende. Och hans utkikspunkt är oftast Hong Kong, där han bott i tjugo år. Då, i början av sin karriär frilansade han åt den tyska tidskriften Stern, idag gör han enbart egna projekt.

Första kapitlet handlar om moppar, sådana där som man svabbar golv med. I nästa kapitel får vi se hur man lagar en bagagevagn där bagaget ofta ramlar av. Man flätar med snören, ståltråd eller till och med gamla hopknutna plastpåsar. Stolar som används i någon verksamhet på gatan är lagade med tejp, kartong, överblivna brädlappar och vad man nu kunde hitta utan alltför stor ansträngning. På bakgatorna hänger handskar på tork i vackra mönster på staket eller utanför ett öppet fönster.

I en stad med många skyskrapor är det naturligtvis oundvikligt att kläder på tork singlar iväg och hamnar på de mest underliga ställen. En barnklänning har blivit hängande i en neonskylt.

Wolf har en förmåga att genom en genomtänkt komposition och en harmonisk färgskala göra moppar och stolar till en slags skådespelare i en intressant gatuteater. I ett kapitel förekommer enbart snörstumpar som en gång använts till något men som nu hänger kvar på en husvägg eller på ett staket, sysslolösa i ett snyggt motljus.

Den enda levande varelse vi får se är en katt som gömmer sig för fotografen i bokens sista bild.

Hongkong trilogy är en katalog över människans uppfinningsrikedom och lathet. En slags bekräftelse på att vi hankar oss fram, på det ena eller andra sättet.

Oupps, jag hittade visst en dos symbolik i denna bok också, men den är iallafall kryddad med en stor portion humor. Och det är alltid ett nöje att bara betrakta bilder som är omsorgsfullt komponerade utan att falla i gropen som kallas ”vackra bilder”.

P.S. Och för den som inte alls känner till Michael Wolfs fotografi vill jag rekommendera de tre titlar som handlar om Tokyos tunnelbana i rusningstid: Tokyo Compression, Tokyo Compression Revisited och Tokyo Compression Three. Det är böcker som utmärkt illustrerar uttrycket ”packade sillar”. Och som får en att se med nya ögon på Stockholms tunnelbana, en ganska öde plats.

Similar Posts:

• Desperation, eufori och kåthet i svartvitt.
• Fotografiska iakttagelser av gatans teater
• Bildpoesi från ett krigshärjat land
• Ett liv lite vid sidan om
• Längs gator och vägar i Ulan Bator

Han hinner knappt anlända förrän den förtrollande vackra, men vida beryktade, Trudy Liang sätter klorna i honom. Deras förhållande är passionerat och på gränsen till skandalöst. Och trots att båda två beslutat sig för att aldrig förlora sitt oberoende, blir de förälskade och knyts till varandra som bara typiska romanfigurer kan.

Deras sorglösa liv, fyllt till bredden av champagnemiddagar och strandbesök, får ett abrupt slut när kriget når Hongkong i form av hänsynslösa japaner. Will hamnar i lägret för europeiska och amerikanska fångar, medan Trudy på grund av sitt kinesiska ursprung får fortsätta vandra fritt i staden.

En historia om förräderi, överlevnad och trasig kärlek spelas upp. En historia om hur kriget får människor att göra saker de annars aldrig skulle gjort. En historia om hänsynslöshet, skamlöshet och sorg.

Tio år senare lämnar Claire Pendelton det trygga livet på den engelska landsbygden för att tillsammans med sin betydligt äldre och utomordentligt tråkige man bosätta sig i det exotiska, mördande varma Hongkong. Där träffar hon Will.

Claire tror knappt att det är sant när hon plötsligt upptäcker att hon, som alltid varit präktig och ordentlig, är upp till tänderna insnöad i ett förhållande med Will, en man som förundrar henne, förvånar henne, skrämmer henne och gör henne alldeles knäsvag.

Det förflutna är något som inte kan suddas ut. Det finns kvar där och en dag kommer det som man trodde var glömt upp till ytan. Claire har ingen aning om vad som hänt, men plötsligt är det som om hela historien kastar sig över henne. Människoöden nystas upp, beslut och händelser gör sig påminda.

Det finns gott om kärleksberättelser som utspelar sig under andra världskriget. De som utspelar sig i Asien är något färre. Själv har jag bara läst Neville Shutes A Town Like Alice (Fem svarta höns). Jag minns när jag läste den, jag var sexton år och galet kär i allt som hade med romantik att göra. Det var en bok jag levde med från första till sista sidan. Skuggor bakom oss har inte riktigt samma effekt, kanske beror det på mig, kanske beror det på boken.

Men historien är ändå gripande och fängslande. Det är en härligt sorglig kärlekshistoria och en spännande miljöbeskrivning. Jag fångas av den exotiska stämningen och karaktärerna som känns så underbart lössläppta, brittiska eller grymma.

Jag är ingen historieexpert, men i mina ögon är berättelsen trovärdig. Krig är onekligen en tacksam bakgrund till en kärlekshistoria. Ett hemskt förflutet och en ständig osäkerhet ger en motvikt till det romantiska och hindrar att det blir för sötsliskigt.

Skuggor bakom oss utspelar sig för ungefär sextio år sedan. Det är inte mer. Då levde min mormor. Men det känns som en evighet. För mig är det svårt att ta in att det faktiskt har funnits, och fortfarande finns, krig. Det är så främmande. Kanske behövs böcker som beskriver lidandet och grymheten, så att vi inte glömmer och fastnar i den vanliga vardagslunken och våra banala i-landsproblem. Visserligen är Janice Y. K. Lees bok en förgyllning och överdrift, men den ger ändå en glimt av hur det skulle kunna vara. Jag tror att varje sådan glimt är viktig.

Similar Posts:

• Om livets bräcklighet
• Att läsa en bok som är lika bra när man är 23 som när man var 11 år
• Kriget mot ett mansdominerat samhälle
• Kärlek i omänsklighetens tid
• Att ge de tystade röst

Ma Jian flyttade till Hong Kong efter att hans första bok förbjöds. Hans farfar tillhörde överklassen och arresterades och avrättades under kulturrevolutionen. Formad av sin familjs öde, så likt andra kinesiska familjers, skriver han sina romaner som politiska metaforer och i Nudelbagaren beskrivs de absurditeter som präglar den kinesiska statens maktutövning.

Boken utkom första gången 1991, och den version som nu utkommit på svenska har omarbetats av författaren. I en av berättelserna våldtas en ung kvinna av en grupp män ute på en trafikerad gata. Kaoset som följer ger en målande bild av vad som händer med människor under förtryck – alla kämpar för att se vad som pågår, men ingen ingriper. Det kanske är ett test från partiets sida? I vilket fall som helst, ingen känner flickan, så varför riskera att själv råka ut genom att hjälpa henne?

Lika absurd är historien om Aktrisen, som på grund av djup kärlekssorg beslutar sig för att iscensätta sitt eget självmord som en teaterföreställning. Eller den stackars byråkraten som gör sitt bästa för att göra sig av med sin handikappade dotter genom att lämna henne på olika platser. För att kunna skaffa ett nytt, friskt barn i enbarnspolitikens Kina. Det är skarpt, det är ironiskt, det är roligt. På ett djupt tragiskt sätt.

Similar Posts:

• Ett bröllop och fyrtio begravningar
• Klasskamrater
• På luffen i Kina
• Deckare i ett öst som kryper mot väst
• Hugger i sten